Ingress: I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett.två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad…
På DN Debatt idag publicerades artikeln DN Debatt. ”Alkohol kan störa vaccinet och läkningen av covid-19” En nackdel är att man inte vet hur mycket alkohol som ska drickas innan immunsystemet kanske påverkas så att vaccinationseffekten kanske påverkas. Inga fakta talar för att konsumtion under riskgränserna som nämns nedan innebär nackdelar ur coronasynpunkt. Jag tycker inte att det finns tillräckligt underlag för att diskutera detta nu, men artikeln nedan innehåller nyttiga påminnelser för oss alla. Är den för spretig, eller finns en naturlig övergång mellan olika ämnen? Döm själv.
Risk för missbruk i Coronatider? Alkoholmonopolet bra för folkhälsan och ekonomin! Andra monopol?
Min kollega professor Sven Andréasson sa för ett år sedan:
* ”Allt fler sitter ensamma och isolerade vilket ökar risken för alkoholproblem.
I coronatider bör du tänka dig för mer än vanligt hur mycket du dricker”.
* ”Det är väldigt lätt att man kommer in i ett mer kraftigt drickande på grund av ren tristess och brist på sysselsättning.”
* ”Alkohol i sig är inte nyttigt, det försämrar immunförsvaret. Du blir mer sårbar för infektioner och det är en nackdel i coronatider. Du riskerar att bli mer allvarligt sjuk om du har ett sämre immunförsvar.”
”Ligger du på den här nivån på konsumtionen (enligt nedan) är riskerna små.
I coronatider bör du tänka dig för mer än vanligt hur mycket du dricker.”
✓ Drick max tio standardglas i veckan, och inte mer än fyra standardglas vid samma tillfälle.
✓ Ett standardglas motsvarar 12 cl vin (11 – 13 procent) eller 33 cl starköl.
✓ En vinflaska har omkring 6-7 standardglas.
Med ett glas menas:
► 50 cl folköl
► 33 cl starköl
► 33 cl starkcider
► 12 – 15 cl rött eller vitt vin
► 8 cl starkvin
► 4 cl sprit
* ”I Sverige har Systembolaget ökat försäljningen av alkohol sedan coronavirusets utbrott. ”Accent 30 mars.
Artikel i april 2019 – fortfarande aktuell.
En debatt har blossat upp på DN Debatt och genom en artikel av ledarskribenten Mattias Svensson. Den har i mitt tycken avslutats genom en utmärkt, sakkunnig replik på DN Debatt 29/3 2019, av Sven Andréasson, professor i socialmedicin vid Karolinska Institutet och ordförande i ”Alkoholpolitiskt Forum”. Vi har omkring 10 gemensamma artiklar publicerade i internationella vetenskapliga tidskrifter, några med hög impactfaktor, samt några ansökningar och debattartiklar. Jag är professor emeritus vid samma institution som Sven Andréasson.
Debatten inleddes med en artikel på DN Debatt 25/3 av ekonomen David Sunden, vars bedömning framgår av titeln. DN Debatt. ”Monopolet bidrar inte till minskad alkoholkonsumtion.
Titeln på Sven Andréassons artikel Sunden har fel i såväl stort som smått. återger förstås också sammanfattande bedömning. Skillnaden med Sundens rapport är att Sven Andreassons bedömning är baserad på korrekt bedömning av ett stort vetenskapligt underlag, som Sven själv bidragit till.
Jag har själv varit inne på området och skrev bland annat detta i ett mail till DN:s ledarskribent Mattias Svensson:
””Forskningen visar entydigt att alkoholmonopol håller tillbaka konsumtionen och är bra för folkhälsan. Vid en genomgång av 17 vetenskapliga studier av USA:s ansedda Center for Disease Control fann man att privatisering av alkoholmonopol ökade konsumtionen med 44 % som medianvärde. När man i Sverige tillät försäljning av mellanöl i livsmedelskonsumtionen ökade alkoholkonsumtionen med 11 % och mer hos unga. När mellanölet flyttades in på Systembolaget 1977 minskade antalet unga i behov av alkoholrelaterad sjukhusvård kraftigt, liksom trafikolyckor där unga var inblandade.
