Syriens armé besegrar extremistiska terrorister i Idlib – medan Sveriges Radio talar om ”oppositionella”

Sveriges Radios Johan-Mathias Sommarström rapporterar ”I Syrien flyr nu tusentals människor efter att regeringsstyrkor ökat det militära trycket i delar av Hama och Idlibprovinserna, de sista kvarvarande fästena för oppositionella i Syrien. Samtidigt fruktar turkiska styrkor i området att de attackeras av den framryckande syriska armén och hotar med hårda svar om det skulle bli konfrontation.”…”Norra Hama och södra Idlibprovinsen har sedan krigets början kontrollerats av den väpnade oppositionen, nu mestadels av jihadister.”…”I området finns också turkisk militär stationerad, enligt det två år gamla avtalet med deeskaleringszoner, men flera turkiska baser ligger nu i regeringskontrollerat område eller precis på gränsen.”…”När Turkiets president Erdogan igår mötte sin ryske kollega Vladimir Putin beklagade de båda ledarna våldet inom deeskaleringszonen. De konstaterade gemensamt att Syrien bör förbli enat som land och att de tillsammans med Iran ska diskutera Syriens framtid i mitten av september. Samtidigt konstaterades att området måste rensas på extremister.”
Men sedan ett par veckor har regeringsstyrkor tagit meter för meter söderifrån och har lyckats krympa det oppositionskontrollerade området”. Turkiet fruktar sammandrabbningar i Syrien.

Notera först ordvalet ”oppositionella” eller ”oppositionen, nu mestadels jihadister”. Det är väl känt sedan åratal att de ”oppositionella” helt domineras av extremistiska, antidemokratiska terrorister i Hayat Tahrir al-Sham (HTS), som bildades 28/1 2017, för 43 månader sedan av Jabhat Fateh al-Sham (f.d. al-Nusra Fronten), Ansar al-Din Front, Jaysh al-Sunna, Liwa al-Haqq, och Nour al-Din al-Zenki Movement. Senare har andra grupper och individer anslutit sig.

* Sveriges Radios ordval är ungefär som att kalla Stockholmsterroristen Akilov för ”pppositionell”.

Givetvis flyr människor undan kriget, som Sveriges Radio rapporterar. Andra rapporter visar befolkningens glädje över att ha befriats från terroristerna.

Den turkiske premiärministern Mevlut Cavusoglu sade i Beirut den 23 augusti 2019 att över 340 000 syriska flyktingar har lämnat Turkiet och återvänt till Syrien efter att terroristerna lidit nederlag. här.

Den syriska armén har skapat en humanitär korridor för att hjälpa civila ur stridszonerna. Det är ett betydande problem för den syriska armén att terrorister använder befolkningen som mänskliga sköldar. Detta medför lätt stora civila förluster. För att undvika detta så mycket som möjligt har den syriska armén förberett denna offensiv noggrant, gått i närkamp med terroristerna, med stora egna förluster som följd, och därmed vidtagit många åtgärder för att upprätta humanitära korridorer.

Vid mötet mellan Putin och Erdogan igår betonade Putin att Turkiet och Ryssland hade kommit överens om ”ytterligare gemensamma steg” för att ”normalisera” situationen i Idlib, men lämnade inte några detaljer. Idlib-zonen är en ständig källa till terrorhot och militära upptrappningar.

I alla tidigare fall när syriska och pro-syriska styrkor upphörde med sin offensiva operation och ensidigt började uppfylla vapenvapenavtalet, började de väpnade grupperna i Idlib omedelbart genomföra försök att inta nya områden, attackera regeringsstyrkor och inledde terroroperationer inom det regeringsstyrda området .

Vid besöket i Ryssland visade Erdogan att han erkänner Putin (och därmed Ryssland) som ledaren i de bilaterala förbindelserna. Samtidigt förblir Turkiet en viktig Nato-medlemsland och USA: s viktigaste allierade i Medelhavet.Därför är Putins samarbete med Erdogan så viktigt. Väl medveten om att Turkiet de facto kontrollerar områden olagligt i nordvästra Syrien. Southfront.

Jag övergår nu till att återpublicera en viktig artikel av Patrik Paulov, f.d. utrikeschef på Proletären och författare till den nya boken ”Syriens tystade röster.”

Patrik Paulov: NATOLÄNDER VILL STOPPA BEFRIELSEN AV AL-QAIDAFÄSTET IDLIB

Nato-länder vill stoppa befrielsen av al-Qaida-fästet Idlib.

Med stöd av Ryssland fortsätter den syriska armén sin offensiv för att befria Idlibprovinsen i nordvästra Syrien. Västvärlden protesterar och Natomedlemmen Turkiet försöker hitta vägar att stödja de väpnade extremistgrupperna.

Det var många som trodde att offensiven mot Idlib skulle inledas hösten 2018. Då avbröts förberedelserna efter att Ryssland och Turkiet slutit ett avtal om vapenvila och upprättandet av en demilitariserad buffertzon vid Idlibs gräns mot provinserna Latakia, Hama och Aleppo. Syftet var att tvinga terrorgrupperna att lämna buffertzonen och skydda invånarna i de angränsande provinserna från attacker.

