Domen mot ASAP Rocky-affären – Svenska politiker lägger sig i USA:s politik och rättsväsendet i Sverige!

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.

Artikeln av professor Marcello Ferrade de Noli har publicerats på engelska i The Indicter, där han är chefredaktör.
The Indicter: A SWEDISH GEOPOLITICAL PARADOX IN THE ASAP ROCKY AFFAIR.

Den är skriven före domen mot ASAP Rocky.

Nyss (14/8 2019) meddelades att ”Artisten ASAP Rocky och hans två medåtalade döms för misshandeln i Stockholm. Alla tre döms till villkorlig dom eftersom det inte rådde någon nödvärnssituation vid bråket, står det i domen.” De tre ska också betala ett skadestånd till den 19-årige målsäganden på 12 500 kronor” Ab. Väntat. eller hur

I just want to say, what I experienced it’s crazy.” – ASAP Rocky at his “first performance following Sweden arrest”, 11 Aug 2019.
“An example of systemic racism.” – White rapper G-Eazy referring to ASAP Rocky’s three-week detention in a Swedish prison (BBC News)
“In varying situations with American rappers, Swedish authorities have allocated excess transgressions for black artists and privileged arrangements for white artists.” (in “Do Swedish authorities unfairly treat African American rappers?”)

Först kom medlemmar av Congressional Black Caucus, som citerade kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och begärde ASAP Rockys frisläppande från Swedish Detention Center.

Sedan kom en uppmaning från USA:s President Donald Trump till Sveriges statsminister Stefan Löfven att ”behandla amerikaner rättvist”. Statsministerns svar innehöll dessa två anmärkningsvärda uttalanden: ”I Sverige är alla lika inför lagen” och ”Regeringen får inte och kommer inte att försöka påverka det rättsliga förfarande som nu pågår.”

För som vi kan se här nedanför så motsvarar dessa uttalanden inte verkligheten i det svenska rättssystemet. Det gör inte heller regeringens aktiva roll genom den direkta inblandning som utövas av en svensk statsminister för att försöka gynna en viss politisk eller ideologisk kurs i ett pågående rättsfall. Dessutom ingriper Sveriges Riksåklagare i specifika fall, antingen genom personligt ingripande eller med offentliga åsikter om att rätt eller fel beslut fattats av åklagare i ett specifikt fall.

Abrakadabra och amerikanerna Rakim Mayers (scennamn ASAP Rocky), David Rispers och Bladimir Corniel, släpptes bara några dagar efter det där brevet. Det tack vare–abrakadabra, återigen – att åklagaren inte längre kunde använda ett tidigare vittnesbevis om en viss flaska som använts på gatan. En version som varit mycket graverande för de anklagade.
Wikipedia: Abrakadabra är ett ord som en magiker använder när denne trollar (utför magi) för att få saker att till synes hända. Det är ett sätt att kalla uppmärksamheten till det magikern vill att man tittar på medan denne i själva verket undanhåller vissa handlingar för åskådaren. Långt tillbaks trodde man att ordet hade magiska krafter.

Sedan har vi Robert O´Briens besök i Sverige, den amerikanska presidentens speciella sändebud för gisslanaffärer, och brevet i vilket den amerikanska regeringen .hotade Sverige med ”negativa konsekvenser i det bilaterala förhållandet Brevet adresserades direkt till åklagarmyndigheten. Den amerikanska presidentens speciella sändebud hade möten med ett antal regeringstjänstemän vid vilka han förmedlade den amerikanska regeringens ståndpunkt i frågan.

Den svenska Riksåklagaren Petra Lundh svarade den amerikanska presidentens sändebud O’Brien att ”ingen åklagare, inte ens jag, kan ingripa i ett specifikt fall”. Vilket är precis motsatsen till vad den svenska Riksåklagaren har gjort.

