Inledning: DN skriver igår kväll”Demonstrationsförbud hade utfärdats i Hongkong och tongivande demokratiaktivister hade gripits. Men lördagen blev trots det tumultartad när tiotusentals trotsade förbudet. För 13:e helgen i rad drabbade proteströrelsen samman med polis på den kinesiska regionens gator.”…” inleddes oroligheterna sent på eftermiddagen. Demonstranterna blockerade vägar och startade bränder samt kastade bensinbomber mot de utkommenderade kravallpoliserna som bevakade Hongkongs avspärrade parlamentsbyggnad.
Polisen svarade med tårgas, gummikulor och vattenkanoner, vilka sprutade blåfärgat vatten i syfte att kunna identifiera misstänkta demonstranter i efterhand. Vid 22-tiden på kvällen tycktes protesterna ha bedarrat. ”
DN: Tumult i Hongkong trots demonstrationsförbud
Nedan en artikel som jämför protesterna i Hongkong med de av Gula västarna i Frankrike. Den är skriven av Peter Koenig har först publicerats på New Eastern Outlook 25/8 New Eastern Outlook. och senare på Global Research. Den har vänligen översatts av Catarina S. Oberoende av den översättningen har vissa delar även översatts av en annan läsare. Tack båda!
Peter Koenig: Hong Kong and the Audacity of the U.S. Part of a “Destabilization War” with China
Peter Koenig är en ekonom och geopolitisk analytiker. Han är också specialist på vattenresurser och miljö. Han arbetade i över 30 år på Världsbanken och WHO runt om i världen inom områdena miljö och vatten. Han föreläser vid universitet i USA, Europa och Sydamerika. Han skriver regelbundet för Global Research; ICH; RT; sputnik; PressTV; 2000-talet; Telesur; Saker-bloggen, New Eastern Outlook (NEO); och andra webbplatser. Han är författaren till Implosion – An Economic Thriller about War, Environmental Destruction and Corporate Greed (Implosion – En ekonomisk thriller om krig, miljöförstörelse och företagens girighet) – en fiktion baserad på fakta och på 30 års erfarenhet av Världsbanken världen över. Han är också medförfattare till The World Order and Revolution! – Essays from the Resistance ( Världsordningen och revolution – Uppsatser från motståndet.)
Jag vill nämna att det återkallade lagförslaget var en begäran från Peking för att återbörda de korrumperade tjänstemän som stulit pengar i Kina och flytt till Hongkong där dom gömmer sig undan rättvisan. Det är ett led i Kinas kampanj mot korruption. Lagen skulle ha inneburit att personerna återfördes till Kina för att ställas inför rätta och att de stulna pengarna återbetalades enligt läsaren Karl Wang.
En annan åsikt är att ”Hong Kong är ett skatteparadis för både utvecklings- och industriländer, där eliten kan undkomma som annars skulle ha finansierat offentliga projekt som infrastruktur, skola, vård och omsorg. Situationen är så förödande att Jeffrey Owen, ordförande för OECD:s skattepolicy, påpekade att ”resultatet är att dessa länder förlorat så mycket till skatteparadis, som de får in i bistånd från utvecklade länder.” (Utdrag ur artikeln Kinesisk reglering oroar eliten” av Erling Bronsberg i Proletären nr 35)
Slutligen har jag förståelse för att människor kan demonstrera för brister i demokrati av olika slag.
Hong Kong och fräckheten i USA: s del i ”destabiliseringskriget” mot Kina. Hong Kong and the Audacity of the U.S. Part of a “Destabilization War” with China.
Folk undrar ofta över om det finns likheter mellan Hong Kong-demonstranterna och de franska Gula västarna. De förstnämnda startade den 31 mars och närmar sig sin 20: e vecka, medan Gula västarna (GV)nyligen firade sin 40: e demonstrationsvecka. Nyligen har vissa röster från Macron-infiltratörer i GV-rörelsen föreslagit att Gula västarna ska stödja Hongkongs demonstranter i solidaritet för frihet.
