Åsa Linderborg publicerar idag en recension i Aftonbladet av Nils Melzers bok ”Fallet Assange” under titeln ”Mediehusen måste orka försvara Assange. Svensk polis och åklagare har gjort sig skyldiga till ett decennielångt rättsövergrepp.”
Jag har fräckheten att nedan återge hela recesensionen! Våren 2018 träffade jag Åsa Linderborg på ett möte och sa att Aftonbladet borde skriva om Julian Assange. Hon fräste ifrån att det hade man visst gjort. Så bra om hon ändrat sig under intryck av fakta.
Mediehusen måste orka försvara Assange
Svensk polis och åklagare har gjort sig skyldiga till ett decennielångt rättsövergrepp
I januari i år beslutade brittisk domstol att inte utlämna Julian Assange till USA. Efter påtryckningar från USA ändrade man sig i slutet av förra månaden och utreder nu frågan på nytt. I USA väntar ett åtal för dataintrång och spioneri – Espionage Act – och Assange riskerar 175 års fängelse.
Den 20 augusti 2010 går två kvinnor in på Klara polisstation. De känner inte varandra men delar samma erfarenhet: de har var och en för sig haft sex med Julian Assange och de har båda tvingats tjata sig till kondom, som efter samlaget har visat sig vara trasiga. Hade Assange rivit sönder dem med flit eller var de bara av sällsynt dålig kvalitet?
Ingen av kvinnorna vill polisanmäla Assange, de vill bara ha råd om hur de skulle kunna få honom att göra ett hiv-test. Man kan tycka att kvinnorna hade en märklig idé om polisens befogenheter, men samtidigt måste man förstå om de var oroade för sin hälsa.
Polisen säger till kvinnorna att det tyder på att de blivit våldtagna och att det inte längre spelar nån roll vad de vill eller inte, för det här faller under allmänt åtal. Inom loppet av några timmar har polisen läckt detta till pressen, och snart är det en världsnyhet.
I april samma år har Wikileaks släppt videon Collateral Murder, som visar hur amerikansk militär i Irak öppnar eld mot obeväpnade män, barn och två journalister från Reuters. Det är en 39 minuter lång massaker på civila, där man på slutet kan höra en av soldaterna skratta – krig gör ju folk galna på riktigt.
Redaktören: Nedan länk till videon. Youtube skriver ”Följande innehåll har identifierats av YouTubes användare som olämpligt eller stötande för vissa tittare.
Känsliga tittare varnas”
Tre månader senare publicerade Wikileaks hundratusentals hemliga dokument, Afghan War Diary, i samarbete med bland andra New York Times, The Guardian, Der Spiegel, Le Monde och El País.
Assange åkte runt i världen som en tickande bomb: hur mycket vet han, vad sitter han på för material? Saklig och lågmäld framtonade han som allt annat än demagog. Han överlämnade åt betraktaren att dra sina egna slutsatser: Är det här kriget och dess metoder försvarbara?
Oavsett vad som går att bevisa juridiskt har jag har aldrig betvivlat kvinnornas historier. Med det sagt, har svensk polis och åklagare gjort sig skyldiga till ett decennielångt rättsövergrepp
I augusti kom denna, då en av världens mest beundrade och fruktade människor, till Sverige, inbjuden av de svenska Socialdemokraterna för att hålla föredrag. (Det kunde Socialdemokraterna kosta på sig, det här var under regeringen Reinfeldts mandatperiod.) Assange är också här i ett privat ärende; han vill ansöka om uppehållstillstånd, eftersom han vet att Wikileaks verksamhet är för farlig för USA.
Som en rockstjärna ligger han runt, hänsynslöst och på ett sätt som inte var överenskommet. Han tror att han äger hela världen bara för att han avslöjat hur den fungerar.
Oavsett vad som går att bevisa juridiskt har jag har aldrig betvivlat kvinnornas historier. Med det sagt, har svensk polis och åklagare gjort sig skyldiga till ett decennielångt rättsövergrepp som är så otäckt att jag för alltid tappat tilltron till svenskt rättsväsende, åtminstone i fall där stater som vi allierat oss med har avgörande intressen att bevaka.
Den som vill ha en gedigen sammanfattning av den här tragedin kan nu läsa Fallet Julian Assange – En historia om förföljelse av Nils Melzer, professor i internationell rätt i Genève och Glasgow, och FN-specialist i frågor rörande tortyr och kränkningar av mänskliga rättigheter.
