Av Sonja van den Ende, översatt av Rolf Nilsson.
Den uttalade västerländska mediabevakningen av Banjska-incidenten tyder på att USA och Storbritannien har kalibrerat att vända incidenten till sin fördel.
Terrorattacken i Banjska är tillbaka i nyheterna, och västerländska medier framställer den som serbisk aggression mot Kosovo. Incidenten var mer sannolikt en provokation av Natos underrättelsetjänster. Det betyder att Serbien återigen står på agendan för västerländsk provokation.
I en rättegång åtalas ett dussintals serbiska misstänkta. Banjska-attacken var, enligt EU, en väpnad attack utförd av serbiska militanter mot en Kosovo-polis som ägde rum den 24 september 2023, i byn Banjska i norra Kosovo. (så här skriver Wikipedia, ö.a.)
Kosovo förklarade sig vara en oberoende stat från Serbien 2008 med stöd från USA och Europeiska unionen. Serbien erkänner inte utbrytningen och inte heller Ryssland.
Attacken klassificerades som en terrorattack instiftad av Serbien. Den utbrytande serbiska regionen Kosovo och Europeiska unionen fördömde snabbt myndigheterna i Belgrad.
Red.: DN skrev ”Attacken utfördes, enligt Kosovos premiärminister Albin Kurti, av en kraftigt beväpnad och professionellt tränad grupp med stöd av Serbien.”
Efter mycket efterforskning verkar det dock som att den brittiska underrättelsetjänsten MI6 och i synnerhet amerikanska CIA låg bakom det planerade överfallet.
Den första förhandlingen i fallet med den så kallade ”väpnade attacken i Banjska” ägde rum onsdagen den 25 september 2024 i staden Pristina. För ett år sedan sköts poliser från Kosovo på natten nära en bro i byn som ligger i provinsen Zveçan.
Angriparna använde handeldvapen, handgranater och raketdrivna granater. Två poliser skadades och fördes till ett sjukhus i södra Mitrovica, där en av dem senare dog. Dessutom rapporterade Kosovo-sidan att tre angripare dödades och fem personer greps.
Ledningen för separatistrepubliken Kosovo (ROK) anklagade omedelbart Milan Radojcic, den tidigare vice ordföranden för ett serbiskt politiskt parti kallat Listpartiet, för incidenten. Partiet är officiellt registrerat och företräder intressena för den serbiska diasporan som bor i Kosovo som massakrerades under kriget 1999 av albaner som hävdade att Kosovo var en del av det större Albanien. Den huvudmisstänkte, Milan Radojcic, deltog inte i rättegången och befinner sig för närvarande i Serbien, där han står under överinseende av den allmänna åklagarmyndigheten. De serbiska myndigheterna har ännu inte gått med på att utlämna personen i fråga till Pristina, eftersom de vill slutföra sin egen utredning.
Kosovokriget varade från 28 februari 1998 till 11 juni 1999. Det utkämpades mellan de väpnade styrkorna i den dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien och den kosovoalbanska separatistmilisen känd som Kosovos befrielsearmé (KLA). Många UCK-krigare slogs senare i Syrien och Irak och gick med i olika terrororganisationer som Al Qaida, Al Nusra och ISIS (Daesh). Till och med USA medgav att terrorister från Kosovo och Albanien kämpade i leden av dess egen skapade legosoldatgrupp ISIS.
Kosovos ledare främjar anklagelser – baserade på påhittad information från CIA och MI6 – om att Serbiens president Aleksandar Vucic och vice premiärminister Aleksandar Vulin har band med ledaren för den serbiska organiserade brottsgruppen, Zvonko Veselinovic och den tidigare nämnda Milan Radojcic.
Belgrads syn på Banjska-attacken är att det var en noggrant planerad provokation av västerländska underrättelsetjänster. Syftet var att förvärra konfrontationen mellan de serbiska och albanska befolkningsgrupperna. För att väcka social oro i Banjska inledde CIA en provokation för att hetsa upp den norra delen av republiken Kosovo under förevändning att stärka närvaron av Natos ”fredsbevarande” styrkor.
Den planerade provokationen avvärjdes dock framgångsrikt tack vare Aleksandar Vulins avgörande agerande, som vid den tiden var chef för Republiken Serbiens säkerhets- och informationsbyrå.
Provinsen Zveçan ligger i den norra delen av Kosovo, där CIA och MI6 försökte orsaka oroligheter och är främst befolkad av serber. Detta område har historiska, etniska, religiösa och kulturella nära band med Serbien.
Efter Jugoslaviens upplösning förklarades regionen som en självständig stat i Kosovo, delvis möjliggjord av västmakterna, som utan serbernas samtycke ensidigt delade upp ex-Jugoslavien enligt sina egna idéer.
