I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.
Frågan om vänster har nyligen aktualiserats i 2 artiklar om genus och identitet för övrigt.
Genusfrågor: Bra kritik av vänsterflum, men även luftande av högerideologi
Vilka konsekvenser har identitetspolitiken?
* Ja ”Vänstern” är splittrad. Gäller ävem socialister. En del gillar S, en del V, en del gamla Sovjet, en del är marxister etc… *
Och även tidigare. Se under ”Relaterat.”
Åsa Linderborg, kulturredaktör i Aftonbladet, vill alltså inte längre kalla sig Vänster, däremot socialist. Jag återger utdrag ur hennes artikel på Aftonbladet Kultur och diskuterat litet kring den. Aftonbladet Kultur.
Hon skriver: ”25 procent av alla som röstar på nyliberala Centerpartiet definierar sig som vänster. Många inom vänstern tror att DN är en vänstertidning.
Begreppsförvirringen är så stor nu att jag har slutat kalla mig vänster. Jag är något annat, något mycket mer än vänster; jag är socialist. Jag vet nämligen att den som äger mest bestämmer mest. Och jag ser vad den extrema ägandekoncentrationen gör med oss, med världen och planeten….
Liberaler och vänstersinnade är överens om formell jämlikhet, Reell jämlikhet kräver ett radikalt annorlunda ekonomiskt system. Vi kan kalla det socialism. Ett annat ord skulle kunna vara demokrati – demokrati på riktigt.
Jag är socialist för att min världsåskådning omfattar något mer än den futtiga idén om alla människors lika värde. Jag vet att alla människor har ungefär samma behov. Eftersom vi har samma behov ska vi också dela resurserna lika. Allt annat är orättvist.
Mycket i livet är just orättvist och inget vi kan råda bot på. Vissa dör unga, vissa är vackra och andra inte. Desto större anledning att åtgärda det som går. Ojämlikheten kan vi faktiskt göra något åt. Att omfördela rikedomarna – vad hindrar oss? Vi har gjort det förut.
Det räcker inte med att säga att vi måste stärka välfärdsstaten. Vi måste avslöja de krafter som blockerar idén om jämlikhet och samtidigt skapar nya orättvisor. Det är därför en vänsterpolitik värd namnet måste vila på en maktanalys av hur den härskande klassen gör när den härskar, ekonomiskt och ideologiskt.”
Kommentar: Jag känner stark sympati för hennes synsätt och tycker att det är modigt att hon skriver så. De flesta på Aftonbladet tycker nog inte så.
Jag inleder denna litet snabba kommentar med historik.
En liten historik enligt Wikipedia ”Politisk vänster är en kategorisering som uppkom 1790 i den franska nationalförsamlingen under franska revolutionen. De radikalaste ledamöterna (republikanerna) satt då till vänster i nationalförsamlingens sessionssal. Under senare delen av 1800- och början av 1900-talet betecknade ”vänstern” den liberala och socialistiska oppositionen mot de konservativa partierna. Från 1900-talet och framåt har begreppet i Europa kommit att bli i stort sett synonymt med olika former av socialdemokratiska och andra socialistiska partier och liberalismen inkluderas inte längre i begreppet.” Wikipedia: Politisk vänster.
Bland svenska vänsterpartier nämner Wikipedia socialdemokraterna. Liksom många andra ser jag inte socialdemokraterna som ett vänsterparti. Under socialdemokraterna har kapitalismen bevarats och stärkts. Fast många som röstar på socialdemokraterna är nog socialister.
Vidare, är Vänsterpartiet ett socialistiskt Parti enligt Åsa Linderborgs synsätt?
Ojämlikheten i Sverige och i andra länder.
Ojämlikheten har bland OECD-länder ökat snabbast i Sverige. Detta påpekas bl.a. i en artikel ”Jobbmålet räcker inte så länge ojämlikheten ökar” på DN Debatt 27/8 2015 av Daniel Suhonen och Per Sundgren.
Ojämlikhet kan mätas på olika sätt. Sverige har lågt värde på Gini-koefficienten, en av de mest använda måtten. Å andra sidan i Sverige var den rikaste tiondelens andel av förmögenheten uppgick 2018 74,9 procent, det sjunde mest ojämlika landet i världen. Sverige placerar även högt sett till Ginikoefficienten baserad på förmögenhet, som åttonde mest ojämlikt i världen. Wikipedia.