Nåväl, men det gick inte hem hos de välinformerade Gula västarna. Många av dem blev faktiskt förolämpade av makroniterna – ”vem tar den här killen [Macron] oss för ?” – Och de har rätt.
Det finns ingen likhet mellan de två rörelserna, förutom att de är demonstranter – men de är det av mycket olika skäl och har totalt olika agendor. Gula västarna kan inte på något sätt förknippas med Hongkongs ”protester” – som är en USA- finansierad färgrevolution.
Vi, sade Gula västarna-ledarna, bekämpar en allt mer totalitär fransk regering som ständigt stjäl vår legitima inkomst genom alla slags skatter och ger oss minimilöner som allt färre franska familjer kan leva på. Det är omöjligt att leva på en vanlig arbetarpension. Macron-regeringen genererar fattigdom genom att flytta de ekonomiska resurserna – de få som finns kvar – från botten till toppen. – Det är vad vi kämpar och protesterar mot. Vi vill ha en grundläggande förändring av den franska ekonomiska strukturen och det franska ledarskapet. Ni förstår, allt detta har ingenting att göra med de Washington-finansierade Hong- Kong -protesterna som på Washingtons vägnar riktar sig mot regeringen i Kina.
Det kunde inte sagts tydligare. De franska Gula västarna vet vad de kämpar för. De flesta Hong Kong-demonstranterna, följer några ledare som har falska anspråk på sitt land, på Peking. Alldeles bestämt är många av demonstranterna pro-västliga, de sjunger den amerikanska nationalsången och vinkar med den brittiska flaggan – de tidigare kolonialisternas flagga.
Faktiskt så har finansiering för att destabilisera framtiden i Hong Kong börjat för så länge sen som 1994, tre år innan Storbritanniens officiella överlämnande av Hong Kong till Pekingregeringen. Innan Hong Kongs återförening med Folkrepubliken Kina 1997 byggde USA upp ett nätverk av femtekolonnare i Hong Kong.
Washington spenderar miljoner på att skapa oroligheter i Hong Kong, på samma sätt som skedde i Ukraina, när det amerikanska utrikesdepartementet finansierade förberedelser för kuppen 2014 minst 5 år tidigare, med 5 miljarder US-dollar, något som biträdande utrikesminister Victoria Nulands erkände, direkt och genom NED, National Endowment for Democracy, en ”NGO” som alls inte är vad det utger sig för att vara. Det är snarare CIA: s utsträckta eller mjuka arm som tar emot hundratals miljoner dollar från amerikanska utrikesdepartementet för sin ”regimförändrade” verksamhet runt om i världen.
1991 citerade The Washington Post en NED-grundare, Allen Weinstein, som sa ”Mycket av det vi gör idag gjordes konfidentiellt för 25 år sedan av CIA”.
Det kunde inte ha sagts bättre. Vi ser resultatet av det över hela världen.
Exakt detta har hänt i Hong Kong och pågår fram till denna dag – och förmodligen lång tid framöver. USA kommer inte att släppa taget. Särskilt inte nu när de flesta som har åtminstone en begränsad förståelse för hur dessa västs manipulationer fungerar, blir medvetna och själva förstår vem som sprider den sociala oron.
Ta Västs hjälte, den 22-åriga studenten från 2014 års Paraplyrevolution, Joshua Wong, utbildad, programmerad och finansierad av amerikanska utrikesdepartementet / NED / CIA. Han är återigen en huvudaktör i den aktuella proteströrelsen. Wong är on-the-ground- pojken för den lokala mediamagnaten, Jimmy Lai, som har spenderat miljoner av sina pengar på 2014 ”Occupy Central”-protesterna (Paraplyrevolution).
Oligarken använder sina medel i stor utsträckning för att finansiera protestledare och protestgrupper. Han har också skapat sitt eget nationella parti, som har en tydlig främlingsfientlig prägel. Och mer därtill Mr Lai är mycket nära Trump-administrationen och träffade, tillsammans med många av sina protestledare, det amerikanska sändebudet i Hong Kong, samt med den nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton – och andra amerikanska tjänstemän. Den 8 juli mötte Jimmy Lai USA: s vice president Mike Pence i Vita huset.
