Vid manifestationen till stöd för Julian Assange 4 januari på Sergels torg fick inte Al Burke och Kristina Hillgren framföra sina tal av mötestekniska skäl. Arrangör var ”Stödkommittén för Julian Assange.”
Kristina Hillgrens tal finns publicerat Tal efter domen att inte utlämna Assange till USA.
Al Burke är förläggare och har publicerat mycket värdefullt material om Julian Assange.
Al Burkes tal
Den utdragna förföljelsen av Julian Assange började i Sverige och har nu pågått i över ett decennium. Den är en makalöst vidrig historia som bland annat har kallats för vår tids Dreyfus-affär, den stora rättsskandal som ägde rum i Frankrike kring sekelskiftet 1900.
Den jämförelsen ger en aning om Assange-affärens allvar, men är ändå en underdrift. Ty det som USA med tre vassalstater — Sverige inräknad — begår mot Julian Assange har betydelse för individer och samhällen överallt på jorden. Det handlar bland annat om:
• tryckfriheten
• yttrandefriheten i största allmänhet
• de civila och juridiska rättigheternas styrka och integritet
• missbruk av regerings- och juridiska befogenheter
• regeringars ansvarsskyldighet för krigsbrott och andra allvarliga illgärningar.
Allt detta och mer därtill står på spel i fallet Assange. Och hur har vårt älskade lands mäktigaste politiska, juridiska och journalistiska krafter hanterat dessa ödesdigra frågor? För det mesta genom att spela med i förföljelsekampanjen medelst tystnad, sviket ansvar och ren maktmissbruk.
Detta har dokumenterats av FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym,
omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, Nils Melzer, som bland annat har påpekat:
Det finns rikligt med bevis att sedan augusti 2010 har regeringarna i USA, Storbritannien, Sverige och (sedan maj 2017) Ecuador gradvis antingen bifallit, samtyckt till, anstiftat eller t.o.m. initierat eller aktivt bidragit till en ihållande och ohämmad kampanj av offentlig mobbing, skrämsel och förtal mot herr Assange, bestående av en stadig ström av offentliga uttalanden från inte bara massmedia och inflytelserika privatpersoner, utan även nuvarande eller tidigare politiska figurer och senior tjänstemän för olika regeringsgrenar, inklusive domare som personligen varit involverade i någon juridisk process mot herr Assange.
Dessa uttalanden sträcker sig från medvetet hån, förolämpningar och förödmjukelse, till förvrängd rapportering och missvisande brottsanklagelser, samt från öppna hot och anstiftan till våld, till upprepade uppmaningar att lönnmörda eller mörda herr Assange. Trots det grava, upprepade och avsiktligt förnedrande och skrämmande karaktär av dessa handlingar, har ingen av de nämnda regeringarna uttryckt något offentligt ogillande eller utfört lämpliga förebyggande, skyddande och avhjälpande åtgärder.
Därmed har de uppvisat en självbelåten inställning (i bästa fall) och medskyldighet (i värsta fall), och skapat en stämning av straffrihet som har uppmuntrat till vidare smädelse och förtal.
Det finns mycket mer av samma sort i rapportören Melzers redogörelse och han har ansökt om möjligheter att ta upp fallet Assange med de skyldiga regeringarna — men förgäves. Samtliga vägrar att träffa honom.
Den svenska regeringen avvisade Nils Melzers detaljerade kritik med ett kort brev bestående till stor del av osanningar, undanflykter och flagranta utelämnanden. Det är en grym ironi att det brevet undertecknades av ett barnbarn till en bror till Dag Hammarskjöld, FN:s marterade och vördade generalsekreterare.
De ledande svenska medierna har bistått regeringen i denna fråga genom att hålla tyst om Nils Melzers förödande rapport. När en inbjudan att intervjua honom skickades till kring 500 svenska journalister, antalet som svarade blev precis noll.
”Det faktum att av drygt 500 inbjudna svenska journalister”, noterade Nils Melzer, ”inte en enda en visade intresse för en grundlig intervju med en schweizisk-svensk FN-expert som offentligt anklagar Sverige för juridisk förföljelse och psykologisk tortyr antyder en grad av förnekelse och självcensur som knappast stämmer med opartisk och informativ rapportering.”
Minst sagt.
Alltså, som Arne Ruth påpekade i sitt inledningstal, är det tydligen upp till oss andra att lyfta fram och tala ut om det fruktansvärda övergrepp som har begåtts mot Julian Assange och dess betydelse för hela mänskligheten.
Här möts frispråkiga och rättframma journalister både från Global Politics (vänster) och News Voice (höger) i deras kamp för Julian Assange upprättelse. Han är värd Nobels Fredsmedalj 2021, ”Pro pace et fraternitate gentium”.
Newsvoice är inte höger. Det är bara det att Newsvoice är helt nedlusat av ljugande halvsenila extremhöger-troll som undergräver trovärdigheten och t.o.m. undergräver extremhögerns trovärdighet. Sassersson är till synes maktlös inför fenomenet, förmodligen p.g.a. ägarförhållandena. Jag har fått skriva där och länge rättat lögnerna, men jag har gett upp nu. Man tröttnar till slut när folk inte vill förmedla evident sanning. Hur ska det kunna bli fred när vi inte håller oss till sanningen?
”Hur ska det kunna bli fred när vi inte håller oss till sanningen?”
Det skall vi citera i tid och otid, ty de flesta krig – inklusive inbördes – startas och frodas på lögner.
Därför är de som sätter igång förtalskampanjer, alltså sådana som Patrik Oksana och hans anhang, i själva verket att betrakta som krigsförbrytare.
Helt sant, och alla krig har startat med intensiv propaganda kampanjer om hur farlig motståndarna är och hur dom snart kommer och mördar oss alla om vi inte anfaller dom nu. Mitt klassiska exempel är Hitlers invasion av Polen 1939, vilken föregicks av en intensiv propagandakampanj med lögnen att polen tänkte anfalla Tyskland, så Tyskland måste skjuta först. Idag upplever ni samma intensiva propagandakampanj och samma lögn genom svenska media, men nu är det inte Polen det gäller utan Ryssland, Iran och Kina, och det skall då motivera USA-NATO intensiva rustningar och att det svenska ”försvaret” måste ”uppgraderas” för ”hoten” från öster. Det är identiskt samma propaganda som i Tyskland 1939. USA finansierade Oksanen med flera är nu frontfigurerna som utför samma jobb som personer med kända namn då gjorde i Tyskland. Låt inte lura er.
Tack Martin för ditt förtydligande. Jag har alltid uppskattat Sasserssons artiklar så nu förstår jag vad som är problemet.