I denna artikel finns en litet mer ingående analys av den centrala, den ekonomiska ojämlikheten i Sverige och i andra länder. “Ökat gap mellan fattiga och rika” (DN) – Varför?
Vad anser väljarna?
”Var svenskar identifierar sig på höger–vänster-skalan har varierat över tid. Mellan 1968 och 1982 identifierade sig fler väljare som vänster än som höger. Den andel som vänsterplacerade sig själv gick från 43 procent år 1968 till 37 procent 1982, och den andel som såg sig som ”höger” varierade mellan 31 procent år 1968 och 36 procent år 1982. Under 1980-talet så jämnade det ut sig mellan de två ideologiska lägren. Andelarna för de bägge blocken har legat mellan 35 och 40 procent vardera, med en fördel för högerblocket.” Wikipedia. Denna Wikipedia-artikel tar nog inte med de senaste valen.
* Nu är det en central uppgifter för de i Vänstern som anser sig vara socialister som Åsa Linderborg – och jag – att försöka vinna över övriga vänstern till att bli socialister!
Vad tycker Du?
Relaterat.
Ulf Karlström: Kommer ”vänstern” någonsin att erkänna sitt postmoderna misstag?
Filosofins problem eller problemens filosofi – på Södertörn?
Ulf Karlström: Klass och den katastrofala nyliberalismen börjar träda fram.
Postmodernism – en inte så tjusig epok.
Trevlig att ni frågar om min åsikt!
Jag anser att just detta ständiga prat om höger, vänster mm. Är en del av problemet det har en polariserande effekt av människan så medan vi har fullt upp med prat och stigma så gör sig andra rikare på både makt och pengar.
Även socialism är ett mångtydiga och svårfångat begrepp. Det kan, och avvändas, lite hur som helst.
En strömning inom socialdemokratin definierar socialism som statligt ägande. Härav följet att statligt/kommunalt ägande inom ramen för ett kapitalistiskt samhälle utgör socialistiska öar. Denna uppfattning om det statligt ägande delas av många kommunister som anser att Sovjetunionen efter 1917, Kina efter 1949 och folkrepublikerna i Östeuropa efter andra världskriget var socialistiska stater.
Eftersom det fanns statligt ägande i Sovjetunionen liknade Trotskij Sovjetunionen vid en kvaddad bil som gick att reparera; han kallade Sovjetunionen en degenererad arbetarstat. De renläriga stalinisterna ser Sovjetunionen under Stalin och Lenin som en socialistisk arbetarstat. De kinesiska kommunisterna ansåg att Stalin var bra till 70 % och att kapitalismen återupprättas efter Stalins död.
Även Hitler drar sitt strå till stacken genom att använda termen socialism i paritets namn: Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei).
Ägandet är enbart det juridiska utanpåverket. Det gäller att se till de verkliga klassförhållandena.
Arne:
https://www.marxists.org/glossary/terms/s/o.htm
Björn
Bra med Åsas konkretisering! Vad som helst är inte vänster. Gemensamt ägande under demokratiska former. Där bör diskussionen börja om hur ett socialistiskt samhälle ska se ut. Inte produktion för profit, utan produktion för för mänskliga behov.
ARTIKELN ÄR VAG OCH GANSKA OINTRESSANT, DEN SÄGER EGENTLIGEN INGET ANNAT ÄN VAD ÅSA LINDERBORG TYCKER. DET FINNS IDAG EN FLYTANDE ODEFINIERAD VÄNSTER SOM INTE HAR HITTAT SIN VÄG. OCH ÄNDÅ ÄR DET SÅ VIKTIGT ATT MOTFRÅGOR OCH ANALYSER STÄLLES MOT OCH VISAR UPP DE STRATEGIER SOM NU KOMMIT ATT DOMINERA POLITIKEN. VISA OCH BESKRIV HUR VÄNSTER SER UT I DAG. VAR ÄR DEN? VAD TYCKER DEN? GE OSS DERAS ANALYSER, DE PROBLEM DEN ARBETAR MED OCH PÅ VILKA SÄTT DEN POLITISKT FÖRSÖKER FINNA VÄGAR ATT NÅ UT. VAD HAR DEN ATT NÅ UT MED, HUR SER DERAS ANLYSER UT. HUR ARBETAR DEN POLITISK ATT SPRIDA OCH UTVECKLA SINA IDEER OCH GENOMFÖRA DEM? FINNS VÄNSTERN ALLS FÖRUTOM SPRIDDA ÖAR HÄR OCH DÄR. DETTA VORE INTRESSANT.
