Tord Björk har skickat ut denna artikel av Agne Lou i tidningen Internationalen nr 16 till medlemmar i ”Nätverket Folk och Fred”. Hon är uppenbarligen positiv till V och jag återger nedan bara ett utdrag ur artikeln, som har relevans för Nato-debatten. Vi har i Globalpolitics.se haft skäl att rikta skarp kritik mot Vänsterpartiets politik i bl.a. Nato-frågan, se bl.a. under ”Relaterat”. Jag har skäl att uppfatta V:s nuvarande och förra ledare som proimperialister Vänsterpartiet och NATO Jag åter nedan debattartikeln. Mina markeringar.
”I Ekots lördagsintervju säger Nooshi Dadgostar att Vänsterpartiet inte kommer att fortsätta driva frågan om folkomröstning om svenskt Nato-medlemskap eftersom det inte finns majoritet i riksdagen, och att frågan om utträde inte kommer att drivas eftersom Vänsterpartiet respekterar demokratin. Men handlar inte politik och demokrati just om att driva den linje man tror på för att övertyga människor och förändra åsikter och beslut? Det skriver Agnes Lou.
Vänsterpartiets företrädare måste i alla forum berätta att det går att driva annan politik, att det går att lösa samhällets problem på andra sätt, visa på en annan väg fram än den som samhället går idag.
Vänsterpartiets ordförandes uppdrag är för viktigt och livsavgörande för att på bästa sändningstid i radio ägna sig åt nationalistisk, militaristisk retorik. Jag hoppas och tror att detta inte representerar vare sig majoriteten av ledningen eller medlemmarna eller väljarna.
I nästan alla större organisationer uppstår också större eller mindre glapp mellan ledning och medlemsbasen. Det är nog nästan oundvikligt. Men när jag lyssnade på Nooshis uttalande om Nato i Ekots Lördagsintervju undrade jag hur stora skillnader det egentligen handlar om, och hur stort glappet egentligen är.
Eller kanske det framför allt i grunden handlar om grundläggande skillnader i synen på varför Vänsterpartiet finns, hur politisk förändring i ett samhälle sker och vad som är partiets uppgift.
Den argumentation som förs fram av partiledaren i radiopro- grammet bygger på nationalism. Förutom att nationalismen är motsatsen till vår grundläggande ideologi i Vänsterpartiet så är det i hennes argumentation också helt frånvarande att, i dagens värld, måste alla dessa frågor om krig, fred, upprustning, avmilitarisering osv hanteras interna- tionellt.
Inte en enda gång säger hon i intervjun att hon eller V är mot Nato. Inte ett enda ord om vikten av arbete för fred i världen. Inte ett enda ord om vikten av internationellt samarbete i andra former än Nato för att skapa rätt- visa, trygghet och säkerhet för människor. Inte ett enda ord om kärnvapen. Jag vill veta, är detta partiledningens politiska linje?
Tänk om Vänsterpartiets partiledare i lördagsintervjun hade sagt: Vi är mycket bekymrade över att den militära kapprustning vi ser. Vi är mycket oroade för att Sverige ska gå med i en krigsallians. Vi kommer att driva frågor som bidrar till fred och avmilitarisering, vi kommer att stenhårt driva frågor mot kärnvapen, vi kommer att på alla sätt vi kan stödja rörelser i Sverige och internationellt som på olika sätt verkar för fred, nedrustning och för den rättvisa som behövs för att en fred ska kunna bli varaktig.
Kanske kunde hon också sagt nåt om vapenindustrins roll i världen, och om att vi ska ge skydd till alla de människor som krigen och militariseringen driver på flykt.”
Hon skriver också ”Vänsterpartiet är idag en livs-viktig kraft och faktor i politiken. V är det enda parti i riksdagen som ?”
Kommentar: Varför är då Agnes Lou så positiv till V?
Som jag sagt förut, så har jag aldrig tyckt att Nosshi var redo för detta uppdraget. Ur ett akademiskt synpunkt saknar hon de HELT enligt mej. Sedan kan man tycka att hon” visst sticker ut” och är lite ”modig” men ur ett akademiskt synpunkt saknar hon de HELT tyvärr. Hon var aldrig redo för detta uppdraget från första början
Ett statligt partistöd
är viktigare än folk i nöd.
Ge oss av folkets bröd
mantrat är av en icke röd.