(Skrev om detta i min avhandling 1987 ”Epidemiological studies on the relationship between a decline in alcohol consumption, social factors and alcohol related disabilities in Stockholm county and in the whole of Sweden”. Karolinska Institutet, med bl.a. detta delarbete Romelsjö A. The decline in alcohol related problems in Sweden was greatest among young people. Br J Addict 1987;82:1114-24.)”
Alkoholpolitiskt Forum har gett ut den utmärkta kunskapssammanställningen ”Minska skadorna. Nio inlägg om svensk alkoholpolitik”. Läs även ””Systemets monopol viktigt instrument för alkoholpolitiken”” Systemets monopol viktigt för alkoholpolitiken.
”Sundén har fel i såväl stort som smått”.
David Sundén intar en extremposition i förhållande till experterna på området.
På alkoholfronten intet nytt. Motståndarna till en ansvarsfull alkoholpolitik, återkommer med förnyade försök att undergräva såväl alkoholmonopolet som andra alkoholpolitiska åtgärder. Det senaste inslaget är David Sundéns artikel på DN Debatt som bygger på hans färska ESO-rapport och hävdar att alkoholpolitikens viktigaste verktyg, alkoholskatten och alkoholmonopolet, är uttömda eller verkningslösa. Dessa borde därför ersättas med konkurrens från privata alkoholbutiker och informationsinsatser. Inget nytt här, inga nya fakta, bara vantolkningar av forskningen. Sundén har fel i såväl stort som smått.
Först, vad gäller alkoholens samhällsekonomiska kostnader. Sundén företräder uppfattningen att människor som dör i förtid pga sitt alkoholbruk är att se som en samhällsekonomisk vinst eftersom kostnaderna för vård och pension minskar. Om än cyniskt är detta korrekt – men då borde också förlusten i liv och livskvalitet beräknas, vilket inte görs i rapporten.
I en studie från SoRAD på Stockholms universitet beräknades att alkoholbruket orsakade en förlust av 120.000 QALY:s (livskvalitetsjusterade levnadsår). Det är naturligtvis svårt att sätta ett värde på liv eller levnadsår. Men det finns sådana beräkningar från bland annat trafikforskningen och från hälsoekonomin.
Ett försiktigt antagande om 500.000 kronor per QALY ger en samhällskostnad på 60 miljarder. Hälften av denna kostnad bärs av andra än de som dricker, det vill säga barn och familj, trafikskadade, med flera. Det är framför allt denna kostnad som motiverar de alkoholpolitiska åtgärderna.
Vad gäller de alkoholpolitiska åtgärderna avvisar Sundén de åtgärder som en samlad internationell expertis anger som de mest effektiva, och förordar i stället orealistiska åtgärder som en minimiskatt på alkohol inom EU eller insatser med låg effektivitet som information. Till stöd för sina slutsatser väljer Sundén mycket selektivt ut vissa forskarrapporter. Han underlåter dock att nämna att dessa kritiserats kraftigt av flertalet forskare inom detta område, exempelvis kritiken av Gmels artikel om effekten av antal försäljningsställen från en grupp ledande alkoholforskare. här
Särskilt osakligt är resonemangen om Systembolaget. De konsumtionsdämpande inslagen: antal butiker, öppethållande, ålderskontroll, pris – Sundén menar att alla dessa inslag kan hanteras lika bra av privata aktörer. Detta stämmer helt enkelt inte: forskningen på området visar att när vinstintresset släpps in i alkoholhanteringen leder den kommersiella logiken till ökad tillgänglighet, aggressiv marknadsföring och mer lockpriser.
Den privata handeln har visat sig särskilt dålig på att sköta ålderskontrollen – vilket många menar är Systembolagets viktigaste funktion. I Sverige har vi erfarenheter från ett försök då vanliga livsmedelsbutiker tilläts att sälja starköl. Redan tidigt under försöket inkom rapporter om en tydlig ökning av fylleri i försökslänen, särskilt bland ungdomar. Som följd av detta avbröts försöket i förtid.