Caps-caps- caps- caps-yurk
För en tid sedan var det någon kommentator som här skrev något i stil med ”vänstern är borgerlig”.
Jag förstår Åsa Linderborgs markering samtidigt som jag håller med kommentatorn. Jag tänkte på det senast för ett par timmar sedan när jag cyklade hem från stan. Lyckas man hitta cykelvägar där det inte är så mycket trafik kan man ägna sig åt att tänka medan man cyklar. Jag tänkte när såg man senast något budskap från liberala eller liberal/konservativa partier samt arbetsgivarorganisationer om sänkta skatter? Det budskapet var faktiskt väldigt vanligt från den sidan politiken för bara lite mer än något decennium senast. Men idag är det inte så. Arbetsgivare och liberalhögern verkar både anammat och accepterat den socialdemokratiska högskattepolitiken från vänster.
Borgerligheten har blivit ”vänster” och jag förstår Åsa Lindeborgs markering förmodligen därför hon inte vill bli beblandad. Jag har uppfattat Åsa Linderborg som en individualist på ”sitt egna sätt”. Hon har visat det förut. Jag är därför heller inte nämnvärt förvånad över hennes kulturradikala utlåtande.
Konkret handlar saken om ’umgänge över klassgränsen’ vilket i vänsterradikalism benämns med ett speciellt ord som jag nu precis fullständigt tappade bort 🙁 Åsa Linderborg är förmodligen kommunist eller något åt det hållet.
Nu mindes jag plötsligt ordet. ”Fraternisera” ska det vara 🙂
Den vänsterradikala kulturskribenten Åsa Linderborg vill markera att hon är trogen sina vänsterradikala ideal och därför inte vill fraternisera med borgerligheten.
(Möjligen åtminstone inte offentligt)
Dagens vänster är identitetspolitiskt genustramsande klimathysteriker, och fiende till arbetarklassen. Vänstern har numera basen i medelklassen och föraktar arbetarklassen, så länge den är vit och svennig. Åsa har aktat sig för att konkretisera, utan svamlar på i den linje som upphörde i ingenting 1991, när Sovjetunionen imploderade.
Intetsägande om samhället, men avslöjande om Åsa.
Är V ett vänsterparti? – Fram tills positivitet till EU 2019, ja, därefter Nej. EU är och förblir ett monopolkapitalistiskt projekt.
Åsa är en pärla. Skulle gärna jobba för henne med rätt ägarförhållanden. Hon är nu malplacerad, tycker jag. AB ägs av fel individer och producerar en massa dynga, undantaget Åsa och Kajsa.
”Är V ett vänsterparti? – Fram tills positivitet till EU 2019, ja, därefter Nej. EU är och förblir ett monopolkapitalistiskt projekt.”
Vänstern har blivit borgerlig och borgarna har blivit vänster.
Någon annan möjlighet att exkludera arbetarhögern har de inte.
Det är just därför det är sådant ståhej just nu att partiet Kristdemokraternas ledare Ebba Bush Thor har haft ett sakpolitiskt samtal med partiet Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson.
”Arbetarepartiet” Socialdemokraterna bävar vad det kan få för konsekvenser. De har ju faktiskt bevittnat att tidigare stabila maktpartiet ute i Europa formligen raderats ut. Det politiska Europa är ej längre som förut.
Jag tycker att den här analysen bättre visar hur det står till med ojämlikheten i Sverige https://gubbdjavel.com/2019/02/13/increasing-income-inequality-in-sweden-is-not-a-big-problem/
Kan inte se att dessa uppgifter motsäger andra uppgifter om att de riktigt rika får ökad andel av de totala ekonomiska tillgångarna mätta på olika sätt. Eller OECD:s uppgifter om ökad ekonomisk ojämlikhet i Sverige, må vara från låg nivå.
