Att döda civila: Från USA:s insatser i Mosul till Raqqa och till Mariupol

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.

Denna artikel på Consortiumnews: https://consortiumnews.com/2022/04/12/killing-civilians-from-mosul-to-raqqa-to-mariupol/ av Medea Benjamin   och  Nicolas JS Davies. 

Först publicerad på Common Dreams

En amerikan har blivit chockad av döden och förstörelsen av Rysslands invasion av Ukraina, och fyller våra skärmar med bombade byggnader och döda kroppar som ligger på gatorna.

Men USA och dess allierade har fört krig i land efter land i decennier, och förstört genom städer, städer och byar i mycket större skala än vad som hittills har vanställt Ukraina.

Som vi nyligen  rapporterade har USA och dess allierade släppt över 337 000 bomber och missiler, eller 46 per dag, över nio länder bara sedan 2001. Högt uppsatta officerare i US Defense Intelligence Agency berättade för Newsweek att de  första 24 dagarna  av Rysslands bombningar av Ukraina var mindre destruktiva än den första dagen av USA:s bombningar i Irak 2003.

Den USA-ledda kampanjen mot ISIS i Irak och Syrien bombarderade dessa länder med över 120 000 bomber och missiler, den tyngsta bombningen någonstans på decennier.  Amerikanska militärer  sa till Amnesty International att USA:s attack mot Raqqa i Syrien också var det tyngsta artilleribombardementet sedan Vietnamkriget.

Mosul i Irak var den största staden som USA och dess allierade  gjorde i spillror  under kampanjen, med en befolkning på 1,5 miljoner före anfallet. Omkring  138 000 hus  skadades eller förstördes av bombningar och artilleri, och en irakisk kurdisk underrättelserapport räknade minst  40 000 civila dödade.

Raqqa, som hade en befolkning på 300 000,  rensades ännu mer . Ett  FN-utvärderingsuppdrag  rapporterade att 70 till 80 procent av byggnaderna förstördes eller skadades. Syriska och kurdiska styrkor i Raqqa  rapporterade att  de räknade 4 118 civila kroppar. Många fler dödsfall förblir oräknade i spillrorna i Mosul och Raqqa. Utan omfattande dödlighetsundersökningar kanske vi aldrig vet vilken del av den faktiska dödssiffran dessa siffror representerar.

Rand Corporation rapporten

Pentagon lovade att se över sin policy om civila offer i kölvattnet av dessa massakrer, och gav Rand Corporation i uppdrag att genomföra  en studie med titeln ”Understanding Civilian Harm in Raqqa och dess konsekvenser för framtida konflikter”, som nu har offentliggjorts.

Även när världen drar sig tillbaka från det chockerande våldet i Ukraina, är utgångspunkten för Rand Corp-studien att amerikanska styrkor kommer att fortsätta att föra krig som involverar förödande bombardemang av städer och befolkade områden, och att de därför måste försöka förstå hur de kan göra så utan att döda så många civila.

Studien sträcker sig över 100 sidor, men den kommer aldrig att lösa det centrala problemet, som är de oundvikligen förödande och dödliga effekterna av att skjuta explosiva vapen in i bebodda stadsområden som Mosul i Irak, Raqqa i Syrien, Mariupol i Ukraina, Sanaa i Jemen eller Gaza i Palestina.

Utvecklingen av ”precisionsvapen” har bevisligen misslyckats med att förhindra dessa massakrer. USA avslöjade sina nya ”smarta bomber” under första golfkriget 1991. Men de utgjorde i själva verket  bara 7 procent  av de 88 000 ton bomber som släpptes över Irak, vilket reducerade ”ett ganska mycket urbaniserat och mekaniserat samhälle” till ”ett förindustriell ålder nation” enligt en  FN-undersökning .

Istället för att publicera faktiska data om dessa vapens noggrannhet har Pentagon upprätthållit en sofistikerad propagandakampanj för att förmedla intrycket av att de är 100 procent korrekta och kan träffa ett mål som ett hus eller en lägenhetsbyggnad utan att skada civila i det omgivande området.

Men under den amerikanska invasionen av Irak 2003 uppskattade Rob Hewson, redaktör för en vapenhandelstidning som granskar prestandan för luftavfyrade vapen, att  20 till 25 procent  av USA:s ”precisions”-vapen missade sina mål.

