I serien ”Aktuella artiklar för ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Molotov-Ribbentrop-pakten diskuteras intensivt ännu idag. Den stora händelsen i diskussionen är Stefan Lindgrens utmärkta bok “Vitare kan tvätten inte bli. EU:s historieskrivning om andra världskriget.”
Jag försvarar inte den hemliga tilläggspakten om Polen och Baltikum.
Andra Världskriget, eftergiftspolitiken och Molotov-Ribbentrop-pakten efter 21 år
Ingress: Idag är det 80 år sedan (år 2019) den omdiskuterade ”Molotov-Ribbentroppakten” undertecknades i Moskva. En konventionell, västorienterade uppfattning är att detta la grunden till Andra Världskrigets utbrott. Men detta är en alltför enkel förklaring, utan dupare analys. Man bortser då dels från att Sovjetunionen och (”jude)-bolsjevismen” var Hitlers uttalade huvudfiende sedan 20 år tillbaka och dels från att Västs eftergiftspolitik och ovilja till försvarspakt med Sovjetunionen var huvudorsak till att Sovjet gick med på Tysklands förslag till icke-angreppspakt, främst för att vinna tid.
DN: Djävulspakten som slog världen med häpnad
Denna korta artikel bygger delvis på en artikel som jag publicerade 2015 på Jinge.se.
* Utan Storbritanniens långvariga eftergiftspolitik – Chamberlain och Halifax med stöd av London city – mot Hitler hade denne knappast vågat rusta för krig på det sätt som skedde.
Hade Storbritannien och Frankrike gått med på Sovjetunionens inviter under senare delen av 1930-talet till allians mot Hitler, så hade det kanske inte blivit något storkrig, eller så hade Hitler kanske snabbt kunnat besegras.
Wikipedia: Molotov–Ribbentrop-pakten var en icke-angreppspakt mellan Sovjetunionen och Tyskland. Pakten undertecknades den 23 augusti 1939 i Moskva av ländernas utrikesministrar, Vjatjeslav Molotov och Joachim von Ribbentrop efter kort och intensiv diplomati. Ledarna i de båda länderna, Josef Stalin och Adolf Hitler, medverkade direkt genom telex och personligen, både vid utformningen av fördraget och i efterföljande justeringar.[1][2] Pakten innebar ett icke-aggressionsavtal staterna emellan, men inbegrep även i hemlighet en uppdelning av Östeuropa i intressesfärer.[3] Molotov–Ribbentrop-pakten gav ett slags klartecken för andra världskriget, eftersom pakten tillät Tyskland och Sovjetunionen att anfalla länder mellan dem utan att den andra parten i pakten blandade sig i det, så länge man höll sig innanför de uppgjorda gränserna för intressesfärer. Andra världskriget startade också en vecka senare då Tyskland anföll Polen i gryningen den 1 september.
Andra Världskriget debatteras i Aftonbladet 5/4 2015 av Jan Guillou. Han skriver ”Jag räckte upp handen och invände att det var Sovjetunionen som besegrade Nazityskland och att kriget redan var avgjort i juni 1944. Utskällning för historieförfalskning och kommunistpropaganda följde” och ”Det var alltså Sovjetunionen som besegrade Nazityskland, självklart. Siffrorna är entydiga. Sovjetunionen fick betala kriget mot Nazityskland med mellan 25 och 30 miljoner döda. De militära sovjetiska förlusterna blev tio gånger så stora som för alla de allierade styrkorna tillsammans. Det var Röda armén som till slut intog Berlin. Hur skulle man kunna ändra på sådana historiska fakta?” Guillou tar detta som utgångspunkt för en kritisk diskussion av relevansen av massmedias kritiske bild av Putin – läs vidare i Ab, länk nedan. Ledarskribenten Erik Helmerson tar detta som utgångspunkt för en intressant, riktigt dålig och osaklig ledare (länk nedan) i DN 9/4. Den av DN framlyftade meningen ”Här brakar alltså Jan Guillou in som en sorts debattens hotellfyllo: han kommer alldeles för sent och bankar på fel dörr” illustrerar DN:s syn och ledarens kvalitet.
Synpunkter från professor emeritus Lennart Palme: Historierevisionism: Förspelet till Andra Världskriget i ny lärobok. del 2
Förspelet till världskriget:
München 1938 och Molotov-Ribbentroppakten 1939
Var Molotov-Ribbentroppakten ett uttryck för två totalitära staters naturliga samverkan, vilket ledde till att de gemensamt utlöste andra världskriget? Eller var pakten kulmen på ett cyniskt maktspel där också västmakterna var engagerade? Den senare ståndpunkten skulle naturligtvis motivera att Münchenavtalet 1938 mellan Hitler och Frankrike-Storbritannien uppmärksammas ordentligt. Men i den nya läroboken är beskrivningen av appeasement-politikens (avspänningspolitiken) höjdpunkt kring München 1938 ytterst rapsodisk. Hårdstedt lämnar oss i dunkel om det mesta kring München 1938 – ordet München förekommer inte ens i En samtidig världshistoria! Molotov-Ribbentroppakten får däremot relativt stor uppmärksamhet.
Att Sovjetunionen under 1930-talet idogt eftersträvat en kollektiv säkerhetspakt mot Hitlertyskland framgår inte av den nya läroboken. Den äldre läroboken, McKay et al, uppmärksammar däremot att landet sökt motarbeta fascismens framväxt allmänt i Europa. Sovjetunionen, uppges det, var det enda land som praktiskt stödde det demokratiska Spanien i kampen mot fascismen.19 När Hitler ställde sina krav på den tysktalande delen av Tjeckoslovakien, Sudetlandet, var enligt McKay et al det demokratiska Tjeckoslovakien berett att försvara sig. Frankrike var sedan länge Tjeckoslovakiens allierade och om Frankrike slogs, hade Sovjetunionen lovat hjälpa.20 München innebar att Frankrike frångick sin del av detta avtal och svek Tjeckoslovakien. Till Storbritanniens och Frankrikes förhandlingar med Hitler i München inbjöds inte ens Sovjet.21 I Kreml blev man, efter trevare om en anti-Hitlerallians så sent som i augusti 1939, allt klarare över att västmakterna i själva verket inte ville ha någon allians utan helst få Hitler att expandera österut.
När så Tyskland i augusti 1939 erbjöd Sovjet en tioårig ickeangreppspakt –”Molotov-Ribbentroppakten” – svarade Sovjet ja.
I stort sett hela detta förspel lämnas därhän i den nya grundboken. Enligt Karlsson gjorde Molotov-Ribbentroppakten ”det möjligt för dessa två länder [Tyskland och Sovjet] att utifrån den nya styrkepositionen dela det östra Östersjöområdet mellan sig …”.22 Några alternativa förklaringar till icke-angreppsavtalet än Sovjets expansionslusta letar man förgäves efter. En sådan, mycket plausibel, finns ju: Att Sovjet, då landet förutsåg ett framtida tyskt anfall, genom avtalet med Hitler vann mer tid för upprustning och kunde skaffa sig en stor buffertzon runt sitt kärnområde. Detta är en förklaring som sedan länge varit central inom den seriösa historieskrivningen kring andra världskriget.
Sven Hofmans synpunkter.