Vad händer i Hong Kong?
Lai har fullt stöd av den amerikanska regeringen för att uppvigla och främja dessa protestgrupper. Likväl, ställda inför frågan, har demonstranterna ingen exakt plan eller strategi för vad de vill. Ön är till stor del uppdelad. Men långt ifrån alla demonstranter vill skiljas från fastlandet. De känner sig kinesiska och uttrycker sin avsky mot Jimmy Lais radikala anti-Peking-propaganda. De kallar honom förrädare.
Mr Lai föddes 1948 i Kina, i en fattig familj i Kanton. Han gick i skola i fem år och smugglades till Hong Kong i en liten båt vid 13 års ålder. I HK arbetade han som barnarbetare i en konfektionsfabrik för cirka 8 USD per månad. 1975 köpte han en konfektionsfabrik som gått i konkurs för en struntsumma och skapade Giordano, producerade tröjor och andra kläder för mestadels amerikanska klienter, som J. C. Penny, Montgomery Ward och andra. Mr Lai kritiseras i dag öppet också av sitt eget folk som anstiftare av våldet i HK-upploppen, eller protesterna, som han föredrar att kalla dem.
Protesterna började med en ’kontroversiell’ utlämningslag – som förresten existerar mellan de flesta stater i USA, såväl som mellan länderna i Europa och till stor del internationellt. Därför är den inte ovanlig. Ändå blåstes betydelsen av den upp bortom alla proportioner av de västliga medierna och av Lai: s egna lokala medier för att snedvrida bilden. En minoritet skulle naturligtvis vilja vara helt självständiga gentemot Kina något som är helt emot det avtal som undertecknades mellan Storbritannien och Peking vid det så kallade överlämnandet 1997.
Wikipedia:Opiumkrigen (på kinesiska: 鸦片战争, pinyin: Yāpiàn zhànzhēng) var två krig i mitten av 1800-talet, genom vilka Storbritannien och Frankrike tvingade Kina att acceptera opiumhandeln och ge handelsprivilegier åt segrarna. De betraktas ofta som början till slutet av Kinas historia som kejsardöme.
För några dagar sedan skickade USA ett par krigsfartyg till Kinas territorialvatten vid Hong Kong. De hade fräckheten att be Peking att tillåta dem att lägga till vid hamnen i Hong Kong. Peking vägrade naturligtvis, och varnade Washington – blanda er inte i våra inre angelägenheter. Naturligtvis har Washington ingen avsikt att följa Kinas råd – det gör de aldrig. De har inympats med tanken på att den exceptionella nationen USA bestämmer. Alltid. Ingen annan skulle ens våga motsäga dem. Punkt
Den 3 juli rapporterade China Daily tydligt ”Ideologerna i västliga regeringar upphör aldrig i sina ansträngningar att skapa oro mot regeringar i länder som dom inte fördrar, även om deras agerande har orsakat elände och kaos i land efter land i Latinamerika, Afrika, Mellanöstern och Asien. Nu försöker de samma tricks i Kina. ”
USA: s taktik i Hong Kong, kan kombineras med Trumps handelskrig, med Pentagons större närvaro – främst nya militära baser och marin närvaro i Indiska oceanen-Stillahavsområdet – Obamas ökända Pivot to Asia som fick Obama att dirigera 60% av den amerikanska marinflottan till Sydkinesiska havet.
Allt detta och mer ingår i ett destabiliseringskrig mot Kina. Washington fruktar Kinas stigande ekonomiska makt i världen, Kinas monetära system, som är baserat på ekonomisk produktion och på guld, inte fiat pengar som den amerikanska dollarn och euron och andra valutor som följer det västliga turbokapitalistiska systemet; och Washington bävar för att förlora sin dollarhegemoni, eftersom den kinesiska yuanen gradvis håller på att ta över dollarns roll som världsreservvaluta.
Hong Kong stals i princip av britterna 1842 på kulmen av Opiumkriget. Under press av den brittiska militärmakten avstod Kina Hong Kong i fördraget om Nanking, undertecknat den 29 augusti 1842. Hong Kong blev alltså en kronkoloni i det brittiska imperiet. År 1898 enades Hong Kongs guvernör Chris Patten och prins Charles om ett 99-årigt hyresavtal och Hong Kong skulle återgå till Kina 1997.