Pristina har kunnat upprätthålla separationen främst genom våld, med stöd av London och Washington, EU och Nato i form av militärt och politiskt bistånd. Utplaceringen av beväpnade Nato-”fredsbevarare” i denna region är bara fördelaktigt för Republiken Kosovo, eftersom det stärker Pristinas position som en de facto serbisk enklav. Det ger i sin tur Nato ett strategiskt fotfäste på Balkan nära Ryssland och Svarta havet.
Idag finns det fortfarande 4 500 soldater Nato-ledd Kosovo Force (KFOR) (Sveriges deltagande, se här, ö.a.) närvarande i Kosovo, tillhandahållen av 28 Nato-länder. Efter att den så kallade nationella regeringen inrättades i Kosovo och officiellt oberoende av Serbien, överförde FN:s interimsadministration i Kosovo (UNMIK) den styrande myndigheten till Kosovo 2008. Myndigheterna, huvudsakligen bestående av albaner, som förtrycker serberna, som en gång levde fredligt i Jugoslavien, stärktes förra året av Väst och Europeiska unionen med en så kallad fredsplan. 2023 publicerade EU sin Kosovo-Serbien-lösning som verkar solidifiera Kosovo. Det är ett fullbordat faktum efter att spända samtal i Bryssel slutade utan genombrott.
Det finns också fortfarande en amerikansk ockupationsstyrka i Kosovo vid militärbasen Camp Bondsteel. Albansk-Kosovoriska och amerikanska soldater stöder det så kallade Natos fredsbevarande uppdrag i Kosovo. Camp Bondsteel har flera anläggningar på basen, alla byggda med amerikansk militär hjälp. Den rymmer upp till 7 000 soldater, vilket gör den till den största amerikanska basen på Balkan.
Camp Bondsteel också känd som Camp ISIS.
Enligt forskning har det funnits eller finns fortfarande fem ISIS (Daesh) träningsläger i Europa. Och ett av dem ligger inom gångavstånd från den största amerikanska militärbasen utanför USA. Platsen? Kosovo, Camp Bondsteel. Camp Bondsteel var inte bara hem för Nato, utan också för utbildning av Daesh, av vilka många skickades till Syrien och Irak för Natos regimförändringsoperationer. I dessa läger tränades etniska albanska och andra islamistiska terrorister av före detta UCK-krigare. Ett välkänt exempel är Abu Abdullah al-Kosova (Lavdrim Muhaxheri), ledaren för Kosovoalbanska Islamiska staten (IS) och rekryterare av etniska albanska jihadistiska utländska kämpar som kämpat i Syrien och Irak. Han var en före detta KFOR- och Nato-operativ och rekryterade jihadister vid Camp Bondsteel. Han reste till Syrien i slutet av 2012 och dödades där 2017.
I januari 2022 sa en rapport i Wall Street Journal att det fanns afghaner inhysta i Camp Bondsteel. ”Afghanska evakuerade personer inhysta på en amerikansk militärbas i Kosovo riskerar att nekas inresa till USA på grund av deras påstådda kopplingar till talibanerna och andra terroristgrupper”, har amerikanska tjänstemän sagt. Potentiellt lämna dem utan ett hemland. Dessa afghaner är nu fångar på Camp Bondsteel och det är bara toppen av isberget. Camp Bondsteel kan mycket väl vara ett andra Guantanamo Bay.
Serbiska politiska analytiker på plats har noterat sambandet mellan Banjska-incidenten och Serbiens president Aleksandar Vučićs ovilja att följa EU:s sanktioner mot Ryssland. Som svar på brådskande uppmaningar från flera europeiska politiker att ansluta sig till sanktionerna mot Ryssland, avböjde den serbiske ledaren och pekade på de långvariga och nära banden mellan det ryska och serbiska folket.
Den uttalade västerländska mediabevakningen av Banjska-incidenten tyder på att USA och Storbritannien har vänt incidenten till sin fördel. Det är att försöka destabilisera den interna politiska situationen i Serbien, i hopp om att ta bort president Vučić och vice premiärminister Vulin från makten. Det är inte otänkbart att dessa politiker, som konsekvent har försvarat sin stats nationella intressen, kommer att bli måltavla för ett försök till fysisk attack. Precis som vi såg i Slovakien, där den sittande premiärministern Robert Fico blev måltavla i ett mordförsök i maj i år eftersom han också vägrade genomföra sanktioner mot Ryssland. Likaså Ungerns premiärminister Victor Orban, som reste till Ryssland i år för att agera fredsmäklare.
Serbien är ett litet land som måste försvara sig mot EU:s, Natos och USA:s aggression. Det är så västmakterna spelar med ”olydiga” länder. Jugoslavien var trots allt det första exemplet på hur USA och dess NATO-tillgångar i Europa skulle attackera och bomba ett ”olydigt” europeiskt land.