Betraktelser från Filippinerna

Den här artikeln har publicerats på Derimot.no. Den har skrivits av Einar Magnus Ødegård och översatts av Rolf Nilsson.

Einar Magnus Ødegård är en pensionerad överstelöjtnant och bor på Filippinerna. Han har nyligen publicerat boken ”värnplikt”. Hans överväganden här står naturligtvis för honom, men han bor i världens mest dynamiska ekonomiska region och är mitt i händelser som inte alls tas upp i norska medier. Därför är åsikterna intressanta och viktiga.

Betraktelser från Filippinerna.

Pappersutgåvan av Manila Bulletin har inte anlänt det senaste året på grund av covid-hysterin. Utan nämnvärda kommentarer i de lokala onlinetidningarna kommer Kinas utrikesminister Wang Yi på besök till Manila den 15 och 16 januari. Det tillkännages officiellt att han kommer att ha samtal med utrikesminister Locsin i Duterte-regeringen. Inget mer, under ett besök på 2 hela dagar!

Wang Yi är en kinesisk kommunistisk politiker. Han blev i mars 2013 landets utrikesminister. Han kommer från det kinesiska diplomatiet och har varit vice-utrikesminister i Beijing och dessutom ambassadör i Japan. Wangs hustru är dotter till Qian Jiadong, som var Zhou Enlais sekreterare for utrikesfrågor. Wikipedia

Wang är president Xis starke man, varför ”tunga” samtal med president Duterte också kommer att äga rum under den långa tiden i Manila.

Duterte grubblar över det val han måste genomföra i februari någon gång: Förnya eller avbryta ’Visiting Forces Agreement’ med USA, vilket innebär att en liten amerikansk flygavdelning med lågattackflygplanet A 10 är stationerad på ön Palawan också i Fredstid. Det slutliga ödet för avtalet har skjutits upp på grund av amerikanska pårycknngar. Dutertes regering upphävde avtalet för 1 1/2 år sedan. Hittills har det antytts, att om Biden väljer att, liksom Obama, fortsätta med att angripa Dutertes ”kränkningar av de mänskliga rättigheterna”, kommer det att upphöra.

Under de senaste två veckorna har 6 nigerianska narkotikahandlare blivit utsatta för två olika ”buy-bust operationer” som polisen har gjort. Detta kan tyda på att Duterte har för avsikt att få till stånd en ny sådan kritik från USA. Nigerianer i detta land är impopulära ökända narkotikahandlare och anses därför lätt förbrukade utan att lokala familjer klagar. Brutalt men sant.

Filippinernas narkotikapolitik är mycket omstridd. Men problemet är också mycket stort.

Det kinesiska valet av tid för sådana samtal är underbart, hela USA:s diplomatiska nätverk skakar nu, precis innan en ny administration träder i kraft. Den tid Pompeo har på sig att reagera på vad som kommer ut ur Wangs samtal i Manila är bara 2-3 dagar. Då kommer Trump-administrationen antagligen att ha något annat att ta hand om!

Österns långsiktiga tänkesätt mot ” bottom line” än en gång.

Vi bör inte bortse från det faktum att det är dags för Kina att erbjuda Duterte garantier för Filippinernas säkerhet, i utbyte mot att ’’Visiting Forces Agreement” och ett ömsesidigt försvarsavtal från 1954 mellan Filippinerna och USA sätts ur spel.

För USA är Filippinerna det område som inbjuder till att placera ut militära styrkor av alla slag för att gå med i ett krig mot Kina. Utspridda och oöverskådliga på 7000 öar med många bra hamnar och vissa flygplatser. Landet kommer att vara ett nyckelområde i en större konflikt med Kina, med motsvarande förstörelse och lidande för befolkningen.

Filippinerna är en Östat med otaliga stora och små öar och en befolkning på snart 110 miljoner.

OM Kina nu tror att dess flotta är tillräckligt stor för att utvidga sitt försvarsområde till att omfatta Filippinerna, kommer en enorm strategisk fördel att uppnås. Vad som är stort nog är alltid en bedömningsfråga, men om Kina nu tror att det har en flotta som är tillräckligt stor för detta kommer Bidens administration att möta en dramatiskt ny strategisk situation.

En annan möjlighet är att Wang kommer att starta olje- och gasutvinning vid Scarborough Shoal. Ett färdigförhandlat avtal om kinesisk drift och en fördelning på 40-60% kan genomföras när som helst. Amerikanskt tryck mot Manila har gjort att avtalet hamnat i frysen, det har funnits där i två år.

Manila behöver desperat gas, olja och pengar. På samma sätt kommer ett sådant avtal om gemensamt utnyttjande av kontinentalsockeln, i ett område där Kina och Filippinerna formellt inte är överens om rätten till förfogande, att få en plogliknande effekt på vad t.ex. Indonesien kan också kan uppnå tillsammans med Kina, där i Sydkinesiska havet. På detta sätt kommer Förenta staternas ständiga argument för att stå på östaternas sida i kampen om resurser i Sydkinesiska havet, att ha slagits till marken.

Det kan vara stora frågor som nu den tveksamma Duterte och hans regering tvingas att ta ställning till.