Vi ska alltså förstå att skillnaden mellan vänster och socialist är att den senare förstår värdet av att avslöja kapitalägarnas makt, medan den förre bara allmänt välmenande vill ha mer av jämlikhet. Ganska självklart!
Själv kallar jag mig socialdemokrat och menar med det egentligen demokratisk socialist. För mej har det med åren blivit allt mer självklart att det är demokratin, med alla dess grundläggande principer om allmän och lika rösträtt, yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet o s v, som är det helt avgörande för ett väl fungerande samhälle.
Det innebär att jag ser revolution som en omöjlighet. Kapitalägarnas makt måste begränsas gradvis och steg för steg genom helt igenom demokratiska beslut, men inte helt avskaffas. Hur långt kapitalägarnas makt ska begränsas avgörs förstås också av väljarna genom allmän och lika rösträtt m m.
Dagen efter revolutionen måste arbetet med den gradvisa förändringen av samhället börja om från början, alla demokratiska grundprinciper och institutioner måste byggas upp igen och – framförallt – måste den övervägande delen av väljarkåren förmås att förstå demokratins förutsättningar, vilket innebär ett enormt folkbildningsarbete.
Jag ser också marknadsekonomin och därmed även privat kapitalägande som en av demokratins grundläggande principer. Exempelvis kräver demokratin att det finns massmedier som är privat ägda – typ DN – som är oberoende av statsmakten och de demokratiskt valda politikerna på alla nivåer från regering o riksdag till kommunstyrelse och kommunfullmäktige, men givetvis också Public Service, SVT, SR o s v som är oberoende av privat kapital.
Socialdemokratin, reformismen har sökt begränsa kapitalägarnas makt i över ett hundra år. Resultat: Deras makt minskade något av och till, har aldrig hotats, och har ökat under de senaste 30 åren, nu senast bla. minskad strejkrätt av S.
Den kapitalistiska marknaden har nu utvecklats till ett stadium där den hotar klimatet, planetens naturresurser och den mänskliga civilisationens överlevnad. Planeten tål inte mer av ständig materiell tillväxt genom skoningslös och storskalig exploatering av naturresurserna, samtidigt som denna ständiga tillväxt är ett grundvillkor för det kapitalistiska systemets överlevnad. En grundläggande systemförändring som sätter stopp för den kapitalistiska exploateringen är akut nödvändig. Klimat- och miljöproblemen har försatt oss i en situation där vi tämligen oförberett börjar inse att ett hållbart ekonomiskt system, som bäst kan beskrivas som socialism, står på dagordningen. Ideologiskt medvetna människor som inser detta kan kalla sig socialister. Men man behöver inte vara ideologiskt medveten socialist för att vara aktiv i miljöarbetet. De allra flesta kan med hjälp av forskningen se och dra egna slutsatser av klimatförändringarna.
Men det är ont om tid. Miljörörelsen måste växa till en väldig, massomfattande och obändig kraft för att rå på det mäktiga systembevarande motståndet och göra en fredlig systemförändring möjlig. Nu protesterar även våra barn och ungdomar mot vuxenvärldens passivitet. Men fortfarande händer nästan ingenting. Och Greta Thunbergs optimism börjar falna.
Socialdemokratin har tyvärr totalt abdikerat från sin uppgift att driva den demokratiska utvecklingen framåt steg för steg. Nu handlar det om att vinna makt för maktens egen skull och det har till och med förmått S att bilda en regering som i socialdemokratins namn driver en borgerligt styrd politik i den kapitalistiska marknadens intresse. En försvagning av demokratin som kan bli ödesdiger i det strategiska ögonblick av historien som vi just nu befinner oss i.
Instämmer.
Anders Romelsjö skriver ”Socialdemokratin, reformismen har sökt begränsa kapitalägarnas makt i över ett hundra år.” Ja – och kommunismen har försökt ungefär lika länge med resultatet att Sovjetunionen brakade samman och ersattes av ett korrumperat fascistiskt Ryssland, en benhård diktatur i Kina och trevande demokratier i ett antal andra stater i östra Europa och öster om Ural, i Afrika, Asien och Latinamerika- må de verkligen lyckas! För det finns ingen genväg till det goda samhället. Demokratin må vara mödosam och ta tid, men det finns inget alternativ. Vi måste ha väljarna, alltså folket, med oss.