Överenskommelsen mellan Stalin och Hitler (Molotov-Ribbentrop-pakten) strax före andra världskrigets utbrott hade en förhistoria, med misslyckade försök till avtal mellan Sovjetunionen och de ledande västmakterna, Frankrike och Storbritannien – det vill säga den militära konstellation som hade gällt under första världskriget. Samtidigt hade Hitlertyskland 1934 ingått en nonaggressionspakt med Polen vilken hade sin tydliga udd riktad mot Sovjetunionen.
Det är sant att demokratiska Weimartyskland och bolsjevikiska Sovjetryssland, sedan revolutionära uppror slagits ned i det förra landet och det senare landet någorlunda stabiliserats efter inbördes- och interventionskrigen, ingick ett samarbete på bland annat det militärtekniska och militärindustriella området (det så kallade Rapallo-systemet). Tyskland och Ryssland var första världskrigets primära förlorarmakter och sågs av omvärlden som parianationer. Båda kände av polska stormaktsambitioner.
Men man måste komma ihåg att det var ledarna för Weimarrepubliken, med Europas mest frihetliga författning, som etablerade detta samförstånd med Moskva – däribland den judiske utrikesministern Walter Rathenau, vilken kallblodigt avrättades på öppen gata i Berlin midsommaraftonen 1922 av medlemmar i en högerextrem kampgrupp som motsatte sig ”förräderiet”. Något ”nazist-kommunistiskt samarbete” var det alls icke fråga om. Samarbetet mellan dessa två stater avbröts när Adolf Hitler kom till makten 1933.
Hitler gjorde ingen hemlighet av att ”judeo-bolsjevismen” var hans huvudfiende. Det fanns de inom det nazistiska ledarskiktet – Hermann Göring torde ha tillhört dem – som drömde om samarbete mellan Tyskland och Storbritannien, för att dela upp världen sinsemellan och kunna tränga tillbaka den socialistiska staten. Inom den engelska överklassen förekom också en utbredd förståelse för Tysklands strävanden och rentav en sympati för en gemensam kampanj mot kommunismen. Anti-kommunisten och Mussolini-beundraren Winston Churchill ansåg att detta skulle leda till det brittiska imperiets undergång, men han var till en början politiskt isolerad. (Naturligtvis gick imperiet under ändå, även om de brittiska öarna aldrig invaderades.) Det är ett, möjligen besvärande faktum, att MI5, det brittiska kontraspionaget, och Gestapo samarbetade intimt om utbyte av underrättelser (inte minst rörande kommunister och vänstermänniskor) från det nazistiska maktövertagandet fram till tiden för andra världskrigets utbrott.*
För övrigt bör man akta sig för att tolka utrikespolitiska förvecklingar i ideologiska termer. Under större delen av andra världskriget var det ”demokratiska grannlandet Finland” och det nazistiska grannlandet Tyskland vapenbröder (1941–1944). Under denna tid rådde krigstillstånd mellan demokratiska Storbritannien, Stalins allierade, och demokratiska Finland. Fast någon demokrat ut i fingerspetsarna kan man väl inte säga att Finlands överbefälhavare, anglo-och frankofilen, friherre Carl Gustaf Mannerheim har varit… (Slut på Sven Hofmans inlägg).
Många menar att >Hitler-Stalin-pakten är begriplig ur ett historiskt perspektiv, men att dess innehåll kan aldrig politiskt försvaras. Utan den hade Östgalizien, ett tidigare österrikiskt kronland med Lemberg (Lwow, Lviv) som provinshuvudstad, idag tillhört Polen och inte Västukraina, varifrån Maidan-oron 2014 emanerade. Man undrar vilka alternativ
* Det område Sovjet inkorporerade 1939 motsvarade i stort sett området öster om den s.k. Curzonlinjen som på främst etniska grunder föreslagits som gräns mellan Polen och Sovjetunionen när efterkrigsgränserna skulle fastställas efter 1918; området öster om linjen hade enligt vissa beräkningar 12 miljoner invånare, varav ungefär tre miljoner var polacker. Det nybildade självständiga Polen ansåg sig av historiska skäl ha rätt till området och erövrade det i det polsk-sovjetiska kriget 1920-1921. De tre miljonerna polacker i Hårdstedts ”halva Polen” skall jämföras med att hela Polens befolkning före andra världskriget uppgick till 35 miljoner. Området öster om Curzonlinjen tillhör idag Vitryssland, Ukraina och Litauen, och bara en del polska ultranationalister anser idag detta som ”polskt”. Man glömmer för övrigt ofta att Polen deltog i Tjeckoslovakiens delning hösten 1938 tillsammans med Tyskland.
i Andra om: Stalingrad, Hitler, Stalin,England, folkrätt imperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia Molotov krig, utrikespolitik NATO Andra Världskriget, demokrati,fred, Tjeckoslovakien, Polen, Irak, kapitalism,
Jan Guillou Erik Helmerson i DNDN 10¤ DN Slaget vid Stalingrad 2/2 DN om fascism
Jag skrev i ”Ifrågasätt” i DN
”Fakta är viktiga: Sovjetunionen och (“jude)-bolsjevismen” var Hitlers uttalade huvudfiende 20 år före Världkriget. Västs eftergiftspolitik och ovilja till försvarspakt med Sovjetunionen var huvudorsak till att Sovjet gick med på Tysklands förslag till icke-angreppspakt, .
När Hitler ställde sina krav på den tysktalande delen av Tjeckoslovakien, Sudetlandet, var det demokratiska Tjeckoslovakien berett att försvara sig. Frankrike var då Tjeckoslovakiens allierade och om Frankrike slogs, hade Sovjetunionen lovat hjälpa. München innebar att Frankrike frångick sin del av detta avtal och svek Tjeckoslovakien. Till Storbritanniens och Frankrikes förhandlingar med Hitler i München inbjöds inte Sovjet. I Kreml blev man, efter trevare om en anti-Hitlerallians så sent som i augusti 1939, allt klarare över att västmakterna inte ville ha någon allians utan helst få Hitler att expandera österut.
När så Tyskland i augusti 1939 erbjöd Sovjet en tioårig ickeangreppspakt –”Molotov-Ribbentroppakten” – svarade Sovjet ja.
Senator Harry Truman som blev president 1945 efter Roosevelt sa 24 juni 1941, två dagar efter Tysklands gigantiska anfall mot Sovjetunionen ”Om vi ser att Tyskland vinner så hjälper vi Ryssland, och om Ryssland vinner så borde vi hjälpa Tyskland så att så många som möjligt stryker med på båda sidorna”. (New York Times 24/6 1941; Time 2 juli 1951; Jacques Pauwels Globalresearch 18/8 2012 The Allies Second Front in World War II: Why Were Canadian Troops Sacrificed at Dieppe?”
Neokonservativ historieförfalskning
Något annat än en nyskriven ”svensk” historieförfalskning av läroböckerna var knappast att vänta. Inte ens denna neoversion av nödpakten mellan Sovjet och Nazityskland 1939. (En nonaggressionspakt bildas, som namnet antyder, inte mellan allierade utan mellan fiender.) Den version som hittills gällt, den som återges övertygande i artikeln måste alltså revideras. Nu då landet förbereds för en attack på Ryssland – ärkefienden sedan Karl XII. Den tidsepok som svensk ultrahöger tycks ha fastnat i. Nu påhejade av natoliberaler som med sitt mediamonopol stöpt om Sverige till en amerikansk bananrepublik
”Nödpakt”, det var ett vackert ord. Tror inte mina baltiska vänner skulle tycka det är ett aptitligt sätt att ursäkta det sovjetiska förtrycket. Att leva 50 år under den sovjetiska Järnhälen.