Efter 155 års brittiskt kolonialt förtryck av folket i Hong Kong var det dags att normalisera Hongkongs status till vad det alltid borde ha varit, nämligen ett integrerat kinesiskt territorium. ”Ett land, två system” -avtalet från 1997 returnerade Hong Kong till Folkrepubliken Kina, men parterna enades om att lämna det kapitalistiska systemet intakt i 50 år. Avtalet föreskrev också att alla interventioner och koloniala anspråk på Hong Kong skulle upphöra. Full suveränitet innebar att återvända till Kina. Det som händer nu – USA-Storbritanniens uppviglade upplopp för att lösgöra ön från Kina är ett totalt åsidosättande av 1997 års överlämningsfördrag.
De amerikansk-inspirerade och finansierade protesterna är avsedda att utmana HK-Kinas suveränitetsklausul genom att mobilisera en allmän opinion som vill ha full ”frihet” – dvs oberoende från Kina.
De 50 åren med den vanliga utnyttjande kapitalistiska fortsättningen skulle tillåta imperialistiska USA och Storbritannien att upprätthålla ekonomisk kontroll över Hong Kong och därmed utöva ekonomiskt inflytande över Folkrepubliken Kina. Hur fel hade de inte!
1997 utgjorde Hong Kongs BNP 27% av Kinas BNP – idag har den andelen minskat till bara 3%. Kinas snabbt stigande utvecklingsnivå, särskilt Belt and Road Initiative (BRI), som västvärlden valde att bokstavligen ignorera tills för ungefär ett år sedan, har blivit ett allvarligt hot mot den amerikanska företagsvärlden.
Vad USA och Storbritannien – och resten av väst – är särskilt intresserade av är HK: s speciella position bland banker i världen. Genom Singapore och Hong Kong, låtsas Wall Street och viktiga europeiska banker, i kohort med deras inte så ’etiskt rena’ och ofta bedrägliga HSBC-partner, att kontrollera och påverka den asiatiska ekonomin – och särskilt försöka hindra Kina att ta över den asiatiska finansiella marknaden. Hong Kong har de mest liberala banklagarna, förmodligen de liberalaste i världen, här kan olagliga penningtransaktioner, penningtvätt, skumma investeringar i miljardklassen genomföras och ingen synar dem. En av de västliga målsättningarna är att så lång tid som möjligt bibehålla HK med dess speciella nationsstatus och därigenom utöva inflytande och kontroll över Kinas finansmarknad.
Men så lite förstår väst att Kina och andra östliga länder, plus Ryssland, Indien, Pakistan, redan i stor utsträckning har lösgjort sig eller håller på att lösgöra sig från dollarekonomin och är medlemmar i Shanghai Cooperation Organization (SCO). Låt oss inse att SCO utgör ungefär hälften av världens befolkning och kontrollerar ungefär en tredjedel av jordens ekonomiska produktion.
Därför är SCO-medlemmarna inte längre beroende av västs finansmarknader och penningmanipulationer.
I själva verket har Shanghai under de senaste decennierna utvecklats till att bli Kinas finansiella nav som är mycket mer betydelsefullhet för Kina än Hong Kong. Så det är mycket osannolikt att Kina kommer att slå ner på Hong Kong för protesternas skull. Ett ingripande skulle innebära att ett för stort politiskt kapital skulle gå förlorat. Väst- och Hongkong-demonstranterna kan lika gärna göra uppror tills de ruttnar.
Men om Kina tröttnar på dessa oavbrutna provokationer från väst och verkligen vill sätta stopp för dem, skulle Kina kunna ta över Hong Kong på mindre än 48 timmar, göra slut på de femtio åren av västkapitalism och förvandla HK till en fullfjädrad provins i Kina , inga privilegier, ingen speciell status, bara en del av det suveräna Kina. Slutet på historien.
Relaterat.
Demonstrationer för den kinesiska regeringen i Hongkong.
