Inledningsvis vill Ulf Karlström påpeka att P1 16.45-ekot meddelade 4/4 att Ann Linde gått ut med ett pressmeddelande där hon säger att Frankrike backat från konfiskationen av Mölnlyckes lager i Frankrike (se längre ned). Ministern berömmer sig själv genom att säga att inför hotet att anmäla Frankrike för Kommissionen så backade man. Om detta är sant går för dagen inte att avgöra.
Kriserna inom EU och den något mindre kretsen Euro-EU har varit legio. Hur många kriser klarar en Mastodont på lerfötter, vilket EU onekligen är? EG-EU har hela tiden handlat om att de stora staterna styr – framför allt Tyskland-Frankrike, med den första vid styret och den andra i sidovagnen.
Bristen på jämlikhet (s k reciprocitet) och någon form av solidaritet inom EU har varit slående. De klassiska exemplet är jordbrukssubventionerna, där Frankrike var drivande. Subventioner från EU – tidigare gick 50 % av budgeten till jordbruksstöd – delade man, på var sitt håll, med USA:s jordbruksstöd. Allt detta skedde under hycklande tal om att stödja utvecklingsländerna (förr kallades de u-länder, underutvecklade länder). Jordbruksprodukter var just vad u-länderna skulle kunna exportera. Klagomålen mot Triaden (”Västkapitalismen”) inom tidigare GATT och nu WTO var massiva. Det struntade Triaden i, allt medan man hötte med näven mot u-länderna för att de inte var tillräckligt frihandelsvänliga.
Federalisterna inom EU drev på med utvidgningen, dvs inkorporeringen av tidigare öststater. Det vore spännande om vi fick se väldokumenterad litteratur, som troligen pekar på de prioriterade politiska motiven, snarare än de ekonomiska. Och, när nu en rad jordbruksdominerade stater från östra Europa anslöts, fick EU bråttom att skära ned jordbruksstödet.
De troligen dominerande politiska motiven hos hegemonerna inom EU medförde att man ”gapade över för mycket”, liksom ”the inner wheel” – Euro-EU – gjorde, och släppte in länder som inte kunde mäta sig med Mästaren Tyskland. Under EMU/euro-omröstningen 2003 pekade vi i ”Nej till euron” ofta på att parterna i ett statsförbund – som EU – måste vara någorlunda ekonomiskt jämlika för att inte ett A- och B-lag skall skapas. Vi kunde faktiskt åberopa visst stöd av borgarklassens ekonomer – Calmforsutredningen SOU 2002:16, inkl bilagedelen. I Sverige lyckades vi – mot alla odds – tack vare tillämpningen av enhetsfronten vinna folkomröstningen.
Det senare är värd en särskild artikel, men här hinner jag bara antyda de materiella dragen i vår enhetsfront, med exempel från Östergötland. Vid ett tillfälle kom det ett påbud från sosseriet i Sthlm att Nej-sägande sossar absolut inte fick samarbeta med kommunister. Vi jobbade hur bra som helst tillsammans, varför de lokala s-arna visade kurage och struntade i påbuden. Vid ett annat tillfälle anordnade vi ett möte med oss och nyliberaler. Det var en strålande kniptångsmanöver. Både från vänster- och högerflanken slog vi mot Ja-till-Euro-samlingen i mitten. Vid ett ögonblick tyckte jag mig faktiskt se Napoleon gillande nicka uppe i molnen.
Ett antal år framöver ser vi hur EU – med Tyskland i spetsen – driver en skoningslös vendetta mot Grekland m fl. Den tyska, effektiva industrin drev länderna i söder som slaktdjur framför sig (Flassbeck/Lapavitsas: Against the troika. Verso 2015).
Finanskrisen i USA 2007-2008, spillde över 2010 på EU:s mer skuldsatta länder – som Grekland, Italien, Spanien, Portugal och Irland – likt en järnklubba i huvudet. Och, det var inte ECB:s krediter som ”räddade” EU, utan faktiskt USA:s, genom FED (Adam Tooze: Crashed. Kap 6-8. Allen Lane 2018; bra rec i SvD 3-4-2019)
Så faller då covid-19 över Europa, först från Kina, men senare från Sydkorea, ja, t o m från italienska skidorter. Italien var långsam, och drog benen efter sig, men frågan är om Italien helt kan lastas för utbrottet i Europa? Är det inte ett intensivt resande som är huvudorsaken till spridningen?