Churchill brukade framhålla att under Slaget om Storbritannien flög de tyska planen på sovjetisk bensin. Allierade? Näst intill i alla fall.
Balterna ska inte klaga för mycket. Deras ledare anslöt sig utan protest till Sovjetunionen. I en opinionsundersökning för ett antal år sedan ansåg 68 procent av litauerna att de hade det bättre under sovjettiden än vad de har nu.
Vad skulle man från sovjetisk sida gjort? Avstått från att handla med Tyskland eller vad?
Balterna har all rätt att klaga över 50 förlorade år under den sovjetiska järnhälen. Medborgare mördades eller deporterades i mängder.
”Deras ledare anslöt sig utan protest till Sovjetunionen”?
Tror du själv på det?
Så konstigt då att de litauiska frihetskämparna ”Skogsbröderna” fortsatte bedriva gerillakrig mot sina sovjetiska bödlar till långt in på 50-talet.
Anslutningen till Sovjetunionen var väl förmodligen ett erbjudande enligt maffia-modellen: An offer you can’t resist? ”Om du inte skriver på blir det omedelbart ett nackskott. Skriver du på blir det GULAG först i nästa vecka.”
Vad makalöst tröttsamt med argumentation typ ”förmodligen”.
”Tror du själv på det?” Ja, tänk att jag gör det. Läs Magnus Ilmjärvs avhandling ”Silent submission” så framgår det med all tydlighet.
OK, detta är din definition av ”Frivilligt”?
”Knappt en månad senare, den 14-15 juli, förrättades val i de baltiska länderna varvid 92-99% procent röstade för det enda tillåtna “arbetande folkets block”. De nyvalda parlamenten sammanträdde en vecka senare. Mot bakgrund av gatudemonstrationer, som krävde att länderna anslöt sig till Sovjetunionen, skedde detta den 3-6 augusti.”
Jag tror inte vi talar samma språk.
Absolut ska de klaga för Sovjets övergrepp men jag tror inte Åkerblad är lika intresserad av att kritisera USA för att ha hela amerikanska kontinenten under sin stövel! Och USA har FORTFARANDE kvar sin stövel! Den tar de nog aldrig av så länge de kan hålla ihop sin sönderfallande union!
Det som hände var att man från sovjetisk sida inte hade någon färdig plan. Först krävde man bildandet av nya sovjetvänliga regeringar men då man fick frågan från baltiskt håll hur de regeringarna skulle se ut så fick de inget riktigt svar. Att det fanns ett oerhört missnöje med de sittande baltiska regeringarna är oomtvistat. De första regeringarna som bildades bestod inte av några kommunister överhuvudtaget utan mer borgerliga vänstermänniskor.
Det var de baltiska kommunisterna som då de väl kunde uppträda öppet som krävde anslutning till Sovjetunionen. Gatudemonstrationerna övertygade sovjetsändebuden att det fanns en revolutionär situation i Baltikum till förmån för anslutning till Sovjetunionen. Det rapporterade de hem till Moskva.
”In a remarkable book, 1939: The Alliance That Never Was and the Coming of World War II, the Canadian historian Michael Jabara Carley describes how, at the end of the 1930s, the Soviet Union repeatedly tried, but finally failed, to conclude a pact of mutual security, in other words a defensive alliance, with Britain and France. This proposed arrangement was intended to counter Nazi Germany, which, under Hitler’s dictatorial leadership, had been behaving more and more aggressively, and it was likely to involve some other countries, including Poland and Czechoslovakia, that had reason to fear German ambitions. The protagonist of this Soviet approach to the Western powers was the minister of foreign affairs, Maxim Litvinov.”
https://www.globalresearch.ca/hitler-stalin-pact-august-23-1939/5687021
”Förutom att avstå från angrepp på varandra togs i det sovjet-tyska avtalet beslut på ett antal konkreta frågor som hade med det militära läget mellan Sovjetunionen och Tyskland att göra. Dessa frågor kom i den borgerliga pressen att kallas för ”det hemliga protokollet”. Namnet är till för att misstänkliggöra Sovjetunionen.”
Läs mer här: Icke-angreppsavtal mellan Sovjetunionen och Tyskland (mariosousa.se)
Och läs Stefan Lindgrens bok!
Problemen i Europa, började, bl. a. när Polen erövrade, vitryska och ukrainska områden, 1920, som nog Lenin avträtt i Brest-freden,1918, Oberost, polska Kresny.
Sen stred ryssar och polacker om detta,
med franskt stöd, 1918-1920, ca, 60.000
rödarmister pows, dog sjuka i polska läger, av likgiltighet, men som kanske bidrog till Katyn-morden, 1940.
1934, januari gick Polen och Tyskland i pakt, lika stor uppståndelse då som tysk/ryska pakten, 1939. Polen stödde tysk återupprustning, och Hitler de polska erövringarna, där Polen uppträdde som kolonialmakt, man förbjöd hemspråk, för
vitryssar o. ukrainare, piskade upp dem,det rörde sig om 3 miljoner vitryssar, 8 miljoner
ukrainare, samt fanns ca 3 miljoner judar i Polen.
När Hitler tvingade tillbaka Sudetenland, 1938, av Tjeckoslovakien, hängde Polen på och tog, Teschen-området, ca samma tid gav man ultimatum till Litauen, om att öppna de stängda relationerna, Polen hade ju kuppat till sig Vilnius,cs 1920, och ville ha en federation” Morza od Morza, hav till hav, från Östersjön till Svarta havet. Många av Katyn- offren hade fått egendomar i Kresny, som belöning, för kriget 1919/20, de polska panerna.
Hitler ville sen ta över Memelområdet, i Baltikum, ca 1938, Polen reagerade inte,
inte heller Moskva. 1938 tog Tyskland över
Österrike, väst reagerade ej. När sedan Chamberlain sålde ut Tjeckoslovakien, som ju var en västs Versailles-skapelse, 1938, tog tyskarna över alla tjeckiska befäst-ningar, samt neutraliserades 40 divisioner tjeckoslov. trupp, och deras stora vapen-industri, tanks, som tyska armen bestod av till 2/3 i invasionen av Frankrike, 10/5-1940. Den pakt som fanns mellan, Prag, Paris, Moskva, sade engelsmännen upp. Samtidigt pågick spanska inbördeskriget, ett genrep för vk2, där Moskva stödde republiken,och inte Francos fascister, med tyskt och italienskt stöd.
Att Moskva då paktade med Berlin, 1939 är inte så konstigt, västs planer gick om intet.
Chamberlain gav garanti åt Polen, 30 mars ca, 1939, då var det kört för Polen, den polsk-tyska pakten, avslutades därmed och
Hitler kunde anfalla. Men pakten blev en sovjetisk eftergiftspolitik, lika som Eng-lands.
Puffrorna var laddade och låg på bordet.