Det är en viktig bok som dessvärre också råkar vara sällsynt illa översatt. Obegripliga ord, exempelvis ”hiv-antivirusterapi”, ser här dagens ljus. Juridiska termer kan vara svåra att översätta, men ett elementärt begrepp som ”förhör” får flera gånger heta ”intervju”. Brottsmisstankar påstås ha ”preskriberats”. I en lång, viktig passage om en sms-växling har den ena adressaten fallit bort. Assange säger att han haft könsumgänge flera gånger under en kväll med den ena kvinnan och ”alltid med samma kondom” – hur fan skulle det gått till? Det hela gör mig förbannad, eftersom det är av största betydelse att det som berättas är korrekt, inte minst för att detta är en grotesk historia om Sverige.
Nils Melzer börjar med att redogöra för alla mer eller mindre konstiga turer mellan svensk polis och åklagare i augusti månad 2010. Ett axplock: det är en polis som är bekant med den ena kvinnan som gör polisanmälan, och som sen driver ärendet i sociala medier med utlevande vrål som ”SKANDAAAAAAAL!!!!!”.
Melzer gör stor sak av att det inte finns nån ljudupptagning från förhören med kvinnorna, han vet inte att det är legio i Sverige. Märkligare är att 66 sms mellan de båda kvinnorna, där de uttrycker oro och förtvivlan över att Assange plötsligt ska anhållas som misstänkt för våldtäkt, länge var försvunna eller maskade för Assange advokater. Först fick advokaterna inte se dem och sen fick de inte citera eller använda i dem häktningsförhandlingarna.
I ett fax från polisen till pressen avslöjas den ena kvinnans namn, vilket är ett brott mot offentlighets- och sekretesslagen. Från och med nu kan de inte längre vara anonyma. Kvinnorna säger att de inte känner igen sig i det ”narrativ” som framför allt Expressen skapar; de är inte alls rädda för Assange. De är förmodligen mer rädda för de Wikileaksvänner som slungar dem hat och hot.
Assange ber att få bli förhörd en gång till, men Ny svarar: ”Inte just nu”
Assange bestämde sig för att skjuta upp sin avfärd från Sverige med en månad. Han ställde sig frivilligt till åklagarens förfogande, men dagarna gick utan att han kallades till förhör. Framställningen är rörig för den här perioden, men hur som helst lade en chefsåklagare ner fallet med den ena kvinnan. Dagen därpå förhördes Assange, ett förhör som genast och ord för ord läcktes till pressen, trots förhörsledarens försäkran om motsatsen.
Nu kommer den andra kvinnans advokat in på scenen, Claes Borgström, som behöver revanschera sig för Quick-fiaskot. Han vänder sig till nästa högre insats, vännen Marianne Ny, som är överåklagare på Utvecklingscentrum i Göteborg. Ny påbörjar en utredning om sexuellt ofredande och sexuellt tvång av båda kvinnorna.
Det är nu som det raskt går utför och helt åt helvete med Assange rättssäkerhet, men även kvinnornas rätt att få saken avgjord så snabbt som möjligt.
Assange ber att få bli förhörd en gång till, men Ny svarar: ”Inte just nu”. Assange vill vidare ut i världen för att fortsätta Wikileaks arbete. Ny säger att han är fri att lämna landet. Så Assange tar sig till Berlin för att möta journalister från Der Spiegel. På Arlanda försvinner väskan med hårddiskar och krypterade datorer. Väskan är konstaterad som incheckad men den lämnade aldrig Sverige. Ingen kan förklara varför. Den är fortfarande inte funnen.
Assange är i London när Marianne Ny utfärdar en internationell häktningsorder, trots att hon sagt att han är fri att resa. Han är då gäst på Ellingham Halls gods, en före detta officer och krigsreporter. Assange erbjuder sig då att genast åka tillbaka till Sverige för förhör – under förutsättning att Sverige kan garantera att han inte ska utlämnas till USA – men får beskedet att berörd svensk polis inte arbetar på helgerna.
Då anmäler Assange sig frivilligt på en polisstation i London. Där arresteras han och hamnar i isoleringscell. Han släpps fri mot borgen, och uppmanas hålla sig på Ellingham Halls gods i minst 500 dagar.
