EU har uppenbarligen svårt att enas om coronastöd. En kritisk artikel om coronastödet publicerades 8 juli i Expressen: EU:s coronastöd en dimridå – för att rädda euron.
I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Man kan konstatera att euron idag står starkare än för ett år sedan. Likaså troligen EU hos folkopinionen.
Denna artikel är skriven av ”tunga namn” och kunniga personer: Leif Pagrotsky, tidigare närings- och handelsminister (S), Lotta Fogde, frilansjournalist och tidigare statssekreterare Lars Anell, tidigare EU-ambassadör.
Då detta skrivs kl 07.05 rapporterar man på nyheterna att parterna kommit närmare varandra, men att det är osäkert om ett avtal kan slutas.Sverige, Nederländerna, Österrike, Danmark och Finland har backat till 3750 miljarder euro som bidrag. En stor eftergift. Men Macron vill ha bidrag på 4000 miljarder
Är EU:s coronastöd en dimridå för att rädda euron?
EU-kommissionens förslag till en återhämtningsfond efter coronakrisen har flera avgörande brister. Det riktiga syftet med krispaketet är att rädda eurosamarbetet, skriver Lars Anell, Lotta Fogde och Leif Pagrotsky.
DEU-kommissionen marknadsför sitt förslag till en så kallad återhämtningsfond efter coronakrisen som nödvändigt för att ta EU ur krisen och rädda den inre marknaden.
Rika medlemsländer som Sverige ska bidra till snabb återhämtning i de värst drabbade länderna. Samtidigt argumenterar svenska näringslivstoppar för att vi hjälper vår egen export genom att gå med på att betala 150 miljarder skattekronor till fonden.
Båda har fel.
Ska rädda EMU
Den 17-18 juli blir det nytt toppmöte i EU om fondförslaget. Den svenska regeringen har hittills motsatt sig upplägget, där 500 miljarder euro föreslås ges som bidrag till drabbade länder. Det motståndet bör den hålla fast vid.
I EU-kommissionens sifferrika beslutsunderlag framtonar ett helt annat djur än det som beskrivs i marknadsföringen.
Det här handlar inte om solidaritet kontra snåljåpar, utan om en omställningsfond för att rädda EMU. Den har viss stimulerande effekt, men desto fler illavarslande komplikationer.
Problem 1: Kopplingen till coronakrisen är falsk
För att bestämma vem som ska betala och vem som ska gynnas buntar man ihop medlemsländerna i tre grupper: Rika, fattiga med hög skuldsättning och fattiga med låga skulder.
Den fattiga gruppen med hög skuldsättning (Cypern, Grekland, Italien, Portugal och Spanien) ska få störst bidrag i absoluta tal.
Gruppindelningen har noll koppling till corona.
Det land som har det högsta dödstalet per capita och dessutom en mycket hög statsskuld, Belgien, får tvärtom betala till fonden.
De länder som föreslås få mest som andel av BNP, de fattiga med låga skulder, har genomgående drabbats mycket lindrigt av pandemin.
Problem 2: Det blir ingen kickstart
För att vara effektiv ska en konjunkturstimulans sättas in tidigt, helst redan i nedgångsfasen. Nu har återhämtningen redan börjat.
Den komplicerade process EU-förslaget innebär gör det osannolikt att någon nämnvärd stimulans kan ske förrän 2022. Som politik för återhämtning är det undermåligt.
Den så kallade återhämtningsfonden är tyvärr ett exempel på när EU fungerar som sämst
Problem 3: Svensk export missgynnas
Resursomfördelningen inom fonden innebär att de länder som tar emot 80 procent av Sveriges export till EU ska betala till de övriga. Alltså tappar våra viktigaste marknader köpkraft.
Problem 4: Korruption belönas
För att gruppen fattiga utan hög statsskuld ska rösta för räddningsaktionen föreslås de få bidrag ur fonden som i andel av BNP till och med överträffar det som går till sydeuropéerna.
I gruppen ingår EU:s mest korrumperade medlemsstater, bland andra Bulgarien och Slovenien.
Revisionsrätten har varje år pekat på att delar av det regionalstöd de tar emot inte hamnar i rätt fickor. Nu föreslås de trots det få nya jättebelopp, ända upp till 22 procent av BNP.
Bland mottagarna finns också länder som öppet tar avstånd från EU:s syn på demokratiska fri- och rättigheter.
Gigantiskt hjälpprogram
Europa står inför enorma utmaningar efter coronapandemin. Men det gigantiska hjälpprogram som ligger på bordet handlar om annat än ekonomisk återhämtning efter coronakrisen.
Efter 20 år med gemensam valuta har Italien förlorat 20 procent av sin köpkraft jämfört med Tyskland.
Italiensk industri har svårt att leva i samma valutaunion som tysk och spänningarna inom valutaunionen växer. Därför behöver de en transferunion.
Kommissionens beslutsunderlag nämner inte detta.