Nej till NATO!
riskerar partiets död.
Det är inget, orden löd
Nooshi Dadgostars röst ljöd.
Mycket bra!
Makt korrumperar och då säljer sig tydligen även ett parti som påstår sig stå på folkets sida åt populism och röstfiske.
Jag önskar att jag varit begåvad nog att ersätta mina inre svavelosande eder med saklig poetisk förmåga av liknande kaliber som Carina.
Nu leder det snarare till den fasta förvissning om att det inte finns något nuvarande riksdagsparti att ens överväga att rösta på. Skit är skit, om så i röda förpackningar. Röda utanpå men blå inuti.
Fy fan!
(Kunde inte hålla mig, var bara tvungen att uttrycka mig på ärans och hjältarnas språk, men tyckte ’för bövelen’ var för mesigt i förhållande till sveket).
Det är med rätta fråga sig om Nossih D låter som en talesperson för dem som valde att rösta på Vänsterpartiet. Ett ideologiskt bottennapp från hennes sida vill jag mena hon visar genom sina uttalande.
Så visst finns det anledning att fråga sig vilken alternativ politisk funktion dagens Vänsterparti erbjuder inom Svensk politik.
Nog borde man förvänta sig en tydlig alternativ röst från vänster för fred och nedrustning under rådande uppslutning för krigets katastrofala konsekvenser, där även Socialdemokraterna numera ingår som ivriga tillskyndare.
Hej alla!
Vad är det för våldsam militär konflikt som blossat upp i Sudan?
Har västvärlden skuld? Vad gör Ryssland där?
Finns det kloka människor här som kan förklara något?
Undanber mig vilseledande västerländska liberaldemokratiska förklaringsmodeller från den flitige och duktige kommentatorn Johan de Naucler.
Ärliga och raka puckar tack!
mvh arbetarklass
Till arbetarklass
Militärkrisen i Sudan: vilka intressen har Ryssland där, hur är det med flottbasen
AFRIKA 19 APRIL 2023 / NEWS.ru
Den militära sammandrabbningen mellan armén och snabbinsatsstyrkorna i Sudan, som kallas ”porten till Afrika”, har uppmärksammats av hela världen. Det som händer i en av den svarta kontinentens huvudstater är mycket viktigt för Moskva, som har många intressen här. Vilka projekt som genomförs och planeras att genomföras av Ryssland i Sudan, om en bas för den ryska flottan kommer att byggas på Röda havet – i materialet NEWS.ru.
Vad händer i Sudan
I Sudan fortsätter sammandrabbningarna mellan armén och den inflytelserika paramilitära styrkan i Rapid Support Forces (RSF) – de berömda ”Janjaweeds”. Artilleri- och flygstrider pågår i huvudstaden Khartoum, såväl som i områden med viktiga militära installationer. Dödssiffran har redan överstigit 180 personer.
Situationen eskalerade den 13 april, när de snabba stödstyrkorna tillkännagav en massiv omplacering av trupper i huvudstaden och andra städer i landet, och även omringade flygplatsen i Khartoum. Operationen skedde utan föregående godkännande från den reguljära armén, vilket tvingade armén att vidta vedergällningsåtgärder.
Kort efter att sammandrabbningarna började tog FPS över presidentpalatset och flera militärbaser. Som svar gav armén order om att upplösa rebellerna och inledde luftangrepp mot den paramilitära organisationens positioner.
På kvällen den 18 april fortsatte striderna. SBP erbjöd vapenvila och en humanitär korridor för att evakuera skadade civila, men den motsatta armén avvisade erbjudandet. Enligt en armétalesman behöver de snabba reaktionsstyrkorna en vapenvila för att mobilisera sina anhängare. Det har ännu inte varit möjligt att uppnå en minskning av spänningen, trots ansträngningar från diplomater från hela världen, från USA:s utrikesminister Anthony Blinken till företrädare för talibanrörelsen *.
Ryska federationens utrikesministerium stod inte heller åt sidan. ”De dramatiska händelserna som äger rum i Sudan orsakar allvarlig oro i Moskva. Vi uppmanar parterna i konflikten att visa politisk vilja och återhållsamhet och ta brådskande steg mot vapenvila. Vi utgår från det faktum att eventuella meningsskiljaktigheter kan lösas genom förhandlingar”, står det på UD:s hemsida.