Efter lång tid öppnar Marianne Ny för att förhöra Assange i London, men det ifrågasätter brittiska åklagarväsendet. De vill att Ny stannar i Sverige – vad de nu har med den svenska förundersökningen att göra. Kanske föll britterna till föga för Vita huset, som under tiden satt press på sina allierade att betrakta Assange som en brottsling som inte ska få korsa landsgränserna.
Nu handlar inte fallet Assange längre om en misstänkt våldtäkt, utan om att USA har chans att oskadliggöra sin för stunden största fiende. Inte långt senare ska Edward Snowden avslöja USA:s massavlysning.
Det är då som Assange flyr till Ecuadors ambassad och begär politisk asyl, vilket han också får, inklusive medborgarskap. Ecuadors president Rafael Correa stödjer nämligen Wikileaks. Därmed bröt Assange mot de engelska borgensreglerna.
Samtidigt låtsasjobbar Ny och hennes team i Sverige på förundersökningen mot Assange.
År efter år går utan att hon förhör honom. Hon har svårt att förklara varför hon vägrar förhöra Assange i London, men enligt mejl som The Guardian kommit över, som Melzer konstigt nog inte nämner, var det ett offensivt önskemål från brittiska åklagare att Sverige skulle fördröja saken så länge det gick (11 feb -18).
Sju år efter att de två kvinnorna gick in på polisstationen i Klara, lade Ny ner förundersökningen mot Assange. Då hade hans tänder hunnit ruttna och självmordstankarna växa sig allt starkare
Assange lämnar frivilligt DNA för analys i Sverige, något som Ny mot all praxis ogillade. Efter några år mejlar Ny de brittiska åklagarmyndigheterna att hon överväger att lägga ner alltihop, kanske för att svenska jurister börjar påpeka att det hela är lika löjeväckande som upprörande. ”Understå Er inte att få kalla fötter!” svarar de.
2015 tycker svenska Högsta domstolen att något måste hända. Då hade fallet med den ena kvinnan hunnit preskriberas. Först året därpå hölls så förhöret med Assange, och då förvägrades hans svenska advokat att närvara.
2017, sju år efter att de två kvinnorna gick in på polisstationen i Klara, lade Ny ner förundersökningen mot Assange. Då hade hans tänder hunnit ruttna och självmordstankarna växa sig allt starkare. Han kunde fortfarande inte lämna isoleringen på ambassaden, eftersom britterna ville fängsla honom för brott mot borgensreglerna. Och han fruktade att utlämnas till USA, med risk för 175 års fängelse.
Samma år fick Ecuador en ny president, som ville normalisera relationen till USA. Vips kunde brittisk polis bära ut Assange med fötterna före.
Julian Assange har betett sig mot kvinnor såsom män med makt ofta gör, vänsterns hjältar är i den meningen inte bättre eller sämre än andra. Men vi måste hålla isär våldtäktsanklagelserna och pressfriheten angående ett av de största militära övergreppen i världshistorien. Det är två helt olika saker, som sammanfaller i människan Julian Assange.
Informationen om USA krig i Afghanistan och Irak – vars sanningsgrad USA aldrig har förnekat, eftersom det är meningslöst – har alla världens medborgare rätt till. Avgörande i sammanhanget för historien om Assanges öde är att Wikileaks inte har stulit materialet, de har fått det av visselblåsare. Publiceringarna borde med andra ord vara skyddade av pressfriheten, som garanteras i första tillägget i den amerikanska konstitutionen.
Internationellt har Julian Assange ett starkt stöd av allt från jurister, journalister, politiker, Amnesty, människorättsaktivister till stora skådespelare och författare. I Sverige har Journalistförbundet och flera toppjurister ställt kravet att Assange ska släppas, men de tunga publicisterna är tysta.
Det var svenska åklagare som började med att skämma ut sig. Varför utreds inte detta obegripliga debacle av Justitiekanslern eller något slags haverikommission?
Det är cyniskt mot en människa i spillror att säga att det här inte handlar om Julian Assange, men frågan är trots allt större än så: ett amerikanskt åtal mot Assange kan drabba vartenda mediehus som publicerat högoktanigt Wikileaks-material. För svensk del gäller det bland andra Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sveriges television. Dessa mediehus har haft ett särskilt ansvar att försvara Assange för den meddelarfrihet, press- och yttrandefrihet som är förutsättningen för hela vår verksamhet.