Även om en rad olika inlägg och pressmeddelande nu har tagits bort på Riksåklagarämbetet är det fortfarande tillgängliga till exempel i tidningen Expressen (3 september 2010), där står: ”Riksåklagare Anders Perklev grep personligen in i Assange-utredningen”. Den 28 mars 2015, mitt i diskussionerna om Assange-fallet, ingrep Riksåklagaren i det specifika fallet. Perklev sa: ”… Jag anser att orsakerna till fördröjningen [av Julian Assange] fortfarande överväger skälen mot fördröjningen jag förstår inte riktigt det här). Till detta hör jag att jag anser att åklagaren [i ärendet] hade grund för sin bedömning att vänta med att godkänna Julian Assanges begäran att få höras vid ambassaden i London. ”
Petra Lundh fortsatte: ”Vidare, när en person anklagas och ärendet väcks inför en domstol, kan bara domstolen besluta under eller efter rättegången huruvida personen ska frisläppas eller frihetsberövas.”

Som ett resultat, och trots strömmen av pompösa förklaringar om ”oberoende rättssystem” som offentliggjorts av Sveriges regering, åklagarmyndigheten och de svenska konsensusmedierna osv. gjorde slutligen Sveriges ”oberoende domstolsväsende” exakt som USA. president Donald Trump bett dom om.

Abrakadabra och amerikanerna Rakim Mayers (scen-namn ASAP Rocky), David Rispers och Bladimir Corniel, släpptes bara några dagar efter det brevet. Detta tack vare –abrakadabra, återigen – kunde åklagaren inte längre använda ett tidigare vittnesbevis om en viss flaska som använts på gatan.
En version som var mycket graverande för den anklagade.

Och istället för två års fängelse eller dylikt begärde åklagaren bara sex månader för Mayers, vilket inte motsvarar vad som normalt ställs i fall som innehåller brottbeskyllningar av denna typ. En mycket lämplig begäran om ett tidsbegränsat straff, som hade bifogats domstolens beslut om att släppa de kvarhållna amerikanerna, förutser också en frikännande dom. Det beror bland annat på att Mayer m fl redan har ”avtjänat” en månad eller så i ett svenskt häkte.

Naturligtvis är detta ännu inte officiellt, men utan en slutgiltig lösning som redan är underförstådd, skulle nyhetsuppdateringarna från USA som tyder på att Rakim Meyers enligt uppgift inte har några planer på att återvända till Sverige” verka obegripliga. Dessutom har hans juridiska team redan bekräftat att Meyers ”inte behöver återvända till Sverige för domen.”

Sanningen är att det svenska rättssystemet är politiserat, och inte alls så ”oberoende”.

Domen i målet mot Mayers, Rispers och Corniels kommer 14 augusti, och den kommer att meddelas av en svensk domstol bestående av fem medlemmar.

Men i Sverige utgör lekmannadomare (nämndemän) som utnämnts av politiska partier majoriteten i tingsrätten. Det innebär att i Sverige utses de flesta domare som dömer i domstolar av politiska partier, endast en minoritet är lagfarna domare med akademisk utbildning.

Wikipedia: ”En nämndeman är en lekmannadomare i svensk och finsk rätt. I Sverige förekommer nämndemän i tingsrätt, hovrätt, förvaltningsrätt, kammarrätt och fastighetsdomstol.”

Användningen av lekmannadomare praktiseras också i andra länder. Skillnaderna i användningen av ”lekmannadomare ” mellan Sverige och andra länder är emellertid värda att notera:
Först: Till skillnad från andra länder där lekmannadomare används i vissa civilrättsliga tvister (mål), används i Sverige även dessa lekmannadomare i straffrättsliga mål.
För det andra: i Sverige är de politiskt utsedda lekmannadomarna inte de som dömer, det gör de i ett lag tillsammans med (en minoritet av ) lagmanna-domare.
I en svensk tingsrätt – som är den typ av domstol som hanterar ASAP Rocky et al- målet – finns det upp till tre lekmän (lekmannadomare) i domstolarna. De deltar i bedömningen med samma ”legitimitet” som de professionella lagmannadomarna.
För det tredje: Den politiska anknytningen till lekmannadomare HAR BETYDELSE i bedömningen och i dombeslutet. Som jag tidigare har påpekat har ”lekmannadomare en tendens att döma enligt deras politiska tillhörighet.

Och här kan man se hur det svenska geopolitiska tankesättet blir betydelsefullt i denna typ av fall. En aspekt som också har varit uppenbar i det svenska fallet mot Julian Assange. På denna nivå av insatser, sker påtryckningar alla politiska partier i Sverige (inklusive det så kallade Vänsterpartiet som har sitt ursprung i den tidigare eurokommunismen) på konsensusknappen.