Enligt den ryske ambassadören i Sudan Andrey Chernovol började spänningarna i Sudan att minska från och med morgonen den 19 april. I synnerhet pågår fientligheterna inte längre ”i hela Khartoum”. Samtidigt, noterade diplomaten, övervägs möjligheten att evakuera ambassaden från Khartoum, även om det inte kommer att bli lätt med tanke på skottlossningen på gatorna. Huvudstadens flygplats fungerar fortfarande inte, det förekommer väpnade sammandrabbningar runt den.
Vilka intressen har Ryssland i Sudan
Det som händer i Sudan bevisar att detta land är långt ifrån stabilt, vilket gör att investeringar i det kan visa sig vara högrisk, sa Igor Gerasimov, docent vid Oriental Faculty of St. Petersburg State University, i en intervju med NEWS.ru. Bland de projekt som den ryska sidan redan är involverad i, pekade Gerasimov ut guldbrytning och geologisk utforskning. Sudan är den tredje största guldproducenten i Afrika och 14:e i världen. Enligt officiella uppgifter tog förra året lokala och utländska företag ut mer än 40 ton ädelmetall därifrån.
Ryska företag är en av ledarna inom den lokala guldgruvindustrin. 2015 upptäckte och började det ryska guldgruvbolaget Siberian for Mining bearbeta stora fyndigheter värda cirka 300 miljarder dollar i två sudanesiska provinser. För tillfället utförs guldprospektering i Sudan även av det ryska holdingbolaget Rosgeologia, som Khartoum tecknade kontrakt med fram till 2027.
Gerasimov erinrade också om Rysslands intressen i det afrikanska landets oljefält. Nu producerar Sudan upp till 50 tusen fat per dag, vilket inte ens räcker för att tillgodose dess egna behov. Företagen Rosneft och Gazpromneft förklarade sig beredda att hjälpa sudaneserna i utvecklingen av undergrunden.
Ryssland kan också vara intresserade av projekt inom området djurhållning, fiskodling och inom jordbrukssektorn i allmänhet, särskilt med tanke på fruktbarheten i afrikanska marker, som tillåter skörd av mer än en gröda om året.
Som Nikolai Everstov, ordförande för det rysk-saudiarabiska affärsrådet vid Ryska federationens handels- och industrikammare, noterade tidigare, har Ryssland under 2020-2021 förberett ett antal storskaliga gemensamma projekt inom luftfart, jordbruk och telekom. Om vi pratar om luftfart, var det planerat att leverera cirka 30 Sukhoi Superjet 100-flygplan, och i framtiden – Il-114-300 och MS-21. Inom telekomområdet handlade det om skapandet av optiska kommunikationsnät och ”Sudans digitala oberoende”.
Vad sägs om byggandet av den ryska basen i Sudan.
Projektet för att bygga en flottbas vid Röda havet, som kan bli en regional utpost för Ryska federationen, diskuteras fortfarande.
Det tekniska stödet från den ryska flottan ägde rum den 8 februari under den ryske utrikesministern Sergej Lavrovs besök i Khartoum. Som ett resultat av mötet bekräftade Sudan sitt intresse för att placera en bas vid Röda havet nära Port Sudan. Avtalet förväntas löpa i 25 år och sedan förlängas med ytterligare 10 om ingen av parterna motsätter sig. Upp till fyra fartyg och 300 personer kan vara på anläggningen samtidigt. I utbyte får Sudan vapen och militär utrustning från Ryssland.
Konfrontationen mellan den reguljära armén och SBP är inte direkt relaterad till flottbasens projekt – både armén och de snabba stödstyrkorna har upprepade gånger uttalat sig för dess utplacering av basen i landet, och chefen för RRF Dagalo anses vara en anhängare av Moskva. Dessutom bör basen hjälpa utvecklingen av regionen runt Port Sudan i östra delen av landet. Till exempel hade Ryska järnvägarna planer på att bygga en järnväg dit till mineralfyndigheterna. Således skulle basen kunna användas som bas för en lastomlastningspunkt.
