Är USA-amerikaner rationella?

Denna artikel av Dmitry Orlov ”Är amerikaner rationella?” har publicerats på Pål Steigans blogg https://steigan.no/2020/12/dmitry-orlov-er-amerikanere-rasjonelle/

Den har anlänt översatt av Rolf Nilsson.

Är USA-amerikaner rationella?

Den rysk-amerikanska ingenjören och kommentatorn Dmitry Orlov är värd att läsa, inte för att man nödvändigtvis håller med honom, utan för att han gör skarpa och intressanta analyser som går långt över de flesta kommentarerna i vanliga medier. Här är ett utdrag ur hans kommentar om kaoset efter USA: s presidentval: [Är amerikanerna rationella]?

”Jag har varit ovillig att kommentera aktuella händelser eftersom de är för dumma. Vid denna tidpunkt kan man tryggt säga att valet i USA har komprometterats, och att oavsett vem som till sist väljs till president för de närmaste åren, kommer tillräckligt många frågor att finnas kvar hos tillräckligt många människor för att grundligt avlegitimera det nationella ledarskapet. åtminstone för halva nationen.”

Orlov hänvisar till en kommentar av Paul Craig Roberts med titeln Demokraterna har stulit presidentvalet och skriver:

”Roberts är republikan och tror därför att demokraterna stal valet. En demokrat, om det visar sig att Trump trots allt vann, kommer att tro det motsatta. Men det gör ingen skillnad, för jag fortsätter att upprepa att USA inte är en demokrati och att det inte spelar någon roll vem presidenten är.

 Det är inte en demokrati eftersom de allra flesta röster – alla demokratiska röster i republikanska stater och alla republikanska röster i demokratiska stater – helt enkelt är bortkastade. Cirka hälften av väljarna har ingen chans att få sin röst att betyda något i staten där de bor. Naturligtvis kunde de flytta till en annan stat, i vilket fall deras röst skulle avges av motsatt anledning – förlorade som en del i en alltför stor majoritet.

 Detta är tillräckligt enkelt för att kunna förklara för en någotsånär rationell person – men inte för de allra flesta amerikaner, för vilka sådan logik går in i det ena örat och kommer ut ur det andra. Kort sagt, de är inte rationella. Värre än så – deras ledare är inte heller rationella. Detta leder oss till den andra punkten – att det inte spelar någon roll vem som är president.

 Trump pratar ständigt om att göra Amerika stort igen – genom att föra tillbaka produktionen från Kina. Förutom att det motsatta har hänt de senaste fyra åren: Kinas industriproduktion har fortsatt att växa (men långsammare än tidigare) medan den i USA har fortsatt att minska. Det finns inte heller någon anledning att tro att detta kommer att förändras de närmaste fyra åren.

 Biden fortsätter att prata om att Amerika skall fortsätter som ledare för den fria världen – förutom att Amerika inte längre är ledare för mycket av någonting, och det finns ingen anledning att tro att något kan göras för att vända denna bild. Oavsett vem som blir (eller förblir) president, så kommer den amerikanska regeringen att fortsätta att vältra sig i nostalgi samtidigt som den bestämt vägrar att erkänna nederlag. ”

USA: s nederlag i fyra punkter

Orlov sammanfattar sin syn på Förenta staternas nederlag i fyra punkter:

För det första är skifferoljespelet över. Borrningsaktiviteten har kollapsat, många skifferoljebolag är i konkurs, och den amerikanska oljeproduktionen verkar sjunka från över 12 miljoner fat per dag vid sin topp till cirka 5 miljoner i juni nästa år (enligt Art Berman, vars yttrande jag litar på). Efter denna punkt kommer USA återigen att vara en stor oljeimportör, och eftersom inga andra överskottsproducenter finns tillgängliga kommer detta att öka oljepriserna, kanske utöver det tidigare rekordet på $ 150 / fat, vilket resulterar i en amerikansk oljeimporträkning på en halv biljon dollar per år. Men det är tveksamt om så mycket extra olja kan produceras oavsett kostnad.