Sundén intar en extremposition i förhållande till experterna på området – WHO, OECD, Världsbanken, liksom en lång rad internationella forskningsinstitut. Lärdomen från alla dessa är den rakt motsatta till Sundéns ESO-rapport: att släppa loss alkoholförsäljningen till 1000-tals livsmedelsbutiker som arbetar under konkurrens medför självfallet ökad alkoholförsäljning, ökad konsumtion och ökade skador.
Ett instick med tanke på MeToo och debatt om Dramaten mm. Alkoholpolitik och #MeToo – och protest mot slavhandeln i Libyen!
Relaterat
Alkoholpolitik och #MeToo – och protest mot slavhandeln i Libyen!
Alkohol, sjukdom och politik.
Alkoholpolitiskt Forum: Ingrip mot den aggressiva privata alkoholförsäljningen!
Bra med monopol?.
Jag hänvisar här bara till sjukvårdspolitik för diskussion av monopolliknande situation. Det hade vi tidigare inom sjukvården, men det fanns privatpraktiker och ett litet privat sjukhus i Stockholm och ett i Göteborg. Den påvisar stora, onödiga problem efter privatiseringarna.
* Likaså har spelberoendet kraftigt sedan man ”liberaliserat” detta. Många tusen människor har fått sin ekonomi och sina liv förstörda av detta, vilket framgick i Agenda i går kväll. Baserat på tillgänglig forskning utomlands har svenska forskare varnat för detta för 15 år sedan. Men för Kapitalet och dess regering är privatisering och företagsvinster självklart viktigare än människors liv.
* Och så skolan som jag behandlat separat tidigare. Vetenskap och solidaritet viktig för bra skolpolitik. Läs även Privatiseringen av välfärden. Möten.
* Swedbank verkar bara vara en aktuell topp på ett stort isberg. I Agenda på TV sa chefen för svenska Transparency International Louise Brown att 18 av de 20 största bankerna inom EU hade fått sanktioner för penningtvätt under de senaste tio åren. Agenda 31/3. Detta förstärker parollen i denna artikel: 21,5 miljoner skäl att förstatliga bankerna.
* Vidare denna som föreslår avprivatisering generellt: Avprivatisera välfärden.
Bra med sjukvårdsmonopol?.
”För att uppnå en bättre och mer jämlik vård krävs att vi bryter marknadsorienteringen inom sjukvården”. Det skriver professor Göran Dahlgren och presenterar fyra åtgärdsförslag. Från artikeln: Fyra förslag för en bättre och mer jämlik vård.
Dagens marknadsorienterade systemskifte inom sjukvården strider ofta mot hälso- och sjukvårdslagens övergripande mål om en god vård på lika villkor för hela befolkningen.Det är en slutsats i min nya bok ”När sjukvården blev en marknad – effekter och alternativ.” Denna bedömning bygger på olika myndigheters och forskares utvärderingar av bland annat vårdval och etableringsfrihet. För att bryta denna utveckling och främja en bättre och jämlikare vård redovisas i boken bland annat följande förslag:
1. Inför etableringskontroll
Dagens etableringsfrihet ger privata vårdföretag rätt att lokalisera offentligt finansierade vårdcentraler och specialistmottagningar där det är företagsekonomiskt lönsammast utan hänsyn till befolkningens vårdbehov. Detta har lett till ökande skillnader i vårdens tillgänglighet mellan stad och landsbygd/glesbygd och mellan städernas hög- och låginkomstområden.
Införandet av etableringskontroll möjliggör ett kraftfullt primärvårdslyft framförallt i underförsörjda landsbygdsregioner och urbana låginkomstområden.
2. Avveckla lagen om obligatoriska vårdvalssystem i primärvården
Denna lag borde egentligen heta ”Lagen för tvångsprivatisering inom primärvården.” Skälet till detta namnbyte är att vårdvalet – namnet till trots – inte påverkar rätten att välja vårdgivare. Däremot innebär denna lag att alla privata vinstdrivna vårdgivare som uppfyller vissa generella krav får en icke tidsbegränsad – evig – förtur till offentlig finansiering av sin verksamhet. Vinstintressen blir därmed ett alltmer dominerande styrmedel.