Hongkongprotesterna och USA:s roll.
Gula Västarna demonstrerar för 31:a lördagen i följd. Hur skildras det värre våldet i Frankrike respektive det mindre våldet i Hongkong? Juni 2019.
Jag minns Hötorgskravallerna på 50-talet i Stockholm. Där förekom ingen ”politik” bakom förstörelsen – bara lust hos unga grabbar att visa att de finns – och har ”våldskapital” som man nu kallar förstörelselusta. Händelsen visar att det är lätt för i synnerhet unga män att ikläda sig krigarens kännetecken. Det är inget nytt och förekommer i dag hos t.ex fotbollshuliganer.
Nyligen läste jag om Odins oro för framtiden. Hans två ”kunskapare”, korparna som inspekterade världen och förmedlade för Odin. Och det ur två kompletterande perspektiv:
Munin har sitt namn av ”mund”, eng. ”mind”, ”minne” – kort sagt, att bevara och att värna. Munin minns och ser ser allt hänger ihop. Det är fredens och kommunikationens fågel. ”Ta det lugnt. Minns hur det gick förra gången”. Munin minns. Munin månar om allt.
Hugin har namn efter ”håg”, den framåtblickande och förändrande kraften. Hugskott kommer lättast då man inte ser bakåt. De hågsna säger ”Nu ska vi inte älta det gamla. Se framåt. Allt kommer att gå bra. Denna situation är inte som förra.” Hugin kommer i håg att…”. Hoppets fågel.
Korpar, som märk väl inte har några yttre könsskillnader, försåg Oden med alla fakta som behövdes för att veta hur läget var och vad som skue hända.
som sagt Oden var orolig för fåglarna – MEST OROADE HAN SIG FÖR MUNIN. Varför sägs inte. Men accepterar man ovanstående förstår man hans oro. Den är ju densamma som vår. Vi ser Hugin härjar och att Munin inte tillåts vara den ”jordMÅN” som varje ”HUGskott” ska gro i.
Frön som hamnat på hälleberget kan gro. Grodden blir snart desperat och dör. I bästa fall…
Jag beundrar fastlandskinas tålamod.
Nationen har ju en historia som ger dem ett långsiktigt perspektiv – som inte passar Hugin
Jag skrev under ”Ifrågasätt” 1900901 med max 1500 tecken en kommentar till en artikel i DN.DN: Flyg och tåg ställs in efter nya protester i Hongkong. Protesterna i Hongkong blir allt våldsammare.
En viktig aspekt om Hong Kong som sällan nämns i vanliga media är att de föreslagna lagarna som dragits tillbaka bland annat avsåg att motverka Hong Kongs ställning som skatteparadis och som centrum för finansiella transaktioner av närmast kriminell art. Liknande lagar finns i många västländer.
Hong Kong är ett skatteparadis för både utvecklings- och industriländer, där eliten kan undkomma med medel som annars skulle ha finansierat offentliga projekt som infrastruktur, skola, vård och omsorg. Jeffrey Owen, ordförande för OECD:s skattepolicy, påpekade att “resultatet är att dessa länder förlorat så mycket till skatteparadis, som de får in i bistånd från utvecklade länder.”
Vidare, media tiger som regel om utländsk inblandning. Många medlemsorganisationer i Civil Human Rights Front, koalitionen bakom de senaste protesterna, tar emot eller har tagit emot ekonomiskt stöd från National Endowment for Democracy (NED), en CIA-avläggare och USA-finansierad mjukmakt-organisation som delar ut pengar i USA:s intresse.
Över 37 000 NGO:er (icke-statliga organisationer) med tiotusentals anställda är registrerade i Hongkong, och många av dem får finansiering från USA och Europa.
Genom NED har USA finansierat kuppförsök, ofta innefattande en komponent av massprotest, i Honduras, Nicaragua, Venezuela, Haiti, Ukraina och Syrien.
Hongkong har bemött protesterna ganska milt , jämfört med Macrons behandling av Gula Västarnas protester.
