Andreas Malm om pandemin, klimatkampen och kapitalismen

I serien ”Aktuella artiklar för ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad.

Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat viktiga inlägg här i flera ämnen. Däribland en artikel om Andreas Malms avhandling. Varför infördes ångmaskinen i England under den industriella revolutionen?

Andreas Malm om pandemin, klimatkampen och kapitalismen

Jacobine Magazine är både en tryckt & dgital tidskrift och en blogg. Tidskriften kommer ut med 4 nr/år och representerar en radikal vänster i USA. Tidskriftens chefredaktör Bhaskar Sunkara kom 2019 ut med boken ”Socialistiska manifestet. Radikal politik i en tid av extrem ojämnlikhet” i svensk översättning på Tankekraft förlag (322 sid). Boken är klart läsvärd genom sina breda globala översikter, men håller sig lite försiktigt kring Bernie Sanders form av socialism. Vi kan grovt beteckna strömningen som svensk vänstersocialdemokrati. Det är därför signifikativt att fackförbunden 6 F-s tankesmedja Katalys gav bidrag till utgivningen av boken.

I sommarnumret av Jacobine intervjuas Andreas Malm om pandemins koppling till kapitalismen, klimatkampens läge och allmänt om antikapitalism här.. Det är en längre intervju och betingas väl av att Malm kommit ut med en nya bok ”The Progress of This Storm” i februari i år (Verso), och på svenska ”Stormens utveckling : att leva i den globala uppvärmningens tid”, Modernista förlag, sept i år. Malm har successivt byggt upp sin position som forskare genom artiklar och böcker. Hans stora genombrott kom 2016 när förlaget Verso gav ut ”Fossil capital”, baserat på hans doktorsavhandling vid institutionen för humanekologi, vid Lunds universitet. Den nya boken har redan hunnits prisas av kända kända vänsterakademiker.

Malm intervjuas av Jacobin’s Dominic Mealy, som inte håller inne med berömmet: ”Andreas Malm, a world-leading scholar on human ecology”.
Intervjun öppnar med en fråga om kopplingen mellan pandemin och kapitalismen. Malm pekar på avskogningen och uppvärmningen, vilket sammantaget driver vilda djur närmare människorna, och möjligheten att överföra smitta ökar. Han pekar speciellt ut fladdermöss, med cirka 1200 arter, som bärare av virus, utan att de skadar bäraren. Nu har väl ett bältdjur pekats ut som den troliga smittoöverföraren till människor i Kina. Och en del av ebola-utbrotten i centrala Afrika har kopplats apkött. Dessa anmärkningar är dock bara sekundära detaljer. Malm talar om smittoöverföringen som en ”zoonotic spillover”.

Till det kan vi ju lägga att spridningen initialt mellan människor underlättas genom det intensiva flygandet, i affärer och längre turistresor. Om det senare är en funktion av kapitalism eller teknikutveckling kan förstås diskuteras.

Malm pekar på hur många med honom blev överraskade att stater så snabb var beredda att stänga ned hela samhällen, i s k lock downs. Någor liknande har inte ens övervägts av dagens makthavare när det gäller utsläppen av växthusgaser. Här är det ju, som Malm påpekar, en skillnad i tidshorisont; pandemin bedömdes som relativt snabbt övergående, medan klimatfrågans lösning ses som ett utdraget förlopp.
Pandemin har haft tydliga klassmarkörer, framför allt i globala Södern,men även i fattiga stadsområden i globala Norr. I t ex Brasilien spreds viruset via flygresor av rika, medan pandemin med dödstal slog hårdast i favelorna, där det inte går att hålla social distans. I USA har svarta i högre grad än vita drabbats av pandemin, vilket beror på olika socio-ekonomiska förhållanden.

En desperation har även kunnat ses under pandemin; ”… a threat to the bodily integrity of the very people expected to drive production and consumption at the core of global capitalism, so the state stepped in. Doing so was also, of course, a matter of political survival for these governments. This explains, for example, the sharp U-turn in policy by the Tory government in the UK.”
Det bisarra ur klimatsynpunkt var att pandemin gav ett visst, temporärt andrum. Flyget stannade, emissionerna av VHG minskade, fossilt energimaterial fick ligga kvar i jorden m m. Malm igen; ”This is a moment where we can say to governments: “If you were able to intervene to protect us from the virus, you can intervene to protect us from the climate crisis as well, the implications of which are much worse.”

Malm tillhör dem som ställer omedelbara, radikala krav. Hans riktlinje för att stabilisera den globala temperaturökningen vid 1,5 oC är -8 % per år, till 0-emission. Den typen av reduktion är uteslsuten med marknadslösningar eller CO2-skatter. Det enda som gäller är ”massive expansion of state ownership and comprehensive economic planning”. Offentlig ägande av energiföretagen gör det lättare att ”avfossilera” energisektorn, menar Malm. Här tycks han glömma att huvuddelen är privatägda, inte offetligt ägda.

Överhuvud taget ser Malm staten som en viktig aktör. Den kan begränsa eller förbjuda de rikas lyxkonsumtion, med hög emission, vilken är minst socialt nödvändig. Han har även utvecklat tanken på ”ekologisk krigskommunism”, med viss parallell till former av ”planekonomi” under Andra världskriget i kapitalistiska stater. Och gentemot fossilindustrin måste statliga tvångåtgärder vidtas.

Man kan sympatisera med många av Malms tankar, men frågan om vilka som skall genomföra statens förvandling bli hängande i luften. Det går näppeligen att ”prata fram” denna ekologiska leninism, och föreställningen att miljö/klimatfrågan och arbetarklassens kamp lätt går att knyta ihop är inte given. De känns dessvärre som skrivbordsprodukter.

Den allvarligaste invändningen mot Malms förslag är att klimatrörelsen måste förbindas med kampen mot the ”far-right forces” då dessa är de kraftigaste förespråkarna för fossilkapitalet. Så må det vara, men borgerligheten (dagems business-as-usual) är knappast avgörande radikalare. Svensk Näringsliv har nyligen bytt fot: Nu skall fossilenergin avvecklas, och kärnkraften byggas ut.

Ur ett perspektiv med enhetsfronter i klimatfrågan måste man vara mycket noga med att inte trycka in för mycket i programmen, utöver klimatfrågorna. Det känns inte som Malm är det. Här är det mer av proklamationer – har vi råd med det?
Dock, i stort verkar Malms kommande, två (?) böcker vara intressanta och läsvärda.