Polen som sett att Sovjetunionen inte reagerat militärt, från Memel, Teschen m. m. kunde inte föreställa sig den sovjetiska
inmarschen i Polen, september, efter den tyska invasionen och förklarade ej krig mot
ryssarna, polska ledningen stack iväg utomlands. Alls trodde att Polen skulle stå
upp till våren 1940, som Finland, liksom
Frankrike, i envig med Tyskland,
Stalin ville lägga så stort avstånd till tyska pansarkilarna som möjligt, Hitler ville komma i bästa UFA, = utgångsläge för anfall. Det gick som det gick. Stalin undrade varför Chamberlain, gav garanti enbart till Polen, och inte Baltstaterna, där tyska pansaret skulle rycka fram.Polen fick inte en patron, av väst, hjälpen gick till Finland, stora mängder, krigsmateriel, och när polackerna kapitulerat, fick finnarna de polska vapnen. Stalin tog åter Bessarabien, av Rumänien, som de fick 1918, av Ententen, Ungern blev vingklippt även, Trianonfreden, 1920, men fick tillbaka dessa områden av Hitler, 1940,och blev axelmakt, 1941.( Jugoslavien som stod emot Tyskland, som enda land fick veta detta, när Nato krossade Jugoslavien på 90talet.)
När sedan Stalin ville täcka upp mot Finlands, närmast insyn över Leningrad och
närheten till Murmanjärnvägen, samt insyn till Murmansk, Fiskarhalvön, Petsamo, Finska viken/spärrartillerield, blev det strid, då hade västmakterna sista chansen att få till krig, mot Ryssland, man påstod sig vilja hjälpa Finland 1940,men ville föra kriget till norra Sverige, malmfälten, Luleå hamn, och även till södra Ryssland.
Men det blev fred innan, den 13 mars 1940, med Finland, som nog Göring rådde finn-arna till, lovade dem byte i Barbarossa, 1941, samt för att inte dra in västmakt-erna, till Norden, då väst ville eller råkade krascha, slå ut några neutrala, Danmark och Norge, som förstördes, när tyskarna invaderade 9/4, 1940 blev ockupation i 5 år. Sen gick botten ur hela Europa, 1940, inte kunde väst försvara Sverige, no way, ej ens sig själva. Finnarna skyllde på Sverige, att Per Albin vägrat transitering av väst-trupper, av ”frivilliga”,en lögn, finnarna ville
dra in Sverige i kriget, våren, 1941 ville de sno en bit mark av Norge, genom tyska ockupantregimen, norskarna fick ingen hjälp av finnarna, inga frivilliga.
Ryssarna, meddelade sen tyskarna i pakten att inte angripa Sverige, april 1940, Per Albin var tacksam, så då var pakten bra för Sverige, men det är det tyst om.
Katyn-massakern ägde inte rum 1940 utan 1941 och utfördes av tyskarna. Ungern anslöt sig till axelmakterna redan 1940, ev. redan 1939 beroende på hur man räknar.
Sven-Eric: Katyn-massakern – Så du menar att de ryska erkännaden från bla Medvedev och de slutsatser den sovjetisk-polska kommisionen framlade 1989-90 är felaktiga?
Det är exakt det jag säger. De bygger på förfalskade dokument som kom fram under Gorbatjov och inte minst Jeltsin. Under Jeltsin-åren hade Ryssland en benägenhet att ”erkänna” saker bara för att vara väst till lags.
Katynmassakern hur hemsk den än är så är det ju inget mot det illdåd som de västallierade gjorde mot tyska krigsfångar i slutet av andra världskriget där man föste ihop tusentals fångar på en åker och lät dem frysa och svälta till döds…(Om man nu ska börja gräva fram gamla krigsbrott?). Det var inte heller många av de tyska fångarna som kom tillbaka efter förlusten vid Stalingrad där de flesta dukade under i Sibirien. Och hur nazisterna behandlade ryska krigsfångar under olika experiment, där snackar vi hemska saker som begicks. Men det är alltid enkelt att demonisera motståndarsidan trots att man själv kanske var ännu värre kålsupare!
En gemensam tysk-rysk kommission granskade för några år sedan Stalingrad-fångarnas öde. Det är sant att dödligheten bland dem stack ut i jämförelse med andra tyska krigsfångar. Men kommissionen förnekade att det fanns en medveten plan att ta död på dem utan dödligheten tillskrevs fångarnas dåliga allmäntillstånd. Tvärtom var man i behov av de här människorna som arbetskraft till återuppbyggnaden och som kadrer till det nya DDR.
Om Brest freden 1918 står att läsa i en artikel från 2007 i Proletären
”Efter oktoberrevolutionen sökte den internationella kontrarevolutionen krossa det revolutionära Ryssland. Freden i Brest-Litovsk 3 mars 1918, där Ryssland för att kunna dra sig ur världskriget tvingades ge efter stora territorier till Tyskland, ledde till att vänster- socialistrevolutionärerna lämnade samarbetet med bolsjevikerna.
Men ändå kom inte den efterlängtade freden till det nya Ryssland. Hela 14 borgerliga stater kom att anfalla den nyfödda arbetar- och bondestaten som tillsammans med gamla antisemitiska tsaristiska generaler upprättade så kallade vita terrorvälden på de områden de ockuperade. I Ukraina mördades 150.000 judar i pogromer utförda av de vita styrkorna. Först år 1923 drevs de sista vita styrkorna bort från sovjetiska fjärran östern.
Bolsjevikerna antog 1918 namnet Rysslands Kommunistiska Parti (bolsjevikerna). Fyra år senare konstituerades arbetarstaten som Socialistiska Sovjetrepublikernas Union, oftast förkortat Sovjetunionen. Partiets namn blev nu Sovjetunionens Kommunistiska Parti (bolsjevikerna). Trots interventionskriget och världskrigets enorma förstörelse påbörjades redan under dessa år ett remarkabelt samhällsbygge med stora sociala och kulturella landvinningar.”
Kan tilläggas att Sovjet-Ryssland sa upp Brest-avtalet några dagar efter första världskrigets slut.
Elöre60, Sven-Eric,
Det som påskyndar Pakten, är givetvis när
tyskarna tar resten av Tjeckoslovakien, gör protektorat av Böhmen-Mähren,
och lydstat av Slovakien, den 15 mars, 1939, då är det kört, med Fred i vår tid,
sen ger Chamberlain garanti till Polen,
England skickar en delegation till Moskva,
utan mandat, Polen saboterar förhand-lingarna, som kunde ha stoppat kriget,
inte undra på att Pakten sluts, och Churchill välkomnar den ryska i marschen i Polen, hade gärna sett en Trippelallians.
Vad gör man inte för att slippa få tyska
arm’en på besök, men även fördel att
England var i krig, 1941, annars hade de bara önskat Stalin lycka till! 22 juni 1941.
Ryssarna slapp tyska hatpropagandan en tid.
Löfv’entrop & Lööf-Pakten, 2019 mot Sverige-demokraterna påminner om tyskryska Pakten, 1939 för att jämföra, och den höll ett tag även den, och båda slet med att vidmakthålla den. Om den även hade hemliga, enbart verbala åtaganden, kanske… vet vi ej….
Sven-Eric Holmström, tyvärr går det inte att svara under rätt tråd. När du menar att det ryska erkännandet av Katyn-massakerna var baserat på förfalskade dokument. Vem mer än du själv anser det? Har förfalskaren erkänt? Vem har granskat dokumenten för det är flera. Det ryska parlamentet kände så sent som 2010 tydligen inte till att de var förfalskade. https://www.theguardian.com/world/2010/nov/26/russian-parliament-guilt-katyn-massacre
Dokumenten är förfalskade bortom alla tvivel och faktum är att de hänvisas till i allt mindre utsträckning. Flera ryska historiker har kommit fram till samma sak. Det handlar om tre dokument: 1. Berias skrivelse till Politbyrån den 5 mars 1940 där han begär att polackerna ska avrättas. 2. Politbyråns beslut samma dag där man tillmötesgår Berias begäran. 3. Ett handskrivet brev från dåvarande KGB-chefen Shelepin den 3 mars 1959 till Chrusjtjov där han begär att alla handlingar i ärendet ska förstöras.