Och när covid-19 väl är i Europa, vad gör då det ”fredsälskande och miljöpvänliga EU” – skälen för att Sverige gick med i EU 1995? Italien, med i dag mest dödsoffer i världen (nära 14 000 pers) vädjar till sina ”EU-bröder” om bistånd med diverse sjukvårdsmateriel. Vad blir svaret? Inte ett enda munskydd skickas till Italien. Och inte nog med det!
Mölnlycke har lager i Frankrike, och leveransorder till Italien. Detta stoppas av franska staten ”pga exportförbud”. Mölnlycke överväger nu att skeppa till Belgien, och med flyg eller lastbilar ta sig runt Frankrike för att nå Italien. Och vidare: Eländet inom EU tar aldrig slut. Mölnlyckes fabrik i Tjeckien kan inte producera (bara lite?) pga förbud för polska arbetare att arbetspendla till Tjeckien, trots att avståndet är litet.
Och inom hela EU: Man stänger alla gränser, skapar enorma köer – och förseningar – för lastbilar som skall leverer viktig sjukvårdsmateriel, något som sjukvården överallt i EU ropar efter. EU är mästare på det Absurdas Absurditeter.
Mot detta ynkliga EU står ett antal insatser från andra länder – knappast avgörande – men moraliskt viktiga, och på enstaka orter, kanske avgörande.
Kuba, Kina och Ryssland har skickat personal och vårdmateriel till Italien. Ryssland kom med 8 st stora, fullastade militärflygplan. Kina skickade – redan – för ett par veckor sedan 6 läkare och materiel till Serbien. Det ynkliga EU kan inte ens stava til solidaritet, men det kan tydligen andra länder.
När pandemin lagt sig, måste vi – så gott vi kan – stärka motståndet mot EU, och resa parollen ”Ja till Swexit”. Det blir intressant att se om FNEU (Folkrörelsen Nej till EU) kan förmå sig att kasta sitt icke-funktionella program i papperskorgen, för att i stället, tillsammans med andra krafter, så brett som möjligt, satsa på att skapa en verklig enhetsfront mot EU. Däri ligger framtiden!
Yanis Varoufakis som i övrigt skrivit upplysande om hur Grekland trycktes ned har väjt undan på en punkt. Grekland skulle ha haft chansen att lämna euron och fick t.o.m. stöd därvid av tyske finansmistern Schäuble. Men grekerna vågade inte ta steget ut och skyllde på praktiska tillkortakommanden.
Vänta er inga initiativ här uppe i Nord. Det är när Syd äntligen kommer fram till att det inte längre fungerar som uppbrottet kommer. Italien och Frankrike är de centrala krafterna.
Om USA inte kopplar ihop sina ansträngningar att bygga upp sin egen ekonomi med de första stegen mot att skapa en global regering, är mänskligheten dömd, skrev Kissinger i en nyligen publicerad Wall Street Journal.
Henry Kissinger, framträdande av USA:s imperialistiska utrikespolitik, varnade i en op-ed att ingen regering, till och med hans älskade USA – inte kan besegra Covid-19 ensam och antyder att den nya världsordningen som han alltid har predikat måste komma till.
”Inget land, inte ens USA, kan i en rent nationell ansträngning övervinna viruset. Att ta itu med ögonblickens behov måste i slutändan kopplas till en global samarbetsvision och program”.
Kissinger beklagar att pandemin har lett till återvändandet av en ”muromgärdad stad” -modell av nationalistisk styrning och antyder att ” utforskning vid gränserna till vetenskapen” bara kan rädda mänskligheten från sjukdomar i sin vision om en globalistisk utopi.
Men att utveckla botemedel tar tid, och föreställningen att länder bör avskräckas från att skydda sig själva under tiden är självmord.
Om någonting var en av anledningarna till att Italien, Spanien och Frankrike drabbades så hårt av korona-viruset var EU:s dysfunktionella insisterande på öppna gränser mitt i pandemin. ”Global handel och rörelse för människor” är alla bra, men pandemin har avslöjat svagheterna i det globalistiska systemet som aldrig tidigare. Det kommer att ta år för nationerna att förändra. Att upprepa sina misstag är inte något de har råd att göra.
Medan han fungerade som statssekreterare och nationell säkerhetsrådgivare under presidenterna Nixon och Ford, spelade Kissinger en huvudroll i bombkampanjer mot Vietnam, