Afrika: Diskurs om skulden, 33 år senare

0
147

Bild i https://www.msingiafrikamagazine.com/2021/03/discourse-on-the-debt-33-years-on/

Artikeln har upphittats och översatts av Anita Svedin.
Den är skriven av PD Lawton (bild nedan) som är en författare och forskare i afrikanska angelägenheter, född i KwaZulu Natal, Sydafrika. Hon citerar Thomas Sankara som en gång sa “Vi måste våga uppfinna framtiden.” https://www.msingiafrikamagazine.com/2021/03/discourse-on-the-debt-33-years-on/. Ursprungligen publicerad den 15 november 2020 på www.africanagenda.net

 

 

Thomas Sankara

Läs gärna Mordet på Burkina Fasos Thomas Sankara – Afrikas Che Guevara.

 

___________________________

Idag står Afrika vid vägskälet. Detta är det sista tillfället för kontinents ledarskap att avgöra ödet för 1,3 miljarder människor.

Detta är det mest avgörande ögonblicket i Afrikas historia. Valet å ena sidan är att fortsätta följa IMF:s diktat och gå med på en framtid för ekonomisk politik som gynnar bankerna på Wall Street och City of London. För det valet finns en muta som kallas Green Finance Package. [1]

Kenya har tyvärr blivit först med att acceptera FN:s gröna finanspaket som mottogs av Kenya`s Central Bank denna vecka. Man har valt att blidka Parisklubben och skydda dess kreditvärdighet.

Red: Utdrag ur boken ”USA som världspolis” av Karlström & Romelsjö 2013.

”6.3 Paris-klubben

Detta är en viktig, informell finansiell institution som tillkom 1956 för att omförhandla bilaterala lån för de länder som har svårt att sköta sina betalningsåligganden. Den har fram till 2010 behandlat lån till en sammanlagd summa av 500 miljarder dollar, som regel för de allra fattigaste länderna. Vid dess månatliga sammanträden deltar långivarna, representanter för bl.a. Världsbanken, IMF och UNCTAD och representanter för det skuldsatta enskilda landet, som ju är i underläge, och som före sammanträdet skriftligen förbundit sig att underkasta sig IMF:s villkor. Målet är att det skuldsatta landet ska betala så mycket som möjligt (Toussaint & Millet, 2010). Villkoren har ofta varit hårda, bl.a. har utestående räntor kapitaliserats till skuld. Undantag finns dock.  I november 2004, då USA hade kontroll över Irak, kunde landet förhandla fram en skuldavskrivning med 80 %. Under 2000-talet betalade flera länder tillbaka sina skulder via Parisklubben.”

Genom att acceptera den gröna mutan förbinder sig Kenya till en nolltillväxtpolitik. Green New Deal kommer inte att finansiera fossilt bränsle eller kärnenergi. Utan tillförlitlig, billig energi är det omöjligt att driva utvecklingen och industrialisera en ekonomi. Förnybar energi kan inte driva ett stålverk. Vattenkraften har sina fysiska gränser vad gäller överföringsavstånd och det är inte en möjlighet utan betydande vattenvolym.

Vill Kenya fortsätta att förlita sig på turism och jordbruk, en grön ekonomi? Hur ska det eliminera fattigdomen?

Green New Deal lägger tonvikt på digital infrastruktur. Vad är poängen med att ha nättäckning när det inte finns någon modern väg, järnväg, bro eller hamn att transportera ditt gods längs?

Alternativet är det enda valet som kommer att stoppa fattigdomen och driva afrikanska ekonomier in i en välmående framtid. Det valet är att återinvestera historiska skulder i den fysiska ekonomin.

Den här veckan blev Zambia den första afrikanska staten att betala sin internationella skuld sedan starten av Covid-pandemin.

Zambia`s skuldsituation politiseras i fula försök att misskreditera president Lungu`s progressiva ekonomiska politik och stark vänskap med Kina. Politiseringen riktar sig också till Kina som fortfarande får skulden för att skapa skuldfällor och skuldboksdiplomati även om denna typ av anti-Kina propaganda nu själv har misskrediterats.

Under de senaste åren har Zambia haft framsynthet att investera kraftigt i fysisk infrastruktur. Detta har till stor del finansierats av China` Development Bank som en del av Belt and Road Initiative.

Zambias vädjan denna vecka till euroobligationsinnehavarna om uppskov med betalningen har avslagits.

Däremot har Kina redan annullerat ett antal lån till afrikanska regeringar, inklusive Zambia, och skjutit upp betalningar på andra sedan Covid-19 utlöste ytterligare ekonomiska svårigheter. Vissa kinesiska lån kommer att bli räntefria. Under 2018, vid det historiska forumet för samarbete mellan Kina och Afrika (FOCAC) i Peking, säkrade Zambia ett räntefritt lån på $30 miljoner och ett anslag på $30 miljoner från Kina .

Pågående attacker mot president Lungu`s regering har kommit från utlandsfinansierade kampanjer mot Kina .Presidenten har svarat kritiker och sagt:

“Vi ber dig att ignorera de vilseledande rubrikerna som försöker förtala vår relation med Kina genom att felaktigt karakterisera vårt ekonomiska samarbete som kolonialism.”

Den ledande zambiska ekonomen och chefen för Zambias Private Sector Development Association, YosufDodia, sa att kinesiska investeringar bör ses som en möjlighet inte en börda.”Zambia har dominerats av väst i 100 år… och vi ser fattigdom över hela kontinenten,” sa han.

Det är det allmänna samförståndet från afrikanska regeringar som försvarar den kinesiska modellen. Jämfört med andra fordringsägare erbjuder ( som IMF) kinesiska banker mycket bättre villkor. Räntan är i vissa fall obefintlig eller annars till mycket låga räntor. Det finns långa anståndsperioder innan betalningarna påbörjas och mycket längre återbetalningsperioder. Och till skillnad från västerländska banker lånar de kinesiska bankerna ut och ger krediter i de uttryckliga syftena att höja levnadsstandarden för afrikanska nationer.

China`s Exim Bank ger kredit för megainfrastrukturprojekt, för utveckling av varor och tjänster. That`s exakt what a bank is supposed to exist for, for the extension of credit for projects that will create progress and the upliftment of a nation`s standard of living. Och det är precis vad City of London-Wall Streets bankimperium inte gör.

Det är 33 år sedan Thomas Sankara, president i Burkina Faso, uppmanade Afrikas ledarskap att avsäga sig kontinentens skulder. I ett tal som hölls den 29 juli 1987 vid OAU ( Organization of African Unity)-toppmötet i Addis Abeba sa han detta:

“Vi anser att skulden måste ses utifrån dess ursprung. Skulder ursprung kommer från kolonialism`s origins. De som lånar oss pengar är de som koloniserade oss tidigare. De är de som brukade förvalta våra stater och ekonomier. Kolonisatörer är de som skuldsatte Afrika genom sina bröder och kusiner som var långivare. Vi är främlingar för den här skulden. Därför kan vi inte betala för det. Skuld är nykolonialism där kolonisatörerna förvandlar sig till `technical assistants`. I själva verket är det bättre att säga `technical assassins`.

De presenterar oss med finansiering, med finansiärer, som om någon som stödjer skulle kunna skapa utveckling! Vi har fått rådet att gå till dessa rekommenderade långivare. Vi har föreslagits med fina ekonomiska upplägg. Vi har varit skuldsatta i 50, 60 år och mer. Det betyder att vi har förletts att kompromissa med vårt folk i 50 år och mer.

Under sin nuvarande form är skulden en formel för kontrollerad imperialism; skuld är en skickligt hanterad återerövring av Afrika som syftar till att underkuva dess tillväxt och utveckling genom utländska regler. Således blir var och en av oss den finansiella slaven, det vill säga – en sann slav till dem som var förrädiska nog att lägga pengar i våra länder med skyldigheter för oss att betala tillbaka. Vi uppmanas att betala tillbaka, men det är ingen moralisk fråga. Det handlar inte om denna så kallade ära att betala tillbaka eller inte!”

”Skuldservice” och restriktiva lån till fattiga länder, i dessa nuvarande tider, är mer än omoraliskt!

Som skrivet i en artikel om Afrika och världen:

“Oxfam rapporterade att “84 procent av Internationella valutafondens (IMF) COVID-19-lån uppmuntrar, och i vissa fall kräver, fattiga länder som drabbats hårt av det ekonomiska nedfallet från pandemin för att vidta hårdare åtstramningsåtgärder i efterdyningarna av hälsokrisen”. Ny analys av Oxfam visar att 76 av de 91 IMF-lån som förhandlats fram med 81 länder sedan mars 2020 – när pandemin förklarades – trycker på för att dra åt bältet som kan resultera i djupa nedskärningar i offentliga hälso- och sjukvårdssystem och pensionssystem, lönestopp och nedskärningar för offentliganställda som läkare, sjuksköterskor och lärare, och arbetslöshetsersättning, som sjuklön.”

Afrikas skuld till IMF, är en skapelse av ett nyliberalt ekonomiskt system av så kallad frihandel som medvetet har undanhållit industrialiseringen från afrikanska ekonomier. Skulden skulle ha annullerats 1987 .Men det skedde ju inte. Istället mördades Thomas Sankara för vad han sa.

Idag har situationen förändrats. Afrikas skuldbörda till IMF är fortfarande omoralisk. ”Skuldservice” över hela kontinenten har haft företräde framför hälsa, framför mat till hungriga, framför utbildning, framför allt som betyder något. Om skulder ska ses utifrån dess ursprung måste vi titta på skulder som har sitt ursprung i Belt and Road Initiative. Det är skulder till Kina sedan början av Belt and Road Initiative 2013 för att bygga infrastruktur och bygga ekonomiska korridorer.