Nyckeldokumentet här är Berias skrivelse. Rysk rättspraxis säger att ett dokument som innehåller sju tecken på förfalskning är värdelöst som bevis i domstol. Beria-skrivelsen innehåller närmare 50 (!) tecken på förfalskning. En rysk Katyn-forskare har hävdat att de är så många att det är ointressant att leta efter fler. En teknisk undersökning har visat att skrivelsen har skrivits på två olika skrivmaskiner.
Shelepin var fortfarande vid liv när det här kom till ytan. Han förnekade att han skrivit brevet till Chrusjtjov. Han medgav att handstilen såg ut att vara hans men hävdade att det enda han kände till om Katyn-affären var det han läst om i tidningarna. Han begärde att få ut originalhandlingen av brevet men förvägrades det.
Vad ryska parlamentet kan tänkas hävda saknar värde i det här fallet. Att hävda något annat än vad de gjorde skulle innebära att man gick emot den tidigare regeringen. Men ryssarna har målat in sig i ett hörn genom det här s.k. erkännandet. De kan inte backa trots att man mycket väl vet att dokumenten är falska.
Dokumenten är dessutom oförenliga med annan bevisning som finns i frågan. Man kan skriva hur mycket som helst i den här frågan. Det saknas inte material direkt.
Vem mer än du själv anser det? Har förfalskaren erkänt? Vem har granskat dokumenten för det är flera.
Sven-Eric, Du är inte speciellt konkret I ditt försök till svar. “Flera ryska historiker har kommit fram till samma sak. “ Vilka är dessa?
Om de är förfalskade måste det finnas någon som har gjort det, eller hur? Har någon erkänt?
“Beria-skrivelsen innehåller närmare 50 (!) tecken på förfalskning. En rysk Katyn-forskare har hävdat att de är så många att det är ointressant att leta efter fler. “
Var kan man hitta den rapporten? Du är så pass detaljerad att du rimligen måste veta namnet på den forskaren.
Exempelvis ska Beria skrivelsen finnas scannad online någonstans här http://www.rusarchives.ru kanske kan du peka ut felaktigheterna?
Jag får en känsla av att du är tvärsäker på din sak men när hänvisningar saknas kanske det bara är munväder.
Reuters har exempelvis en artikel från April 2010,www.reuters.com/article/us-russia-poland-katyn/russia-makes-public-katyn-massacre-documents-idUSTRE63R2WR20100428 Där man hävdar att undersökningen 1990-2004 innehåller 183 pärmar.
Det ryska kommunistpartiet är väl de enda som hävdar allt detta är falskt, vilket tycks överrensstämma med din uppfattning.
Den ryska regeringen och Putin tycks samtidigt vara övertygade om att dokumenten är sanna.
Självklart har ingen förfalskare erkänt. Om så vore skulle vi inte ha den här diskussionen. I början av 2010-talet hävdades det att det fanns en ”förfalskar-verkstad” under Jeltsin-åren som var aktiv i vart fall fram till 1997. En anonym deltagare (fruktade för sin fysiska säkerhet) i den kontaktade den ryske parlamentsledamoten Viktor Iljuchin och hävdade att ansvarig var Jeltsins specielle medarbetare Rudolf Pichoja.
Bland de ryska historikerna kan nämnas Vladislav Shved, Valentin Sacharov, Elena Prudnikova, Ivan Tjigirin och den framlidne Sergej Strygin. Strygin är den som gått igenom Beria-brevet.
Här är några länkar som nagelfar frågan på ett bra sätt.
https://mythcracker.wordpress.com/about/
http://russianhistory.orgfree.com/katynmassakern/index.html
Under fliken ”Dokument” i den sista länken står att finna en genomgång av de tecken på förfalskning som finns.
Rekommenderas också varmt den här boken i ämnet som jag själv haft förmånen att korrekturgranska:
https://www.bokus.com/bok/9780692134252/the-mystery-of-the-katyn-massacre/
Slutligen återigen, vad dagens ryska regering kan tänkas anse har ett ytterst begränsat värde i det här fallet av anledningar som jag tidigare redogjort för.
Ett gäng stalinister, en anonym blogg och du själv och med Furr som är känd för sina konspirationsteorier.
Bara att välja om man vill tro på det eller seriösa historiker med mindre politisk färg.
Tyärr, jag hittade aldrig fliken ”Dokument”
Ungefär det svar man kunnat vänta sig från högerhåll. Högst upp på sidan finns följande flikar:
Startsidan
Artiklar
Biografier
Dokument
Länkar
Katynbibliotek
Forum
Rysslands historia
Vad gäller Furr så ska jag bara citera en av recensenterna till en av hans andra böcker: ”Det är upp till de som inte håller med honom att göra samma typ av noggrann forskning.”
”Seriösa” historiker? Nu får du göra samma sak. Vilka är dessa s.k. ”seriösa historiker”?
Du gnäller H2, över ”anonym blogg”. För det första är det innehållet som räknas och för det andra så verkar du själv inte ha några problem att framträda anonymt.
Katyn-dokumenten är förfalskade. Punkt slut. De är långtifrån de enda. Flera andra förfalskningar har dykt upp från de tidigare sovjetarkiven och de är alla undantagslöst av antikommunistisk natur.
Katyn-dokumenten kan lämnas därhän. En brittisk historiker undersökte det hela redan 1946 och kom fram till att ingendera sidan var mer trovärdig än den andra men att allt som pekade på sovjetisk skuld var det möjligt att hitta alternativa förklaringar till medan det som pekade tysk skuld helt enkelt inte gick att förklara på annat sätt. Bara ett axplock här.
Polackerna var skjutna med tyska vapen och tysk ammunition. Klara och ovedersägliga fakta som inte ifrågasätts av någon. Ingen har dock klarat av att hitta någon förklaring till det.
Polackerna var bundna med en typ av rep som inte fanns i Sovjetunionen.
SS-generalen Walter Schellenberg hävdade i förhör med amerikansk militär i juni 1945 att Katyn var ett verk av tyskarna och regisserad av Goebbels. Delar av hans vittnesmål bekräftades av en norsk ingenjör som suttit inspärrad i Sachsenhausen.
Den statistik över avrättade i Sovjetunionen under Stalin-epoken som blev offentligt i början av 1990-talet visar att år 1940 avrättades 1 649 personer i HELA Sovjetunionen. Det rimmar minst sagt illa med den officiella versionen av Katyn-frågan.
Då tyskarna erövrade Smolensk i juli 1941 kom de över NKVD:s arkiv för Smolensk-området.
Flera av de som ingick i den tyskledda Katyn-kommissionen 1943 har senare medgett att tyskarna var ansvariga för morden.
Det finns många, många fler exempel.
Det kanske aldrig slagit in hos H2 att det kanske bara är sanningen som ”stalinisterna” vill ha fram? Jag som varken är socialist eller kommunist är bara intresserad av historiska skäl…Alltså av hur mycket som de västallierade förvanskat och reviderat historien. För H2 verkar det gälla att man får ljuga och desinformera hur mycket som helst för att smutskasta de man inte gillar av ideologiska eller andra skäl. Djupt ohederligt är det i vilket fall som helst. Nog var Stalin en grym diktator men han ska ha en rättvis bedömning historiskt och det är väl bra om historien läggs till rätta oavsett politisk åskådning.