Även när de träffar sitt mål fungerar dessa vapen inte som rymdvapen i ett videospel. De vanligaste bomberna i USA:s arsenal är 500 lb. bomber (250 kilos bomber ungefär) med en sprängladdning på 89 kilo Tritonal. Enligt FN:s säkerhetsdata är sprängningen bara från den explosiva laddningen 100 procent dödlig upp till en radie på 10 meter, och kommer att krossa varje fönster inom 100 meter.

Det är bara sprängeffekten. Dödsfall och fruktansvärda skador orsakas också av kollapsande byggnader och flygande splitter och skräp – betong, metall, glas, trä etc.

En attack anses korrekt om den landar inom ett ”troligt cirkulärt fel”, vanligtvis 10 meter runt föremålet som riktas mot. Så, i ett stadsområde, om du tar hänsyn till det ”troliga cirkulära felet”, sprängradien, flygande skräp och kollapsande byggnader, är det mycket troligt att till och med en bombfällning/tillslag som bedöms som ”korrekt” kommer att döda och skada civila.

Howard Zinns utmaning 

Amerikanska tjänstemän drar en moralisk skillnad mellan detta ”oavsiktliga” dödande och terroristers ”avsiktliga” dödande av civila. Men den bortgångne historikern Howard Zinn ifrågasatte denna distinktion i  ett brev  till The New York Times 2007. Han skrev,

”Dessa ord är vilseledande eftersom de antar att en handling är antingen ”avsiktlig” eller ”oavsiktlig.” Det finns något däremellan, för vilket ordet är ”oundvikligt”. Om du deltar i en aktion, som flygbombningar, där du omöjligt kan skilja mellan stridande och civila (som en före detta flygvapnets bombardier, jag kommer att intyga det), är civilbefolkningens död oundviklig, även om den inte är ”avsiktlig”.

Fritar den skillnaden dig moraliskt? Självmordsbombarens terrorism och flygbombningens terrorism är verkligen moraliskt likvärdiga. Att säga något annat (som endera sidan kan) är att ge den ena moralisk överlägsenhet över den andra, och därmed tjäna till att vidmakthålla vår tids fasor.”

USA-Amerikaner blir med rätta förskräckta när de ser civila dödas av ryskt bombardemang i Ukraina, men de är i allmänhet inte fullt så förskräckta, och mer benägna att acceptera officiella motiveringar, när de hör att civila dödas av amerikanska styrkor eller amerikanska vapen i Irak, Syrien, Jemen eller Gaza.

Nyckelroll i media

De västerländska företagsmedierna spelar en nyckelroll i detta, genom att visa oss lik i Ukraina och deras nära och käras klagan, men skydda oss från lika oroande bilder av människor som dödats av amerikanska eller allierade styrkor.

Medan västerländska ledare kräver att Ryssland ska hållas ansvarigt för krigsförbrytelser, har de inte väckt något sådant krav på att åtala amerikanska tjänstemän. Ändå under USA:s militära ockupation av Irak, dokumenterade både Internationella Röda Korsets kommitté ( ICRC ) och FN:s biståndsuppdrag till Irak ( UNAMI ) ihållande och systematiska kränkningar av Genèvekonventionerna av amerikanska styrkor, inklusive av 1949 års fjärde Genèvekonvention som skyddar civila från effekterna av krig och militär ockupation.

Internationella rödakorskommittén ( ICRC ) och  människorättsgrupper dokumenterade systematiska övergrepp och tortyr av fångar i Irak och Afghanistan, inklusive fall där amerikanska trupper torterade fångar till döds.

Redaktören: Påminner om artikeln Guardian: Fånge i hemligt CIA-läger fungerade som träningsredskap för att lära ut tortyrteknik till blivande förhörsledare.

Även om tortyr godkändes av amerikanska tjänstemän hela vägen upp till  Vita huset , har ingen officer över majorens grad någonsin ställts till svars för en tortyrdöd i Afghanistan eller Irak. Det hårdaste straffet som utdömdes för att tortera en fånge till döds var fem månaders fängelse, även om det är ett dödligt brott enligt US  War Crimes Act .

 I en människorättsrapport från 2007  som beskrev omfattande dödande av civila av amerikanska ockupationsstyrkor, skrev FN:s biståndsuppdrag till Irak,

”Sedvanlig internationell humanitär rätt kräver att militära mål i så stor utsträckning som möjligt inte ska placeras inom områden som är tätbefolkade av civila. Närvaron av enskilda kombattanter bland ett stort antal civila förändrar inte ett områdes civila karaktär.”

Rapporten krävde

”att alla trovärdiga anklagelser om olagliga mord utreds grundligt, omedelbart och opartiskt, och lämpliga åtgärder vidtas mot militär personal som befunnits ha använt överdrivet eller urskillningslöst våld.”