En förutsättning för att kunna utveckla en bättre och jämlikare primärvård är därför att vårdvalssystemen avvecklas. Det kan ske genom att tidsbegränsa den nuvarande offentliga finansieringen till exempelvis tre år. När denna period löper ut kan landstinget – precis som vid vanlig offentlig upphandling – välja mellan att ta över driften i egen regi, omlokalisera verksamheten eller upphandla privat icke vinstdriven eller vinstdriven vård.
3. Särskilj offentligt och privat finansierad vård
I dag har omkring 650 000 tusen personer en privat sjukvårdsförsäkring som ger dem – i jämförelse med offentligt finansierade patienter – en mycket snabbare vård. I många fall får de en gräddfil till i huvudsak offentligt finansierade vårdcentraler och sjukhus som drivs i privat regi. Dessa gräddfiler inom den offentligt finansierade vården minskar möjligheterna för vård inom en rimlig tid för vanliga skattefinansierade patienter. Samtidigt undergräver det på sikt den solidariska finansieringen via skatt av sjukvården.
Det finns därför mycket starka skäl att slå fast i en lag att i huvudsak offentligt finansierade vårdgivare inte får ta emot privatfinansierade patienter.
4. Förstärk sjukvårdpolitikens demokratiska förankring
Dagens systemskifte innebär en maktförskjutning från demokratiskt valda landsting till kommersiella vårdföretags styrelserum. Landstingen kan inom dagens vårdvalssystem varken besluta om omfattning eller lokalisering av den vård de finansierar med skattemedel. Ansvaret för att vården bedrivs i enlighet med gällande lagar och etiska principer ligger dock oförändrat kvar hos ansvariga politiker. Samtidigt har landstingspolitikerna en mycket undanskymd roll i de allmänna valen.
Av skäl som dessa föreslås en skärpt hälso- och sjukvårdslag och ett nytt försök att få till stånd skilda dagar för val till riksdagen respektive kommunfullmäktige och landsting.
Bankirens monopol i Atta skapa pengar från inte är det i särklass värst monopolet. Vill man ha verklig frihet så ser man till att makten över penningens förblir folket, endast folkets och ingen annan! Den dagen detta händer så löses alla problem från Venezuela till Palestina! Vips och allt elände är borta.
Bankirmonopolet, d v s, att skapa pengar från intet är det i särklass värsta monopolet. Vill man ha verklig frihet så ser man till att makten över penningens förblir folket, endast folkets och ingen annan! Den dagen detta händer så löses många problem från Venezuela till Palestina! Vips och allt elände är borta. Men så länge bankirerna i City of London, New York och Basel finns så kommer det inte att bli världsfred eller välstånd.
”Bankirmonopolet” värre än alkoholen?
Ja, i kommunisternas Sovjetunionen var det faktiskt det.
Det privata ägandet försvann medan vodkan flödade.
Och det till lågt pris åt ”alla”.
Resultat, kvinnoöverskott och kraftigt reducerad medelålder bland män.
Men vad har det för betydelse när man äntligen lyckas uppnå ett samhälle där ingen äger mer än den andre?
Tvärtom. När Sovjet lämnade socialismen och alkoholnäringen kom under Kapitalet så flödade vodkan kraftigt och alkoholmissbrukat ökade, liksom dödligheten.
Intressant att läsa vad ni skriver. Här i Kina kan jag bara gå ner för trappan till kvartersbutiken och köpa 60% Baiju (betyder vit-sprit), alltså en lokal vodka, 3 liter för omkring 30 kronor, men uppenbart är omsättningen låg för den var på utförsäljningsrea i veckan, men man ser aldrig någon som är påverkad. Vin i butikerna håller omkring 11%, och ölet 2.5 till 3% alkohol. Starkare saker är det ingen som köper. Kvinnor dricker inte alls. Män bara i sällskap vid middagar. Jag tror det har mycket med kulturen att göra. Min egen teori är att det är just den hårda statliga kontrollen och höga skatterna i Sverige som i verkligheten driver på alkoholismen. Det vanliga, man har flyttat ansvaret från individen till politikerna och förmyndarstaten. Jag är knappas någon expert, men jag har många olika länder att jämföra med.
