Margit Richert publicerade nyligen en för SvD ovanlig krönika. Är den röda vågen en trend i stil med pushup-behån? Björn Nilsson, ”Björnbrum”, läste den och sänd mig vänligen sina kommentarer. Kan rapportera att jag snart publicerar en annan artikel inom samma område, nämligen ”Francis Fukuyama, mannen med “Historiens liberala slut” vandrar vänsterut”
Hela artikeln av Richert finns nedtill. Först sammanfattas och kommenteras artikel av Björn Nilsson.
Sammanfattning av artikeln av Björn Nilsson
För somliga av läsare av Svenska Dagbladet (förslag på typfall: gammal grogg-pimplande överste på Östermalm i Stockholm) kanske det inte är så lätt i dessa dagar. Nu undrar jag om dessa grogg-pimplare ens finns, men kanske någon ändå satte dryckjommet i halsen vid läsning av en kommentar av Margit Richert den 19/11, med titeln ’Vänstervågen’.
Richert hävdar att det inte är kontroversiellt att påstå att liberalismen har misslyckats, och frågar vad som skall ta dess plats. Visserligen flyttar diverse konservativa och illiberala rörelser fram sina positioner, men finns det något annat? Jo, åtminstone i USA tycks ungdomen luta allt mer åt socialism. Här hänvisas till en Gallup-undersökning som säger att fler amerikaner i åldrarna 18 till 29 har en positiv syn på socialism (51 procent) än vad de har på kapitalism (45 procent).
Man skulle kunna hänföra detta till ungdomligt oförstånd, men det tycker Richert är dumt. Och nu klämmer hon till ordentligt och skriver att aldrig har det moderna samhället haft så lite att erbjuda ungdomen – jorden de ärvde är en urplockad buffé. Det vi lämnat kvar på bordet är en klen kompensation: bostadsbrist, studieskulder, klimatkatastrof, massutrotning av djur, brexit. Det är kanske inte så märkligt om unga börjar drömma om en annan världsordning.
Högervågen är enligt Richert en vit och åldrande majoritets sista dödskamp. Ett tecken i tiden är att brittiska Torypartiet får mer donationer från dödsbon än från levande människor.
Socialistvågen kan förstås vara en övergående trend skriver Richert avslutningsvis. Men just nu finns det inget bättre att erbjuda.
Björn Nilssons kommentar till artikeln
Min kommentar till Richerts funderingar är följande:
Själva sakfrågan, nämligen ökande intresse för socialism i USA, är ju vad min vän Anders på bloggen Global Politics brukar hänvisa till, men att se en sådan här sak i ’gammelmedia’ är en annan sak. Det tyder på fler sprickor i det borgerliga samhället. En marxist är inte förvånad över detta. Under den borgerliga ytan sker tektoniska rörelser när produktivkrafterna utvecklas och drar hela samhällets överbyggnad med sig, och till slut blir det mer eller mindre svåra jordbävningar som framtvingar andra lösningar än de som anses tillåtna idag.
En annan fråga är vad folk menar med socialism. Är det i själva verket en urvattnad socialdemokrati med lite reformer för att hålla folk lugna som avses? Reformism alltså. Själv misstänker jag att kapitalismen har utvecklats så långt på en del håll att reformism inte är ett hållbart alternativ – antingen byts systemet eller också glider kapitalismen bakåt mot barbariet.
Och blir det en stigande vänstervåg kan vi väl vänta oss ökat intresse från företagare för detta. En slant kan ju tjänas! Vad sägs om en populär upplysningsskrift i massupplaga från något gammalt
jätteförlag ”Socialism for dummies”
Artikeln ”Är den röda vågen en trend i stil med pushup-behån?”
Att liberalismen har misslyckats är inte längre ett kontroversiellt påstående. Den blev visst inte det berömda slutet på historien, trots allt. Men vad ska då ta dess plats?
Att skrämmas av vulgärkonservatismens framflyttade positioner är rätt naturligt i dessa tider av uppskruvad populistretorik och illiberala landvinningar i allt fler länder.
Men en tendens kan dölja en annan, som det står i Maos lilla röda.
För ungdomen tycks luta allt mer åt socialismen, i alla fall i USA. Det är inte bara i den demokratiska socialisten Alexandria Ocasio-Cortez hipster-New York som trenden skönjs, utan i allt vidare kretsar. Fler amerikaner i åldrarna 18 till 29 har en positiv syn på socialism (51 procent) än vad de har på kapitalism (45 procent), enligt en Gallup-undersökning. här
Att skrämmas av vulgärkonservatismens framflyttade positioner är rätt naturligt i dessa tider av uppskruvad populistretorik och illiberala landvinningar i allt fler länder.
En desillusionerad amerikansk kadett (se ovan) blev häromåret ett internet-meme av rang. Varför? Vid militärskolan Westpoints examensfirande tog han en kaxig selfie; orden ”Communism will win” stod skrivna i studentmössans foder. Han fick sparken, så klart, men har hittills inte gått med på att ångra sig.
