I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad… Jag publicerade nyligen en annan artikel om media i Ryssland. Fria kritiska ryska media – finns de? Tankeväckande, eller hur?
September 2020: Denna artikel publicerades på Stefan Lindgrens utmärkta site 8 dagar i november 2014.
Jag återger första hälften av den viktiga artikeln! Läs hela artikeln!
Känns mycket aktuell med tanke på dagens debatt/demonisering av Ryssland.
Är ryska medielandskapet (mycket) mer mångsidigt än Du tror?
Ofta hör man ryska media beskrivas som en propagandamegafon. Något ligger det i det. En stor del av ryska media trummar nämligen ut det västliga budskapet och tar alla chanser att svärta ned Putin på ett sätt som inte alls står i samklang med folkopinionen.
Under kampanjen mot Putin under det senaste presidentvalet var det många som drog paralleller till mediasituationen i Venezuela, där media står på USA:s sida mot folket.
Red: Då valdes Madur till president.
Vad förståsigpåarna inte låtsas om är alltså att betydande del av de ryska medierna idag delt eller delvis ägs av utlänningar. De utländska mediahusen som opererar i Ryssland är bl.a.: Conde Nast, Sanoma Independent Media (Finland), Hearst Shkulev Media, Burda och Axel Springer.
Dagstidningen Vedomosti ägs av Financial Times, Wall Street Journal och finska Sanoma. Ryska Forbes är licensierad av Axel Springer Ryssland. Moscow Times är helägt av Sanoma. Svenska MTG är delägare i CTC Media, som äger tre tv-kanaler i Ryssland: CTC, Domasjnyj och Peretz.
Andra media har på olika sätt frivilligt knutits an till det västliga paradgimet och deras intressen bevakas hökaktigt av västmedia. Det gäller exempelvis Dozjd TV; Echo Moskvy, som ägs av Gazprom, men styrs av en redaktion som tillkom före Gazproms övertagande och tredagarstidningen Novaja Gazeta , som ägs av oligarken Alksandr Lebedev och michail Gorbatjov, som är starkt Putinkritisk.
Nu har den ryska duman stiftat en lag som begränsar utlandsägandet till 20 procent i ryska media. Man gör det med gott samvete eftersom USA har en motsvarande lagstiftning.
[…] Source: Är ryska medielandskapet (mycket) mer mångsidigt än Du tror? – Global Politics […]
Länken fungerar inte. Har denna sida upphört? Det hade dessutom varit fint med lite mer aktuell information om hur medielandskapet ser ut, då detta publicerades för 6 år sedan.
Ser att länken inte fungerar nu vilket den gjorde för 2 veckor sedan då jag började förbereda denna artikel.
Mer aktuella, men mer begränsade uppgifter finns här.
https://www.8dagar.se/2014/11/nya-tider-i-moskva.html#more
Intressantare sammanfattning om rysk journalism:
”Att arbeta som journalist i Ryssland innebär ständig slalomåkning runt tabun och ordval om man vill undgå de tuffa medielagarna i landet. Det framgår av boken Journalism по-русски, som ges ut av svenska Barents press. ”
https://www.journalisten.se/nyheter/ryska-journalisternas-egna-ord-om-arbetet-samlas-i-bok
Kan det finnas andra åsikter i denna fråga?
Tomas, byt ut Ryssland mot Sverige i din text så får du en uppenbarelse! Så är det att ”jobba” som journalist i dagens Sverige där PK-korridoren är väldigt smal och där de godtyckliga HMF-lagarna viner som piskor över alla som ens funderar på att skriva sanningen om invandringens konsekvenser!
Alla stora nyhetskanaler i Väst ägs av sionister. 90 procent av USAs medier kontrolleras av sex bolag. Det är mångfald det. Det är demokrati det. Det är yttrandefrihet det. Monopolet är bästa jordmånen för journalism. Allt enligt sionisterna själva.
https://www.globalresearch.ca/the-illusion-of-choice-ninety-percent-of-american-media-controlled-by-six-corporations/5472690
Kanske bara 4 bolag. Ur ”USA som världspolis”, kapitel 8.1 ”Koncentrationen av ägandet av massmedia har ökat. I USA 2011 äger fyra bolag 90 % av mediamarknaden, jämfört med 50 bolag år 1983. De är Comcast (via NBCUniversal), Disney, Viacom & CBS (båda kontrollerade av National Amusements) och AT&T (via WarnerMedia).”
På tal om sionister och propaganda, undrar jag hur många av de blaskor som deltog i mobbningen av Jeremy Corbyn som har kört denna nyhet på första sidan.
Företeelse är inte isolerad. En kvinna fick ett fängelsestraff utdömd i Frankrike för att ha fejkat ett grovt övergrepp i tunnelbanan. Domen togs upp av dagstidningen Libération, om jag minns rätt (det var för några år sedan; jag läser inte längre den blaskan).
https://www.presstv.com/Detail/2020/09/09/633658/Scotland-plot-smear-pro-Palestinian
Plot meant to smear pro-Palestinian group exposed in Scotland
By Robert Carter Wednesday, 9 September 2020 4:20 AM [Last Update: 9 September 2020 4:20 AM]
…/…The story turned on its head after the Law Society of Scotland fined a pro-Israel lawyer, Matthew Berlow, £500 for playing a key part in faking a graffiti attack on his own home and then placing full blame on the SPSC.
Vad jag undrar över är varför det var advokatsamfundet, inte en domare, som utmätte det milda straffet. Karln borde rimligen ha uteslutits i stället, med tanke på följderna av den sortens missgrepp.
Tomas Åkerblad!
Har du aldrig undrat över hur det kan komma sig att drygt 2000 anställda journalister på det ”oberoende och objektiva” svenska, rikstäckande, skattefinansierade och statskontrollerade SVT/SR (som är en del av totalförsvaret) har samma syn och åsikt? När har någon av dessa SVT/SR anställda vågat kritisera, ifrågasätta eller gräva i bara i det känsliga ämnet svensk utrikespolitik? Varför har ingen enda av alla dessa 2000 anställda, en annan uppfattning eller åsikt? Varför kan en svensk regering besluta om att skicka svenska soldater till ett USA eller NATO lett krig (insatser heter det ju numera) utan att först tillfråga det svenska folket?
SVT/SR hänvisar till ”det demokratiska styrelseskicket och dess värderingar” och det av riksdag och regering framtagna Sändningstillståndet. Där finns mig veterligen inget om demokratiska krig eller insatser utanför landets gränser.
Grundläggande i all media är något så självklart som att få höra BÅDA parter, och då deras egna versioner utan att några mellanhänder är där och ingriper eller rättar till det framförda genom att genast referera eller komplettera partens utsaga med andra oftast västerländska nyhetsbyråer som exempelvis ett BBC, AP mm.
Det ankommer inte på SVT/SR att tala om för oss vi tittare och lyssnare vad vi ska tro. Den uppgiften klarar medborgaren själv liksom alla de andra val han/hon gör under sin levnadstid. Den klassiska frågan är ännu en gång: Varför vill media, som i detta fall SVT/SR ”informera”?