Vilket innebär att Sverige ska förbli i en slags allians med USA och därför djupt russofobiskt. För Sverige har, som det har påvisats, aldrig varit neutralt sedan slutet av kalla kriget och än mindre icke-allierat.

Så från det ögonblick som den amerikanska regeringen hotade med ”negativa konsekvenser” för Sverige var det svenska ”ASAP Rocky-fallet” uppklarat. Precis diametralt motsatt fallet mot Julian Assange.

Sverige och Trump.

Under tiden före det starka ”gör det, eller annars” -meddelande som lämnades till de svenska myndigheterna av den amerikanska presidentens speciella sändebud, kan det kollektivt negativa svaret från Sveriges politiska elit och medierna visavi president Trumps ursprungliga önskemål gentemot Sveriges premiärminister Löfven, kanske förstås bättre i sitt sammanhang:
Fördomarna mot Donald Trump fanns redan i Sverige innan han valdes. De motsvarades också av ett starkt engagemang från denna elit för den geopolitiska modell som Trumps huvudmotståndare erbjöd i valet, Hillary Clinton.

Svenska eliten söker uppenbarligen militär konfrontation med Ryssland, i linje med det som Hillary Clinton lovade under presidentkampanjen (”de kommer att få betala ett pris”).
Svenska eliten har hela tiden förespråkat en ”No-Fly Zone” (flygförbudszon) i Syrien, precis som Hillary Clinton. Medan Trump inte har gjort det. Sveriges regering, starkt uppbackad av de svenska politiska partierna, har varit föregångare när det gäller att begära kraftfullare ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Medan Trump till en början, då han tillkännagav sina önskemål, när det gällde öst, strävade efter dialog, vilket han inte fick tillåtelse till av eliten som är de som bestämmer i hans egen regering.

Ett exempel på ovanstående är statsminister Stefan Löfvéns faktiska inblandning i den amerikanska valprocessen i samband med hans besök i USA, då han enligt Svenska Dagbladet,Svenska Dagbladet ”tillade att risken för att Trump kan bli USA: s president gjorde honom orolig, och att han hoppades på det demokratiska partiets kandidat Hillary Clintons seger.”

”Jag menar att det bästa för USA och världen är om Hillary Clinton blir president”, sa Sveriges statsminister Stefan Löfven mitt i den amerikanska presidentkampanjen. Något som Löfven upprepade omedelbart efter att det hade tillkännagivits att Trump hade valts.
Även om detta aldrig uppmärksammades i USA, har dessa officiella ståndpunkter säkert bidragit – i ett land som kännetecknas av starkt geopolitiskt samförstånd och mediernas låga ambitioner att ifrågasätta – att Trump betraktas som ”sällsynt impopulär” i Sverige. Åtminstone enligt en opinionsundersökning på uppdrag av Sveriges Radio, i vilken det oberoende Public Service-mediet drog slutsatsen att ”Åttio procent av svenskarna ogillar USA: s president Donald Trump”.

En svensk geopolitisk paradox

Orsakerna till den svenska elitens fientlighet mot Ryssland kan vara historisk eller idiosynkratisk eller både och. Eller så det kan bara vara ett enkelt fall av en framgångsrik operation av NATO:s underrättelsetjänst via medier och politiker. Fakta är, särskilt under Carl Bildts regering och framåt (som rapporterats i svensk press, fördömdes Carl Bildt av WikiLeaks för att vara en amerikansk informatör sedan 70-talet. Sverige har i allt högre grad samarbetat med NATO, och särskilt med USA i militära operationer över hela världen (Libyen, Afghanistan, etc.). Sverige har också befunnit sig i spetsen för aggressiva diplomatiska insatser mot Ryssland i internationella forum som FN, EU osv., Till exempel i frågan om att efterfråga ökade ekonomiska sanktioner.

Parallellt med utvecklingen hittar vi Sveriges regering tillsammans med USA i förberedelserna, genomförandet och därefter stödet för statskuppen i Ukraina, som så småningom ledde till separatistupproret i Donbass (Östra Ukrania). Allt som sedan dess har använts av Sverige för att legitimera ytterligare samarbete med NATO och samtidigt be EU om en stramare hållning gentemot Ryssland.

