Bahamas – I klimatkrisens frontlinje, storbolagens klimatfånge?

Det finns olika uppfattningar om samband mellan klimatförändringar och orkaner och andra väderfenomen. SvT: Stark orkansäsong – tecken på klimatförändringar? I den lilla artikeln ställs frågan ”Vilka typer av extremväder kan öka med klimatförändringar?” Exempelvis värmeböljor, skyfall, torka och höga havsvattenstånd. Vad gäller just stormar på våra breddgrader finns det vissa tecken om färre men intensivare stormar. Kunskapsläget är dock inte jätteomfattande om det säger klimatforskaren Markku Rummukainen. För en invånare på Bahamas verkar sambandet tydligare…

Bahamas – I klimatkrisens frontlinje

Erica Moiah James biträdande professor på Universitetet i Miami direktör och chefskurator på National Art Gallery i Bahamas. Hon skrev en gästkrönika op-ed i The New York Times. Hon skrev bland annat följande i The New York Times ”Vi Bahamasbor lyssnar på klimatförnekare i de rika länderna som är glömska eller likgiltiga för vilka som tvingas betala priset för deras underbara liv. Under tiden stiger vatten i våra trädgårdar eftersom grundvattennivån är så hög under högvatten, och växter som vi en gång var beroende av växer inte längre. Vi får för mycket regn eller för lite regn, och färskvattenförsörjningen förorenas alltmer av stigande havsnivåer.
FN släppte nyligen en fördömande klimatrapport som förutsade att om inte omedelbara dramatiska förändringar äger rum i hela världen, kommer platser som Bahamas att vara de första som förintas av havet.” Hurricane Dorian Makes Bahamians the Latest Climate-Crisis Victims.

Detta föranledde reportern Amy Goodman på Democracy Now att intervjua henne. Här kommer intervjun i förkortat skick, översatt av CS. DemocracyNOW:“We Are on the Frontline”: Despite Tiny Carbon Footprint, Bahamas Is Ground Zero of Climate Crisis

Orkanen Dorian träffade Bahamas med en orkanstyrka som hade graderats på en skala från 1-5 till en 5:a under helgen, den varade i flera dagar och efterlämnade en nästan osannolik förstörelse. Flygplatsen på ön Grand Bahama utplånades, hela stadsdelar har raserats.

AMY GOODMAN: Samtidigt som vi tittar på den förödelse som orkanen Dorian har lämnat efter sig, åker vi till Florida, där vi möter Erica Moiah James, hennes gästkrönika i The New York Times har en rubrik som lyder ”Orkanen Dorian gör invånarna i Bahamas till offer för den pågående klimatkrisen.” Hurricane Dorian Makes Bahamians the Latest Climate-Crisis Victims.

Förklara för oss vad du menar och berätta hur det står till med din familj och dina vänner på Bahamas nu.

ERICA MOIAH JAMES: Jag vet nästan inte var jag ska börja. När det gäller klimatet har Bahamas är vårt koldioxidavtryck i världen är mycket litet, men vi har under de senaste 40 åren upplevt konsekvenserna av klimatförändringarna. Jag är lite äldre, och jag har personliga minnen. Jag kan berätta historier om hur stigande havsnivåer och förändrade miljöer har påverkat mitt liv och hur vi lever på Bahamas. Vi vet att vi befinner oss i frontlinjen. Och enligt den senaste FN-rapporten befinner vi oss på klimatförändringarnas ground-zero. Och fastän vårt koldioxidavtryck är litet, är det ögonblick som dessa som får oss att verkligen förstå vad som håller på att hända.

Vi upplever extremt skräckfyllda saker, förstår du? Och jag tittar på alla bilder och allt som människor skickar till mig från Bahamas. Och i går kväll fick jag se genom ett barns ögon, en liten pojkes ögon, som registrerade det han såg, du vet, döda kroppar flöt omkring när han försökte rädda sitt eget liv. Och han kunde inte tro på det hans såg. Det var nästan på gränsen till en så ung människas fattningsförmåga att kunna ta in vad han var med om.