Delar inte din uppfattning, Benny, att Stalin skulle ha varit ”en grym diktator”. Faktum är att Stalin aldrig var någon diktator i ordets rätta bemärkelse utan tvärtom omstridd, inte minst i slutet av sitt leverne. En australisk historiker har kallat styret i Sovjetunionen under den här tiden för ”Team Stalin”.
Stalin hade inga problem att ändra uppfattning om han kunde övertygas om det. Att hans ord ”skulle ha varit lag” är rent nonsens. Ett exempel kan nämnas och det är en diskussion han hade med generalen Rokossovskij i april 1944. De hade olika uppfattningar om hur en offensiv skulle genomföras. Stalin beordrade Rokossovskij att gå ut ur rummet och tänka över saken och sen komma tillbaka. Rokossovskij gjorde så och kom tillbaka efter 20 minuter. Rokossovskij stod på sig och beordrades återigen att gå ut ur rummet och tänka över det hela. Molotov och Malenkov uppmanade Rokossovskij att ändra sig. Rokossovskij vägrade. Då proceduren upprepats en tredje gång och Rokossovskij kom in i rummet var det Stalin som ändrade sig med orden: ”En general som är så säker på sin sak måste helt enkelt ha rätt.”
Stalin var noga med att inte yttra sig på mötena innan alla andra gjort det. Detta för att de inte skulle påverkas av vad han tyckte utan uttrycka sin egen uppfattning om sakernas ting.
Nu har H2 hakat upp sig på en ny käpphäst i sin kamp mot väderkvarnarna och det är för att H2 så gärna vill demonisera Sovjet och smeta det på dagens Ryssland i slutändan. H2 kan ju i stället kommentera det mycket värre krigsbrott som de västallierade (läs USA) gjorde sig skyldiga till när de i praktiken mördade tusentals krigsfångar i sitt fångläger utan tak, mat och vatten. Som sagt ska man älta gamla krigsbrott får man väl ta med alla och inte bara de som den löjliga USA-propagandan lyft fram.
Jag glömde en sak om Smolensk. NKVD-arkivet har sedan tyskarna la beslag på det sökts igenom ytterst noggrant. Ingenting har påträffats som på något vis skulle stödja tesen om sovjetisk skuld till avrättningarna.
https://www.globalresearch.ca/truth-about-soviet-gulag-surprisingly-revealed-cia/5751858
Fakta om Gulag enligt CIA och sovjetiska arkiv ligger förbluffande nära varann. På den gamla goda tiden fanns det brandvägg hos CIA mellan den propagandistiska sidan och den analytiska. Den sistnämndas uppgift var att beskriva hur det verkligen var, för USA:s presidenter behövde faktaunderlag för sina beslut för vilka propagandan var värdelös.
Det har alltid varit suspekt att propagandan i väst skulle ha bekymrat sig för mänskliga rättigheter i det som uppfattades som fiendelandet nummer ett, en fiende långt framom Tyskland, där ordningens män regerade. Speciellt gällde detta de politiska fångarna. Dessa var ju varken liberalismens eller konservatismens förspråkare, i vilket fall en oro hade varit begriplig. Tvärtom gällde de politiska processerna socialismens egna anhängare där den regerande falangen oroade sig för kupplaner som kunde äventyra deras ledarroll. Det var de varmaste anhängarna av socialismen som drabbades av en paranoid misstänklighet. Så varför skulle dessa människors öde oroa västmakterna som borde ha glatt sig åt att interna maktkampen försvagade deras västa fiende.
Det framkommer av den sammanfattande artikeln att Gulag, enligt CIA således, var betydligt bättre än sitt rykte även om den inte var någon sommarkoloni. Under kriget 1941-45 led alla i Sovjetunionen av matbrist och fångarna dog av undernäring. Men Gulag var aldrig något dödsläger såsom New York Times ännu 1996 ville ha det till då man påstod att det var störst i världen och därmed underförstått större än Tysklands.
Störst fångläger var Gulag inte heller, utan USA:s fångväsen från 90-talet framåt då Bill Clinton och Joe Biden ville visa att de var tuffare än republikanerna. Och på den vägen har det fortsatt i USA. I USA drivs fängelserna numera delvis i privat regi och det är allmänt känt att förhållandena är vidriga i ett system där våldet bland internerna fungerar som en metod att utöva kontroll.
Såg en dokumentär om världens värsta fängelser för något år sedan och man kunde konstatera att fängelser i Turkiet, Sydamerika, USA och Thailand var helt fruktansvärda jämfört med de i Europa och Ryssland. Norges fängelser är rena lyxhotell och Sveriges är inte långt efter Norges. Fängelserna i Norden platsade givetvis inte i dokumentären på långa vägar. Så ska man sitta i fängelse så ska man göra det i de nordiska länderna först och främst.
Som komplement till Jans utmärkta inlägg kan jag tillägga en del annat. Under de första åren av Gulags existens så var det fler som rymde än som dog. Nämnas också att i procent av hela befolkningen så var det färre som berördes av kriminalvårdssystemet i Stalins Sovjetunionen i fredstid än dito i dagens USA. Det är givetvis att svära i kyrkan i USA-fantasternas ögon.
Förhållandena i Gulag varierade stort. Hårdast var guldgruvorna i östra Sibirien där dödligheten var störst. I andra ställen var det betydligt mildare. Ett exempel kan nämnas här. En journalist som greps 1936 hamnade i Pechora-Vorkutas lägerkomplex. Där fanns det både en teater och ett enormt stort bibliotek. Han beskrev den tiden som ”en intressant erfarenhet”. Därefter förflyttades han till ett geologiskt laboratorium innan han frigavs 1941.
Sven-Eric, trådarna har någon slags begränsning så det blir att börja på en ny.
Från högerhåll 🙂 Ja definerar man Stalin som vänster så är jag utan tvekan något till höger. Jag ser Stalin som långt ifrån den vänster jag uppskattar.
Visst finns det en likhet i att även jag är anonym. skillnaden är att jag inte uttalar mig tvärsäkert om Katyn-massakern.
Seriösa historiker. Jag har inte namnen på de ryska och polska deltagarna som jobbade i kommissionen för att komma fram en gemensam slutsats om att det var Sovjet som låg bakom Katyn-massakern. De jobbade i 4-5 år. För mig har dessa en större trovärdighet än en konspirationsmakare och en fritidshistoriker. Det sista är vad jag förstår din egen titulering.
Mark Felton är en känd historiker som bla har gjort en intressant dokumentär om Katyn. https://www.youtube.com/watch?v=f2djnWw751s Inget av offren tycks ha något brev nyare än 1940. Det gör din teori om att massakern ägde rum 1941 svår att tro på
Vidare så upprepar jag att den ryska regeringen fortfarande accepterar kommissionens slutsats och tror inte på någon förfalskning. Putin och hans makthavare brukar inte acceptera anklagelser från väst men i detta fall tycks man vara överrens.
Självklart kan du ha din övertygelse den lär vare sig jag eller någon annan ändra på. Förhoppningsvis kommer någon mer än jag att tvivla på dina tvärsäkra uttalanden.