Det ”goda samhället” är det menlösa samhället som kommer att gå under i kampen om överlevnad.
Vänstermänniskor tycks tro skapelsen eller evolutionen är något ”halvfabrikat” som de kan göra till en fulländad produkt. Bara tanken är helt befängd tycker jag. Försök istället att vara naturlig.
Framtidens problem är en ökad befolkning som samtidigt kräver konsumtion och ”levnadsstandard”.
De där ”flyktingräddarfartygen” som ständigt cirkulerar på Medelhavet och hela tiden spyr ut dieselavgaser varför hör man inte miljöaktivisterna ha någon åsikt om det?
Åsa Linderborg slutar som kulturchef på tidningen Aftonbladet.
Ett dynamiskt samhälle där borgerligheten förvandlas till ”vänster” och arbetare röstar höger kanske blir alltför svår att hantera för en äkta socialist?
https://www.svt.se/kultur/asa-linderborg-slutar-som-kulturchef
Samhällsnytt skriver om Åsa Linderborg. Vad jag förstår har hon inte gjort allt rätt och med tiden blivit något problematisk. Vem som efterträder Åsa Lindborg som kulturchef är oklart. Teaterchefen som efter mediedrev begick självmord känns inte bra. Jag tycker media i allmänhet har fått alldeles för stor makt. Journalister som kan avsätta riksdagsmän. Pennan är vassare än svärdet.
https://samnytt.se/aftonbladet-sparkar-asa-linderborg-snett-uppat-var-bara-en-tidsfraga/
Aftonbladet är en kvällstidning som måste sälja och locka annonsörer för att överleva om nu inte staten subventionerar och gör tidningen till ett propagandaorgan.
Med det i åtanke kanske det skulle vara lämpligare med en kulturskribent med koppling till identitetsvänstern istället för en gammelkommunist där den kretsen av läsare är på väg bort.
Jag tror det handlar om förnyelse och att vara med i tiden om man som tidingsutgivare vill överleva.
Förresten tycker jag identitetsvänstern borde ha en alldeles egen identitet där det klart framgår vad den innebär.
Jag sökte på Wikipedia men hittade ingen sida om identitetsvänster.
Det kändes som det var något som fattades.
Sveriges Vänsterpartiet kopplar jag gärna till ”identitetsvänster” men om de själva skulle tycka det var bra eller dåligt vet jag inte.
Hon menar att dagens vänster är teknikfientlig och arbetarfientlig. Som alla som vill kan se har den normkritiska inkluderande massinvandringen drivit in en tvådecimeters spik i arbetarklassen. Hälften röstar på de facto-arbetarpartiet sverigedemokraterna. Resultatet av moderaternas uppgörelse med miljöpartiet om fri invandring och socialdemokratisk oförmåga är att hela det politiska fältet tippats över ända, och alla har visat sig regeringsodugliga. Det kan ha varit moderaternas avsikt, men eftersom de samtidigt tappat sin hörnposition och måste värja sig åt höger mot ett lika stort parti som de själva får det nog ses som ett av de största politiska missgreppen i modern tid.
Svensk vänster framstår som arbetarklassens fiende, i arbetarklassens ögon. Svensk vänster är ett medelklassproblem, och Åsa hävdar sitt proletära ursprung och sin bildning från förr. Bägge har blivit omoderna.
…tyvärr, får man tillägga. Arbetarklassen var nyttig och produktiv, identitetsvänstern är en ren minuspost i alla beräkningar. Identitetsvänstern vetenskapliga pretentioner, där man ödelägger vetenskapsområdet biologi med sina fria fantasier, har nu nått den punkt där Sveriges mest framstående vetenskapsman, Linne, kallas ”rasist” av tillresta somaliska rasister.
Att vara mot ”vänstern” är numera en majoritetsrörelse.
Jag är van vid att betrakta världen ur ett vänster-högerperspektiv, dvs definiera händelser i tiden som vänster- eller högerföreteelser. I min föreställningsvärld har alltid vänstern i bred mening hyllat internationell solidaritet med alla arbetande och exploaterade människor – Arbetare i alla länder, förena er! Men nu är det inte självklart längre.