Under sin tid som aktiv svensk politik dolde inte Bildt sina imperialistiska drömmar för Sverige. Och det finns många politiska grupper i Sverige, främst från nationalistiskt håll, som söker vendetta för nederlaget för Sveriges nederlag i Poltava 1709, då de besegrades av den ryska armén, som tog död på uppfattningen om Sverige som en stor baltisk makt. Dessutom finns det framträdande figurer i både regeringen och i svenska mediaströmmar som är av finskt ursprung och om man bedömer dem efter hur de agerar, sammankopplar en stark anti-rysk känsla som är omisskännligt förankrad i finsk-sovjetiska kriget.

Men problemet med Löfven-regeringen och hans krigshetsare till försvarsminister Hultqvist är att Sverige har en dålig militär förmåga. Särskilt om man jämför exempelvis med Finland eller även med andra nordiska länder om man undersöker siffror per capita. Svenska krigshetsare verkar vilja ha ett krig med Ryssland, men de hoppas på, och behöver också, att andra ordnar saken för dem. Det opportunistiska geopolitiska fenomenet har varit ett mönster, i själva verket en geopolitisk strategi, i en mängd olika svenska ställningstaganden under årens lopp.

Med avseende på denna bakgrund är Sveriges militära möjligheter i detta ögonblick de som i huvudsak kan tillhandahållas av styrkor från NÁTO, både när det gäller utrustning och stridande, (soldater, trupper…manskap)
Detta beroende av ett eventuellt amerikanskt engagemang för att ”hjälpa” Sverige är det som gör Sveriges regering så medgörligt inför legat (budskap) som det som överförts av Trumps speciella sändebud.

Visst kan det vara så att svenskar inte gillar Trump, men de tycker mycket sämre om risken att lämnas ensamma utan militärt stöd från USA, mitt bland alla provokationer och all krigshets mot ”ärkefienden” Ryssland. Och detta är en svensk geopolitisk paradox som ASAP Rocky-affären har gjort uppenbar. Den kan hjälpa till att förklara de olika ståndpunkter, ibland motsägelsefulla, som svenska myndigheter och medier har gett uttryck för i denne fråga.

Enligt min åsikt, så borde Sverige vara neutralt och alliansfritt, och särskilt avhålla sig från att provocera Ryssland med åtgärder som kan uppfattas som krigshandlingar, då skulle det inte behöva vara beroende av ett löfte om amerikansk militärhjälp.

Därför är det inte sant att svenska statsministrar eller andra i regeringen inte blandar sig i det svenska rättssystemet.

Här nedan några exempel på hur dessa svenska statliga myndigheter blandade sig i det rättsliga målet mot Julian Assange

Den 11 februari 2011 uttalade premiärminister Fredrik Reinfeldt i tidningen DN (och Aftonbladet) att Julian Assange hade åtalats. Han fortsatte sedan att inta en ståndpunkt som var partisk till förmån för de kärande i fallet. Det var inte bara politisk inblandning i ett pågående fall, utan den baserades också på osanning; Julian Assange hade inte åtalats. Uttalandet från premiärministern var:
”Vi har ett oberoende rättsväsende som också i detta fall handlade enligt svensk lag. Man har till och med offentligt åtalat Julian Assange med anklagelser om våldtäkt ”. Och ”Jag kan bara beklaga att kvinnors rättigheter och ställning väger så lätt när det gäller denna typ av frågor jämfört med andra typer av frågeställningar som förts fram.”
Den 15 augusti 2012 berättade svenske socialminister Göran Hägglund till tidningen Expressen: ”Assange är en mycket feg person som inte vågar konfrontera anklagelserna som riktas mot honom”. Och han tillade: ”Om han han har gjort de saker han anklagas för, tror jag att man kan kalla honom en loser. Han verkar vara en eländig eländighet.”