Vad är orsaken till den nuvarande krisen i Sudan
Under 2018 greps Sudan av massprotester mot regeringen mot den tidigare presidenten Omar al-Bashirs regering, som styrde landet i 30 år. Armén störtade snart al-Bashir och makten övergick till en övergångsregering vars huvuduppgift är att organisera demokratiska val och överföra befogenheter till en vald president. Men 2021 utropade den sudanesiska armén undantagstillstånd och tog makten i egna händer och lovade att föra landet ur en utdragen ekonomisk och politisk kris och sedan överföra makten till lagligt valda representanter för folket.
Hur snart detta kommer att ske är dock oklart. I början av december 2022 undertecknade de sudanesiska generalerna Abdel-Fattah al-Burhan och Mohammed Hamdan Dagalo – just de som nu är i krig med varandra – ett avtal med den civila koalitionen Forces for Freedom and Change för att bilda en civil övergångsregering. Enligt dokumentet måste militären efter uppkomsten av en sådan regering gå tillbaka från makten. Men att döma av de pågående striderna delar nu generalerna makten, så att projektet med civil regering skjuts upp på obestämd tid.
”De aktuella händelserna var resultatet av en kritisk massa av motsättningar mellan de två militära grupperna, som inte har kunnat moderera sina politiska ambitioner som syftar till att uppnå full makt i landet”, säger Denis Mirgorod, professor vid Pyatigorsk State University och en medlem av RIAC. ”Externa krafter, som USA och Ryssland, är för närvarande fokuserade på att ta itu med mer angelägna frågor på den globala och regionala agendan.”
Vad är en Rapid Support Force?
SBP dök upp för mer än 20 år sedan i den olje- och guldrika regionen Darfur i västra Sudan, som är bebodd av araber och svarta pälsstammar. Samtidigt tror ursprungsbefolkningen att araberna tar svarta för andra klassens människor och förtrycker dem och tillägnar sig svarta stammars resurser.
”När pälsen gjorde uppror mot centralregeringen 2003, organiserade myndigheterna en straffenhet från den arabiska befolkningen i Sudan, kallad Janjaweed, vilket betyder ”jinn till häst.” I själva verket är detta en stammilis. Med tiden blev Janjaweed starkare och deltog till och med i konflikterna i Libyen och Jemen, och fortsatte även att utföra statliga uppgifter för att säkerställa säkerheten i olika regioner, säger Igor Gerasimov till NEWS.ru.
På så sätt blev Janjaweed en inflytelserik pro-regering paramilitär grupp. 2013 omorganiserade Sudans president Omar al-Bashir andarna till SBP och tilldelade militära grader till dess medlemmar.
SBP har nu upp till 100 000 medlemmar och enligt Gerasimov är de starka nog att motsätta sig armén.
Vad delar armén och Janjaweeds?
Den huvudsakliga maktkampen står mellan chefen för Sudans övergångsråd, överbefälhavare Abdel Fattah al-Burhan, och befälhavaren för SBP, Mohammed Hamdan Dagalo. Tills nyligen var ledarna allierade, dessutom ansågs Dagalo vara al-Burhans ställföreträdare. Tillsammans ledde de till störtandet av president Omar al-Bashir 2019 och sedan en andra militärkupp två år senare.
Motsättningar mellan de tidigare allierade är kopplade till misslyckade förhandlingar om integrationen av SBP-styrkorna i den sudanesiska armén. Parterna kan inte bestämma vem av dem som förtjänar mer makt och inflytande i processen att fatta viktiga beslut. SBP anser också att armén bör överföra lönsamma tillgångar från jordbruk, handel och industri till dem för militära förtjänster och utförande av viktigt arbete istället för den reguljära armén.
Gerasimov noterar att det parallellt med arbetet med övergången till en civil regering skedde en intern konfrontation mellan armégeneraler och SBP, som så småningom övergick i en väpnad konfrontation.
Chefen för den sudanesiska armén, al-Burhan, och ledaren för UBP, Dagalo, har några allvarliga motsägelser som de antigen inte lösa fredligt eller ville de inte. Vi vet inte den exakta orsaken till försämringen nu, säger experten.
Everstov menar att förvärringen inte sker utan medverkan av USA, som ”medvetet förvärrar situationen för att i framtiden beröva Ryssland dess intressen i regionen”. Konfrontationen mellan Ryssland och västländer i Afrika är inget nytt ämne, men i vilken utsträckning amerikaner är inblandade i aktuella händelser är en öppen fråga. Striderna i Sudan skadar också amerikanska intressen.