En del av dem som själva anser sig tillhöra vänsterrörelsen är motståndare till migration och i synnerhet till flyktinginvandring. De har i större eller mindre grad anslutit sig till den invandrarfientliga högerns syn på invandring som en globalistisk komplott med ohämmad massinvandring som metod att krossa de sköra europeiska nationerna. En variant av den nationalsocialistiska teorin om den världsomfattande judiska sammansvärjningen mot den vita/ariska rasen.
I traditionell vänster ses migration som något i princip positivt och naturligt för människor genom historien. Vilket naturligtvis inte betyder att acceptera krig och förtryck som tvingar människor att fly från sina hem. Människor som invandrar betraktas i princip som resurser som bidrar till att berika det nya landet ekonomiskt och kulturellt. Men dagens högerinfluerade avsky mot ”främmande element” stämplar invandrare som invasiva arter, kostnadsposter som gröper ur välfärden och hot mot ”svensk” kultur. Det är i grunden oförenligt med vänsterståndpunkter.
Mot den bakgrunden sympatiserar jag med Åsa Linderborg, som inte längre kallar sig ”vänster” utan istället presenterar sig som socialist. Själv brukar jag numera förklara mig vara marxist med tillägget ”och feminist”, eftersom socialist är ett ganska oklart begrepp och den feministiska kampen mot patriarkatet är lika betydelsefull som underskattad.
I min begreppsvärld är ’vänster’ (samhälls)förändringar och ’höger’ motsatsen d.v.s. en strävan mot ”icke förändringar” eller möjligen begränsade förändringar och ”lite i taget”.
Vad saken gäller har med situationen att göra och med tiden och tidsandan.
Eftersom den den senare är föränderlig i sig själv så blir heller inte begreppen ’vänster’ och ’höger’ statiska.
Det är den saken som gör att de som upplevt olika tider kan känna sig vilsna då samhället och tidsandan i sig inte riktigt längre är som förut.
De yngre blir aldrig vilsna på det sättet därför nuet är deras enda kända verklighet.
Britta Ring
Jag läser om och om igen din kommentar ovan vilka värderingar du lägger i vänsterpolitik.
Inte minst vad som gäller det jag tolkar som senare årtiondets migration till (vårt) land.
Plötsligt dyker då en annan tanke upp. En uppskattad person och politisk ledare på den här högst vänsterorienterade sidan Global Politics där redaktören beskriver sig som: ”Min värderingsgrund är vänster, antiimperialist, socialistisk, demokratisk och vetenskaplig.”
Är Rysslands ledare Vladimir Putin.
Förvisso är VP en produkt av Sovjetkommunisterna men det i sig är inget hinder för han idag är högerns man och ledare för det konservativa Ryssland hatat och ratat av västvärldens vänsterelit.
Jag läste tidigare ikväll Ryssland nu genom det senaste valet som förlänger presidentens period att Ryssland samtidigt lagstadgat en konstitution som begränsar utlandsboende ryska oligarkers makt i Ryssland.
I praktiken betyder det att Ryssland sätter stopp för invasiv vänsterpolitik orkestrerad från västvärldens vänsterpolitiker och dito opinionsbildare som med ryska bulvaners (oligarker med resurser) hjälp ska spridas i Ryssland.
Vad jag i sammanhanget menar som intressant är då hur den konservativa högerpolitikern är så favoriserad på den här vänsterorienterade sidan Global Politics.
Vad är ’vänster’ respektive ’höger’ i en föränderlig värld? Förklara det gärna för mig.
Jag skriver sällan om annat än Putins och Rysslands utrikespolitik, som är betydligt mer fredsskapande än USA:s främst genom kampen mot terrorism i Syrien.
Ryssland är emot USA:s ensidiga slopande av internationella avtal.
Jag anser att fredsarbete har högsta prioritet.
Då måste du samtidigt erkänna den konservativa högern som fredlig.
Mer fredlig än missionerande politiska ideologier vars huvudmål är att förändra.
Därför förändring är sällan fredlig då den så gott som alltid möter motstånd från något håll.
Det konservativa Ryssland gör motstånd från västligt inflytande.