Jag fick en kommentar till min kommentar på ”Ifrågasätt” – se ovan:
Hen skrev ”Fast en avgörande skillnad är att Hong Kongborna – till skillnad från fransmännen – inte får rösta på den kandidat de vill utan tvingas välja bland Kinas utvalda. Halmgubbar som skatteflykt är inte det viktiga i sammanhanget.”
Mitt svar: ”Det stämmer, men gäller många länder. Detta är en process som måste komma inifrån. Och vissa demokratiska länder har genomfört statskupper mot demokratier som medfört diktaturer eller marionettregeringar. USA är helt ledande i detta eller i stöd till detta som ej alltid lyckas:
En ofullständig lista nedan:
Arbenez i Guatemala
Mossadeq i Iran
Sukarno i Indonesien
Allende i Chile
Bishop i Grenada
Sihanouk i Kambodja
Janukovitj i Ukraina
Zelaya i Honduras
Maduro i Venezuela (hittills utan framgång)
Hur kommer det sig att USA, som av en del anses vara en ledande demokrati är världsledande i:
* Statskupper, statskuppstöd mot demokratier
* Stöd åt diktaturer
* Olagliga sanktioner enligt FN-stadga och internationell rätt
* Brutala folkrättsvidriga krig?
* Direkt och indirekt stöd till terrorister (enligt Obama, Biden, f.d. Nato-chefen W Clark, BBC (IS), Reuters (IS), Newsweek (IS).
* Sverige: 85 % av invånarna anser sig sakna politiskt inflytande mellan valen (Demokratiutredningen).
* Regeringen stödjer inte den i demokratiska val av god kvalitet valde Maduro i Venezuela utan den självutnämnde interimspresidenten Guadió.
* Regeringen stöder utan större kritik statskuppen mot folkvalde Janukovijt 22/2 2014. (OSSE lovordade valen).
* Sverige deltar i olagliga sanktioner som drabbar Syrien hårt.
Vi kanske inte ska sitta på höga hästar utan kritiskt se om vårt eget hus och de regeringar och stater som vill framstå som demokratiska.
”utan tvingas välja bland Kinas utvalda”. Helt falskt och missvisande. Problemet var att pratglada helt inkompetenta populister tog sig in på beslutspositioner. Resultatet blev dels en massinvandring som drev ner lönerna, dels en fastighetsspekulation som drev upp levnadskostnaderna. Det är delvis resultatet av det vi ser i Hong Kong nu. Det är inte Peking som väljer kandidaterna, men precis som överallt i hela Kina ställs det kompetenskrav på de som vill kandidera. På så sätt stängerna man ute de pratglada outbildade och inkompetenta idioterna. Det är inte annorlunda än att man i Sverige ställer krav på den som vill kandidera till att leda ett departement, som finansdepartementet.
Signaturen Karl W skriver: ”Det är inte annorlunda än att man i Sverige ställer krav på den som vill kandidera till att leda ett departement, som finansdepartementet.”
Låt mig få ställa några frågor för att jag skall förstå jämförelsen.
1 – Vilka positioner på departementet avses? Är det den politiska ledningen, d.v.s. ministern, eller någon tjänsteman i ledande ställning?
2 – Vem/vilka är ”man” som ställer krav? Avses något i vår lagstiftning, i förordningar? Eller avses regering och/eller riksdag? Eller väljarna?
3 – Kan vi få några exempel på dessa ”krav” som ställs.
1. På samtliga sökanden till alla positioner i Kina, från dörrvakten till presidenten, ställs det krav om lämplighet, erfarenhet, mognad och kompetens som är lämpligt för jobbet som avses. Dessutom personliga krav på hur personen utför sitt jobb. I Sverige behöver en statsminister inte ens vara läs och skrivkunnig och det ställs inga krav alls och som oftast finns inget personligt ansvar.
2. Samhället, det finns inskrivet i olika handlingar beroende vilket jobb det gäller, till exempel arbetsbeskrivning, ibland lagar, ibland bestämmelser eller regelböcker. Politiker är inte undantagna. Det har utvecklats under åren, mest efter krav från allmänheten som klagat på att politiker och tjänstemän inte gett den service och support som förväntades av dom. Det är dessutom dynamiskt, ofta finns det någon lagstiftning i botten som ger tillräckliga svängrum för förändringar.