Vilken sida av konflikten stöder Ryssland?
Konflikten förvärras av att ledarna får stöd av olika länder. Så al-Burhan och armén får hjälp av Egypten och inflytelserika islamiska figurer i landet. Medan Dagalo och RRF stöds av Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, USA och EU.
Gerasimov förklarade i ett samtal med NEWS.ru att Ryssland interagerar med båda sidor, och ”spekulationer om att en av dem är mindre eller mer nära Moskva är mycket relativ.”
”Ryssland är intresserade av ett fredligt och stabilt Sudan, med vilket man kan ha stabila relationer och planera för framtiden”, säger experten.
Den 17 april träffade Rysslands vice utrikesminister Mikhail Bogdanov Sudans ambassadör i Ryssland Mohammed Sirraj. ”Den ryska sidan betonade behovet av en omedelbar vapenvila och en lösning av möjliga tvistefrågor genom förhandlingar”, säger det ryska utrikesministeriets webbplats. ”Samtidigt betonades vikten av att säkerställa säkerheten för den ryska ambassaden i Khartoum och alla ryska medborgare i Sudan.”
Hur kan konfrontationen sluta?
Everstov tror att sammandrabbningarna kommer att pågå fram till slutet av maj, och sedan sätter sig parterna vid förhandlingsbordet för att komma överens om ännu en kompromiss. Men enligt honom kommer situationen inte att vara helt löst inom den närmaste framtiden, och motsättningarna kommer att fortsätta smitta över i konflikter och sammandrabbningar.
* Organisationen är erkänd som en terroristorganisation i Ryska federationen, aktiviteter är förbjudna.
De finns tusentals riktiga eldsjälar utspridda över hela landet som röstar/röstat på partiet. Finns andra mindre lokala partier också på kommunnivå i landet, men dessa saknar tyvärr styrkan/mängden av röster för att klara av 4%spärren. Men jag tvivlar inte sekund på att de finns tusentals riktiga eldsjälar som röstar på Vänsterpartiet. Jag gjorde själv de sist, men jag är ingen eldsjäl. Jag hade faktiskt före dess EJ röstat både 2014 och 2018. Men förra året gjorde jag det, de kändes än tidigare, men de även synd att kasta bort rösten igen tyckte jag. Vad jag EJ gillar är medierna och utvecklingen som varit, speciellt senaste decenniet. Nato debatten var HELT otroligt störande och fel på ALLA punkter och fronter inom medierna. Men även vad gäller Ukraina krisen HELT samma sak. Sedan har vi Usa och hur ALLA våra medier agerar och agerat senaste decenniet. På ALLA sätt. Ryssland behöver nog EJ nämnas då dessa stått i fronten sedan 2014 på ALLA sätt. Men vare sej de Syrien, Irak, Venezuela, Cuba, Nicaragua, Kina Taiwan, listan är för lång. Det går ALDRIG hitta fel och man kopierar rakt av Washingtons propaganda lögner. När man genom åren ser på publik service Svt, från Agenda till Aktuellt när dessa ställer frågor till Usa tjänstemän kan man EJ tro på de man ser. Även när gäller högsta företrädaren som Usa utrikesminister, försvarsminister och direkta rådgivare till presidenten med fler, så tappar man ju direkt hakan. Det är värre än ytterst bedrövligt. Jag saknar någon som helst program om Natos andra ansiktet, som totalt är vidrig. Nää jag stör mej på medierna som totalt tappat sin moraliska kompass också sedan längesen. Ytterst bedrövliga. Ha ett program om korrupta kriminella Nato, när vi Sverige ju är på ingång dit. Men visa andra ansiktet också som är vidrigare än vidrigaste. Och därför är vi där vi är idag. Denna gamla krigets gamla livsfarliga relik borde avvecklats för 3deccenier sedan, och vad har det gjort sedan dess. Slår vad om att halva befolkningen inte har susning om de, Jugoslavien, Serbien, Kosovo, Irak, Libyen, listan är för lång. Ryssland-Ukraina krisen är också HELT Usa Natos fel. men sagoberättelsen fortsätter TROTS ALLA ständiga lögner som kommer ut på löpande band genom HELA krisen
