Nobelpriset i kemi tilldelades forskning som lagt grunden för litiumjonbatteriet, som nu finns i både mobiltelefoner och elbilar.
Denna artikel har skrivits av Vijay Prashad och översatts av Johan Persson samt publicerats på hemsidan för Svensk-Kubanska föreningen. Facebook: Svensk-kubanska föreningen.Den ger en betydlig mer utförlig information än den artikel i frågan som jag nyligen publicerat. Kuppen i Bolivia kommer mindre än en vecka efter att Morales stoppade ett litiumavtal med multinationellt företag.
Bakom kuppen i Bolivia – litium och transnationella gruvföretag
Bolivias president Evo Morales störtades i en militärkupp den tionde november 2019. Han befinner sig nu i Mexiko. Innan han avsattes hade Morales varit involverad i ett långsiktigt projekt att skapa ekonomisk och social demokrati i sitt, sedan länge, exploaterade land.
Det är viktigt att minnas att Bolivia plågats av en serie kupper, ofta genomförda av militären och oligarkin på de transnationella gruvföretagens uppdrag. Tidigare var dessa tennföretag, men tenn är inte längre det främsta målet i Bolivia.
Det främsta målet är dess enorma fyndigheter av litium, nödvändig för att tillverka elbilar.
Under de gångna tretton åren har Morales försökt förändra relationen mellan sitt land och dess naturresurser. Istället för att resurserna ska gynna de transnationella gruvföretagen har han försökt få dem att komma den egna befolkningen till gagn.
Det löftet har delvis uppnåtts i takt med att Bolivias fattigdomsnivå minskat och befolkningens sociala indikatorer förbättrats. Nationalisering av resurser och användning av inkomsten för att finansiera social utveckling har spelat en roll. Moralesregeringens inställning till de transnationella företagen har lett till en hård reaktion, och många av dem har stämt Bolivia.
Under de senaste åren har Bolivia kämpat för att kunna investera i utveckling av litiumfyndigheterna på ett sätt som kan hämta hem vinsterna till landet för dess befolknings skull. Morales vicepresident Álvaro Garcia Linera sa att litium är ”bränslet som kommer att ge världen föda.”
Bolivia kunde inte göra affärer med västerländska transnationella företag, istället inledde de ett samarbete med kinesiska företag. Detta gjorde Moralesregeringen sårbar. De hade hamnat mitt i ett nytt kallt krig mellan Väst och Kina. Kuppen mot Morales kan inte förstås utan att titta närmare på denna konflikt.
Konflikten med de transnationella företagen
När Evo Morales och Rörelsen för Socialism (MAS) kom till makten 2006 försökte regeringen omedelbart göra något åt årtionden av de transnationella företagens rovdrift. Morales regering beslagtog flera gruvprojekt från några av de mest inflytelserika företagen, såsom Glencore, Jindal Steel & Power, Anglo-Argentine Pan American Energy och South American Silver (nu TriMetals Mining). Det sände budskapet att den normala ordningen inte skulle fortsätta.
Oavsett detta fortsatte dessa företag sin verksamhet, baserad på äldre avtal, i delar av landet.
Det kanadensiska transnationella företaget South American Silver hade till exempel 2003, innan Morales kom till makten, startat ett företag för att bryta silver och indium (en ovanlig jordartsmetall som används i platt-tv-skärmar) i Malku Khota. South American Silver började sedan expandera utanför sin koncession. Marken de la beslag på beboddes av boliviansk ursprungsbefolkning som hävdade att företaget förstörde deras heliga platser och skapade en våldsam kultur.
Den första augusti 2012 upphävde Moralesregeringen, genom högsta domstolens beslut nr 1308, avtalet med South American Silver (TriMetals Mining), som då krävde internationell skiljedom och kompensation. Justin Trudeaus kanadensiska regering satte stor press på Bolivia, som en del av en större insats för kanadensiska gruvföretag i Sydamerika. I augusti 2019 förlikade sig TriMetals med den bolivianska regeringen för en ersättning på 25,8 miljoner dollar, ungefär en tiondel av vad de tidigare begärt.
Jindal Steel, ett indiskt transnationellt företag, hade ett gammalt avtal om att bryta järn i El Mutún, ett avtal som Morales regering pausade 2007. I juli 2012 bröt Jindal Steel avtalet och krävde internationell skiljedom och ersättning. 2014 tilldömdes de 22,5 miljoner dollar från Bolivia i den Parisbaserade Internationella handelskammaren. För en annan stämning mot Bolivia krävde Jindal Steel hundra miljoner dollar i ersättning.
