Assad är ute, woke al-Qaida är inne Imperiet noterar ytterligare en vinst.

5

Bild i Caitlin Johnstones artikel.

Källa är denna artikel publicerad 8 december: https://caitlinjohnstone.com.au/2024/12/08/assad-is-out-woke-al-qaeda-is-in/

Caitlin Johnstone 2019.

Det ser ut som om Syriens president Bashar al-Assads regering är på väg ut, sannolikt för att ersättas av en eller flera amerikanska marionettregimer beroende på om nationen behåller sina nuvarande gränser eller kommer att delas upp i separata stater.

Imperiet noterar ytterligare en vinst.

Jag är ingen militäranalytiker, men analytiker som normalt är stödjande och optimistiska till förmån för Assad som Elijah Magnier och Pepe Escobar säger att detta är slutet.

Assads vistelseort är okänd (då detta skrivs) eftersom turkiskt-stödda krigare och al-Qaida-kopplade styrkor med en historia av västerländskt stöd har svept genom landet med alarmerande hastighet, och nu har Ryssland och Iran anslutit sig till regeringarna i USA-anslutna nationer som Saudiarabien, Egypten, Jordanien och Turkiet, som kräver ett slut på striderna till förmån för en politisk lösning.

CNN rapporterar att oppositionsstyrkor har tagit sig in i Damaskus för att leta efter Assad, och filmer visar enligt uppgift att Assads styrkor drar sig tillbaka från området där presidentens huvudresidens ligger.

USA:s proxykrigföring i Libanon och Ukraina är mycket mer strategiskt meningsfullt nu; genom att binda upp Hizbollah och Ryssland i andra konflikter, öppnades vägen för ytterligare en attack mot Damaskus och en chans att ytterligare skära av Hizbollah från förnödenheter.

Måna förståsigpåare i min ände av kommentarsspektrumet hade kallat dessa proxykrig för självdestruktiva och framställt dem som ett döende imperiums desperata strider som bara kommer att påskynda dess undergång, men nu ser vi hur imperiet får en seger som det har jagat i åratal, med det västerländska/israeliska strypgreppet i Mellanöstern som blivit hårdare än någonsin.

Samtidigt står pressen på huvudet för att stödja denna regimändring genom att främja berättelsen om att al-Qaida numera är woke.

CNN har precis släppt en daltande softball-intervju med Abu Mohammed al-Jolani, den före detta ISIS- och al-Qaida-medlemmen, som leder den syriska oppositionsgruppen Hayat Tahrir al-Sham, som i sig är en omdöpt utlöpare av al-Qaida i Syrien.

Jolani berättade för CNN att han har reformerat från sina radikala sätt från det förflutna, och sa: ”Ibland är det viktigt att anpassa sig till verkligheten”, och tillägger, ”någon som strikt håller fast vid vissa idéer och principer utan flexibilitet kan inte effektivt leda samhällen eller navigera i komplexa konflikter som t.ex. den som händer i Syrien.”

Nu är imperiets press full av rubriker som ”Hur Syriens rebellledare gick från radikal jihadist till en kavajklädd ’revolutionär'” från CNN,

”Syriens rebellledare Golani: Från radikal jihadist till skenbar pragmatist” från The Times of Israel, och

”Hur Syriens ’mångfaldsvänliga’ jihadister planerar att bygga en stat” från The Telegraph.

Bara en tidsfråga innan vi börjar se tidigare ISIS- och al-Qaida-medlemmar prata om det på liberala västerländska talkshower med deras föredragna könspronomen listade bredvid deras namn.

Som tur är har dessa ”mångfaldsvänliga jihadister” sagt till den israeliska pressen att de ”älskar Israel” och inte kommer att göra någonting för att skada dess intressen, så det är säkert att säga att denna ”revolution” har varit ungefär lika ekologiskt odlad som ett ark av kristallmeth (metamfetamin, ö.a.).

En av de många fördelarna med att vara världens dominerande supermakt är att det ger dig lyxen av tid och alternativ. Om en regimändring misslyckas, oroa dig inte, du kan bara flytta runt några schackpjäser och göra ett nytt försök. Om ett kuppförsök misslyckas i Latinamerika, slappna av, det kommer att komma andra kuppförsök. Om dina ansträngningar att ta Syrien misslyckas, kan du bara slå sönder det med sanktioner och ockupera dess oljefält för att utarma det, samtidigt som du översträcker dess militära allierade i proxykonflikter någon annanstans och tar det senare.

En bra kickboxare använder många kombinationer med insikten att de flesta slag kommer att missa eller blockeras eller orsaka minimal skada, och litar på att det enda knockout-slaget så småningom kommer igenom.

Inget imperium varar för evigt, men det finns inga bevis för att det här kommer att försvinna någon gång i den omedelbara framtiden. Denna gräslighet kan tänkas hålla ut i generationer.

Föregående artikelDagens propaganda 10 december: Claes Arvidsson älskar proxykriget.
Nästa artikelSyrien: Mina försök att informera media.
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

5 KOMMENTARER

  1. Samtidigt kollapsar USA inifrån med ekonomin nära bankrutt, kriminaliteten och drogerna grasserar, ca 50 miljoner saknar riktigt boende, det politiska systemet fullständigt ruttet men sådant bekymrar inte oligarkerna, krigsindustrin eller de flesta av politikerna som sitter i sina enorma bostäder likt stora lyxfängelser och håller sig borta från allmänheten. De få gånger de visar sig offentligt har de skaror av livvakter med sig innan de låser in sig igen eller tar sitt jetplan och flyger till någon för allmänheten avstängd ö där de slipper se pöbeln de föraktar.

