Alliansen mellan Kina och Ryssland är mycket starkare än alliansen mellan Sovjetunionen och övriga ”östblocket”

Ingress: Nedan återges för ovanlighetens skull en ledare i kinesiska Global Times, som anses stå nära den kinesiska statsapparaten. Den slår fast att ett mycket nära politiskt samarbete utvecklats mellan Kina och Ryssland. Det har skett gradvis och etappvis under flera år och USA:s aggresiva och demoniserande politik mot de två länderna har bidragit i hög grad.

Med USA:s militära uppladdning mot Ryssland i Baltikum, i Ukraina och med kärnvapenbaserade baser och fartyg in på knutarna en eskalering mot Kina i Sydkinesiska havet måste både Ryssland och Kina förbereda sig och ta USA:s aggressiva politik på stort allvar. Bidens uppges prioritera Kina och Ryssland. Alliansen Kina-Ryssland är ett steg bort från en unipolär till en bipolär och mot en multipolär värld som Kina och Ryssland talar för.

Frågan har behandlats i flera artiklar här, liksom samarbetet inom Shanghai Cooperation Organisation (SCO), bland annat vid webbinariet ”Kinas plats i världen” för en vecka sedan Leder Kina utvecklingen mot en multipolär värld?

Ett utdrag nu är skriften ”USA som världspolis”

10.6 Shanghai Cooperation Organisation.
Shanghai Cooperation Organisation (SCO), bildat 2001, är den enda större militära internationella organisation, där varken USA eller någon av dess allierade är medlemmar och har årliga möten.
SCO omfattar de fyra kärnvapenmakterna Kina, Ryssland, Indien och Pakistan samt Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan. Vidare finns sex ”dialog-stater”, nämligen Azerbajdzjan, Armenien, Kambodja, Nepal, Turkiet och Sri Lanka. Observatörer är Afghanistan, Vitryssland, Iran, Mongoliet och ASEAN. SCO täcker över 60 procent av den eurasiska landmassan, nästan hälften av världens befolkning och har över 20 procent av den globala BNP, utan justering för PPP. Samarbete gällande säkerhet, och ekonomisk utveckling nämns som två viktiga områden. SCO var från början en organisation i säkerhetsfrågor men har alltmer blivit en organisation för ekonomiskt utvecklingssamarbete. Stöd till ekonomisk utveckling används för att öka politisk stabilitet och säkerhet. SCO-fonden är en utvecklingsbank med 50 miljarder dollar i kapital, och ingår som finansieringsorgan för BRI.
SCO är inte ett ”östligt NATO” – men verkligen inte heller en nonsensorganisation.
I centrum för SCO är den militära-strategiska relationen mellan Kina och Ryssland som är en slags militära allierade. Putin har erkänt detta 2019 och sagt ”Vi är i ständig kontakt och vi samråder eftersom vi betraktar varandra som nära allierade.”

Vid SCO-mötet 2018 hänvisade Kinas president till Ryssland som ”strategisk allierad” för första gången.
Ledaren: Ganging up against China, Russia a nightmare trip for US, West: Global Times editorial. behandlar dock inte SCO, men annat av stort intresse.

Alliansen mellan Kina och Ryssland är mycket starkare än alliansen mellan Sovjetunionen och övriga ”östblocket”

USA: s utrikesminister Antony Blinken levererade ett meddelande under det tre dagar långa mötet för utrikesministrarna i G7-länderna i början av maj. Han sa att det är inte USA: s syfte att försöka hålla tillbaka Kina, utan att försvara ”den internationella reglerbaserade ordningen.” Och frågor kring den autonoma regionen Xinjiang, den särskilda administrativa regionen Hong Kong och ön Taiwan är relaterade till huruvida Kina följer internationella regler. Som vissa utländska medier föreslog var temat för detta G7-utrikesministermöte att ta itu med de utmaningar som Kina och Ryssland ställer.

(Redaktör Romelsjö: Den internationella reglerbaserade ordningen diskuteras bland annat här: Rysslands utrikesminister Lavrov och FN: s generalsekreterare Guterres på presskonferens i Moskva: FN-stadga eller regelbaserad internationell ordning?)

Blinken avvisade påståenden om ett ”kallt krig” mellan USA och Kina och gjorde det klart att USA inte vill hålla tillbaka Kina. Om Washington verkligen tycker det är det välkommet. Men världen verkar inte tro sådana uttalanden från Blinken, annars skulle inte västerländska medier fortsätta ställa Biden-administrationen samma fråga.

