Ansvar för krigsförbrytelser? USA hotar/accepterar inte internationella brottmålsdomstolen ICC

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. USA agerar verkligen som ”världspolis”

Läs gärna boken! Endast 60 kr!

Ansvar för krigsförbrytelser? USA hotar/accepterar inte internationella brottmålsdomstolen ICC

Denna artikel ”Accountability for War Crimes? US Versus ICC” av James O’Neill har i vanlig ordning översatts av tandläkare Dr Martin O. Gelin DMD i Australien. Den har publicerats på Off-Guardian.

I denna artikel kritiserar James O´Neill på goda grunder USA:s ståndpunkt då det gäller Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Men det finns anledning att rikta skarp kritik mot ICC av andra skäl. Jag tillhör dem som nyligen riktat kritik mot ICC för att man inte åtalar Nato, USA och andra väststater för deras roll i kriget som ledde till att Jugoslavien delades efter västmakternas intressen. Om Natos: folkrättsvidriga bombning av Jugoslavien.

Det visar sig också att ICC sonderar möjligheterna att åtala Syriens president Assad för ”brott mot mänskligheten”. Denne har lett kampen för Syriens självständighet mot utländska aggression, och som en ledare i den internationella kampen mot väststödd terrorism. Voltairenet.och Nyhetsbanken.

Intresset för en beskrivning av USA:s position då det gäller ICC minskar inte av utrikesminister Pompeos hot mot ICC att den som vill undersöker USA:s och Israels krigsbrott kan få visum indraget och hotas av sanktioner. Pompeo hotar ICC

Ansvar för krigsförbrytelser? USA vänder sig emot ICC.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) befinner sig i Haag i Nederländerna. Den började sin verksamhet den 1 Juli 2002, samma dag som Romstadgan (ICC:s grundläggande och styrande dokument) trädde i kraft.
Från och med mars 2019 har den 124 medlemsländer, inkluderande hela Sydamerika, större delen av Europa, ungefär hälften av Afrika och Oceanien, Australien och Nya Zeeland.

Det finns några anmärkningsvärda länder som inte är medlemmar, bl.a. Kina, Israel, Ryssland och USA.

Romstadgan innehåller viktiga delar av folkrättens struktur, eftersom den har befogenhet att utreda och åtala för folkmord, brott mot mänskligheten och brott mot Genèvekonventionen som gäller för väpnade konflikter.
Den har inte befogenhet att åtala aggressionsbrott.

En ytterligare begränsning är att domstolarna endast är i stånd att åtala en individ, om nationen där han eller hon är medborgare, inte kan eller inte vill åtala. Att inte vara en medlemsstat utesluter inte den staten från skyldigheten att samarbeta med ICC i vissa fall. Till exempel, när FNs säkerhetsråd hänvisar ett rättsfall till ICC, måste alla FN-medlemsstaterna samarbeta.
Det finns ytterligare skyldigheter att samarbeta enligt allmänna principer för människorätt som följer Genèvekonventionerna och gällande protokoll.

En typ av kritik mot ICC, har varit att ICC visade sig vara alltför villig att undersöka och åtala personer speciellt från fattiga länder, särskilt i Afrika, medan missgärningar av individer från mäktigare länder i stor utsträckning har undgått utredning och åtal.
Under senare år kunde man iaktta tendenser att låta afrikanska diktatorer vara ifred, för att istället omfatta ett större antal länder. Som nämnts ovan, har flera betydande icke-medlemmar, av vilka de flesta håller en låg profil, egna betydande lagstiftningar för att straffa personer som står i strid mot internationella rättsliga principer.

Väldigt få länder har visat större fientlighet mot ICC än USA. År 2002 godkände den amerikanska kongressen “The American Service Members Protection Act” (ASPA), ung. Skyddslagen för medlemmar av USAs försvar. Den kallades ”Haags Invasionslag”, eftersom den tillåter Förenta staternas president att använda ”alla nödvändiga medel” för att förhindra att amerikansk eller allierad personal fängslas på uppdrag av, eller på begäran från den Internationella brottmålsdomstolen. “Alla nödvändiga medel” kan t.o.m. innebära användning av militärmakt!

Denna tydligt fientliga inställning, exemplifierades ytterligare genom Förenta staternas säkerhetsrådgivare John Bolton, som den 10 September 2018, i sitt första stora tal som nationell säkerhetsrådgivare, kallade ICC ”överflödigt” och sa att USA tänker göra allt som är nödvändigt för att skydda amerikanska soldater , om ICC skulle försöka åtala dem för krigsförbrytelser inom ICC:s jurisdiktion, med avseende på Afghanistan.