Vi kan inte tiga still när avslöjanden av krigsförbrytelser behandlas som allvarliga kriminella handlingar i linje med landsförräderi.
Relaterat.
Åsa Linderborg: Mediehusen måste orka försvara Assange. Svensk polis och åklagare har gjort sig skyldiga till ett decennielångt rättsövergrepp
Julian Assange avslöjar västerländsk korruption mer än någonsin, även i isoleringscell
Fallet Julian Assange – Förödande kritik mot Sverige
Assange-skandalen 10 och 2 år. Sverige och Väst bedriver psykisk tortyr mot visselblåsare! Enligt FN-rapport.
Assange Defense Organisation
FN-rapportör om behandlingen av Assange: «Ett mordiskt system skapas inför våra ögon». Sveriges största rättsskandal?
Internationella och Svenska Journalistförbundet tar ställning för Julian Assange och andra visselblåsare, liksom Internationella och Svenska Pen!
Ögonvittnesrapport av mig och andra från solidaritetsmanifestationer för Julian Assange och yttrandefrihet i London.
Journalister höjer rösten för Julian Assange.
Många läkare är allvarligt bekymrade över Julian Assanges hälsa.
Pen International och Svenska Pen: Julian Assange bör inte utlämnas till USA.
INTERNATIONELLT Staty rest i Berlin över demokratiska visselblåsarna Edward Snowden, Julian Assange och Chelsea Manning!
Frige Julian Assange! Öppet brev från två riksdagsledamöter till Europarådet.
Gör som 225 000 andra vänner av yttrandefrihet – skriv på detta upprop till stöd för Julian Assange.
Gula Västarna stödjer Assange. Vad gör svenska journalister?
Fångarna visar större mod och kampinsats för Assange och yttrandefrihet än hela Västvärlden!
Vad jag förstår så ville kvinnorna inte anmäla någon våldtäkt utan en sprucken kondom! Utan att förringa kvinnornas ilska över hans beteende som man, så användes de som ett vapen mot WikiLeaks och den offentliga personen Assange. Vad man därefter gjort mot Assange är en skandal!
Jag tycker att Dick Sundevall ger en bättre resumé av vad som tilldrog sig mellan Assange och de båda kvinnorna än vad Åsa Linderborg gör. ÅL intar positionen att Assange är en våldtäktsman, vilket där ot inte framgår av förundersökningen, som Sundevall utgår ifrån.
https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/49253-det-har-ar-vad-vi-vet-om-assange-cirkusen/
Magsinet Para§raf har för övrigt sktibvit mycket om detta, liksom GP.
Se här:
https://www.magasinetparagraf.se/?s=assange
Läs lite noggrannare! Åsa Linderborg intar inte alls positionen att Assange är våldtäktsman. Hon säger bara att man kan förstå varför kvinnorna gick till polisen, dit de – väl naivt – vände sig för att be om råd hur de kunde få Assange att testa sig för HIV. Som Åsa skriver ville ingen av kvinnorna anmäla Assange för våldtäkt. M a o precis vad Nils Melzer hävdar, och som även A själv beskriver det i sin bok: I skuggan av Assange. När A fick höra S:s historia kom hon dock att betrakta det som S varit med om som tänkbar våldtäkt, eftersom Assange trängt in i henne utan kondom, medan hon sov – vilket kan betecknas som våldtäkt enligt svensk lagstiftning. A följde från början med S som stöd, och för att hon själv ville få Assange testad för HIV, då hon erfor att han var så uppenbart promiskuös.
Sundevalls text i Para§raf är förvisso välskriven och trovärdig utifrån dåvarande faktaunderlag, men när man läst både A:s och Nils Melzers böcker framstår Sundevalls text som väl tendensiös. För att förstå djupet av alla bottnar i den här historien bör man läsa båda böckerna. Det förminskar inte på något vis alla absurditeter och uppenbara spel bakom lyckta dörrar som de svenska myndigheternas ägnat sig åt i det här ärendet. I egenskap av utrikesminister var Carl Bildt säkerligen pådrivande i denna osmakliga härva. Men som vanligt kommer inga synliga spår leda till denne mörkerman.
”S” är ett offer i den här sörjan.
”A” är absolut inget offer. Hon är medlem i SAP, som har starkt bidragit till att Assange sitter där han sitter.