G20 tillkännagav sitt initiativ för avstängning av skuldtjänster i april i år. Detta är ett icke-bindande avtal men press utövas på Kina att gå med i Parisklubben av borgenärer.

Detta initiativ är en attack mot Kina. Avsikten är att spåra ur Bält- och väginitiativet. Kina, som bara står för 17% av Africa`s skulder, är inte skyldigt att betala för decennierna av IMF`s ekonomiska mord.

Det afrikanska kontinentala frihandelsavtalet (AfCFTA) kommer inte att skapa välstånd utan massiv infrastrukturutveckling. Ty transportnätverk som AfCFTA är som en kropp utan ådror.

Aliko Dangote från Dangote Group och finansiär av Nigeria`s första oljeraffinaderi har sagt att infrastruktur är viktigare just nu än några handelsavtal och att tillverkning och bearbetning av varor på Afrikansk mark måste bli en prioritet, men för det har infrastruktur återigen företräde.

Lawrence Freeman, Afrikaanalytiker, förklarar vikten av infrastruktur :

“Vad afrikanska nationer mest desperat behöver, och som kommer att ha störst inverkan av deras ekonomier, är infrastruktur, infrastruktur och mer infrastruktur. Det är inte överdrivet att konstatera att bristen på infrastruktur är ansvarig för miljontals dödsfall på kontinenten. Bristen på energi på nätet, utan tvekan den mest avgörande komponenten i ett industrialiserat tillverkningssamhälle, hindrar afrikanska nationer från att uppnå de nivåer av ekonomisk tillväxt som krävs för att upprätthålla sin befolkning.”

I oktober krävde 7 afrikanska parlament att skulden för kontinenten skulle ogiltigförklaras. Talmannen för det nigerianska representanthuset, rep. Femi Gbajabiamila, har initierat konferensen för talmän och chefer för afrikanska parlament (CoSAP) som är det organ som lanserar den afrikanska skuldavskrivningskampanjen. De 7 länderna representerade är Nigeria, Ghana, Etiopien, Kenya, Rwanda, Senegal och Sydafrika. Algeriet, Marocko, Elfenbenskusten och Kap Verde har också uttryckt sin önskan att gå med.

Professor Aaron Oquaye, Ghanas talman i parlamentet gav nyligen en intervju med CGTN där han efterlyste “a New Paradigm.” ” A New Paradigm”, sa han” som inte kan äga rum under det nuvarande världsordning [economic].” Han sa att skuldservice var ett spel av “robbing Peter, att betala Paul” och skapa en aldrig sinande “cykel av fattigdom, elände och sjukdomar.”. “Skuldannullering”, sa han att “ är en fråga om att befria oss.” Det är med andra ord ett sista slut på kolonialismen.” Och för att till och med maximera våra råresurser behöver vi en ny ekonomisk världsordning. Hur balanserar vi bearbetningen? Till exempel att ta våra livsmedel, grönsaker och även frukt, bearbeta dem i konkurrens mot utländska billiga produkter? Inget land, någonsin, i den här världen, du vet, fick ekonomiskt självberoende genom att tillåta billig konkurrens..” Professor Oquaye förespråkar inte total isolationistisk politik utan mot den fullständigt orättvisa fördelen hos de megaföretag som har varit de enda förmånstagarna av finanselitens `globalism`.[2]

Africkas ledare måste enas för att kräva att all skuld som har samlats på allt utom att bygga infrastruktur, som inkluderar hälsovård och vattensanering, inte längre kommer att betalas. Den kommer istället att återinvesteras i den fysiska ekonomin till gagn för alla.

Att bygga den fysiska ekonomin i centrala Afrika måste börja med internationell finansiering av Transaqua-projektet. För att konstruera världens största ingenjörsprojekt, kommer att kräva en förändring av synsätt, vilja och motivation från de privatägda centralbankerna. Faktum är att det kommer att kräva ett nytt Bretton Woods-system som ger mänskligheten kredit, inte för pengar. De som gav Afrika ekonomiska lönnmördare vill lura oss igen med sin falska version av en New Bretton Woods [3], under deras Great Reset, som är en nolltillväxtpolitik. När det gäller Afrika är det för att döda den afrikanska drömmen.

Sluta med att koppla skulden till grön ekonomi, sluta politisera skulden. Se över skulden och i förekommande fall återinvestera i den fysiska ekonomin.

Relaterat.
Magdalena Andersson chefsrådgivare åt USA:s verktyg IMF, som ställer hårda krav och sämre lånevillkor än Kina.
CFA-franc – hur Frankrike underutvecklade Afrika.
Fattigare länder använder fem gånger mer pengar till återbetalning av skulder än på klimatkrisen.
Andi Olluri: Väst i Afrika idag: kolonialism med ett pudrat ansikte.

Föregående artikelUSA eller Kina, vilket är ”mest” demokratiskt? Amerikansk oligarki versus kinesisk ”konsultativ demokrati”
Nästa artikelNATO-tumskruvar på demokratin – yttrandefriheten i Sverige begränsas än mer medan SÄPO jublar
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here