Attackerna mot människorättsförsvarare i Israel / Palestina måste upphöra

Försöken från den israeliska regimen att tysta försvarare av mänskliga rättigheter (MR) i Israel / Palestina har kraftigt ökat på senare år. Det konstaterar det Palestinska Centret för Mänskliga Rättigheter (PCHR) i en rapport – “Israeli Attacks on Human Rights Organizations and Activists”. Hoten riktas mot såväl palestinska och israeliska organisationer som deras internationella samarbetspartners, och innefattar allt från smutskastningskampanjer, fake news, nya lagar, blockering av finansiering, och begränsning av yttrande- och rörelsefrihet – till direkta påtryckningar och dödshot.

Kärnan i kampanjen är att genom olika mer eller mindre påhittade rapporter, publicerade i lokala och internationella media – och uppbackade av pro-israeliska lobbyister runt om i framför allt Västvärlden – koppla ihop MR-organisationer med olika terrorstämplade grupper och antisemitiska kampanjer med syftet att förgöra Israel.

I arbetet, organiserat av “Ministeriet för Strategiska Affärer och Offentlig Diplomati”, spelar de israeliska ambassaderna en viktig roll, tillsammans med olika hemsnickrade förment oberoende “observatörer” som “NGO Monitor” och “Im Tirtzu” – och i en del fall har man lyckats stoppa eller fördröja ekonomiskt bistånd och donationer till MR-försvarare i de ockuperade områdena.

I februari 2019 publicerar ministeriet en rapport med titeln “Terrorister i kostym” med anklagelser mot ett antal palestinska organisationer, speciellt MR-organisationer, att vilja “utplåna staten Israel” – påståenden uppbackade av fotoshoppade komprometterande bilder av generalsekreterarna för PCHR, Raji al-Sourani, och MR-organisationen “Al-Haq”, Sha’wan Jabarin.

Bakgrunden är att Sourani på 80-talet dömdes till fängelse för samröre med “Folkfronten för Palestinas Befrielse” (PFLP) – en av en del länder, men inte FN, terrorstämplad organisation som för övrigt inte har någon utplåning av Israel på sitt program – och i fallet Jabarin förment samarbete med den internationella bojkottrörelsen (BDS-rörelsen) till stöd för ett fredligt slut på ockupationen – och förbjuden i Israel.

Rapporten sprids i stor skala i USA av det “Amerikanska Centret för Lag och Rättvisa” (ACLJ) och i Europa av det “Amerikanska Centret för Demokrati” och resulterar i ett visst mått av misskreditering av palestinska MR-försvarare. En annan rapport, “The money trail” (maj 2018), fokuserar på EU:s förmenta ekonomiska stöd till palestinska organisationer och institutioner “kopplade till terrorism” – ett påstående bestämt tillbakavisat av EU:s dåvarande utrikeschef Federica Mogherini, men flitigt upprepat av inte minst svenska Israellobbyister både då och senare.

Andra rapporter på samma tema är “Europastödda organisationer startar kampanj till försvar för rätten att finansiera terrorister” (2017), Europastödda organisationer verkar för rätten att bli betald för terror” (2017), “Europeiska stater finansierar organisationer som uppmanar till våld mot israeler” (2017) och “Det internationella samfundet rättfärdigar, finansierar, palestinsk terrorism” (2016).

Israel hindrar också MR-försvarare från att resa och kommunicera med varandra. Det handlar om – utöver murar, stängsel och militärposteringar – saker som nödvändiga tillstånd för att kunna resa mellan Västbanken och Gaza eller utomlands till olika konferenser. Tillstånd beviljas och återkallas godtyckligt, oftast utan förklaring, och en utlandsresa kan kräva uppemot 2 månaders arbete för att eventuellt erhålla ett tillstånd.

Ett vanligt sätt att stoppa personer från att lägga sig i Israels politik mot palestinierna är att på olika sätt försöka “koppla” dem till den i Israel olagliga bojkottrörelsen. Bland annat har Omar Shakir, områdeschef för den internationellt betydelsefulla MR-organisationen , avvisats med sådan motivering. Israels “Lagen om Förhindrande av Skada på Staten Israel genom Bojkott” (2011) tillsammans med tillägg nr. 28 i “Lagen om inresa i Israel” gör det möjligt att stoppa och avvisa personer som på något sätt uppmanat till bojkott av Israel för att få slut på ockupationen.

Det kan räcka med ganska enkla och självklara påpekanden. Tillägg nr. 28 innefattar nämligen både Israel och “varje område under dess kontroll” – alltså även de ockuperade områdena med de av FN utdömda så kallade bosättningarna, varifrån mycket frukt och grönt hemligt förs in på bland annat den europeiska marknaden. Att kräva stopp för detta räcker för att förklaras som terrorist och ett hot mot Israel. Sedan januari 2018 är därför 20 internationella organisationer som sysslar med bistånd till palestinierna portförbjudna i Israel, och även israeliska MR-organisationer som B’Tselem utsätts för olika påtryckningar och inskränkningar i sitt arbete.

Kampanjen för att förmå europeiska regeringar och andra att sluta ekonomiskt stödja palestinierna har nått vissa framgångar. I december 2017 förklarade den danska regeringen att den avbryter biståndet till 14 palestinska organisationer med motiveringen att dessa använder medel till att “understödja terrorism och bojkott av Israel”. Beslutet hälsades av Israels säkerhetsminister Gilad Erdan som “ett välkommet, moraliskt och viktigt beslut”, och NGO Monitor arbetar sedan dess intensivt på att förmå framför allt Tyskland och Sverige att följa det danska exemplet. Kampanjen har bland annat avsatt sig i en rad artiklar av svenska Israellobbyister och Israels Sverigeambassadör i viktiga tidningar med samma motivering som den danska.

Slutligen, när inget annat återstår, finns möjligheten till direkta hot mot framträdande MR-aktivister. Metoderna innefattar hotfulla anonyma telefonsamtal, mail och sms, hackande av datorer och annat. Bland annat har Nada Kiswanson, representant för Al-Haq Center i Europa, sedan 2016 utsatts för upprepade dödshot mot sig själv och sin familj.

Hoten började sedan hon, tillsammans med andra, startat en process för att förmå den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) att ta sig an frågan om krigsförbrytelser under Israels militära attacker mot Gaza. På websidan “4IL – Defending Israel Online” – officiell websida för Israels strategiministerium, finns en pågående “diskussion” innefattande inlägg som “När sätter vi en kula i huvudet?”, “Varför andas dessa personer fortfarande?” och “Varför avrättar han inte?”.

Enligt FN:s “Konvention om Medborgerliga och Politiska Rättigheter” (1976), som Israel undertecknat, skall “ingen utsättas för ingripande för sina åsikters skull” och “var och en ha rätt till yttrandefrihet” (artikel 19). FN påtalar i ett yttrande speciellt vikten av att information om missförhållanden måste kunna spridas offentligt, och att de som gör sig skyldiga till övergrepp mot MR-aktivister måste ställas till svars.

FN:s Generalförsamling utfärdade redan vid sin 53:e session (1998) en deklaration i 20 punkter om staters plikt att hjälpa och skydda MR-organisationer och enskilda så de kan utföra sina uppdrag. Det är hög tid att denna deklaration implementeras. Attackerna mot människorättsförsvarare i Israel / Palestina måste alltså omedelbart upphöra.