3. Detta gäller miljoner olika positioner i Kina, politiska eller inte. Jag har ingen sådan detaljerad information. Som exempel. För att par år sedan besökte jag den lokala polisstation i ett rutinärende. Jag blev briljant bemött och ytters effektivt. När jag nämnde hur trevliga dessa poliser var för några vänner fick jag svaret. ”Visst – dom anstränger sig till max. Hade du klagat hade dom kallats till förhör med överordnade och fått skriva rapport över varför dom inte skött sig.”
Nu skall Kina införa ett betygssystem, felaktigt kallat ”social credit system”. Det betyder att allmänheten kan sätta betyg på både tjänstemän, individer, och myndigheter, och det påverkar både befordran och löneökningar. Liknande har redan funnits länge, till exempel i immigrationen. En liten låda med knappar. Där står ”Hur var servicen”. Man kan trycka på knappen för utmärkt, bra, medelmåttig eller dålig.
Det sistnämnda påminner om den rutinmässiga frågan man får om bemötandet i Sverige då man ringt företag och institutioner i Sverige. Man blir uppringd eller ombeds svara via nätet.
Ordet ”skatteparadis” är som sagt bara en propagandaterm för att hetsa för konfiskation maskerat som ”skatt”. I internationellt arbete är dom nödvändiga. Två egna erfarenheter. Jag hade rest ut och luffat lite, och kom hem till Sverige efter tre år. Skattmasen ringde och högdraget undrade varför jag inte lämna in någon självdeklaration på tre år. Att jag varit utomlands hade inget med saken att göra, jag var skattskyldig i Sverige för all inkomst i hela världen och jag måste ju ha pengar till mat. Det blev skönstaxering. Andra exemplet. Mitt bankkonto var i Sverige, jag satt i ett land och jobbade, men projektet gällde ett tredje land. Sedan infann sig tre skattmasar och ville ha inkomstskatt på hela inkomsten. Det blev inga pengar kvar. Där flyttade jag alla finanser till en liten kanton-bank i Schweiz och ett nummerkonto. Samma bank hjälpte till att föra ut alla mina små tillgångar från Sverige som då hade kapital kontroller. Bank sekretessen är inte för att undanhålla skatter, den finns för att skydda mot kommunistisk konfiskation av tillgångar.
En liknande diskussion, som jag kände mig tvungen att blanda mig i pågår här.
https://www.dn.se/asikt/regeringen-maste-markera-mot-kina/
Ja du skrev ”Demokrati står definitivt inte över våra materiella drifter Kjell. Demokrati behöver till att börja med definieras och det är också något som inte bara kan exporteras och implementeras överallt.
Länder som Kina och Ryssland har inga demokratiska traditioner och kanske är det rentav så illa att dom inte ens går att styra med demokrati.
Demokratins utveckling i väst har tagit lång tid, gått hand i hand med industrialismen och blev inte värd sitt namn förrän arbetarrörelsen blev en balanserande motkraft efter WWII. Ryssland och Kina har inte genomgått den processen och folket där har inte sådana traditioner.
Nu är det dock inte mycket liv kvar i arbetarrörelsen längre och överheten börjar ta tillbaka det dom en gång blev tvungna att släppa ifrån sig. Idag ägs och kontrolleras alla större media av nyliberala krafter och partierna i riksdagen är, med mindre undantag snarlika allihop.
Högern och överheten dominerar nu fullständigt, allt privatiseras, skatterna sänks, välfärden urholkas och klyftorna ökar. Vanligt folk får ständigt allt mindre att säga till om. Snart uppstår frågan om vi ens kan handla med oss själva. Och kan vi handla med USA, som drar runt hela planeten och krigar och mördar i massomfattning, är det verkligen ett demokratiskt beteende?
Jag tror inte att utebliven handel löser några som helst problem någonstans. Bättre då att verka för så fri handel som möjligt och avstå från att delta i USA:s destruktiva sanktioner och handelskrig. ”