På internets stora förströelsemaskin Reddit.com är socialism mer mainstream än på länge (forumet för socialism är blott tiotusen medlemmar mindre än det för konservatism, och markant större än det för bilder på katter som står upp, en inte marginell internetföreteelse). Och i de amerikanska primär- och mellanårsvalen var det progressiva demokrater som vann mark (eller förlorade heroiskt, som till exempel Beto O’Rourke i Texas).
Storbritanniens Jeremy Corbyn kan inte längre avfärdas som en ensam galning.
Det skulle förstås vara lätt att skylla på ungdomligt oförstånd och poserande radikalism. Men det vore att göra sig dum.
För aldrig har det moderna samhället haft så lite att erbjuda ungdomen – jorden de ärvde är en urplockad buffé. Det vi lämnat kvar på bordet är en klen kompensation: bostadsbrist, studieskulder, klimatkatastrof, massutrotning av djur, brexit.
Det brittiska Torypartiet får talande nog mer donationer från dödsbon än från de levandes skara.
Det är kanske inte så märkligt om unga börjar drömma om en annan världsordning.
Men högervågen då? Jo tack. Det vi ser nu är en vit och åldrande majoritets sista dödskamp – ett rosslande försvar för gamla privilegier och rätten att grymta ”negerboll”. För demografin ändras, och det gäller att pressa den sista politiska musten ur de ilskna gamlingarna. Det brittiska Torypartiet får talande nog mer donationer från dödsbon än från de levandes skara.
Socialistvågen kan förstås vara en övergående trend i stil med midjeväskan och pushupbehån (jo, den är numera ute, tack vare att unga kvinnor har slutat skämmas över att brösten sitter i brösthöjd), men det är inget jag skulle sätta mina pengar på. Det är ju inte som att vi just nu har något bättre att erbjuda dem.
Nu pratar Björn Nilsson helt i mitt språk. Reformer har från kapitalismens sida endast varit till för att lugna ner människor. Den kapitalistiska staten har bedragit arbetarklassen och folket när de med reformer har övertygat oss att dom står på vår sida. Att slänga ut smulor var och är ett sätt för att ha kontrollen över arbetarklassen och dom fattiga.
På tal om Spencer – den unga kadetten på bilen – sparkades han av US Army på grund av detta. Mer om den relegeringen kan ni läsa här.
http://www.idcommunism.com/2018/06/mccarthyism-reloaded-us-army-kicks-out.html
Men kommunisterna och nyliberalerna känns mer som historiska loosers båda två. Kommunisternas nederlag bekräftat och nyliberalernas luftslott på väg att rasa.
Det högerpopulistiska bondfångeri som saluför sig självt som ett alternativ är bara en variant på 30-talets barbariska högervansinne, men som Björn skriver så döljer den tendensen en hel del av vanliga arbetande människors missnöje med det rådande. Det gjorde dock högerextremismen på 30-talet också. Därför måste vi försöka lära av misstagen och bli bättre på att avslöja högerpopulismens inkastare med påklistrad vänsterretorik. En del sådana hittar vi nog t.om. på den här bloggen.
Det är spännande att unga i USA börjar ifrågasätta sin blodtörstiga nyliberala överhet, men framtiden kräver nytänkande och vänsterns brist på en slagkraftig och trovärdig alternativ politisk teori är mycket besvärande.
Det är nog som någon har sagt åt dig att vårt nederlag är bekräftat, Anders Åberg. Dessa bilder är ingen inbillning. Just nu pågår den 20nde Internationella Kongressen för kommunistiska och arbetar partier i Aten. Hela salen är full av deltagare från jag tror det är minst 20 nationer. Och hela salen är full av sympatisörer.
https://youtu.be/vu4YtxiEOF8
Enhetsfronter är endast krav på reformer i en kapitalistisk stat. Oändliga enhetsfronter är ingen lösning till krig, utnyttjande av arbetare, etc. Till detta behövs ett nytt ekonomiskt system.
Enhetsfront sattes som högst politik av Komintern 1933. Tack vare den bildades framgångsrika enhetsfronter i Italien och Frankrike och många andra länder. Ledde till ökat stöd för kommunistpartier efter Andra Världskriget. Tack vare enhetsfrontstaktik kunde t.ex. Kina, Vietnam och Korea, liksom flera andra besegra utländska (Japan, Frankrik etc) stater och inhemsk comprodorborgerskap och bli fri från kolonialism och imperialism. Enhetsfrontsarbete gjorde DFFG starkt, men motarbetades av trotskister.
Stoppa den nya världsordningen
http://carlg.org/nwoindex_sv.html
http://carlg.org/rothschild.html
Som det ser ut i dagsläget kommer istäcket att lägga sig över helvetet innan socialismen kommer till USA. Ovan avporträtterade ”socialisten” Alexandria Ocasio-Cortez hyllade den kvalificerade krigsförbrytaren John McCain vid hans död. Englands främsta ”vänsterorgan”, Guardian, helgonförklarade nyligen en annan krigsförbrytare, förre FBI-chefen Robert ”RussiaGate” Mueller. Hans hjältegloria hade redan kommit på plats då han i Vietnam hade fått ett skottsår i benet. Mueller liksom McCain krigsförbrytare både på det individuella som det kollektiva planet.