Ryssland värnar om sitt egna. Sin kultur, sina traditioner och sin historia.
Vårt (vänsterinriktade) land Sverige har inte värnat något av det här.
Istället har Sverige öppnat sig helt för omvärlden.
Det senaste var hur Sverige öppnade sig för Corona smittan.
Inte ens en pandemi var Sveriges offentlighet vare sig beredd eller kapabel att stänga ute.
Vår vänsterregering har stora problem med Sveriges tidigare mycket höga anseende mot övriga länder.
För mig ser det ut som välfärdslandet och vänsterlandet Sverige håller på att bli bankrutt.
Hur är det med välfärden i Sverige om tjugo år?
Vad har politiker och väljare gjort med den en gång så tidigare framgångsrika industrinationen Sverige?
Intressant med en vänsterregering som för Ls och Cs politik.
Här tänker vi förmodligen helt olika men för mig är L och C också partier som passar i ”vänsterbegreppet”.
Just av den anledningen kan de också bli ett samarbetsparti till Maktpartiet (s) som alltid erkänt sig som ett vänsterparti.
Jämför USA där Demokratiska Partiet (det parti som leddes av Barack Obama) där betraktas som ett parti ”åt vänster” men som du förmodligen absolut vill kalla ett högerparti.
Jag återgår till frågan vad är vänster och höger inom politiken?
Svaret nog finns inom den egna referensen men den lär inte vara allmänt gällande.
C och L står M mycket nära. Kanske du att även M är vänster?
”Kanske du att även M är vänster?”
Tja… Exemplen är flera. Nedan är det senaste jag sett.
Lyssna till moderaten Anders Borg. Hur mycket mer socialdemokratisk (vänsterparti) kan moderaten egentligen vara?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anders-borg-om-coronakrisen-sverige-har-klarat-krisen-battre-an-andra-lander
Men för att återgå till sakfrågan.
Läs överskriften till det här inlägget.
Åsa Linderborg: “Jag kallar mig inte längre för vänster utan för socialist”
Notera sedan bilden på Åsa Linderborg ovan.
Tycker du inte hon ser lite fundersam ut?
Kanske hon som jag också undrar vad är vänster och vad är höger inom politiken?
Sedan efter funderingar ger hon sig själv etiketten socialist.
Hur mer rätt kan det egentligen bli?
Saken är klar. Då vet vi vad Åsa Linderborg står för.
Utan vidare frågetecken om vad som är vänster eller höger.
Craig Murray har en lite mer nyanserad inställning till Ryssland:
”A good example is that I believe that Russian actions in Syria have been legal, and helpful in preventing a still more massive conflagration in the Middle East. But I believe that the Russian occupations of Crimea and a section of Georgia are illegal, acts of military aggression. The accepted political view in mainstream western politics at the moment is that Russia is always wrong and the West is always right. Those who dissent form a smaller group, but find strength in the line that Russia is always right and the West is always wrong. Both opinions are nonsensical.”
https://www.craigmurray.org.uk/ (24 juni, 2020)
Tja. Ryssland har långt mer rätt än USA och väst hittills så det är nog bäst att man bättrar sig!
Läs om den Nya Kommunismen i The voice of the Revolutionary Communist Party in USA.
https://revcom.us/index.html
Utan ett revolutionärt parti kan du inte ha en revolution. Att göra revolution mot en mäktig och ondskefull fiende – och fortsätta därifrån för att bli en helt ny värld, utan exploatering och förtryck – är en oerhört utmanande och komplex process.
En organisation som kan väcka och släppa loss den revolutionära potentialen för massorna av människor, rikta deras uppror mot den verkliga fienden och lyfta sina synpunkter till frigörelsen av hela mänskligheten.
Endast med en organisation som denna kan massorna stiga till de historiska utmaningarna och vinna sin frigörelse. Det revolutionära kommunistpartiet USA har tagit på sig ansvaret för att leda revolutionen i USA, som dess huvudsakliga del av världsrevolutionen och kommunismens slutliga mål.
