DN och andra media rapporterar att ett ögonvittne uppger att han ”såg en stor ubåt” vid Lidingö. En expert menar att det sannolikt var en ubåt, medan försvarsmakten inte uttalar sig. Ögonvittne vid Lidingö: ”Jag såg en stor ubåt. Man blir inte övertygad då man ser filmen på DN.
Det kan vara:
1. En svensk u-båt.
2. En u-båt från Nato-land eller annat västland
3. En rysk u-båt
4. Ingen u-båt.
Ämnet är mycket känsligt troligen främst pga. den desinformation som skett av svenska myndigheter.
”En u-båt som visar upp sig på detta sätt gör det bara för att den vill visa upp sig” säger den kände ubåtsexperten och utredaren Mathias Mossberg i radionyheterna kl. 12.30 idag.
Hela ubåtsfrågan diskuteras av i boken ”I mörka vatten” av ambassadör Mathias Mossberg som var huvudsekreterare i 2001 års ubåtsutredning Perspektiv på ubåtsfrågan och i 2002 års Säkerhetspolitiska utredning. Han arbetade som diplomat i Moskva under det kalla kriget och i Utrikesdepartementet med relationerna med Sovjetunionen.
Av boken framgår att de ”säkra” indikationer man haft av ryska ubåtar i svenska farvatten, förutom U-137, har varit tyska, engelska och amerikanska. Något som också stöds av uttalanden från dessa länders f.d. försvarsministrar och militära befälhavare. (Mathias Mossberg: I mörka vatten)
Låt mig påminna om den senaste episoden, där en tämligen säkert identifierad utländsk, ryssmisstänkt ubåt visade sig vara något annat. Sverige, ubåtsjakter och NATO-propaganda.
Som rapporterats av Sveriges Radios ”Ekot” och andra media, skedde ett påstått intrång i svenska farvatten av en rysk ubåt i oktober 2014. Berättelsen rapporterades flitigt över västvärldens medier, och som exempel på desinformation kan nämnas Storbritanniens Daily Mail, som informerade sina läsare om ”Sveriges historiska vana att jaga ryska fartyg i sina farvatten” genom att påminna om att:
- de senaste exemplen på sådana intrång skett under 2011 när man, den 13 april skrev om att ”en eventuell främmande ubåt har siktats i Baggensfjärden i Nacka, men senare har den identifierats som en flotte infryst i den rörliga isen”,
- och den 11 september när den svenska flottan hade ”undersökt rapporter för ett okänt objekt utanför hamnen i Göteborg”.
Märkligt nog var det mycket få västerländska nyhetsförmedlare, till skillnad mot ”Ekot”, som senare redovisade att det påstådda intrånget i oktober 2014 var ren nonsens. (Ryska ubåtar, benämns för övrigt som ”U-båtar” i Sverige, medan NATO:s ubåtar kallas ubåtar).
Ekot konstaterade att ”en intensiv ubåtsjakt ägt rum i Stockholms skärgård i oktober 2014”, vilket fick Time magazine att spekulera kring om det kunde vara ett ryskt objekt man jagade eftersom ”Sveriges militär under söndagen redovisat sammanlagt tre trovärdiga observationer inom två dagar och släppt en bild tagen av en förbipasserande som delvis påvisade ett undervattensobjekt…
En misstänkt svartklädd man som även var fotograferad vadande i vattnen utanför ön Sandön” uppgavs av Försvarsmakten som ”en utländsk miniubåten som kränkt Sverige”, och i april 2015 gick Business Insider så långt som att påstå att ”den svenska militären faktiskt fortfarande anser att Ryssland körde med ubåtar runt svenska farvatten förra året: ”bedömningen att svenskt territorium kränktes i oktober 2014 är fullständigt korrekt”.
Och så upprepades historiebeskrivningen, ända fram tills, som rapporterades av Ekot, ”Försvarsmakten tillkännagav plötsligt i ett pressmeddelande [september 2015] att det som var det viktigaste beviset [troligen ”de tre trovärdiga observationerna”] inte längre hävdas, men ingenting har framkommit om bakgrunden eller vad som har hänt. Och Ekot kan nu berätta att
”Försvarsmaktens fördjupade analys visade att ljudet inte kommit från någon utländsk ubåt… utan från en svensk källa”
Så det var ett absurt påståendes totalhaveri man hade tillgripit som redskap för att utmåla Ryssland med förment ondskefulla kännetecken. Men propagandamaskineriet hade fungerat bra.
Ville SV dölja viktig information i ubåtsfrågan?
Svenska Dagbladet i september 2017 ”SVT har beslutat att inte sända programmet om Reagans psykologiska krigföring. Var är det skon klämmer, SVT? Vad är det som tyskar, fransmän och danskar tål att se, men inte svenskar? Det skriver Anders Björnsson, Anders Hasselbohm, Mathias Mossberg och Sune Olofson. ”Varför mörklägger SVT om ubåtarna?”
”I maj 2015 visade den fransk-tyska tv-kanalen Arte ett tv-program om Reagans psykologiska krigföring under det kalla kriget. Programmet var gjort av den tyske journalisten Dirk Pohlmann, och handlade till stor del om 1980-talets ubåtshändelser i Sverige.”
Programmet visades sedan en gång till under 2015 i Frankrike och Tyskland av Arte, och sedan, i en omarbetad version, av ZDF (Zweites Deutsches Fernsehen, Tysklands näst största kanal) två gånger; 2016 och sommaren 2017. Det har också visats på dansk tv (DRK) 2016 och 2017: ”Ronald Reagans hemmelige krig”.
SVT köpte in programmet och lät översätta det till svenska. SVT:s Axel Arnö meddelade på förfrågan att man avsåg att sända det ”efter sommaren” 2016. Enligt uppgift var avsikten att låta det följas av en kritisk kommentar av företrädare för Försvarsmaktens etablerade linje i ubåtsfrågan. Nu har SVT dock beslutat att inte sända programmet, och SVT:s Lars Säfström hänvisar till att det ”innehåller alltför många obekräftade påståenden”.
Vem blir överraskad om det snart kommer misstankar/uppgifterna om att det var en rysk u-båt?
Nedan en video från ett föredrag av Ola Tunander, professor vid Peace Research Institute Oslo (PRIO) som hölls vid Stockholms välbesökta och mycket uppskattade fredsseminarium 2-3 september, vilket arrangerades av Stockholmsavdelningen av Folket i Bild – Kulturfront. Ubåtshotet – Den djupa staten på grunt vatten. SvT vägrar informera! Han har skrivit eller redigerat tolv böcker om säkerhetspolitik, geopolitik, marinstrategi, ubåtsoperationer, psykologiska operationer, statsstruktur och det kalla krigets historia.