Verbal diarré är normaltillståndet i västvärlden numera. Begreppen, redan ursprungligen inexakta, har förlorat sin mening. ”Socialisterna” i USA är globalister och interventionister i minst lika hög grad som de konservativa, endast tyngdpunkterna kan variera något. Exceptionalismen förenar de två. Sedan är det möjligt att det växer fram en rörelse som börjar kräva vård och skola för alla i USA, men även den befinner sig först i sin begynnelse.
Dags att lägga abstraktionerna på hyllan ett tag. Vad innebär socialism i dagsläget egentligen ? Oenighet råder om detta. Kina betraktar sig som socialistiskt medan ”socialister” i Väst, som tappar väljarsympati för var dag som går, anser att Kina är kapitalistiskt. Detta käbbel leder ingen vart. Praktisk politik visar efter hand vem som bättre kan infria folkets förhoppningar.
I Sverige kan det vara på sin plats att minnas att landet uppfattades av USA som ett socialistiskt skräckexempel när Palme protesterade mot Vietnamkriget, även om det inte tillhörde Warschawa-pakten. Hur många svenskar har under de gångna decennierna upplevt sig förverkliga socialismen ? Tankarna leds tillbaka till Ryssland 1917 och Kina 1949, men historien upprepar sig knappast i dessa former. Troligare är nog blandekonomiska varianter. Sedan kan man hoppas på större demokratiskt inflytande över hur dessa administreras. För närvarande svänger pendeln alltjämt åt motsatt håll, allt svagare demokratiskt inflytande och avsteg från folkrätten. Kodordet för globalisterna heter ”rules-based order”, regelbaserad ordning. Det låter bra som alla deras slogans, men är faktiskt avsett att dölja att folkrätten, såsom FN-stadgan, skall åsidosättas till förmån för övernationella institutioner skyddade från insyn och demokratisk kontroll, dessa institutioner sätts att förverkliga globalisternas agendor.
Jan,
Det var Marx och Engels som först utarbetade vetenskapliga analyser som behövdes för arbetarklassen och hur de skulle kämpa mot kapitalet.
https://en.wikipedia.org/wiki/Socialist_mode_of_production
Och sedan har det kommit till andra analyser som t ex Lenins, Connollys, etc, som är baserade på Marx och Engels artiklar.
Därefter har det skapats avarter av socialism av kapitalet – t ex nazism men vi kan även se det idag när borgare börjar snacka klasspolitik – för att hålla arbetarklassen och de fattiga på gott humör. Ocasia-Cortez fyller en sådan funktion, precis som vad Löfven och Sjöstedt gör. Ingen av dom uppfyller Marx och Engels definition av socialism. De är endast reformister.
Och av samma definitionen är Kina både kapitalistiskt och imperialistiskt. Precis som vad Ryssland är.
Här ser ni hur borgerliga låtsas värnar om arbetare.
https://www.svt.se/opinion/kritiken-mot-black-friday-ar-totalt-tondov-och-saknar-klassperspektiv
Men detta är inte socialism!!!
Nazism är ingen avart av socialism, utan snrast av kapitalism, vilket kommunisterna mycket tydligt redan visade på 1930-talet.
Nazism är ingen avart av kapitalism. Nazismen är ingen avvikande form av kapitalismen. Nazismen ÄR EN DEL av kapitalismen. Kapitalet skapade nazismen som en avart till socialismen, d v s de tog socialistiska paroller t ex socialistiska teorier om nationalismen, som lockade människor över till nazismen. Denna kapitalistiska metod är en del av deras metod att splittra socialistiska rörelser. Nu försöker borgarna få arbetarklassen och dom fattiga att tro att dom och extremhögern står på deras sida. Precis som vad kapitalet försökte göra på 30-talet.
Sant är att enhetsfronter är inriktade på begränsade mål- Men vi kommunister är för att arbeta för begränsade mål som underlättar kampen för att vinna arbetarklassens majoritet för socialism. Men vi nöjer oss inte med detta. Outtröttligt propagerar vi för att föra kampen vidare mot socialism. Fördelarna med enhetsfronter är att de underlättar kampen att genomföra konkreta mål men också att breddar våra kontaktytor så vår omgivning får se att vi är handlingskraftiga och vi får fler som är beredda att lyssna på vår socialistiska budskap.
Göran,
Vilka konkreta mål har ni? Och hur underlättar en enhetsfront kampen för dessa mål?
Givetvis breddar en enhetsfront kontakten med andra partier och folket. Men en enhetsfront skall inte vara stå framför olika socialistiska partier.
Till exempel stödjer den borgerliga enhetsfronten Svenskt Näringsliv de olika borgerliga partierna. De står inte i fronten för dessa partier – även om de har mycket att säga till om i partierna.