Så; Anna Ardins(SAP) agenda är att vrida runt den moraliska kniven några varv till. Åsa Linderborg(SAP) backar upp detta. Hon borde väl istället använda sin upphöjda intellektuella position att påverka sossepartiet att vidtaga politiska åtgärder för att hjälpa Assange, eller.
De ”signaler” sossepartiet sänder ut är bara destruktiva för Assange. Förhoppningsvis får de betala politiskt för detta.
Anna Ardin är sosse, javisst, men på vilket sätt gör det henne medansvarig till den svenska djupa statens hantering av den här frågan. Jag råkar känna Anna och har läst hennes bok, vilket du sannolikt inte har, för då skulle du knappast uttrycka dig så generaliserat som du gör. Anna har på många sätt betett sig dubbeltydigt och förvirrande, men efter att ha läst hennes sida av saken kan jag åtminstone på vissa punkter mycket väl förstå hennes beteende. Och det råder inga tvivel om att Assange under de där dagarna uppförde sig riktigt svinaktigt och hänsynslöst, vad gäller umgänget med kvinnor. Som en riktigt jävla ouppfostrad skitstövel. Han ockuperade också Annas bostad i närmare en veckas tid, mot hennes uttryckliga vilja, utan minsta tack. Tvärtom utgick han ifrån att han dessutom skulle få ligga med henne närhelst det föll honom in, och trots att han samtidigt stötte på allt som rörde sig av kvinnotyg. Vad gäller det sex som förekom dem emellan så var hennes beteende som sagt knappast heller föredömligt, men hon står i alla fall för för sitt motstridiga beteende.
Som sagt, det var inte tjejerna som ville anmäla Assange för våldtäkt. Anna har blivit kölhalad för den här historien år efter år, trots att den enda upprättelsen hon krävde var att Assange skulle HIV-testa sig. Det tar nämligen månader innan man kan testa sig efter ett enskilt umgänge av det här slaget. Allt som sedan hände var djupa statens förtjänst. Tro mig, Anna Ardin var ingen honeytrap.
Jag kan inte heller se på vilket sätt Åsa Linderborg backar upp något annat än det faktum att svenska myndigheter – tillsammans med både Ecuador, England och USA – hjälpt till att utsätta Assange för största möjliga plågeri. Och i så fall gör även Nils Melzer det. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt, och tyvärr råkar det vara så att denne änglalika fredsapostel hade problem med vissa saker. Det förminskar inte dessa fyra länders allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. Yttrandefriheten har nog aldrig varit så hotad som den är just nu.
Gunnar J
Jag skall hålla mej till en tanke.
SAP har ett stort politiskt ansvar i den uppkomna situationen. Varför har man inte agerat politiskt till Assanges fördel?
Det har Åsa Linderborg möjligheter att påverka.
Till Gunnar J:
Först och främst det är väldigt naivt (av dig) att tro på vad Anna A skrivit i sin bok!!
Allt som hänt JA, blev iscensatt av Anna A och hennes sosse-kompis- polis, kanske fler sossar var inblandade.
Beträffande polisanmälan läs vad Dick S skrev vid den tiden med bifogade bevisning, att S INTE ville göra någon anmälan.
”De två kvinnorna som anmälde Julian Assange hade inte alls samma syn på vad som hade hänt. Jag har skrivit om det tidigare, men nu har nya bevis framkommit som visar det än tydligare. Ett antal sms i den yngre kvinnans (S) mobil visar att hon inte ville anmäla Julian Assange för något brott överhuvudtaget – än mindre våldtäkt. Men det ville den äldre kvinnan (A) och hennes väninna polisen, som S ”råkade” hamna hos.”
https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/44410-hon-ville-inte-polisanmala-assange/
Läs även JA ”Affidavit” från punkt 94
https://wikileaks.org/IMG/html/Affidavit_of_Julian_Assange.html
Den andra artikel av Dick S handlar om ”häktningspromemorian”
”När jag läser häktningspromemorian om Assanges ”sexbrott” förstår jag varför polis och åklagare inte åker till London och förhör honom. Gjorde man det skulle utredningen läggas ner med den klara motiveringen: Brott ej styrkt.”
https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/43842-forundersokningen-avseende-assange/
Häktningspromemorian om Assange som separat fil.
https://www.magasinetparagraf.se/wp-content/uploads/content/bilden/forundersokningen-avseende-assange/AssangeSexAllegations.pdf
Det är inte första gången denna swedi~fake rättsvässende gjort dessa övergrepp, träffade dem rätt !