Istället för att utreda har USA aktivt täckt över sina krigsförbrytelser. Ett tragiskt  exempel  är massakern 2019 i den syriska staden Baghuz, där en speciell amerikansk militär operationsenhet släppte massiva bomber på en grupp av främst kvinnor och barn, och dödade omkring 70. Militären undverk inte bara att erkänna den misslyckade attacken utan till och med utjämnade sprängplatsen med bulldozrar för att dölja det. Först efter en New York Times  -expos é år senare erkände militären till och med att strejken ägde rum.

Så det är ironiskt att höra president Joe Biden uppmana president Vladimir Putin att ställas inför en krigsförbrytarrättegång, när USA döljer sina egna brott, misslyckas med att hålla sina egna högre tjänstemän ansvariga för krigsförbrytelser och fortfarande avvisar Internationalens jurisdiktion. brottmålsdomstolen (ICC). 2020 gick förre presidenten Donald Trump så långt att han införde amerikanska sanktioner mot de högsta ICC-åklagarna för att utreda amerikanska krigsförbrytelser i Afghanistan.

Rand-studien hävdar upprepade gånger att amerikanska styrkor har ”ett djupt rotat engagemang för krigets lag.” Men förstörelsen av Mosul, Raqqa och andra städer och historien om USA:s förakt för FN-stadgan, Genèvekonventionerna och internationella domstolar berättar en helt annan historia.

[Titta på WikiLeaks ”Collateral Murder”-video på YouTube. ]

Vi instämmer i Rand-rapportens slutsats att ”DoD:s svaga institutionella lärande för civila skadefrågor innebar att tidigare lärdomar förblev obemärkta, vilket ökade riskerna för civila i Raqqa.”

Vi tar dock strid med studiens misslyckande att inse att många av de uppenbara motsägelser som den dokumenterar är konsekvenser av den fundamentalt kriminella karaktären av hela denna operation, under den fjärde Genèvekonventionen och de befintliga krigslagarna.

Avvisa premissen

Vi förkastar hela utgångspunkten för denna studie, att amerikanska styrkor bör fortsätta att utföra urbana bombardemang som oundvikligen dödar tusentals civila, och måste därför lära av denna erfarenhet så att de kommer att döda och lemlästa färre civila nästa gång de förstör en stad som Raqqa eller Mosul.

Den fula sanningen bakom dessa amerikanska massakrer är att den straffrihet höga amerikanska militärer och civila tjänstemän har åtnjutit för tidigare krigsförbrytelser uppmuntrade dem att tro att de kunde komma undan med att bomba städer i Irak och Syrien till spillror, vilket oundvikligen dödade tiotusentals civila.

De har hittills visat sig ha rätt, men USA:s förakt för internationell rätt och det globala samfundets misslyckande att hålla USA till svars förstör själva den ”regelbaserade ordningen” av internationell rätt som amerikanska och västerländska ledare hävdar att de värnar om.

När vi brådskande kräver en vapenvila, för fred och för ansvarsskyldighet för krigsförbrytelser i Ukraina, bör vi säga ”Aldrig igen!” till bombardement av städer och civila områden, oavsett om de är i Syrien, Ukraina, Jemen, Iran eller någon annanstans, och om angriparen är Ryssland, USA, Israel eller Saudiarabien.

Och vi bör aldrig glömma att det högsta krigsbrottet är kriget i sig, aggressionsbrottet, eftersom det, som domarna deklarerade i Nürnberg, ”innehåller den samlade ondskan i det hela.”

Det är lätt att peka finger åt andra, men vi kommer inte att stoppa kriget förrän vi tvingar våra egna ledare att leva upp till principen som  skrivs ut  av högsta domstolen och Nürnbergsåklagaren Robert Jackson:

”Om vissa handlingar som bryter mot fördrag är brott, är de brott vare sig USA gör dem eller om Tyskland gör dem, och vi är inte beredda att fastställa en regel för brott mot andra som vi inte skulle vara villiga att ha åberopat mot oss.”

Medea Benjamin är en av grundarna av CODEPINK: Women for Peace och författare till ett flertal böcker, inklusive   Kingdom of the Unjust: Behind the US-Saudi Connection   och Inside Iran: the Real History and Politics of the Islamic Republic of Iran .

Nicolas JS Davies är en oberoende journalist, forskare med CODEPINK och författare till  Blood On Our Hands: the American Invasion and Destruction of Iraq .