Blinken var förmodligen mer tvungen att driva ståndpunkten för att han vet att Washington inte kan driva Europa och Japan att verkligen kopplas från Kina. Även om de har olika problem Kina, måste dessa länder samarbeta med Kina i vissa frågor. Det så kallade nya kalla kriget är impopulärt för alla. För att vinna över sina allierade måste USA dölja medan de slutar tvinga sina allierade att följa dess anti-Kina-politik för nära.

Under de senaste månaderna ser man att den nya amerikanska regeringen säger en sak och gör en annan. Den sparar inga ansträngningar för att främja fientlighet mot Kina i det amerikanska och västerländska samhället och har gått ännu längre än Trump-administrationen för att angripa Kina i frågor som rör Xinjiang och Hong Kong. Dessutom delar de upp världen mer systematiskt och bygger strategiska konfrontationer. De har just justerat sin strategi i ett försök att uppnå detta steg för steg.

Det finns tecken på att amerikanska politiska eliter antingen har erkänt eller förutspått den åldrande och minskande konkurrenskraften hos det amerikanska och västerländska styrelseformet, och är väl medvetna om att de inte längre är kapabla att inleda omfattande reformer. De hoppas kunna skapa en grundläggande opposition, med vilken de med våld kan skapa ett internationellt system som domineras av västländer, exklusive Kina och Ryssland, och upprätthålla USA: s hegemoni med de befintliga ekonomiska och tekniska ordningarna i väst. De hoppas att detta nya mönster kommer att utvecklas genom en konflikt med Kina och Ryssland.

Vi måste varna Washington för att det spelar ett strategiskt spel med eld och att det aldrig kommer att lyckas.

Den kombinerade styrkan i Kina och Ryssland är mycket större än den tidigare Sovjetunionen och Östeuropa. Den ekonomiska, vetenskapliga och militära styrkan i Kina och Ryssland är inte bara stor i skala utan har också större konsekvenser för hela världen. Om någon försöker rida på detta faktum och driver Kina och Ryssland att gå samman i en desperat kamp, ​​måste det vara dess mardröm.

Både Kina och Ryssland är strategiskt återhållsamma. De har åtagit sig att upprätthålla det internationella systemet med FN: s stadga i sin kärna och den internationella ordningen baserad på internationell rätt. Både Kina och Ryssland har mycket specifika friktioner kvar från historien med sina grannar, och båda länderna har varit återhållsamma. Om USA och väst vill uppmuntra enskilda länder att konfrontera Kina och Ryssland kommer de att orsaka katastrof för dem. Kina och Ryssland arbetar tålmodigt för att lösa problem. Vi hoppas att inget land eller politisk kraft kommer att frestas av Washington att attackera Kina och Ryssland som att kasta ett sugrör mot vinden.

Alla västerländska länder som uppmuntras att koppla loss sig från Kina kommer att anträda en förlustbringande resa. Deras bästa alternativ är att uppnå en balans mellan Kina och USA i största möjliga utsträckning utan att förolämpa USA öppet och samtidigt undvika konfrontation med Kina. Det skulle också ligga i de ländernas intressen att tona ned konfrontationen snarare än att intensifiera den mot Ryssland.

Washington har tvingats söka allierade för att enas mot Kina och Ryssland, men Kina och Ryssland har aldrig vänt sig till en alliansliknande koppling. Detta är Peking och Moskvas goodwill. Men ju mer de västerländska länderna stärker sin antagonistiska allians mot Kina och Ryssland, desto mer kommer de två länderna att vara benägna att gemensamt hantera denna situation. Detta är politikens grundläggande regel. Utan tvekan kommer den strategiska enheten Kina-Ryssland först att rikta sig mot USA: s hegemoni. Andra styrkor bör inte låtas sig påverkas och tro att USA har ryggen. De bör inte inleda tvisten proaktivt och de bör undvika att vara ett mål för Kina och Ryssland och varna andra länder.

Relaterat
Rysslands utrikesminister Lavrov och FN: s generalsekreterare Guterres på presskonferens i Moskva: FN-stadga eller regelbaserad internationell ordning?
Hur fungerar den av Oksanen prisade regelbaserade internationella ordningen? Kritik av folkrättsjurist och av mig.
Vi går mot en multipolär värld? Möjligheter och utmaningar.