Imperiets härskare

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… Den enda skillnaden är att Imperiets härskare blivit rikare och mäktigare i våra Coronatider.Läs gärna:I Coronatider: Miljoner kastas ut i arbetslöshet och fattigdom, men miljardärerna blir rikare än någonsin.

Den stora omstarten efter coronapandemin. Är “The Great Reset” från World Economic Forum lösningen?Del 2

Detta är den sjätte av sex artiklar i Pål Steigans serie om imperialism och ägande, vilka översatts av en välvillig läsare. Imperiets härskare.

De fem publicerade artiklarna:
1. Artikel 1: De äger bankerna, vapenindustrin, varumärkena, medierna och teknikjättarna.
2. Det militärindustriella, “Big Pharma” komplexet
3. Märkesvaror, inte mångfald utan enfald.
4. MEDIAOLIGARKERNA
5. Vem äger it-giganterna?

Imperiets härskare

I fem artiklar har vi granskat vilka som har kontroll över några av de viktigaste strategiska delarna av den USA-dominerade imperialismen. Det är dags att sammanfatta vad vi har fått reda på. Men låt oss först gå tillbaka 100 år i tiden.

Karteller är typiska för internationaliserad kapitalism

I boken ”Imperialismen – som kapitalismens högsta stadium” gjorde Lenin ett liknande jobb. Han extraherade siffror och fakta från sektor till sektor och lyckades tydligt visa hur koncentrerat kapitalet var när han levde och hur grupper av kapitalister och till och med kapitalistiska familjer hade lyckats få enorm kontroll över stora delar av världsekonomin. Han nämnde bland andra Rockefeller, Rothschild och Nobel och beskrev hur de kapitalistiska kartellerna hade delat världen mellan sig. Exempelvis Rockefellers American Standard Oil Co och Rothschild och Nobel, med sin kontroll över de enorma oljefyndigheterna i Baku. Lenin hävdade att kapitalistiska karteller är en självklar följd av den stora kapitalkoncentrationen. Han identifierade också karteller inom elproduktion, stålindustri, järnväg, zinkindustri samt inom flera andra truster och karteller.

I dag, mer än 100 år senare, har koncentrationen av kapital gått mycket längre och, som denna serie har visat, har det lett till en utveckling av finansiella institutioner som kontrollerar allt från banker, till vapenindustri, varumärken, media- och teknikjättar – och alla är de sammanlänkade med varandra. . Om Lenin hade gjort sin analys idag, hade han behövt lägga till en ny nivå av kapitalkoncentration – superföretagens era.

Forskare vid ETH Zurich i Schweiz,Vitalli och medarbetare, genomförde en avancerad dataanalys av affärsinformation från hela världen i den finansiella databasen Orbis. De började med en lista på 43 000 transnationella företag. Sedan började de granska ägandet och anslutningarna för att se vilka som styrde vad. På det här sättet kartlade de över en miljon ägarlänkar och kunde för första gången bygga en datamodell som synliggjorde en global finansiell makt.

De fann att år 2007 fanns 147 företag som kontrollerade 40 procent av kapitalet i alla företag i basen. Dessa 147 företag var inte bara dominerande utan de ägde också varandra. Tre fjärdedelar av ägandet av aktierna i kärnan tillhörde själva kärnan. Så vi talar om en tätt sammanlänkad grupp av företag. Läs rapporten här. (pdf) (Les rapporten her.

Grafiskt ser modellen ut så här.

De röda punkterna är de viktigaste företagen. Till höger en bild som visar sambandet mellan finansbolagen.
147 multinationella företag är så tätt sammanlänkade att de bildar en megastruktur som kontrollerar 40% av de stora företagens kapital.
Dessa företag är ”superkopplade”, det vill säga korsägandet och personalförbunden är så sammankopplade att de framstår som en finansiell superorganism. Forskarna bakom studien skriver:
Man kan tänka på toppkontrollörer inom denna kärna som en ekonomisk ”superenhet” i det globala nätverket av företag.

Av de 147 företagen namnges femtio och de femton viktigaste är:

Rangordning av de ekonomiske aktörerna.
1 BARCLAYS PLC
2 CAPITAL GROUP COMPANIES INC, THE
3 FMR CORP
4 AXA
5 STATE STREET CORPORATION
6 JPMORGAN CHASE & CO.
7 LEGAL & GENERAL GROUP PLC
8 VANGUARD GROUP, INC., THE
9 UBS AG
10 MERRILL LYNCH & CO., INC.
11 WELLINGTON MANAGEMENT CO. L.L.P.
12 DEUTSCHE BANK AG
13 FRANKLIN RESOURCES, INC.
14 CREDIT SUISSE GROUP
15 WALTON ENTERPRISES LLC
16 BANK OF NEW YORK MELLON CORP.
17 NATIXIS
18 GOLDMAN SACHS GROUP, INC., THE
19 T. ROWE PRICE GROUP, INC.
20 LEGG MASON, INC.

Vi känner igen de flesta företagen från våra studier, särskilt Vanguard och State Street. Hade studien avslutats idag, skulle den inte ha kommit ut från BlackRock, som nu har blivit den största av de tre

Forskarna Jan Fichtner, Eelke Heemskerk och Javier Garcia-Bernardo, som alla forskar på medel från EU: s Horizon 2020-program, har avslöjat detta ägande och pekat ut de mäktigaste fonderna.

Dessa är Vanguard,BlackRock och State Street. De är så kallade passiva kapitalförvaltare. Det innebär att de inte försöker slå marknaden på samma sätt som aktiva fonder utan snarare följer den. De tar därför ut en mycket lägre avgift från investerarna och sedan finanskrisen 2008 har det strömmat investerarpengar från aktiva fonder till indexfonderna.
Indexfonderna har fått ett kapitaltillskott på 1400 miljarder dollar efter 2008 enligt 2017 Investment Factbook 2017.