Varför kan inte Åsa betvivla kvinnornas berättelser? Vilket djävla journalistiskt bottennapp! Det är uppenbart vilket motiv kvinnorna hade kunnat ha att ljuga, t.ex. att Assange skulle påtvingas att HIV-testa sig och att lämna ut den informationen till polisen och till dem, eller en bitterhet mot honom för att båda gick från att känna sig speciella till att känna sig bedragna och därigenom ev. en vilja att hämnas. De kan f.ö. ha gjort det för pengar från t.ex. CIA. Det finns massvis med skäl att ifrågasätta alla vittnesmål, även kvinnors. Kvinnor kan också ljuga. Det är numera så illa i Sverige att män häktas utan hållbara evidens, enbart för att en kvinna har vittnat om våldtäkt. Så kan vi inte ha det! Om jag påstår att Löfven våldtog mig, kan man inte bara häkta Löfven hipp som happ. Skulle någon djävel göra så mot mig så har de verkligen dödslängtan. Förtal är det också av Assange. Medias presstituerade skvallerkärringar borde hyvlas med osthyvel långsamt till döds!
Men bäste farbror Josef. Om nu dessa två bedragna kvinnorna var så bittra att de måste hämnas, varför gjorde de i så fall inte det? De ville ju bara be om råd hur de skulle kunna tvinga Assange att gå med på ett HIV-test, allt annat var den svenska polisens, och senare Marianne Nys, förtjänster.
Gunnar, du är nog inte så insatt i fallet Assange, det märks! Kanske bäst att du läser på lite! Det svenska ”rättssystemet” är tyvärr genompolitiserat och fjärrstyrs av främmande makt i de fall som USA kan ha intressen i! Och USA:s påverkan på Sverige är så uppenbar och långtgående att många kallar hånfullt Sverige den 51:a delstaten! Man undrar ju vad som hände med det Sverige som var en röst i världen för jordens mindre oberoende länder? Det passade ju bra för USA:s intressen att Palme röjdes ur vägen…Märk väl det har är ingen politik som stöds av det svenska folket utan det är sosse-staten med C, L och M som sålt ut Sverige som vasallstat till USA!
Benny, jag instämmer till hundra procent med vartenda ord du skriver. Och jag har inga som helst illusioner om att SAP skulle vara annorlunda än andra partier. Tvärtom visar exempelvis Värdlandsavtalet, och dess konsekvenser, med all önskvärd tydlighet att även MP numera stöder detta vansinniga vurmande för Nato.
Allt som hände i samband med Assanges besök i Sverige visar vilken genomkorrupt Natoagenda man hade redan då. Fast då var det ju i själva verket Reinfeldt och Bildt som satt vid taburetterna, och som också lade grunden för hela den svenska försvarspolitiken, när man inledde nedläggningen av ett antal regementen. Deras syfte då var ju knappast att i ett längre perspektiv demilitarisera Sverige, utan tvärtom att lägga ut det på entreprenad till amerikanska företag. Det enda vettiga som Hultqvist gjort under dessa år, är väl möjligen att han ville rusta upp det svenska försvaret istället. I övrigt har han alltigenom varit en katastrof, inte minst när det gäller köpet av amerikanska Patriotmissiler.
Men det är en missuppfattning att Anna Ardin skulle ha varit en bricka i detta spel. Hon betraktade visserligen det som den yngre kvinnan varit med om som möjlig våldtäkt, och Ardin följde med till polisen för att stötta henne, medan hon själv inte hade för avsikt att anmäla det sexuella ofredande hon själv ansåg sig ha utsatts för. Strax efter Anna lämnat stationen ringde den yngre kvinnan, som ännu satt kvar i förhör, upp Anna igen eftersom hon blev totalt chockad över att man plötsligt tänkte åtala Assange för våldtäkt under allmänt åtal, oavsett vad de själva tyckte. Hon behövde därför komma tillbaka till stationen för ytterligare förhör, och när den yngre kvinnan räckte över telefonen till polisen visade det sig att Anna kände till den ena av de två poliser som behandlade anmälan, då de tillhörde samma socialdemokratiska bloggnätverk. Denna koppling har sedan lett till att Anna under många år fått utstå en veritabel smutskastningskampanj, såsom varandes den ”honeytrap” som förrådde Julian Assange. För det första visste Anna inte ens att Irmeli Krans var polis, för det andra var det inte sossarna som satt vid makten då (om man nu vill hävda att det på något sätt skulle ha varit det socialdemokratiska partiet som låg bakom aktionen att sätta dit Assange – givetvis en populär tankefigur i vänsterkretsar med tanke på SAPO och IB).
