NATO:s ”Doublethink” om Kina ”som kommer närmare oss” (NATO).

Den här intressanta artikeln har jag fått översatt av Bertil Carlman. Tack Bertil!
Den är skriven av Finian Cunningham, ett namn att lägga på minnet. Sputniknews: NATO’s China Double-Think

Wikipedia:”Doublethink is the act of simultaneously accepting two mutually contradictory beliefs as correct.”

Själv ser jag inte så mycket av ”Doublethink” i artikeln. Därför frågetecknet i titeln.

Den av USA ledda Nato-alliansen utsåg denna vecka ett helt ny halvklot åt sig själv för ”säkerhetsoperationer”. Inte längre bara en ”atlantisk” organisation, Nato antar nu också rollen som polis i Stilla havet. Ganska självutnämnt.

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg talade under ett besök i Australien och tog upp ”behovet” av att sätta in militära styrkor i Asien och Stilla havet för att motverka ”Kinas uppgång”.

Med skrattretande tvetydighet förklarade Stoltenberg: ”Det här handlar inte om att flytta Nato till Stilla havet, utan det handlar om att svara på det faktum att Kina kommer närmare oss.”

Just det. Så det finns kinesiska krigsfartyg som patrullerar europeiska vattenvägar, eller är det kinesiska missilsystem etablerade längs USA:s gränser? Nej, den norske före detta statsministern, som är den civila chefen för den USA-ledda militära alliansen, ”förklarade” sitt påstående om att Kina ”närmar sig oss” med följande påstådda ”stötande” beteende.

”[Kina] investerar på ett kritiskt sätt i infrastruktur i Europa, har ökat sin närvaro i Arktis och har också ökad närvaro i Afrika och i cyberspace”, tillade han. Vilket citerades av Reuters.

Med andra ord är Kinas legitima utveckling som ekonomisk makt på något sätt ett skadligt säkerhetshot enligt Stoltenbergs uppfattning. Hur vågar Kina göra på detta vis!

Glöm bort att europeiska regeringar med kontanter verkligen har välkomnat kinesiska kapitalinvesteringar för att bygga ny infrastruktur för telekom. Detsamma har många afrikanska länder gjort. De ser Kina som en mycket mer livskraftig strategisk partner efter årtionden och århundraden med USA: s och Europas utnyttjande av den kontinenten. I själva verket framställs Kina som brottsligt av Natos pratkvarn, bara för att landet blivit ett globalt ekonomiskt kraftcenter. Och därigenom visar Stoltenberg vilken lydig lakej han är mot sina högsta chefer i Washington.

Nato har alltid varit en förskönande omskrivning för att göra Europa till täckmantel för USA:s imperialism. Sedan det bildades 1949 har Nato länge använts som en lurpassande spanare för USA:s aggression mot Sovjetunionen, och senare Ryssland. Den USA-dominerade alliansen borde ha avskaffats för ett antal år sedan när det kalla kriget officiellt avslutades 1991. I stället har Nato fortsatt att expandera och fördubblats i storlek till att nu omfatta cirka 29 medlemsländer.

Nu utökar Nato sin imperialistiska drängroll för att rikta in sig mot Kina, i fullständig lydnad inför USA: s president Donald Trumps aggressionspolitik mot Peking. Lägg märke till hur Stoltenberg troget anpassar sig till Trump-administrationens skruvade historia som anklagar Kina för att vara ett ”växande hot” mot den globala säkerheten.

I verkligheten är det USA som är det främsta hotet mot världens säkerhet, allt från dess obehagliga aggression mot Kina och samtidigt mot många andra länder, inklusive Ryssland, Iran, Venezuela och Syrien.

När det gäller Kina drivs Washingtons fientlighet av dess egen nedgång som en global ekonomisk makt. Att anklaga Kina för ”valutamanipulation” och ”orättvis handelspraxis” är bara ett påhitt för att rättfärdiga den olagliga amerikanska militarismen gentemot Peking i ett desperat försök att rädda kapitalismens kroniska ekonomiska misslyckande i USA. Trump-administrationen försöker fräckt vandalisera Kinas ekonomiska utveckling genom strafftullar uppbackat av militärt hot.

Pentagon-chefen Mark Esper meddelade förra veckan att USA har för avsikt att installera markbaserade medeldistansmissiler i Asien-Stillahavsområdet.

Lämpligt nog kom det draget bara några dagar efter att Trump-administrationen tillkännagav sitt officiella tillbakadragande från INF-fördraget med Ryssland om kärnkraftsburna medeldistansrobotar (INF). Washington ger sig nu självt rätten att inringa Kina med kärnkrafts- och andra ballistiska missiler, vilket skulle ha förbjudits enligt INF-fördraget.

USA och dess Nato-kamouflage ökar faran för krig i Asien-Stillahavsområdet genom en kraftig militäruppbyggnad i regionen. Den här veckan seglade det amerikanska kärnkraftsdrivna hangarfartyget USS Ronald Reagan genom Sydkinesiska Havet, samma vecka som Trump-administrationen utökade sitt handelskrig mot Peking. Under beteckningen ”navigationsfrihet” har USA stadigt ökat sina krigsfartygs närvaro intill kinesiskt territorium (på ett liknande sätt som USA gör i Persiska viken mot Iran).

Ironiskt nog, men utan avsikt att vara det, rapporterade den amerikanska publikationen The Hill att USS Ronald Reagan var ”en styrkeuppvisning mot kinesisk aggression”. USA:s och dess Nato-ministrars absurda dubbla tänkande gentemot Kina upprepas i liknande besynnerliga påståenden om att Ryssland utgör ett hot mot den europeiska säkerheten – utan hänsyn till att Rysslands närhet beror på att Nato obevekligt har flyttat sina styrkor fram till Rysslands gränser.

Jens Stoltenberg och andra europeiska hejarklacksledare för USA:s aggression, är förmodligen de mest gräsliga personerna. Washingtons okontrollerade krigsskrammel mot resten av världen är så uppenbar och fräck. Och ändå ser vi det patetiska skådespelet med lismare som Stoltenberg vända upp och ner på verkligheten och därigenom öka faran för krig.

Utan tvekan räknar han på sitt nästa jobb som högt betald i någon framtida tankesmedja som är positivt inställt gentemot NATO. Och vanligtvis rapporterar västerländska företagskontrollerade nyhetsmedier Washingtons och Natos absurda propagandakrav mot Kina, Ryssland och andra länder. Och det på ett sätt som om de vore värda att allvarligt övervägas, istället för att avslöja dem med det förakt som en sådan krigshetsande propaganda förtjänar.

Vad händer nu? Är Kina och Ryssland ”hot” genom sin blotta existens?