Hej arbetarklass. Sudan är huller buller. Jag försöker ta reda på det. De varit lite svårt med uppgifterna som varit svåra att få bekräftat. Militären är uppdelad i två kan man kortfattat säga. Rebellsidan är i underläge mot riktiga militären. Men rebellsidan är trots de mycket starka, både vad gäller träning då dom flesta av dessa genomgått samma träning som riktiga militären, och sedan kommer många av dessa också direkt från militären. Så man har starkt manskap också 10tusentals. Militären förfogar över flygvapnet, vilket självfallet ger dom starkare position med sina flyganfall. Men rebellsidan är riktiga hårdingar och är beväpnade själva också, men saknar flygvapnet. Övrigt är man att räkna med. Ryssland antas stå på rebellsidan, även om jag saknar detalj info om det. Men Wagner har tydligen tränat och även beväpnat dessa med bättre vapen på vissa håll sedan tidigare,förra året. Men Sudan är starka militärt, både vad gäller manskapet, och beväpningen på riktigt, när man jämför med närliggande länderna tex. Militären och även rebellsidan är starka med andra ord. Ja får forska gå leta mera och återkomma. Som sagt varit svårt få veta mycket info och jag är EJ så insatt i de hela med den lilla informationen jag har. Nu har det varit pågående 3dygn vapenvila över helgen, för att dessa ska kunna fira Ramadan som är slut från fredags. Men striderna kommer fortsätta som de ser ut nu, kommande vecka. På återseende
Jag är medlem i V i en liten förening i Halland. Jag tror det finns många anledningar till att man går samma väg som S (dvs högerut) på riksplanet. Man vill vara taktiska. Man vet att man får oerhört mycket negativ press och ”obehagliga” frågor varje gång man ”sticker ut”. Inte ens public service behandlar partiet ”rättvist”.
Det kan också vara så att kunskapen är låg utrikespolitiskt.
Man väljer sina ”strider”.
Jag bara gissar mer eller mindre intelligent nu eftersom man som medlem inte har en aning om var partiet står.
Det går ut plötsliga ”dekret” om att vi medlemmar inte får demonstrera ihop med kommunister tex. Lite panik över det hela. Min personliga förhoppning är att man inser att man inte kan fortsätta på detta sätt.
Jag är inte speciellt insatt i ämnet Sudan, men de som kan mer om vad som händer berättar att det är USA som så ofta driver på oroligheterna i maktsyfte. Avsikten är att stoppa Ryssland och stärka USA hegemoni och makt i området.
USA arbetar i tre steg.
1. Skapa konflikter , motsättningar, upplopp och oroligheter. USA skapar eller eldar på existerande naturliga motsättningar genom att selektivt stödja olika grupper, dels genom donationer, dels genom att använda sina omfattande propaganda och omfattande troll arméer. Avsikten är att stabilisera för att åstadkomma USA hegemoni.
2. Det andra steget är att erbjuda skydd mot dessa egentillverkade problem.
3. Det tredje steget är att sälja vapen till de stater som kämpar mot problem som skapas av USA. USA tillsätter en marionettregi, exempel är Ukraina och Taiwan.
Ett dilemma för vänsterpartiet, men att man
tvekade att skicka vapen till Ukraina, kan ha
kostat vp de 2-3%en till 8-9%parti, och därmed skilja ut sig bättre från, mp, c, l, och kd. Om nu
inte tappet berodde på taktikröstning på mp, som fungerar så dåligt, om mp skött sig kunde en sosseregering suttit kvar, å andra sidan kraschade centern, som stödparti, med parollen: Framåt! Vad sysslar de med?
Det är ju sd som lyckats bäst av alla partier, kanske något finns att lära där? Detta kunde ju högern utnyttja, skickligt, för L och kd, når knappt över spärren. Klart att sossarna bankar på SD, som plockat 20% väljare av dem. Det kan tydligen inte vp göra, som nu bröt Sjöstedts uppbyggnad. Tror många är besvikna på vp:s
stagnation, det går inte att sagga i 100 år.
Om ett riksdagsparti tar fel beslut syns det
i opinionsmätningar och valresultat, den
s.k. bokstavsvänstern, är inte lika beroende
av valen, och inte ens Fi lyckas, mp inte ens på miljöfrågan, det hade varit bättre om vp och mp
suttit i regering idag, som kd och L, nu missade man detta. Immigration och Nato-frågan är mycket svåra att hantera för rödgröna, som högern kunde dra nytta av.