Jan Myrdal: Något om Kinas politik för Hongkong och Indiens politik för Hyderabad.

Jan Myrdal ger intressant kompletterande information om Hongkong på ”Nyhetsbanken” (Utdrag):Jan Myrdal om Hongkong.

Läs helst hela artikeln!

Jan Myrdal om Hongkong.
När man jämför hur Indien och Kina löst sina problem med kvarvarande koloniala formationer visar det sig att Kina valt den långsammare, fredligare vägen.

De pågående upploppen/upproret i Hongkong har sin historiska förklaring. För sjuttio år sedan valde Mao Zedong och Zhou Enlai för Kina en annan politik när det gällde den brittiska enklaven Hongkong än Jawaharlal Nehru och Patel valde för Indien när det gällde den då på underkontinenten självständiga staten Hyderabad. Folkets befrielsearmé gjorde halt vid Hongkongs gräns och enklaven fick första tiden vara kvar som bli brittisk och senare i en särposition som ett annat ”system” i staten.

Hongkong fick trots att Folkets befrielsearmé stod helt redo och stridsberedd utanför dess gräns fortsätta som brittisk enklav. Så småningom som en enklav med särskilt ”system”. Den ekonomiska vinsten för Kina av att Hongkong fungerade som kapitalistisk enklav under Kinas då pågående – ofta turbulenta – uppbygge till nuvarande styrkeposition var som vi alla kan räkna ut enorm. Så öppet talas det inte i ”väst”. Men så har jag diskuterat med kinesiska vänner. Jag vet att också på svenska UD finns vetskap om att detta var den avvägning som fick Mao att inte med Hongkong göra så som Nehru vid den tiden lät Patel göra i Indien.

Jag ansåg då och anser än i dag trots allt det som nu sker i Hongkong att Mao gjorde den bedömning som var mest lönsam för Kina och som i snart sju decennier stort bidragit till Kinas ekonomiska utveckling.

Också när det råder ideologisk och politisk konflikt mellan ”väst” i allmänhet och Kina (av helt förklarliga och analyserbara ekonomiska skäl) är det både möjligt och förnuftigt att i ”väst” se till dessa realiteter. Kinas handlande är både politiskt realistiskt och möjligt att värderande förstå även från dem vilka anser sig finnas på en ekonomisk och politisk motståndarsida.