Och sånt här händer oftare och oftare i Karibien. Varje år, tror jag… det är Puerto Rico ett år, det är Jungfruöarna ett annat, det är Dominikanska öarna ett annat år, det är Haiti ytterligare ett annat år och nu är det Bahamas. Vi känner till detta skräckens språk alltför väl. Jag ville sätta ord på upplevelsen. Och det var största anledningen till att jag skrev krönikan.

Det är ett liten ögrupp med bara 400 000 invånare men på olika öar över en väldigt stor havsyta.

AMY GOODMAN: Du skriver i din artikel ”Vi ser på hur regeringarna i små östater som vår egen tvingas fatta beslut på grund av att de är bundna av multinationella avtal, som inte är till för öbornas bästa, samtidigt som vår egna elnät försvinner, så har vi har gjorts mer och mer beroende av fossila bränslen snarare än av förnybar energi. ”För dyrt”, säger de. ’För vem?’ svarar vi. ”Är kostnaden det enda som betyder något?”” Förklara vad du menar.

ERICA MOIAH JAMES: Det är en mycket komplicerad fråga. De senaste månaderna har nyhetsrapporter berättat att den bahamiska elproduktion inte är tillräcklig. Under många, många år har vi undrat, vi har ju en enorm mängd sol. Vi har vind. Vi har alla dessa medel som kan producera alternativ energi. Och vi har alltid undrat: Varför använder vi inte alternativ energi? Det skulle vara perfekt för oss.

Vi har ett elföretag som dominerar på huvudön New Providence. Och det har varit i statlig ägo under mycket lång tid och använder fossila bränslen. Det har bundits till avtal med vissa multinationella företag. Och vi sitter fast i dessa avtal. Och andra lagliga och statliga begränsningar införs. Och de är inte alltid ens lagliga. Ibland innebär de bara konstigheter – som problem med att få tillstånd att göra saker, eller regler som ter sig mycket tvetydiga.

I små länder som vårt tror jag att vi rätt tidigt har förstått att multinationella företag har blivit starkare än små nationer. Och en del av deras makt beror på att de verkar i flera länder samtidigt. Vi uppmanas att fokusera på främlingsfientlighet och antagonism, men vad den globala uppvärmningen egentligen säger oss är att vi måste lära oss att förstå att vi är en del av ett globalt ekosystem. Och vad en person gör i ett land påverkar verkligen andras liv.

Vi är små, Västindien, Bahamas, men när USA nyser, blir vi förkylda. Jag tror att Dorian också kan ses som en metafor för hur små nationer som Bahamas påverkas av globala problem.
AMY GOODMAN: Intressant nog är Bahamas det rikaste landet utanför Kanada och USA, med sin turism, och med finansnäringen. Och när det gäller den enorma turistnäringen, vad säger du till fastlandsamerikaner som betraktar ön som en utopisk semestertillflyktsort, och sedan glömmer ön när det gäller klimatförändringar eller när den är förstörd, som nu?

ERICA MOIAH JAMES: Ja, jag tror att uttrycket ”rikast” som du använder, är en relativ term.
Vi betalar tio gånger mer för el än jag gör här i Miami, eller hur? ”OK, vår BNP är X, Y, Z per person,” men vad kostar det att leva här? Och jag tror att vi måste förstå att livet inte bara handlar om BNP per capita. Det beror på hur dyrt det är att bo här. Och att bo på Bahamas är extremt dyrt. Och så, idéen om ”rikast”, ja, du kanske hämtar in dessa pengar, men du är beroende av en industri som på något sätt är designad att lägga beslag på de pengar som hämtats in på andra ställen. De flesta av dessa företag är utländska, så en stor del av vinsterna stannar inte kvar i landet. Det bärgas i landet, men vinsterna hamnar någon annanstans.