Afghanistan ratificerade sin anslutning till Romstadgan 2003. Landet invaderades och ockuperades i oktober 2001 av USA och allierade. Invasionen påstås vara en reaktion på händelserna den 11 september 2001, även om det nu är uppenbart att beslutet att invadera Afghanistan togs i juli samma år.

ICC fattade beslutet om att undersöka påståenden om krigsförbrytelser året 2017 och Boltons tal ses som svar på det beslutet.

ICC har faktiskt fått över en miljon uttalanden från afghanska medborgare och organisationer i landet, som påstår att krigsförbrytelser hade begåtts. Dessa påståenden var inte begränsade till amerikanska medborgares handlingar, men omfattade också USA:ss allierade, afghanska regeringens militär och talibanerna. Ingen annan grupp eller nation som berörs av ICCs beslut att undersöka, har reagerat på samma sätt som amerikanerna. En separat utredning startades av AFP, Australiens Federala Polis, i Juni 2018, efter påståenden om krigsförbrytelser som sades involvera australisk militärpersonal.

Detaljer från undersökningen har hittills inte släppts och det finns en misstanke om att åtminstone en del av AFP-motivationen var att visa att Australien var ”villigt och i stånd” att själv undersöka påstådda krigsförbrytelser av egen militär personal och därmed förebygga eventuellt negativa konstateranden av ICC.

I mars 2019, läckte en före detta australisk militäradvokat dokument till ABC (Australian Broadcasting Corporation, ung. Australiens Radio och TV), som berörde påstådda krigsförbrytelser,och sades vara begångna av australiska specialstyrkor under åren 2009 – 2013. AFP-undersökningen pågår fortfarande. Att regeringen åtalade den påstådda “leakern” av dokumenten, tyder på stor känslighet rörande påstådda brott.

Det råder ingen tvekan om att brott inom ICC:s jurisdiktion har begåtts i Afghanistan. Lika lite tvivel råder om att stridskrafterna vid ett eller annat tillfälle är/kan bli ansvariga för krigsförbrytelser. Allt är väl dokumenterat.

Vad som är anmärkningsvärt är att Förenta staterna återigen motsätter sig den Internationella brottmålsdomstolen för att ha mage att fortsätta utredningen, trots ASPA och Boltons hot i september 2018.

I mars 2019 meddelade USA: s utrikesminister Mike Pompeo att USA hade infört visumbegränsningar för ICC-utredare vilket hindrar dem från att resa in i Förenta staterna. Visarestriktionerna är bara början.
Pompeo: ”Vi är beredda att vidta ytterligare åtgärder, inklusive ekonomiska sanktioner, om ICC inte ändrar sin kurs.”
Pompeos uttalande har kritiserats hårt. Amerikanska Medborgerliga Frihetsunionen kallade det hela ”ett oöverträffbart försök att kringgå internationell ansvarighet för väl dokumenterade krigsförbrytelser.”
Amnesty International sa att ”hindrandet av ICC-utredarnas arbete stör dess vitala funktion ………… och riskerar att skapa ett farligt prejudikat”. Ledaren för Open Society Justice Initiative (OSJI) sa att Pompeos uttalande återspeglar Trumpadministrationens uppfattning, ”att internationell rätt endast gäller när det passar amerikanska nationella intressen”.

ICC själv utfärdade ett uttalande (som de gjorde i september som reaktion på Boltons hot) : ”ICC som domstol, tänker fortsätta att utföra sitt oberoende arbete, utan rädsla, i enlighet med mandat och övergripande rättsstatliga principer.”
Dessa citerade reaktioner är precis vad det handlar om. Förenta staterna talar med stora bokstäver om dess självutnämnda roll som upprätthållare av den ”Regelbaserade Internationella Ordningen”. Som ledaren för OSJI (Open Society Justice Initiative) noterade, gäller ”Reglerna” och ”Ordningen” bara när det passar USA: s nationella intresse.

Hyckleriet som omger USA:s ståndpunkt är uppenbar.

ICC accepteras, trots sin otillräcklighet, av en stor majoritet av världens nationer i dess viktiga roll att hålla förövare ansvariga för allvarliga kränkningar av internationell rätt och anständighet. Om mäktiga nationer tar sig friheten att ignorera ICCs arbete och regelverk, och aktivt hotar deras utövande av utredningar och hindrar deras förmåga att göra sitt arbete, så är det helt bedrägligt att samtidigt påstå att man upprätthåller lagar, principer och normer.