Desto klarare står det att polisen genast tog chansen utsätta Assange för anklagelser om våldtäkt. Den yngre kvinnan kom till Klara polisstation redan vid två på eftermiddagen och förklarade sitt ärende, men innan några egentliga inledande förhör påbörjades vid fyratiden gick uppenbarligen larmet till högre ort inom den djupa staten. Expressen fick information om anmälan i stort sett i samma stund som kvinnorna berättade om sina upplevelser. Man kan tycka att både Irmeli Krans och Linda Wassgren rimligen måste ha varit delaktiga i det här. Men inte ens det är helt säkert. Polisens Expressen-informatörer sitter sannolikt högre upp i hierarkin. Vad som är helt klarlagt är att Wassgren genast ringde och rådgjorde med högre befäl, och att det vidtogs långt vidlyftigare åtgärder än vad som i normala fall skulle ha skett. Man ville omedelbart frammana en bild av att Assange var flyktbenägen, och det blev en black om foten för hela narrativet när Assange utan vidare sköt upp sina planer att lämna Sverige en hel månad för att få frågan ur världen. Varför han totalvägrade att låta sig HIV-testas är däremot en gåta. Något som möjligen visar på hans narcissistiska persona. Att två brudar som han legat med under samma vecka kommer och kräver att han ska testa sig var tydligen under hans värdighet.
Du undrar varför de två damerna inte hämnades på Assange ? Men det var ju exakt vad de gjorde genom att springa till polisen med skenargumentet om HIV-test. Varför skulle Assange gå med på ett HIV-test, det fanns väl ingen anledning till det, såvida inte en av damerna bar på HIV och de ville säkra att han inte drabbats eller hur ? Assange själv var kanske inte så vidlyftig som påstås och visste att ingen fara kom från hans sida. HIV -nojan är en av dessa märkliga nojor. Hur många HIV-smittade finns det i den relevanta kretsen det här är fråga om. Noll, eller hur ? Eller springer varje medelsvensson som vänsterprasslar direkt till testet innan hen går hem till partnern ?
Många skriver om dessa nätter som om de legat under sängen där allting hände. Det måste ha varit en himla trängsel därinne. Hämndmotivet lär ha uppkommit när det framkom att de varit två som delat på denna celebritet. Nu skulle han få smaka på polisens nypor. Och om AA inte var någons bricka i spelet såg hon ju till att bli det. Bok och allting. Hade hon inget inflytande att stoppa drevet då hon t.o.m. kände den som höll i ärendet ?
Jan Nybodas, har du läst hennes bok?
Julian ville uppenbarligen inte använda kondom i något av fallen. Det var kvinnorna som levererade den varan, vilket också indikerar att de hade en ansvarsfull attityd till sex i lösa förbindelser. Då är det heller inget märkligt om båda, och kanske särskilt den yngre kvinnan, blev oroliga över att ha smittats på ett eller annat sätt. Särskilt när det gått upp för dem att han stötte på kvinnor både till höger och vänster. Att kalla detta för hämndbegär är en mycket märklig hållning från många av er, annars kloka, människor på denna kommentarssida. jag förstår att ni, liksom även jag, blev misstänksamma efter Para§rafs artiklar. Men om ni läser Melzers respektive Anna Ardins böcker borde ni komma till en lite mer sansad uppfattning. Där framgår med all önskvärd tydlighet att deras ärende helt kidnappades av polisen genom att lägga det under allmänt åtal, och att kvinnornas önskemål därefter totalt ignorerades. Och jag upprepar återigen att Assanges omogna hållning där och då, inte på något sätt förminskar myndigheternas brottsliga handlande i den här frågan.