Alkohol är i viktiga avseenden en vara som andra varor. Upprepade vetenskapliga studier har visat att höga priser, försäljningsbegränsningar och nationella eller delstatsmonopol innebär lägre konsumtion och skador. Inte minst studier av delstater i USA då man övergett monopol har givit kunskap. (Flera av dessa har utförts av Jellinekpristagaren Harold Holder som jag samarbetat en del med. I viss nostalgi nämner jag något av detta: Romelsjö A. The relationship between alcohol consumption and unintentional injury, violence and social complications. In Holder H, Edwards G ed. Alcohol and Public Policy. Oxford:Oxford University Press & WHO Europe, 1995; pp.114-42; . Ponicki W, Holder H, Gruenewald P, Romelsjö A. Altering price by ethanol content: results from a Swedish tax policy in 1992. Addiction 1997;.92:859-70.; Ponicki W, Holder H, Gruenewald P, Romelsjö A. Altering price by ethanol content: results from a Swedish tax policy in 1992. Addiction 1997;.92:859-70.; . Gruenewald, P., Ponicki, W., Holder, H., & Romelsjö A. (2006). Alcohol prices, beverage quality, and the demand for alcohol: quality substitution and price elasticities. Alcoholism: Clinical and Experimental Research, 30, 96-105; Häggman U, Romelsjö A, Holder H. Evaluation of alcohol and drug prevention programmes in the 18 districts of Stockholm. Paper presented at the European Symposium on Comunity Action to Prevent Alcohol Problems. Porto, 18-20 November, 1999.)
Då den är en vana är det relativt lätt för de som inte är för beroende att bryta den.
För några år sedan började jag träna styrketräning på allvar och då jag tränade varannan dag var det mycket svårt och dumt att dricka alkohol då kroppen måste återhämta sig efter ett träningspass. Det intressanta är att efter ett par månader hade jag ingen som helst längtan efter vare sig vin eller öl eller någon annan dryck. Så nu dricker jag aldrig något annat än vatten, kaffe, färskpressad juice, eller liknande mer hälsosamma drycker.
Kanske har det varit lättare att avstå då kroppen i mitt fall fått andra ”belöningar” som resultat av min träning, och som gjort det lättare att avstå(?)
Så ni som vill dra ner på er alkoholkonsumtion, gör 100 armhävningar om dagen!
Jag tror du har rätt när det gäller toppstyrda hårt reglerade ”demokratier” som Sverige eller USA med en västerländsk kultur och utan folkligt inflytande på besluten, men helt uppenbart stämmer det inte generellt. En intressant iakttagelse är USAs föbudstid. Det har aldrig tidigare eller senare supits så friskt. Det pekar på att ju hårdare reglerat, ju mer driver det drickandet, som å andra sidan begränsas av höga priser och tillgänglighet. Under medeltiden i Europa dracks det kopiöst, vilket är struket ur historieböckerna. Här i västra Kina är alkohol billigt och lättillgängligt i varenda kvartersbutik som har öppet till minst kl 22, men den dryckeskultur som finns i västvärldens Europa kulturer finns bara inte. Frågan är varför dessa skillnader, men där har jag inget bra svar. Själv bodde jag flera år i Japan på den tiden det fanns en affärskultur att alltid gå ut efter jobbet tillsammans och ta en drink. Sedan tröttnade jag på det, byggde en segelbåt och seglade runt i Stilla Havet i fyra år, och drack ingenting, och saknade det heller inte. Jag tror vi har väldigt mycket att lära här.