Jag tog en titt på RCP-länken, och där var det Avakian, Avakian, Avakian … . Samma gamla personkult omkring Bob A alltså. Det är ett dåligt tecken när en kommunistisk rörelse börjar med egna -ismer eller ’tänkanden’ runt lokala ledare vars politiska klarhet kan vara tveksamma. Nepal hade ju maoisternas ”prachanda-väg” och i Peru ”gonzalos tänkande”, och båda dessa revolutioner som en tid utvecklades starkt gick sedan under. Indien och Filippinerna har vad jag vet ingen personkult eller nya egentillverkade versioner av marxismen i den maoistiska versionen, och där överlever åtminstone de maoistiska partierna och har viss kontroll och hyfsade framtidsutsikter. Men jag tvivlar alltså på att RCP-USA kan få så stort genomslag även om USA går igenom flera svåra kriser samtidigt. Och samma sak gäller väl de flesta andra socialistiska/kommunistiska smågrupper av olika riktningar som det ändå finns rätt gott om i USA.
Ge oss ett exempel där kapitalismen har begränsats gradvis.
[…] Åsa Linderborg: “Jag kallar mig inte längre för vänster … Åsa Linderborg kallar sig inte längre för vänster utan för socialist. (Detsamma gäller mig). Begreppet vänster är alldeles för diffust. […]
För mig är Vänster de som älskar människor mer än pengar.
Höger älskar pengar mer än människor.
Det räcker inte bara att känna när man är vänster, man måste använda sitt förnuft också.
Se artikeln http://flamman.se/a/goodbye-lenin, den är ett bra exempel på hur fel vänstern hamnade, man snöade in på identitetspolitik och glömde helt bort den vetenskapliga socialismen.
Vänstern i bemärkelsen arbetarklass, såg sin storhetstid i detta land
under 70-80-90-tal.
Det var i denna kollektiva rörelse, tillsammans med en levande miljö aktivism,
det fanns hopp om en frihetlig social möjlighet att välja en annan väg,
än ett blint konsumtionssamhälle för tillväxt, där var och en skall bli sin egen lyckas smed.
Det är också en trist historia när jag tänker på hur undfallande ”den tänkande”
arbetarrörelsen var under denna tid och inbillade sig att det fanns en tredje väg,
som Tony Blairs pekade ut, där nu uppvaknandet visade sig vara en tragisk nyliberal återvändsgränd.
Därtill har vi nu en statsminister och en före detta ledande LO; ombudsman . Stefan L
som lutat sig mot ett fackföreningsfientligt marknadsliberalt tankegods, i Annie Lööfs anda.
Sammantaget förvånar det inte, att vänstern tappat fotfästet och vandrar omkring, splittrat i ingenmansland och söker efter sin sociala rättvisekälla.
Och till detta en utveckling som innebär problem med grannlaga uppgifter
för kommande generationer att organisera och lösa,
där bland annat globala miljöproblem och krigskatastrofer,
till följd av stora flyktingströmmar kommer in i bilden..
Nu är vi i det läget att sossestaten gör allt för att smutskasta och brunsmeta alla som är emot S och deras maktapparat som är beroende av att just S sitter vid makten. Man t o m hotar oppositionen att försöka gripa makten och Sverige blir mer och mer auktoritärt för varje dag som går! Man har även tillsatta en utredning, lagom till valet nästa år antar jag, som under täckmantel av Covid ska undersöka om det är möjligt att införa undantagstillstånd i Sverige med det lagutrymme som finns. Som av en händelse alltså lagom till valet som kan vara det sista någorlunda fria valet som genomförs i Sverige på länge. Sossarna har medvetet ökat polariseringen i samhället men också slagit sönder den stabilitet som fanns i Sverige med ohejdad invandring som lett till att Sverige är det mest kriminella landet i EU. Allra-skandalen visar även hur maktlöst rättsväsendet är mot högt uppsatta S-politiker som Tomas Bodström som troligen inte ens hörts om sin inblandning i skumraskaffärerna. Inte heller har Maud Olofsson hörts vidare om Nuon-affären trots att många år har gått…Har åklagarna och riksrevisionen sopat denna olustiga skandal under mattan för gott? Ja, det är mycket som är ruttet i konungariket Sverige numera.
Vill korrigera mig med årtal och mena,under början 90-tal hade vänstern förlorat sin kraft som arbetarekollektiv att påverka samhällsutvecklingen