 För det andra kommer en nationell konkurs stadigt närmare och närmare. Den federala regeringen använder nu sina intäkter med en faktor på två eller fler, vilket innebär att för varje dollar av federala intäkter lånar den och spenderar minst två. Tidigare kunde amerikanska federala skulder, trots den redan löjliga storleken och den exponentiella tillväxttakten, ges legitimitet eftersom tillräckligt många utländska köpare var villiga att köpa den; men så är inte längre fallet. Och sålunda ser denna skuld mindre och mindre legitim ut eftersom den är intäktsgenererad – helt enkelt skjuts framåt – när Federal Reserve degenererar till ett rent pyramidspel.

 För det tredje är den amerikanska dollarn (tillsammans med några andra valutor som den är kopplad till) på väg att utplånas av hyperinflation. I ett försök att stödja ekonomin har mycket pengar pumpats in i ekonomin, vilket fick aktierna att stiga  och förhindrade från att utlösa hyperinflation. Således har vi den riktigt bisarra kombinationen av en rekordhög aktiemarknad tillsammans med rekordmånga konkurser, tvångsavvecklingar och utvisningar från börsen. Vid någon tidpunkt kommer förtroendet för aktiemarknaden att avdunsta, och allt dessa låtsaspengar kommer att jaga allt som inte är av papper (med eventuellt undantag för toalettpapper). Mycket av dessa fantasipengar kommer att gå upp i rök när människor dumpar aktiebeståndet, men tillräckligt kommer att finnas kvar för att resultera i hamstring och leda till hyperinflation. Den amerikanska dollarn kommer att devalveras internationellt och USA kommer att förlora tillgången till import.

 För det fjärde har USA förlorat sin ledning militärt, definitivt till Ryssland och möjligen till Kina och Iran. Dess huvudsakliga militära resurs är dess hangarfartygsflotta, som nu är helt värdelös eftersom den kan förstöras av konventionella vapen från ett säkert avstånd, vilket är större än flygplanens räckvidd. Följaktligen kan den inte användas tillräckligt nära en fientlig kust för att göra det möjligt för flygplanen att göra någonting. Amerikanska militärbaser, av vilka hundratals är spridda över hela världen men mestadels grupperade längs Rysslands och Kinas gränser, är också värdelösa militärt sett, vilket framgår av Irans raketattacker mot två av dem i Irak. Kort sagt, hela USA: s militär är nu mer ett åtagande än en fördel – mest lämpat att dra in USA i en militär konfrontation som de inte kan vinna.

Den kommande kollapsen diskuteras inte

Denna hotande kollaps är illa nog, skriver Orlov, men nästan ännu värre är att dessa enorma problem inte diskuteras. De var inte ett ämne i valrörelsen och de diskuteras inte i media. Ingen från presidenten till de lägsta tjänstemännen är i stånd att ta sig an denna verklighet och börja tänka på vad man ska göra med den. Det gör situationen mycket värre.

Vi kan lägga till som svar på frågan ”Har det förekommit valfusk i USA?” Svaret är ja, nu också! Det förekommer alltid valfusk i USA, oavsett om det sker genom bedrägerier med rösträkningen, trixande med valkretsarna, så kallad gerrymandering eller genom att de ”valda” helt enkelt är [köpta av de stora företagen], från läkemedelsindustrin till vapenindustrin till oljeindustrin. (Som redan Mark Twain sa, ”Vi har den bästa regeringen som pengar kan köpa.”) Eller som Orlov skriver, för att valsystemet innebär att hälften av rösterna redan från början är bortkastade.

USA: s öde beseglas av det faktum att varken landets ledning eller någon form av opposition eller media kan föra en rationell och faktabaserad diskussion om landets mycket allvarliga problem.