Visst söps det under förbudstiden, men dödligheten i t.ex. alkoholrelaterade sjukdomar minskade. Och alkoholförbudet (18th Amendment to Congress) hade folkligt stöd ”Despite the flagrant abuses of Prohibition, much of the public remained strongly in favor of it. The elections of 1928 returned heavy majorities supporting the 18th Amendment to Congress. But the economic collapse that began the following year changed the situation drastically. ” (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK217463/)
Nu är jag absolut inte någon expert på detta, jag har inte ens studerat det, jag gör bara iakttagelser. Visst är det sant att dödligheten i t.ex. alkoholrelaterade sjukdomar minskade, men förbudstiden var något över 10 år, vad hade hänt om den varit 50 år, eller permanent. Sverige har ju en slags permanent ”förbudstid”, otroligt svårtillgängligt och otroligt dyrt, men ändå problem. Dödlighet och alkoholrelaterade sjukdomar uppstår som regel inte över natt, det tycks ta decennier av först ökat beroende, ökad konsumtion för kroppen vänjer sig, och till slut inträffar skador. Vi kanske talar om 30 år som normalfallet. Rent personlig iakttagelse, folk köper lite extra – just i fall – bara för att det är så svårtillgängligt, och när flaskan ändå bara står där, varför inte ett extra glas, eller några. Bara som iakttagelse så verkar svårtillgänglighet och pris driva på ökad konsumtion medan förändringar, som att göra det mer svårtillgänglig och höja priset driver konsumtionen ner, i alla fall tillfälligt. Vad skulle hända om all alkohol övernatt skulle bli lättillgänglig i alla affärer, till lågt pris utan skatter. Förmodligen en våldsam tillfällig konsumtion, som snart skulle gå ner till den situation vi har i västra Kina, med mycket låg konsumtion, men den ”puckeln” skulle ha ett pris. Jag tror den ”svenska modellen” där staten totalitärt tar över kontrollen av individen som inte ska behöva ta ansvar är förkastlig, men hur skall ett land som Sverige ta sig ur den och återföra kontroll över ens eget liv med ansvar till individen? Sedan har vi även statens otroliga girighet, man kammar ju hem våldsamma pengar på drickandet. Ingen säger något högt.
Det har visat sig att alkoholrelaterade problem minskade markant då Sverige införde alkoholransonering med motbok 1919 och snabbt ökade då motboken avskaffades 1955, trots att langning av olika slag förekom. I mitten av 1970-talet blev alkoholpolitiken i Sverige under några år mer restriktiv med förbud av försäljning av mellanöl på systembutiker, lördagsstängning av butiker, under samtidig ökning aav iontresse för hälsofrågor. Alkoholkonsumtionen minskade med upp till 20 % på några år och viktiga olika alkoholrelaterde problem lika mycket. Nedgången i konsumtion och problem var särskilt stor hos unga människor. (Behandlade detta i min doktorsavhandling för dryga 30 år sedan). Och narkotikabruk minskade samtidigt bland unga.
Vi har sedan flera år sett en kraftig minskning av alkoholbruk bland unga, som man inte riktigt kan förklara, men väl glädjas åt.
Är alkoholen svårtillgänglig i Sverige?
Din beställda sprit kan du hämta ut i ICA-affären, samidigt som falukorven. Räcker inte det, kan du numera få skiten hemkörd.
Tillgängligheten är god och realpriserna har minskat.
”Tillgängligheten är god och realpriserna har minskat.” Det är intressant att höra för samtidigt läser jag att konsumtionen har minskat från omkring 10 liter per år och person till 6.5 liter. De siffrorna från minnet och inte exakta. På kurera.se skriver man att alkoholkonsumtionen för pojkar har minskat från 7,4 liter ren alkohol per år till 3,0 liter och 2,4 liter för flickor. Det är massiva och tydliga förändringar som kraftigt styrker min iakttagelse att lägre priser och större tillgänglighet ger lägre konsumtion. Trenden neråt med ålder är ju massiv, minst sagt, och kommer att följa med uppåt i åldrarna när pojkar och flickor blir äldre, och överföras till nästa generation. Därmed lägre problem, och det betyder att den diktatoriska ”förbudspolitiken” är fel väg att gå. kurera.se/alkoholkonsumtionen-bland-unga-fortsatter-minska/ Sedan vore det intressant att veta i vilken utsträckning statens girighet påverkar politiken. Ansvaret flyttar från diktatorerna, politikern och byråkraten, till individen. Känns positivt.
Det finns massor av forskning från olika länder som ganska entydigt visar att alkohol är ungefär en vara som andra. Lägre priser och ökad tillgänglighet har medfört ökad medelkonsumtion och därmed också en ökning av andel storkonsumenter och av alkoholrelaterade problem.