Påståendet att ingen av offren hade något brev nyare än 1940 är enbart vad tyskarna påstod. Även om det skulle vara sant bevisar det ingenting om när polackerna sköts. Det bevisar bara att de inte kan ha skjutits före 1940, inte efter. Sedan hittade Burdenko-kommissionen vid sina undersökningar 1944 flera handlingar som var daterade ända fram till juni 1941.
Den här polsk-ryska kommissionen höll på under Jeltsin-åren varför det är på sin plats med en viss skepsis. Sedan är det så att polackerna aldrig kommer att acceptera någon annan slutsats hur överbevisade de än blir. Katyn är inte historia utan ett politiskt vapen och då är en sådan petitess som den historiska sanningen bara i vägen. Samma sak gäller för Ukraina och svälten 1932-33.
Du fortsätter prata om dagens ryska regering. De kan av prestigeskäl inte backa även om de skulle vilja. Men det är ingen djärv gissning att de förbannar Jeltsin för att han drog igång den här cirkusen med de förfalskade dokumenten.
Det är inte frågan om någon ”övertygelse” utan enbart en fråga om bevisvärdering. Vad vissa historiker har för ÅSIKT saknar betydelse.
Sven-Eric, Problemet är att du och Furr enbart presenterar material som överrensstämmer med er övertygelse. Det är inte vad seriösa forskare gör. Du avfärdar seriösa forskare med att deras åsikter saknar betydelse. Fakta som en´motsäger era teorier är förfalskade, ryska regeringen har prestigeskäl osv.
För övrigt är Burdenkos utredning kastad på sophögen som falsk även av ryssarna själva.
H2, Du envisas med att prata om ”seriösa forskare” men har inte klarat av att namnge någon enda en. Eftersom du aldrig någonsin läst något som Furr skrivit så kan du aldrig ha någon uppfattning heller. Sedan när blev förfalskade dokument ”fakta”? Sedan när blev en åsikt ”fakta”? Varje forskare oavsett profession som inte underbygger sina teser med bevis utan bara kommer med påståenden kan man bortse från. Och vilka ”ryssar” ska ha avfärdat Burdenko-kommissionen? För övrigt så tillsattes en annan utredning 1952 av Sovjet efter Madden-kommissionen som bekräftade Burdenko-kommissionens slutsatser och med nytt material. Den utredningen är ännu hemligstämplad. Nämnas också Madden-kommissionen som innehöll vittnesmål som i praktiken innebar en bekräftelse på tysk skuld.
Vi har fler förfalskade dokument i den här frågan. Sommaren 2009 dök det upp tre dokument som påstods komma från tre högt uppsatta tjänstemän i ukrainska KGB från 1959. Två av dem är brev från chefen för ukrainska KGB, Nikitchenko ställt till Förstesekreteraren i det ukrainska kommunistpartiets centralkommitté, Petro Shelest och till KGB-chefen för hela Sovjetunionen – Jurij Andropov. Där står att några barn av ”en slump” hittat en massgrav utanför Charkov och att man kunnat slå fast att där hade UNKVD 1940 begravt ”flera tusen polska generaler och officerare från det borgerliga Polen som skjutits.” Båda breven är benämnda ”Topphemligt”.
Det tredje brevet är daterat juni 1959, även det benämnt ”Topphemligt”, från chefen för UNKVD för Charkov-området, generalmajor Fesjtjenko, ställt till Shelest. Där meddelar Fesjtjenko att man förstört kvarlevorna (kroppar, kläder, dokument) i massgraven med hjälp av kaustiksoda. Problemet är bara att då polska arkeologer undersökte platsen på 1990-talet fann man inga som helst spår av någon kaustiksoda. Tvärtom förundrades man över hur väl bevarade kläder och dokument var. I ena hörnet av brevet har Fesjtjenko skrivit ”rapporterat till kamrat Shelest” och sedan årtalet – 2008! Om det är ett ärligt misstag av förfalskaren eller om denne drabbades av dåligt samvete och ville ge en vink om förfalskningen, är en öppen fråga.
Direkt förödande för den officiella Katyn-versionen var det som påträffades i närheten av Volodymyr-Volynskij i Ukraina 2011-2012. Det var en massgrav med personer som avrättats av tyskarna 1941. Det kunde slås fast genom att kropparna packats enligt ”sardinmetoden” använt av SS-Obergruppenführer Friedrich Jeckeln. Den ammunition som fanns i massgraven var av tyskt ursprung och daterat 1941. I massgraven påträffades några polska officerare som man trott hade dött i Katyn-massakern.
Dags att runda av den här diskussionen om Katyn. För den som är intresserad av ämnet rekommenderas varmt Furrs bok. Värt att återge vad han själv skriver på sidan 246 om att avfärda åsikter annat än sina egna:
The reader who knows little about Katyn may suspect that I have biased this study “by omission.” Bias by omission involves leaving out, remaining silent about, ignoring, not informing the reader of, evidence that does not support the writer’s preconceived conclusion. That reader may suspect that I have simply omitted the evidence that the Soviets were guilty, or that the Germans were innocent.
To such a reader I say: Inform yourself! Start with the Wikipedia page on Katyn: Read the “mainstream” books on Katyn. Read Cienciala and Sanford! If you can find better, more complete, more recent studies that assert the “official” version – I don’t know of any – read them. Only then you will be an informed reader. And only then will you know that I have not omitted any evidence that supports the “official” Soviets-did-it version.
Cienciala och Sanford som han anger är den polska historikern Anna Cienciala och boken ”Katyn – A Crime Without Punishment” och den brittiske författaren George Sanford och dennes ”Katyn and the Soviet Massacre of 1940: Truth, Justice and Memory”.
För den som vill i dramatisk form följa Sovjetunionen från segern 1945 och drygt tio år framåt,
så är den ryska TV-serien Zhukov (engelsk transkribering) helt oöverträffad. Mycket bra skådespelare, som alltid i rysk film, en Stalin som är klockren, och slutligen Zhukov suveränt spelad av Aleksandr Baluev. Kan inte tänka mig att en politisk TV-serie någonsin kommer att överträffa Zhukov.
Motiv är inga bevis, men mycket tyder på
att de polska officerna, låg dåligt till hos Stalin, om beslutet togs i början mars, 1940, då England och Frankrike tänkte
använda 9 april, för att gå mot Sverige,
fransmännen mot Petsamo, med även några polska örlogsfartyg, en polsk brigad
om 5.000 man landsteg med de allierade,
styrkorna i Norge, och förlades mot ryska
gränsen i norr. Nog 20.000 polska soldater,
flydde till Litauen och skulle väl till Sverige.
Det säjs att det var polska eliten, men många var gränspoliser, med egendomar, i
östra Polen, från 1920.
Pakten kom ju efter att England givit en
garanti för Polen, den 30 mars, 1939 men som bara gav upphov till the Phoney war,
alltså ett ”pseudo-krig, från västs sida,nog
i väntan på ett tyskt storanfall på Ryss-land.
Den 30/3 – garantin innebar ju även att
Polen sa upp sin täta polsk-tyska pakten,
av januari 1934, då Polen slog följe med
Hitler, och backade Tysklands återupp-rustning, den pakten var då minst lika oväntad som 23/8-pakten 1939.
Polen väntade inte någon rysk inter-vention, som ju inte skedde vare sig, 1938, Munchen-krisen, eller när tyskarna tog Memel-området från Litauen. På det sen tyska intåget i Böhmen-Mähren, 15 mars 1939. 1938 sade England även upp pakten mellan Prag-Paris-Moskva från 1935.