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Gripandet i Sverige av den Grammy-nominerade amerikanska konstnären ASAP Rocky har återigen gjort relevant på det internationella forumet två andra svenska idiosynkratiska inslag:
a) Den selektiva orättvisan i det svenska rättssystemet på ideologiska och / eller etiska grunder [redan kommenterat i inlägget ”Beror svensk rättvisa på vem som anklagas?”, och
b) Det extremnationalistiska samförståndet i utrikespolitiska frågor. Jag har tidigare kommenterat dessa frågor [Se kapitel ”Analysera den svenska fenomenet med politiskt samförstånd”, sidan78 i min bok Sweden VS. Assange. Gratis nedladdning].
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

För att lägga till ovanstående anklagelserna om ”systematisk rasism” av svenska myndigheter mot svarta rappare [Se nedan].

Som ”Sverige VS. ASAP Rocky ”-affären fortsätter, tar Carl Bildt – tag i mediemöjligheten som ges av ASAP Rocky-fallet för att påminna oss via en artikel i Washington Post med rubriken ”Jag var Sveriges premiärminister och nej, Trump, jag kunde inte ha befriat en $ AP Rocky heller. Han skriver ”Det finns säkert länder runt om i världen där rättsväsendet inte är mycket mer än ett instrument för den styrande maktens godtycke och där det politiska ledarskapet kan skicka människor in och ut ur fängelset efter eget gottfinnande. Sverige är absolut inte ett av dessa länder. Men vad sägs om att ”politiska ledningar skickar människor in och ut ur fängelset efter eget gottfinnande”? Carl Bildt var den svenska utrikesministern då FN fördömde Sverige för att ha brutit mot det globala tortyrförbudet på grund av dess engagemang i CIA: s extraordinära återgivningar av flyktingar som fanns i Sverige. Detta var ett hemligt samarbete mellan de svenska myndigheterna i den amerikanska transporten av Mohammed al-Zari för att torteras i Egypten, vilket helt gick förbi Sveriges rättssystem.Det var samma Carl Bildt som, som utrikesminister vid den tidpunkt den amerikanska regeringen bad alla länder som deltog – under amerikansk befäl – i militära insatser i Afghanistan, att åtala Julian Assange, efterkom begäran. Dessa fakta motsäger eftertryckt de pompösa och vilseledande, svenska förklaringarna om ”icke-inblandning” i juridiska frågor.

G-Eazy lägger sitt namn till den långa listan med kändisar som har uttalat sig om A$AP Rockys fängelsevistelse i Sverige. Den 30-årige musikern, som också arresterades i Sverige förra året, skrev nyligen på Twitter. G-Eazy, en vit rappare, hävdat att ASAP Rockys tre veckors vistelse i ett svenskt fängelse var ett exempel på systemisk rasism, som går ”hand i hand med vitt privilegium”. Den vita rapparen hade arresterats i Sverige ”för övergrepp, besittning av droger och användning av narkotika.” Han släpptes dock efter bara en och en halv dag. Detta, efter att ha fått en böter på 10 000 dollar.
blockquote class=”twitter-tweet”>

If this what I think it is, it’s a strange case when you compare ASAP Rocky’s case with what happened with G-Eazy: https://t.co/9zOjURt5dg

— Chris??????? (@chrisbvrns) July 30, 2019

Slutligen menade de två andra amerikaner som har åtalats av den svenska åklagaren tillsammans med ASAP Rocky att de skulle ha utsatts för rasistisk behandling i Sverige.En annan rapperartist, från Storbritannien, klagade över rasistisk behandling i Sverige då han hävdade att han hade blivit misshandlad av säkerhetsvakterna under sin egen show. Detta bör undersökas ytterligare. Om Sverige betraktas som en rasistisk miljö, varför? Quavo, en afro-amerikansk rappare, har avslöjat att han också tidigare utsatts för övergrepp från svenska myndigheter. ” Man hade ned oss på trottoaren så snart vi åkte till Sverige,” sade han i en TMZ-intervju.

I en summering avslutar artikeln ”Behandlar svenska myndigheter orättvist afroamerikanska rappare?”, ”I olika situationer med amerikanska rappare har svenska myndigheter tillämpat negativ behandling av svarta artister och privilegierade arrangemang för vita artister.”

Relaterat.
ASAP Rocky och andra fall: Hur Sverige statsminister och regering ingriper i rättsväsendet och i andra länders politik.
Stöd visselblåsaren Chelsea Manning för yttrandefrihet! Mot politisk juridik i USA: Trumps ASAP-Rocky-mail & åtal mot Assange och Manning!