Vi ser något av ett trendbrott. Ur en av ansedda CAN:s rapporter (www.can.se) (https://www.can.se/publikationer/sjalvrapporterade-alkoholvanor-i-sverige-2004-2019/)
Mellan 2004 och 2019 har årskonsumtionen av alkohol minskat med omkring en femtedel.
Alkoholrelaterad dödlighet ligger på 35 fall per 100 000 invånaren 2019, liksom 2013.
Det är framförallt mäns konsumtion som har minskat, medan kvinnors konsumtion ligger kvar på ungefär samma nivåer som tidigare. Under 2004 drack männen cirka 130 procent mer än kvinnorna, jämfört med cirka 80 procent mer under 2019.
Berusningsdrickandet har minskat från i genomsnitt 1,0 gång i månaden 2004 till 0,8 gånger i månaden 2019. Det är enbart personer under 50 år som står för den minskningen.
Sedan 2004 har skillnaderna mellan olika kommungrupper minskat. Förändringen består framförallt av nedgångar i storstäder och storstadsnära kommuner.
Alkoholvanorna är dock fortfarande mer omfattande i mer tätbefolkade kommuner än landsbygdskommuner, med undantag för landsbygdskommuner med besöksnäring.
Vi ser massor av ”forskning” på många håll i världen som inte stämmer överens med verkligheten. Kina, klimatet, med flera. Kan det vara så att denna ”forskning” i själva verket bara är forskar-aktivism. Man börjar med slutresultatet. Det är åsikter som publiceras som vetenskap. Vi ser det ju tydligt med alla dessa ”Kina-forskare” och ”Kinaexperter”. Verkligheten stämmer inte med deras kartor. Om du skall korsa en flod, och bron inte ligger där kartan säger den skall ligga, följer du då kartan eller dina egna iakttagelser om brons läge. John Ioannidis, professor i medicin vid Stanford University, publicerade 2005 en rapport. “Why most published research findings are false,”. Forskning är otillförlitlig jämfört med iakttagelser. Så mycket som 51% till 89% av forskning ger inkorrekta resultat.
https://qz.com/638059/many-scientific-truths-are-in-fact-false/
Här har vi ju tydliga iakttagelser av verkligheten från många håll av världen som är entydiga när det gäller alkohol, men att föra fram dom innebär svårare att få forskningsanslag, alltså sjunger alla vettiga forskare med i kören. Detta har varit vanligt genom tiderna. Louis Pasteur, bakterierna, Galileo Galilei hotades med dödsstraff, Albert Einstein , läkaren Ignaz Semmelweiss sa tvätta händerna, han blev utfrusen. Signaturen Julia Caesar har skrivit en bra artikel här. Väl värd att läsa.
https://juliacaesar.blog/2021/03/25/vetenskapen-som-tidsandans-fange-och-hora/
Vi är just nu uppe i en av världshistoriens värsta falsarier, corona pandemin, och dessa ”forskare” formligen trampar ner varandra med sin ”vetenskap”, medan Kina har lyckats briljant, så även Nya Zeeland, men det är tabu att iaktta och säga varför man lyckades. Det är all denna ”forskning” som skall gälla.
Inget fel på ditt inlägg, det är statistik, men var finns slutsatserna om varför, vad driver dynamiken. ”Forskaren” Björn Jerdén orerade nyligen på SVT om hur hatet mot Kina och asiater ökar i Sverige, men slätade mycket skickligt över orsaken, trots att vi har ett utmärkt historiskt exempel. Nazismen och hat-dreven mot judarna. Det är det som upprepas nu i Sverige, men nu riktat mot Kina, men den obekväma sanningen döljer man noggrant. Julius Streicher har återuppstått i dessa ”forskare” och ”Kina-experter” och funktionen av hans tidning ”Der Stürmer” fylls nu av MSM och Public Service, men så får man inte säga högt.
Vi kan ha statligt monopol på alla droger som finns, bara se till att allihop hamna på avdelningen ”mental och fysisk ohälsa” eller liknande. Där kan även systembolaget ligga. Samtidigt kan man öka straffet för försäljning av illegala droger.
Håller med. Att legalisera droger och lägga det under statligt monopol är ett steg i rätt riktning. Och samtidigt betona vilka förlorare drogbrukare är.