Moralesregeringen övertog tre anläggningar från det Schweizbaserade transnationella gruvföretaget Glencore, dessa inkluderade en tenn- och zinkgruva och två smältverk. Exproprieringen av gruvan ägde rum efter våldsamma sammanstötningar mellan Glencores underleverantör och gruvarbetare.
Det mest aggressiva exemplet är Pan America som stämde Bolivias regering på 1,5 miljarder dollar för statens expropriering av det anglo-argentinska företagets andelar i naturgasproducenten Chaco. Bolivia betalade 357 miljoner dollar 2014.
Dessa utbetalningar var enorma. 2014 uppskattades det att offentliga och privata utbetalningar för nationaliseringar uppgick till minst 1,9 miljarder dollar (Bolivias BNP var vid den tiden 28 miljarder dollar).
2014 tvingades till och med Financial Times erkänna att Morales strategi inte var helt felaktig. ”Framgångarna för Morales ekonomiska modell kan bevisas av att sedan han kom till makten har ekonomins storlek tredubblats och valutareserven har ökat till rekordnivåer.”
Litium
Bolivias viktigaste tillgång är litium, som är nödvändig för elbilar. Bolivia påstår sig ha 70 procent av världens litiumreserver, mestadels i Salar de Uyunis saltöken. Svårigheten i brytning och förädling har gjort att Bolivia inte kunnat utveckla litiumindustrin på egen hand. Det kräver kapital, och det kräver expertis.
Saltökning ligger 3600 meter över havsytan och har hög nederbörd. Det gör det svårt att använda solbaserad avdunstning. Sådana enklare lösningar fungerar i Chiles Atacamaöken och Argentinas Hombre Muerto. I Bolivia behövs mer tekniska lösningar, vilket innebär att mer investeringar krävs.
Moralesregeringens nationaliseringspolitik och Salar de Uyunis geografiska komplexitet har jagat iväg flera transnationella gruvföretag. Eramet (Frankrike), FMC (Förenta staterna) och Posco (Sydkorea) har misslyckats med att sluta avtal med Bolivia och är nu istället aktiva i Argentina.
Morales gjorde klart att all utveckling av litiumet skulle göras tillsammans med Bolivias Comibol, det statliga gruvföretaget, och Yacimientos de Litio Bolivianos (YLB), det statliga litiumföretaget, som jämlika parter.
Förra året slöt tyska ACI Systems ett avtal med Bolivia. Efter protester från boende i Salar de Uyuni-regionen bröt Morales avtalet den fjärde november 2019.
Kinesiska företag, som TBEA Group och China Machinery Engineering, slöt ett avtal med YLB. Det har även talats om att kinesiska Tianqi Lithium Group, som är aktivt i Argentina, skulle sluta ett avtal med YLB.
Både de kinesiska investerarna och det bolivianska litiumföretaget experimenterade både med nya sätt att bryta litium och nya sätt att fördela vinsten. Idén att det skulle kunna finnas ett nytt samhällskontrakt för litiumet var oacceptabelt för de stora transnationella gruvföretagen.
Tesla (Förenta staterna) och Pure Energy Minerals (Kanada) hade båda visat stort intresse för att ta del av Bolivias litium direkt. Men de kunde inte sluta ett avtal som tog hänsyn till de parametrar som Morales regering satt upp.
Morales själv var ett direkt hinder för de icke-kinesiska transnationella företagens övertagande av litiumfyndigheterna. Han måste röjas ur vägen.
Efter kuppen steg värdet på Teslaaktien skyhögt.
Relaterat.
Bolivia: Ny framgångsrik USA-stödd statskupp.
Statskupp på gång i Bolivia?
Kuppen i Bolivia kommer mindre än en vecka efter att Morales stoppade ett litiumavtal med multinationellt företag.
Mycket märkligt att Kina inte har fördömt kuppen i Bolivia.
”China has noted the change in the situation in bolivia. We hope that relevant parties in bolivia can resolve their differences peacefully within the framwork of the constitution and laws.”
https://www.gp.se/kultur/kultur/i-björn-ranelids-land-är-det-krig-1.16897451
Kan det vara så att de är rädda att förlora sina kontrakt om brytning av litium i Bolivia?
Agneta Norberg mailar mig ”Litium är en del av vårt dagliga liv då vi använder mobiltelefon. I framtiden väntas efterfrågan på litium öka kraftigt då antalet elbilar ökar. Priset har redan fördubblats under år 2015.
