Är detta slutet för Zelensky?

En ny artikel av Thomas Fazi https://unherd.com/2023/12/is-this-the-end-for-zelenskyy/

Sedan Rysslands invasion av Ukraina har allmänheten i väst fått höra berättelsen om en ukrainsk front som är enad i sitt orubbliga engagemang för en total militär seger över Ryssland. Under de senaste veckorna har dock denna berättelse börjat falla sönder.

Trots att Ukrainas Nato-stödda motoffensiv misslyckades, vilket nu är allmänt accepterat, fortsätter Zelensky att hålla fast vid den maximalistiska berättelsen om seger till varje pris – att Ukraina måste fortsätta kämpa tills landet återtar varje tum av förlorat territorium, inklusive Krim, och att man inte bör förhandla med Putin. Detta är förståeligt: han har satsat allt på att uppnå detta mål – allt annat skulle förmodligen innebära slutet på hans politiska karriär.

Men Zelenskys position framstår som alltmer isolerad. Som Simon Shuster skrev i Time Magazine är ”Zelenskys medarbetare själva extremt skeptiska till den [nuvarande] politiken” och beskriver presidentens tro på Ukrainas slutliga seger över Ryssland som ”orubblig, på gränsen till messiansk”.

I början av november sa ingen mindre än Ukrainas överbefälhavare, general Valery Zaluzhny, till The Economist att kriget mot Ryssland hade nått ett dödläge och utvecklats till ett långt utmattningskrig – ett krig där Ryssland har fördelen. Många tolkade detta som att generalen anser att det är dags att förhandla fram en uppgörelse med Ryssland. Detta ledde till en offentlig konfrontation mellan Zaluzhny och Zelensky, som tillbakavisade generalens bedömning och upprepade sin vägran att förhandla om någon vapenvila med Moskva.

Sedan dess har rivaliteten mellan de två vuxit till en regelrätt maktkamp. Enligt den ukrainska nyhetssajten Ukrainska Pravda ser Zelensky Zaluzhnys popularitet som ett politiskt hot – och den senaste tidens händelser har bara ökat presidentens rädsla. Enligt tidningen är armén splittrad mellan de som är underordnade Zaluzhny och de som är lojala mot befälhavaren för markstyrkorna, Oleksandr Syrskyi, en allierad till Zelensky.

Men Zaluzhny har inte varit ensam om att kritisera Zelensky. Förra veckan stödde Kievs borgmästare Vitali Klitschko offentligt Zaluzhnys kommentarer om kriget och sade att Zelensky ”betalade för de misstag han begått”. I början av denna månad kom också en långvarig konflikt mellan Zelensky och den tidigare presidenten Petro Porosjenko i förgrunden, när ukrainska myndigheter stoppade den tidigare statschefen från att lämna landet för ett planerat möte med Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Ukrainas politiska intriger fördjupas när landets hemliga polis SBU hävdar en Poroshenko-Orban-Rysk komplott.

Enligt hans kritiker är detta ett bevis på Zelenskys alltmer auktoritära grepp om landet. ”Vid någon tidpunkt kommer vi inte längre att skilja oss från Ryssland, där allt beror på en mans infall”, sade Klitschko till Der Spiegel. Ivanna Klympush-Tsintsadze, Poroshenkos tidigare vice premiärminister, talade också om ”en auktoritär regression”.

Men Zelenskyj får inte bara kritik för hur Ukraina ska gå vidare; vissa menar nu att hela strategin var misslyckad från början. Oleksii Arestovych, Zelenskys tidigare presidentrådgivare och numera kritiker, skrev nyligen att ”kriget kunde ha slutat med Istanbulavtalen och ett par hundra tusen människor skulle fortfarande vara vid liv”, med hänvisning till en omgång fredssamtal som ägde rum i mars och början av april 2022, med Turkiet som medlare.
Ordföranden i Zelenskys parti ”Folkets tjänare” säger nu: Ukraina kunde ha accepterat Rysslands fredsplan förra våren.

Vid det tillfället hade ryska och ukrainska förhandlare nått en preliminär överenskommelse om huvuddragen i en förhandlad interimsuppgörelse – där Ryssland hade gått med på att dra tillbaka trupper längs linjerna före den 24 februari 2022 i utbyte mot Ukrainas neutralitet – men överenskommelsen ska ha blockerats av Boris Johnson och företrädare för det amerikanska utrikesdepartementet och Pentagon. Även David Arakhamia, parlamentarisk ledare för Zelenskys eget parti ”Folkets tjänare” som ledde den ukrainska delegationen i fredssamtal med Moskva, hävdade nyligen att Ryssland var ”redo att avsluta kriget om vi accepterar neutralitet”, men att samtalen till slut kollapsade av flera skäl – inklusive Johnsons besök i Kiev där ukrainska tjänstemän informerades om att de borde fortsätta strida.