Kan göra unionen en tjänst
Istället blandar man bort korten med resonemang om att den inre marknaden är hotad. Det är den inte alls.
Det går utmärkt att handla på en gemensam marknad trots stora skillnader i välståndsnivå. Så länge man inte har gemensam valuta.
Den så kallade återhämtningsfonden är tyvärr ett exempel på när EU fungerar som sämst.
Genom att rösta nej gör Sverige unionen en tjänst.
Sverige får inte låta euron krascha.
Förre EU-parlamentarikern Anders Wijkman, förre statssekreterarna Anders Ljunggren, Ulf Dahlsten, Olle Wästberg och professro Magnus Ryner har i en artikel anfört andra uppfattningar i artikeln. Ett par utdrag nedan.
”Sverige får inte låta euron krascha”
De skriver bland annat:
”Risk för kollaps
Stora finansiella överskott har byggts upp över tid, framför allt hos Tyskland. Euron har gynnat länderna i norra Europa på sydeuropéernas bekostnad.
Så det behövs tveklöst reformer i euro-arkitekturen. Däremot har vi svårt att dela bedömningen att en återgång till nationella valutor – i realiteten en krasch för euron – skulle vara önskvärd.”
”Argumenten för EU har knappast varit starkare än i dag. Vi behöver EU för fredens skull, för en gemensam aktiv klimatpolitik, för att möta framtidens utmaningar och för att vi inte ska hamna i kläm i det kalla kriget mellan USA och Kina.
Att använda vårt veto för att krascha euron vore därför ansvarslöst. Det skulle kasta ut Europa i en långt värre kris än pandemin och skulle dessutom allvarligt skada vår egen ekonomi. Sverige är det EU-land som är mest exportberoende. Vi har ett intresse av att EU:s ekonomi stärks, inte minst de länder som nu är starkt utsatta.”
Kommentar: Båda författargrupperna är kritiska till euron, och den ”EU-positiva” gruppen skriver faktiskt ”det behövs tveklöst reformer i euro-arkitekturen. Deras resonemang och argument imponerar inte. Några exempel
-
-
- ”Vi behöver EU för fredens skull”. Men EU stödjer USA:s hårda, dödliga sanktioner mot Syrien, statskuppen mot folkvald president i Ukraina, stödde direkt den självutnämnde Guadió i stället för folkvalde Maduro i Venezuela, protesterade inte mot USA-stödd statskupp i Bolivia och deltar i sanktioner mot bl.a. Ryssland. EU har genom Pesco tagit bestämda steg mot militarisering. Flera EU-länder har deltagit i USA:s krigsäventyr i Afghanistan långt utöver FN-mandat 2001-, Irak 2003-, Libyen 2011 långt utöver FN-mandat etc.
- ”för en gemensam aktiv klimatpolitik”. EU:s klimatpolitik är helt oacceptabelt svag, som Greta Thunberg med flera skriver i ett aktuellt Öppet brev.
-
- ”för att möta framtidens utmaningar”. EU visar gång på gång oförmåga att enas om hur man ska ”möta framtidens utmaningar”.
- ”för att vi inte ska hamna i kläm i det kalla kriget mellan USA och Kina.” EU gör allt för att komma i kläm genom att okritiskt och osjälvständigt instämma i USA:s syn.
- ”Att använda vårt veto för att krascha euron vore därför ansvarslöst. Det skulle kasta ut Europa i en långt värre kris än pandemin.” Motsägelsefullt. De skriver ju ”Så det behövs tveklöst reformer i euro-arkitekturen.” Man kan konstatera att EU fungerade mindre orättvist innan euron infördes – i bara ett antal av EU-länder.
- Nej, synpunkterna av Anell, Fogde och Pagrotsky står sig väl.
Relaterat.
EU:s militarisering är en praktskandal.
Sveriges säkerhet – intim anpassning till USA och EU med Pesco mm!
EU – den stora bluffen.
PESCO Öppet brev till statsministern och Svar från Utrikesutskottet.
EU-politiker driver igenom PESCO utan debatt. -
En som heter Jan Tullberg (ekonom från Stockholm enl. Wikipedia) har skrivit en intressant kolumn i Fria Tider som jag läste i går kväll.
Han menar att demokratin (i västeuropa?) blivit en kartellbildning.
Jag tycker nog jag känner mig beredd att hålla med om det.
I det sammanhanget vill jag se just EU som den stora övergripande kartellbildningen där allt bestäms över människors huvuden som i princip saknar allt inflytande och istället överlämnats åt en ekonomisk och politisk elit.
Någon egentlig opposition tillåts inte existera utan motarbetas på alla upptänkliga sätt med lagar, förordningar, direktiv samt inte minst villkorade stödåtgärder.