Den enorma ökningen av antalet mobiltelefoner i världen, har ökat efterfrågan på litium. Det används i telefonernas batterier numera eftersom litiumjonbatteriernas hållbarhet är betydligt bättre än äldre typers batterier.
Elbilarnas ”evighetsproblem” har varit batteriet. Det är för tungt och det håller inte tillräckligt länge för att körandet ska vara bekvämt. Nu verkar det finnas en lösning på frågan.
Forskare vid universitetet i Cambridge har utvecklat en ny typ av batteri, ett litiumsyrebatteri eller litiumluftbatteri, som är överlägset jämfört med den mest använda typen, litiumjonbatteriet.
Enligt Cambridgeforskarna kan man med det nya batteriet köra en elbil närmare 500 kilometer på en laddning. Litiumluftbatteriet är också billigare och lättare.”
Ska vi förlita oss till den privata industrins teknikutveckling eller ska vi återgå till ur-kommunismens primitiva levnadssätt. Det är frågan.
Vi kan använda oss av socialismens teknikutveckling.
Under rubriken ”Perspektiv på Bolivia” kan man på riktpunt.nu, organ för SKP det parti som Kerstin Stigsson tillhör, läsa följande citat 2019-11-13. ”Socialdemokratin i Latinamerika, även definierad som progressivism, har accepterat det borgerliga spelets lagar och har förbytt sina ansträngningar i kampen [mot?] exploatering och plundring av folket till illusioner om möjligheten till ett förbättrat läge för arbetarklassen och de folkliga skikten. I olika situationer har [den bolivianska] regeringen förstärkt militarismen och med de väpnade styrkorna deltagit i internationella koalitioner som tränat militärerna för deltagandet i klasskampen i sina respektive länder och förberett dem för deltagandet i imperialistisk aggression och nyuppdelningen av världen.” SKP visar tydligt att partiet är mycket mån om att kritisera det som åstadkommits i Bolivia. Hela artikeln andas ”Ja, ja ni hade vissa framgångar, men om ni gjort som vi tycker man skall göra då hade den här kuppen inte skett.” Om den störtade presidenten Evo Morales skriver Wikipedia ”Morales var den förste presidenten av indianskt (aymaraindian) ursprung i Bolivia, där folkmajoriteten tillhör ursprungsbefolkningar. Morales var dessutom den första presidenten i boliviansk historia som fått mer än 50 procent av rösterna i ett val. Sedan han tillträdde som president har Morales såväl hyllats som hånats för sin vana att bära stickade tröjor även i officiella sammanhang, något som symboliserar skillnaden mellan den traditionella kostymklädda politikereliten i Bolivia och den folkliga rörelsen som Morales leder.” Om denne tycker alltså SKP i stället ”… har accepterat det borgerliga spelets lagar och har förbytt sina ansträngningar i kampen [mot?] exploatering och plundring av folket till illusioner om möjligheten till ett förbättrat läge för arbetarklassen och de folkliga skikten.” Vilket mästrande, vilket förakt för världens folks kamp mot Imperiet och dess vasaller!
https://riktpunkt.nu/2019/11/perspektiv-pa-bolivia/
Svenska kommunist partiet har lyckats göra sig självt fullständigt irrelevant. Wow!
Att ackumulera och lagra energi är kanske en av fysikens största gåtor, tänk bara på att energiverken får enorma överskott nattetid till ingen nytta då de går förfullt dag som natt.Litiumtekniken är trots allt bara ett litet litet steg på väg i rätt riktning och fysiker och kemister har jobbat med detta problem i nästan 150 år.
Energi kan inte förstöras. Energi kan endast omvandlas.
I Sverige lagras energi i vattenmagasin. Det är som konstgjorda sjöar i Norrländska fjällvärlden.
Jag vill minnas den radikala vänstern var emot de här vattenmagasinen då de utökades på 60-talet men idag är de tysta om vattenmagasinen då de är ytterst viktiga för den förnybara energin.
Man får ta vänsterradikaler lite för vad dom är. Jag har förstått det är mycket känslor inblandade och förnuft och sans är inte alltid helt närvarande.
Jag är för det första helt opolitisk och förhåller mig till varje fråga utan hänsyn till någon politisk sida.Fö. visst pumpar man upp vatten till högre höjder i framför allt i Norge men det är fortfarande minimala vinster om man jämför med förlusten.