Turkiet tilläts upprätta observationsposter inne i Idlib, men fullföljde aldrig sina åtaganden. al-Qaidaanknutna Jabhat al-Nusra under sitt nya namn Hayat Tahrir al-Sham (HTS) stannade kvar i buffertzonen, och under våren 2019 genomfördes flera blodiga attacker mot Latakia och Hama.

Det är bakgrunden till att Idliboffensiven inletts. Trots ekonomiskt pressat läge, och trots akut bränslebrist, ser sig Syrien tvunget att agera för att skydda civilbefolkningen och slå till mot de terrorgrupper som ockuperar Idlib.

Att provinsen är ett terroristfäste erkänns även av Brett McGurk, president Trumps sändebud i den globala koalitionen mot IS. När tankesmedjan Middle East Institute i juli 2017 genomförde ett panelsamtal om USA:s terroristbekämpning var McGurk tydlig i frågan, även om han försökte lägga över hela skulden för terrorismens utbredning i Syrien på USA:s allierade:

”Idlibprovinsen utgör den största fristaden för al-Qaida sedan 11 september [2001]… Att göra som vissa av våra allierade och skicka in tiotusentals ton vapen och titta åt andra hållet när de utländska krigarna åkte in i Syrien, det kanske inte var det bästa tillvägagångssättet. al-Qaida har utnyttjat det fullt ut. Idlib är nu ett enormt problem.”

Det är fler än IS-resenärerna som spelar ovetande
Hur många människor som bor i provinsen vet vi inte. Ett vanligt påstående är tre miljoner. Men vi vet av erfarenhet från andra områden som befriats från väpnade grupper att invånarantalet brukar vara betydligt lägre än det som rapporterats.

Hur många krigare som finns hos Jabhat al-Nusra/HTS och övriga grupper i Idlib är okänt. Men vi vet att de är många. US Armys stabschef, general Joseph Dunford, hävdade hösten 2018 att det rörde sig om 20.000-30.000. Syriska källor menar att de är ännu fler. En del av dem kom till Idlib under det Jabhat al-Nusra-ledda maktövertagandet våren 2015. Andra har bussats dit från stridshärdar i andra delar av Syrien.

Vi vet också att det bland dessa finns många som inte är syrier.

Ett av de mest ingående reportagen inifrån Idlibprovinsen gjordes våren 2017 av reportern Jenan Moussa på den arabiska satellitkanalen al Aan TV. Att då resa in i området som journalist ansågs vara omöjligt. Därför anlitades tre syrier som försedda med dold kamera åkte runt i provinsen. Alla tre var oppositionella syrier, varför reportaget inte är någon partsinlaga från regeringssidan.

Ett av många avslöjande inslag handlar om närvaron av ickesyriska jihadister.

Enligt tv-kanalens källor fanns 2017 minst 10.000 personer i Idlib knutna till Turkistans islamistiska parti (TIP). I den siffran ingick såväl jihadistkrigarna som deras fruar och barn, som rest till och bosatt sig i provinsen.

TIP har under åren samarbetat tätt med al-Qaida i Syrien och består i huvudsak av kinesiska uigurer. I vissa områden som al Aan TV:s utsända besökte var nästan alla invånare uigurer. På ett träningsläger organiserat av TIP fick reportrarna se deltagarnas studiematerial. Där stod det att det är tillåtet att ta kvinnliga slavar, om de är icke-muslimer. Den bok som studerades var tryckt i Turkiet och utgiven av Ahrar al-Sham, en syrisk grupp som på grund av USA:s och Frankrikes motstånd inte finns med på FN:s lista över terrorgrupper.

I övrigt visade reportaget hur Jabhat al-Nusra och dess allierade fullständigt dominerar provinsen. De moderata rebeller som enligt reportrarna också fanns där kontrollerade inget mer än sina högkvarter.

Senare har medier världen över rapporterat att al-Qaida än mer stärkt sitt grepp över provinsen.

När detta skrivs har den syriska armén befriat den strategiskt viktiga staden Khan Sheikhun. Det skedde trots Natomedlemmen Turkiets protester, och trots att man skickade en turkisk militärkonvoj för att bistå de väpnade grupperna. Konvojen stoppades av en syrisk attack.

Också västländer höjer rösten mot offensiven. När Rysslands Putin mötte Frankrikes Macron i Paris den 19 augusti krävde Macron vapenvila för civilbefolkningens skull. Putin avvisade det bestämt och menade att det avtal som slöts 2018 aldrig betydde att terroristerna skulle få känna sig säkra. ”Vi stöder den syriska arméns försök att få slut på hotet från terroristerna.”

Än så länge är det i utkanterna av Idlib som striderna förs. Om Syrien och Ryssland beslutar sig för att försöka befria hela provinsen, väntar svåra strider där civila naturligtvis riskerar att hamna i kläm. Men det är en strid som Syrien förr eller senare måste ta.

Det går inte att få fred i Syrien när en av dess provinser utgör en fristad för tusentals al-Qaidaterrorister.