Men Zelensky möter inte bara växande motstånd från rivaliserande politiker och militären – det gör även vanliga ukrainare. Över hela landet har soldaters familjer börjat gå ut på gatorna för att kräva ett tak för tjänstgöringstiden och att de som har tjänstgjort i 18 månader eller mer ska återvända, samt information om de mer än 15 000 soldater som har försvunnit i strid. Samtidigt har en namninsamling som kräver en ändring av mobiliseringsreglerna nått tröskeln på 25 000 underskrifter för presidentens övervägande, vilket ytterligare försvårar Zelenskys strävan efter fler trupper, som redan har hindrats av omfattande undvikande av värnplikt.

Denna växande fientlighet mot presidenten – och Ukrainas krigsstrategi i allmänhet – innebär att hans politiska framtid ser alltmer osäker ut. Enligt en färsk opinionsundersökning har Zelensky och Zaluzhny nu nästan identiska förtroendesiffror, medan The Economist rapporterade att förtroendet för presidenten har sjunkit till 32 procent. En annan opinionsundersökning visade att Zelenskyj fortfarande var favoritkandidaten, men att stödet för både Porosjenko – på andra plats – och Zaluzhny (som, vilket bör noteras, ännu inte har visat några politiska ambitioner) ökade.

Vi bör därför inte vara förvånade över att Zelensky nyligen uteslöt att hålla val, som ursprungligen var planerade till mars nästa år, med hänvisning till problem med säkerhet och finansiering. De flesta ukrainare stöder enligt uppgift beslutet, men det betyder inte att Zelenskyj problem är över. När allt kommer omkring orsakar misslyckandet med motoffensiven också en motreaktion bland hans västerländska uppbackare, eftersom de inser att Ukraina sannolikt inte kommer att förbättra sin position på slagfältet.

Vissa västerländska analytiker målar upp en ännu dystrare bild och konstaterar att Ukraina inte ens är i stånd att försvara det territoriella status quo. ”Varje kategori är till Rysslands fördel och kommer att fortsätta att vara till Rysslands fördel”, säger Daniel Davis, tidigare överstelöjtnant i den amerikanska armén och Senior Fellow och militärexpert vid Defense Priorities. Även Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg sade att Nato ”bör vara beredd på dåliga nyheter”.

Med en sådan utbredd pessimism har nya utfästelser om bistånd till Ukraina sjunkit till den lägsta nivån sedan krigets början, enligt det tyskbaserade Kielinstitutets ”Ukraine aid tracker”. EU-länderna har kämpat i månader för att nå en överenskommelse om ett stödpaket på 50 miljarder euro till Ukraina, främst på grund av Ungerns motstånd, och det är inget mysterium att europeiska ledare är ”trötta” på kriget i Ukraina, som Giorgia Meloni nyligen sa till två ryska skämtare som låtsades vara tjänstemän från Afrikanska unionen. Det militära dödläget förstärker uppfattningen i Tyskland – och i brittiska diplomatiska kretsar – att förhandlingar med Moskva skulle vara i Ukrainas bästa intresse.

På andra sidan Atlanten är stödet för Zelenskys strategi rekordlågt. Biden-administrationens alltmer desperata försök att övertyga kongressen om att godkänna en ny omgång nödfinansiering för Ukraina misslyckades igen förra veckan, när senaten blockerade ännu ett lagförslag om stöd. I vissa avseenden befinner sig Biden i en liknande situation som Zelenskyj han har systematiskt utlovat en fullständig ukrainsk seger och vägrat att förhandla med Putin, så han är av förståeliga skäl orolig för att göra en helomvändning före nästa val. I amerikanska försvarskretsar finns det dock en växande medvetenhet om att en utdragen konflikt allvarligt skulle äventyra USA:s intressen.

Ett sätt för Bidenadministrationen att rädda ansiktet skulle kunna vara att ”frysa” konflikten för tillfället – åtminstone fram till det amerikanska valet – genom någon form av informellt avtal med Ryssland. Men denna strategi innebär sina egna problem: det är inte bara långt ifrån klart att Ryssland skulle acceptera att frysa kriget medan man har en taktisk fördel, utan det skulle också kräva att man får med sig Zelenskyj – eller får bort honom ur bilden.

Ur USA:s perspektiv skulle en demokratisk regimförändring i Ukraina utan tvekan vara den bästa lösningen, men som nämnts är val inte aktuellt för närvarande. Det betyder dock inte att det inte kommer att ske någon förändring; om något ökar det bara risken för att Zelenskys motståndare – inom och utanför landet – försöker göra sig av med honom på andra sätt. Zelensky själv uttryckte nyligen oro över att en ny kupp av Maidan-typ planeras i Ukraina – även om han anklagade Ryssland, inte lokala fiender, för att ligga bakom dessa planer. Oavsett hur trovärdigt man anser att detta scenario är, visar det på Zelenskyjs förändrade status på världsarenan: när västländerna, och viktiga delar av det ukrainska etablissemanget, letar efter en exitstrategi ses Zelenskyj inte längre som en tillgång – utan som en belastning.

Relaterat
Zelensky på väg ut?