Att gå till polisen öppnar Pandoras ask, det borde åtmistone AA ha fattat. Och det var troligen avsikten. Assange skulle ges en näsbränna som sedan blev till en tioårig tortyr som kan kosta honom livet, hälsan är redan skadad. Hårt straff för en person vars vanor du tycks känna till. Att han var stressad och redan kände sig jagad bör ha påverkat hans omdöme både före och efter dessa episoder. Borde inte damerna ha beaktat detta, de var ju inga tonåringar på jakt efter en rockstjärna. Sängkammare med en främling är sällan att rekommendera, speciellt inte en stressad främling.
Tänk att i sina memoarer kunna släppa den häftiga sensationen att man delat säng med en världskändis. Och när denna plan gick i stöpet väcktes ett rasande hämndbegär.
Jag kan bara konstatera att du verkar ointresserad av att läsa och bedöma trovärdigheten i Anna Ardins egen berättelse. Och uppenbarligen inte heller ta till dig Nils Melzers. Nej du spinner vidare på din egen sanning om hämndbegär, och att kvinnorna borde ha förstått bättre. Varför ska det va så förbaskat omöjligt att hålla öppet för möjligheten att Assange faktiskt betedde sig svinigt. Och att kvinnorna inte i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att svensk polis skulle frånta dem rätten att själva bestämma hur de ville gå vidare med sin anmälan, genom att mot deras vilja lägga ärendet under allmänt åtal?
Vi kan ta min stora idol Leonard Cohen som exempel. Jag menar, det har ju framkommit vilken extrem kvinnokarl han var, och att han – såvitt jag förstår – även var pederast. Visst föll glorian en hel del när SVT visade filmen om hans liv. Men för mig förringar inte alls hans gärning som artist och låtskrivare. Han kommer alltid att vara min stora idol alldeles oavsett. Och jag har för övrigt inte varit guds bästa barn själv alla gånger.
Men jag blir alltmer förundrad över dina och andras tongångar här. Ett slags unket kvinnoförakt som överhuvudtaget inte hör hemma på en vänster sajt som denna. Varken du eller jag låg där under sängen, och kan såklart inte med hundra procents säkerhet bedöma exakt vad som försiggått. Men jag har åtminstone läst det mesta som finns återgett, både från Para§raf, Anna Ardin, Nils Melzer och Åsa Linderborgs recension. Men fortsätt du att spinna din egen kvinnofientliga världsbild om en änglalik varelse som inte får befläckas, eftersom hans uppdrag var av himmelsk härkomst.
Kvinnorna har inte påstått att Assange betett sig svinigt.
Har du läst Anna Ardins bok?
Nej har inte läst boken men min kloka fru har det. Vi har läst Melzers bok.
Jag kan ha fel, men tycker mig ha läst att Assange lider av ett syndrom av lindrig art, detta som samtidigt gör personen till extra duktig när det gäller siffror och data. Samma syndrom kan även påverka annat beteende. Så, nej, Assange felfrihet kan jag inte gå god för men i en rättssak skall man alltid höra bägge parter och det har man inte gjort utan framställt den ena sidans som den trovärdiga.
Sedan är det konstigt att allt ansvar för att det inte blev så romantiskt läggs på Assange. Om jag uppfattat det rätt kom de första initiativen från damernas sida i bägge fallen. Det är givetvis tillåtet att hoppa i säng med vem som helst om den andra parten samtycker men borde de inte ha tänkt efter lite först. Hade personen varit Kalle från macken hade de säkert vela lära känna honom närmare. Kändisskapet lockade och ansvar och eftertanke flög sin kos. Ansvaret för att det inte blev så bra som tänkt ligger på alla tre. Men för att reda ut missämjan skall man inte anlita polisen.
Hon har kanske inte bokstavligen använt orden ”betett sig svinigt” men om vi utgår ifrån den alldagliga innebörden av dessa ord är det uppenbart att hon upplevde det så. Hon var också fortsatt av den åsikten att hans beteende gentemot den yngre kvinnan kunde betecknas som våldtäkt, i och med att hon väcktes av att han trängt in i henne. Båda kvinnorna upplevde också att Assange fösökte hålla sig undan – men de visste ju inte att hans telefon och kontokort blockerats. I själva verket stannade han kvar i Sverige ytterligare en hel månad för att stå till polisens förfogande, men Ardin köpte tyvärr även fortsatt polisens narrativ om en man som flydde rättvisan. Det kanske man inte kan klandra henne för, det var ju den bild som målades upp i alla medier.