Bara under det första kvartalet 2017 fick de ett inflöde på 200 miljarder dollar, vilket slår alla tidigare rekord. De tre fonderna som kommer ut som vinnare är BlackRock, Vanguard og State Street, de så kallade Big Three.

Totalt har dessa tre nästan 11 000 miljarder dollar i tillgångar. Forskarna har kartlagt ägandet till ”Big Three” och visat att om man ser på dem alla tillsammans, är de de största ägarna i 40% av alla börsnoterade företag. Det har gjorts i ett projekt som heter CORPNET, som syftar till att kartlägga de globala företagen. Projektet styrs från Amsterdams Universitet..
De har också studerat S&P 500-indexet, som är ett register över de 500 största företagen i USA, där koncentrationen är ännu mer extrem. Totalt sett är Big Three största ägare i 90% av dessa företag.
De tre forskarna har studerat fondernas omröstningar och avslöjat hur aktiva de faktiskt är. De har en samordnad (koordinerad) och centraliserad omröstningsstrategi och utövar således ägarkontroll.

Vilka står bakom ”The Big Three”?

BlackRock grundades 1988 och noterades på börsen 1998. År 1999 förvaltade fonden 165 miljarder dollar. Nu förvaltar det 6 840 miljarder, eller 6,84 triljoner som man säger i USA (en triljon= en miljon biljon på svenska övers. anm) ). Fonden har kallats världens största skuggbank, och det borde vara uppenbart att BlackRock och de andra stora inte uppstått ur intet. Men deras kundlistor är inte offentliga, så vi kan inte omedelbart veta vilka det är som har injicerat kapital i fonderna.

BlackRock ger oss dock några ledtrådar. Företaget skrev tidigare på sin webbplats att de har några av de allra största stiftelserna och privata fonderna som sina kunder. Det måste betyda att de har stiftelser som Rockefeller Foundation, Ford Foundation, Carnegie och kanske också Rothschild Foundation på kundlistan. Det är ingen kvalificerad gissning att tro att det är bidrag från gamla dynastier som har gjort det möjligt för dessa fondförvaltare att bli så starka och mäktiga så snabbt.

Nyligen sa BlackRock-chef Larry Fink att världens största kapitalgrupper ”måste ta större ansvar för politiska och sociala frågor”. Detta fick en av hans kollegor i branschen, multi-miljardären Sam Zell, att kommentera: ”Jag visste inte att Larry Fink har utsetts till Gud.”

Kommentarer till kritiker
Vi har fått en del kritik på den här artikelserien som vi vill kommentera:

1. Fonderna förvaltas på andras vägnar
Ja, naturligtvis. Det är vad banker alltid har gjort. Bankerna som skapade finansiellt kapital till imperialismens ”furstar” för över 120 år sedan var inget annat än förvaltare av andras pengar. Och det är exakt varför de blev så mäktiga. Det var denna enorma koncentration av kapital i några få händer som gjorde det möjligt för dem att dela kapitalistvärlden mellan sig och ta monopolkontroll över hela sektorer. Dessa fonder uppträder (fungerar) som superbanker och genom korsägande har de maximerat denna kontroll.

2. Fonderna har tusentals små investerare och är således inte bara ett kapital
Det håller vi med om. Det är just det som är styrkan i det finansiella kapitalet. I ”Imperialismen – som kapitalismens högsta stadium” citerar Lenin en av de främsta tyska mogulerna, Siemens, som den 7 juni 1900 berättade för det tyska parlamentet att ”enpundsaktien är grunden för den brittiska imperialismen”. I Tyskland fanns nämligen ett förbud mot aktier värda mindre än 1000 D-MARK. Att förstå sig på att bara suga i sig småspararnas kapital var brittiska imperialismens styrka gentemot sina konkurrenter, och på så vis hade denne tyska kapitalist ”en större” marxistisk ”förståelse av imperialismen än vissa ryska marxister,” skrev Lenin.

BlackRock, Vanguard och State Street har tagit denna princip ett kvantsprång framåt. Tack vare det kontrollerar de inte bara delar av imperialismen. De har sina tentakler i alla strategiska sektorer och har skapat en superkartell.

3. Det är en ”konspirationsteori” att kalla till exempel BlackRock för en sådan superkapitalist.

Denna kritik kommer faktiskt till viss del från människor som kallar sig anti-imperialister. Det visar att de aldrig har förstått vad imperialism är. De kan omöjligt ha läst Lenins bok från 1916, för hade de gjort det, skulle de ha förstått att deras argumentation skulle placera Lenin bland de främsta ”konspirationsteoretikerna”.

Om man ska utveckla en socialistisk politik idag, räcker det inte bara att peka på skillnaderna i Norge, det vill säga de stora ekonomiska skillnaderna mellan rika och fattiga. De är reella och nog så viktiga, men det är bara det första steget. Man måste gå vidare till det som verkligen betyder något, nämligen makt.
I vårt arbete har vi endast använt offentligt material och fakta. Vi har inte baserat oss på någon form av spekulation eller några ”teorier”, utan vi har visat genom siffror och börsinformation hur ägandet ser ut i dagens imperialism.
Och vad som dyker upp är ett monster, en Leviathan, där makten är mer koncentrerad än den har varit i någon despoti någonsin i historien. De verkliga furstarna i dagens imperialism är bara en handfull människor, några tiotals, och de har makten över miljarder människors vardag. Detta är en torr och enkel klassanalys 2019.