Polen blev som Ukraina, ett gränsland, som kunde utnyttjas av andra makter, liknande konflikt, och som ju Ryssland
inte accepterar. När ryssarna gick in i Polen, ansåg Churchill att det var första slaget mot Hitler. Stalin noterade att den
polska garantin, inte gällde, Baltstaterna,
som ju var strategiskt viktigt uppmarsch-område.
Så Chamberlains polska garanti, 1939,
sa upp även den tysk-polska pakten, de facto och kriget kom 1/9 1939. Stalin
ville få ett avstånd till de tyska pansar-kilarna, Hitler komma i bästa UFA, utgångsläge för anfall.
Situationen 1939 var att Munchenavtalet
och Paris/London släppte lös Tyskland österut, liksom tyska Anschluss av Österrike, 1938, inga problem för väst,
samt hade man accepterat Francos fascisters seger i Spanien, med hjälp av
Berlin/Rom. Tjeckoslovakien tog Hitler helt över. Vad göra för Sovjetunionen?
En brittisk/fransk delegation reste med ca
en Vaxholmsbåt till Moskva i augusti 1939, när Ribbentrop tog flyget, den 23/8.
Stalin blev ju helt trängd av Hitlers förslag till nonaggessionspakt, 1939, för vad hade
hänt om Stalin avslagit en pakt?
Hitler hade sagt: Se på Sovjetunionen…
här kommer vi med ett fredsanbud, och
bolsjevikerna avslår…. det måste innebära
att Stalin planerar själv ett angrepp, och då måste hela Europa gå samman mot
ryssarna! Kom och hjälp oss tyskar!
Svårt för Stalin och Molotov att avvisa en
pakt, iom denna situation och för att stå utanför ett krig till varje pris, vilket är en regerings skyldighet mot sitt folk, inte som Sverige hoppa i säng med Nato,ur askan i elden!
(Vi vill se Sanna Marins juck- och mjöl-gängsvideor istället för knasiga Natomilitärer, på Karlberg,med major Björklund, och vill ha en Camp Borlänge Steel i Dalarna, en Nato-jättebas som en ny stad, med McDonalds och hela ” the dog and pony show.”)
Tack vare pakten visste Stalin att Hitler,
inte gick mot öst, först, och ingen kunde
ju tro att Frankrike/England, skulle krascha helt på 1,5 månad. Men efter att
ha utsatts för tyskt angrepp, (1939/40) skulle de inte, vägra att gå i allians med Sovjetunionen, vilket skedde och Hitler besegrades, 1945.
När Molotov och Hitler möttes i Berlin 12/11 1940, för att stämma av pakten,
föreslog Hitler att Sovjet skulle få vara
med och dela på Brittiska imperiet,Indien, vilket inte intresserade Molotov.
För vad skulle Hitler ha framfört till London senare? – Vet ni, ryssarna vill ta över era kolonier, särskilt Indien! Det hade
omöjliggjort sovjetisk-brittiska kontakter,
efter tyska anfallet på Sovjet,1941.
Därför blev pakten en seger för sovjetisk diplomati, ur flera avseenden. Även Aleksandra Kollontay i Sverige var helt
nöjd med pakten.
Knappast korrekt att säga att mötet i Berlin i november 1940 ägde rum för ”att stämma av pakten”. Tyskarna bjöd in Molotov därför att de började fatta att något måste göras för att lugna ner sovjetregeringen. De tysk-sovjetiska förbindelserna hade börjat försämras efter de tyska framgångarna i väst sommaren 1940. Förläggningen av tyska trupper till Finland och Rumänien oroade Moskva. Den tysk-italienska skiljedomen i Wien i slutet av augusti 1940 i de rumänsk-ungerska förbindelserna retade sovjeterna som menade att det var ett brott mot klausulen i pakten som stadgade konsultationer.
Från sovjetisk sida var avsikten med överläggningarna att få vetskap om de tyska framtidsplanerna och hur Sovjet passade in i dem. Det framgår i klartext av Stalins instruktioner till Molotov.
Slutligen, det hemliga tilläggsprotokollet. Så värst hemligt var det inte. Gränsdragningen i Polen publicerades i de sovjetiska tidningarna för att nu ta ett exempel. Avsikten med baltstaterna var i huvudsaken en enda – att slå igen dörren dit för tyskarna.
Instämmer med socialisterna här om mycket beträffande demoniseringen av Sovjet. Men hela bolshevikprojektet var en nödvändig komponent i förverkligandet av Mackinders ideer.
Det primära var att spela ut britternas rivaler mot varandra både i hjärtlandet och mellan Japan och Usa! En amerikansk journalist och suffragett avslöjade under 20-talet hur britterna manövrerade så att Usa skulle vara mindre överlägsna mot Japan och att Usa’s flotta förblev mindre än britternas.
Hittills har socialister velat blunda för att bolshevismen var högst önskad av imperiet liksom nazismen. Gang – countergang. Och interventionskriget i Sovjet var mer som Usas krig brukar vara dvs det var till för att förstöra och försvaga landet men inte alls för att hjälpa nationalister!
Utan klar ideologisk skillnad mellan Ryssland och Tyskland hade risken varit större för att rivalerna i stället skulle komma överens.
Som Sven Hofman citeras beträffande Rapallo och mordet på Ratenauer så utfördes det av en kampgrupp.
Eller frikår.
Den aktuella frikåren organiserades händelsevis av Houston Steward Chamberlains advokat.
Jag noterar den omständigheten utan att dra någon bestämd slutsats.
Men denne HSC hade vid just den tiden ivrigt prisat Hitler.
Det anses att HSC agerade lite i en tänkt analogi med Johannes Döparen när denne tog hand om Jesus enligt det kristna narrativet.
Och Hitler besvarade entusiastiskt HSCs brev.
Hitler var i viss mening utsedd till frälsare/Messias av HSC.
Och HSC menade det även i kristen bemärkelse vilket emellrtid inte hade slagit an hos den övriga nazistiska rörelsen där HSC eftersträvade att ha en inflytelserik roll vad Wagner-kulten beträffar.
Dom breven var ett viktigt alibi för britterna i händelse av att Hitler hade gått segrande ur världskriget.
Breven låg efter HSCs död kvar på hans skrivbord ända tills WW2 slutade men då försvann breven.
Dessförinnan hade britterna skyndsamt lyckats beslagta dokument som avslöjade Edward VIIIs samröre med Hitler med vilken Edward hade kommit överens om att regera England under nazistisk överhöghet
Den föräldrarlösa Winnifred Williams av god familj hade adopterats bort till Tyskland och hon fick bli en ung hustru till Wagners son Siegfried och de fick 4 barn.
Hitler trivdes väl i den familjekretsen vid besök och Winnifred behöll långt efter WW2 en mycket uppskattande syn på Hitler.
Det finns anledning att anta att även hon var ett viktigt alibi för britterna. Och det illustrerar enligt min uppfattning hur omsorgsfullt britterna förbereder sig och förutser hur dom ska kunna fortfara att upprätthålla goda relationer till medkonspiratörerna.
Det har fungerat.
Tyskar har inte exponerat HSC nämnvärt men när något emanerat om Hitler och Wagner, har inte minst britter skyndat till dennes försvar.
Dostojevskij tycks dom visst vilja cancellera men inte Hitlers idol Wagner.
(Jag är inte för cancellering men jag noterar hur olika bedömningar imperiet gör)