Allt för att befästa kartellens totala maktutövning.
https://www.friatider.se/var-demokrati-har-blivit-en-maktkartell
Utmärkt att Glob Pol lyfter frågan om euron, liksom Nyhetsbanken gjorde härom dagen. Det är makalöst, men knappast förvånande, hur EU-kramarna i Sverige har försökt vända frågan till att det handlar om stöd till pandemidrabbade länder och kalla kritiska länder för ”snåla”. Som Pagrotsky m fl skriver: Belgien då? Nej, de skall betala i stället! Det började med att de stora euroländerna Tyskland och Frankrike ”snackade ihop sig” och menade att det är en strålande idé att icke-euroländer får vara med och betala stödet till euron. ”Strålande tider, härliga, tider”, som Thor Modéen sa i en sina sketcher.
Det är intressant att notera att borgerliga kritiker och nationalekonomier av facket kritiserar EU:s spenderprogram. Den 15/7 skrev professor John Hassler m fl en debattartikel i SvD. De påtalade att miljardregnet inte hade med pandemin att göra. De konkluderade även: ”Återhämtningsprogrammet är ett första steg i federalistiskt riktning” och fördömde det. Dagen därpå skrev ledarpraktikanten Fredrik Hultman i SvD mycket kritiskt om EU-förslaget och framförde även: ”För länder som har euron som valuta, är stödet viktigt för att den inte ska krascha”.
Dessa reaktioner mot ett maktfullkomligt EU reser tankar inför framtiden. Får England igenom ett någorlunda hyfsat handelsavtal med EU bör vi i Norden resa frågan att lämna EU. Norge måste gå först och säga upp sitt slavavtal, dvs EFS, och i det sammanhanget måste vi igen resa paroller om Swexit.
Man undrar ju om EU är till för att ruinera Europa? I vilket fall som helst så vek sig Löfven som väntat som ett halmstrå och sålde ut Sverige ännu en bit! Och så har denna tomte fräckheten att svamla om ett fritt Sverige… Skattebetalare som får ta notan av hans lättsinniga EU och invandringspolitik är nog måttligt roade!
Pagrotzky et al håller bara skenet uppe och serverar halvsanningar. Hela spelet efter Coronan där halvsanningen har satts i system och har genomsyrat hela samhället. Från yttersta makten, ner genom de folkvalda med MSM som deras bisittare har lögnen satts i system. Men under Corona har det blivit tydligt hur FHM, Socialstyrelse , Bonniers satt lögnen i system. (REF 1) Och just nu pågår ett drama i EUs topp. Man vill skuldsätta Europas alla länder ( Grekland var tidigare bara ett experiment) så mycket att alla istället blir helt dominerade av bankintressen. Detta hade USA (IMF och CIA) redan gjort medvetet med Afrika under 50 år för att hålla Afrika i fattigdom (REF Asad Ismi 2) . Europas länder och dess invånare ska tryckas ner. Detta nämns inte med ett ord i medias rapporter utan man skildrar det som en kamp mellan de ”snåla” och de ”ansvariga” i förhandlingarna. Sic…
REF 1. https://almanova.eu/vitbok-om-corona-i-sverige/
REF 2. http://www.policyalternatives.ca/sites/default/files/uploads/publications/National_Office_Pubs/africa.pdf
Här hoppas jag kunniga analytiker som Jacob Nordangård , Peter Krabbe m.fl tar vid nu när Stefan Löfven frivilligt sticker in huvudet i den fälla som toppbankirerna har gillrat för total ekonomisk dominans. Den fällan kommer att slå mycket hårdare än vad ett Coronavirus åstadkom.
En så obildad person som Löfven som varken behärskar engelska eller ens har rudimentära insikter i ekonomiska realiteter ska naturligtvis INTE förhandla för Sveriges räkning! Men hela det här upplägget är för att rädda bankerna som lånat friskt till bankrutta stater i sydeuropa och att rädda Euron från kollaps! Merkel och Macron skrattar hela vägen hem…Det är ju trots allt så här att EU:s och USA:s ”ekonomier” är beroende av att ha valutor med högt fiktivt värde så att man kan importera billigt från Asien, Afrika, Sydamerika etc. Dessa valutor är ju grovt övervärderade i förhållande till värdet på de varor och tjänster man producerar!
En bra artikel av Av Lars Anell, Lotta Fogde och Leif Pagrotsky. De som inte vill ge trafik till högertidningen Expressen, bör givetvis inte skriva i den eller länka till den, men nu när det är som det är och man vill delge något bra ur den, så kan man länka ex. så här: https://web.archive.org/web/20200708184645/https://www.expressen.se/debatt/eus-coronastod-en-dimrida-for-att-radda-euron/
Min enda kritik till dessa ytterst inflytelserika sossar som har skrivit artikeln, är väl att de inte ger Sverige något politiskt alternativ som är emot EU-medlemskapet, såsom jag faktiskt gör och vill få alla andra småpartier att göra också, i en röd-grön valsamverkan.
Det är s.a.s. där som ryggraden saknas i min mening.