  2. Det är viktigt för hela mänskligheten att Ryssland knäcker USA – och Västkollektivets extremism, den sprider sig som pesten i icke-statlig krigföring, som förändrar kapaciteten hos grupper som HTS.

    ”Folket förstår att vi inte kämpar mot Kiev-juntan utan mot det kollektiva väst, och vår frihet och suveränitet står på spel i denna konfrontation”, noterade 
    Sergey Naryshkins chef för den ryska underrättelsetjänsten (SVR).

    Han påpekade också att
    ”Situationen vid frontlinjerna är inte till Kievs fördel. Vi håller initiativet på alla områden och är nära att nå våra mål, samtidigt som de ukrainska väpnade styrkorna är på randen av kollaps och Zelensky-regimen har förlorat sin legitimitet, tillsammans med förmågan att göra överenskommelser”
    TASS 10 december

    På Lindelöfs blogg läste jag en i högsta grad intressant artikel om -konsekvenser av ukrainsk vapenförsörjning till syriska militanter: en komplex webb av internationell dynamik – Ni får ett korthugget texturval som försmak, men på Lindelöfs blogg kan ni läsa mer av artikeln på svenska, om ni nu inte vill översätta själva från länken nederst.

    Hoppas ni förstår vikten av att Ryssland lyckas med sin uppgift – målen för sin speciella militära operation.

    —-
    Den syriska konflikten, som nu präglas av ett mycket komplext nät av internationella och inhemska aktörer, har utvecklats avsevärt med inblandning av ukrainsk militär expertis och resurser. En avancerad analytisk undersökning av positioner, handlingar och implikationer av varje aktörs närvaro, med fokus på hur ukrainskt stöd till Hayat Tahrir al-Sham (HTS) har förändrat det bredare geopolitiska landskapet i Syrien. De intrikata motiven och potentiella framtida åtgärder för varje delstat och icke-statlig enhet belyser regionens pågående volatilitet och oförutsägbarhet. Inflytandet från ukrainskt engagemang kan inte överskattas, eftersom det representerar en betydande förändring av dynamiken i icke-statlig krigföring, som förändrar kapaciteten hos grupper som HTS och därigenom förändrar maktbalanse inom Syrien och i det bredare Mellanösternsammanhanget.
    Införandet av PMC:er komplicerar den geopolitiska berättelsen, eftersom deras verksamhet ofta suddar ut gränsen mellan statligt styrd krigföring och legosoldatsledd konflikt, vilket skapar juridiska oklarheter som är svåra för internationella lagar att hantera.

    https://debuglies.com/2024/12/06/geopolitical-ramifications-of-ukrainian-weapons-supply-to-syrian-militants-a-complex-web-of-international-dynamics/#

  3. ”Inget imperium varar för evigt, men det finns inga bevis för att det här kommer att försvinna någon gång i den omedelbara framtiden. Denna gräslighet kan tänkas hålla ut i generationer.”

    Detta är dessvärre en sanning som alltför många tangentbordskrigare tycks bortse från.
    Denna verklighet räcker gott som förklaring till Kinas försiktighet och Rysslands dito, som irriterar så ofta många som inte tar hänsyn till hela bilden vid det aktuella tillfället.

    För att återknuta till Syrien hade Gassem Soleimani behövd bege sig till Moskva för att förklara att Ryssland inte hade något val, ty Syriens fall skulle få återverkningar även i Ryssland framledes. Ryssland backade sedan in efter att VV Putin hade förklarat för den ryska offentligheten att detta är farligt men att Ryssland inte hade något val.
    Den ryska insatsen blev avgörande eftersom både den iranska revolutionsgardet och Hezbollah bidrog med fotsoldater. När NATOs befästningar väl hade förstörts av det ryska flygvapnet och Syriens regering hade återtagit kontrollen över merparten av territoriet väster om Eufraten drog sin Ryssland mer eller mindre ut. Syrien vetefält samt oljkällor blev kvar i NATOs och dess marionnetters grep, vilket inte kunde leda till någonting annat än ruinen.

    Av någon anledning kördes FSA inte ut från Syrien och Sionistan fick fortsätta att bomba fritt och friskt, fast luftförsvaret kunde i teorin ha förstärkts högst väsentligt.
    Detta är för mig en gåta, som varken närvaron av ett par miljoner ryssar i Sionistan eller insatsen i östra Ukraina duger för att förklara.
    Ressursbrist i både Iran och Ryssland samt – och främst – diplomatiska överväganden ligger nära till hands som otillfredstellande förklaring. Problemet med gränsdragningar i det kaspiska havet var inte löst då och annat behövde antagligen fixas först.
    De olagliga ”sanktionerna” mot både Iran, Ryssland och en rad andra länder torde ha spelat in. EU bär ett stort medansvar för hungern och bristen på mediciner.

    Hur som helst tog anakondagreppet livet av den regeringskontrollerade delen av Syrien.

    Annars hade Thierry Meyssan förklarat för flera år sedan att det var mycket svårt att veta vem som verkligen styr Syrien. Al Assad hade därför långtifrån fria händer. Som i flertalet länder torde den djupa staten ha haft det sista ordet.

    • Det imperium vi lever i, fylld av vasallstater kommer aldrig att falla. Kina to soft, Iran hypokratiskt. Enligt vissa källor vill Iran upprätthålla diplomatiska förbindelser med Syrien!?
      Huvudorsaken till att störta Bashar al- Assad var/är att göra Syrien till en bas för Washington att föra krig mot Iran. Klokast är att följa Nordkoreas princip, inga förhandlingar med värsta fiender, väst-imperialistiska förrädare.
      Ryssland är den farligaste och klokaste motståndaren till det moderna imperium vi lyder under. Därför också mest jagad.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here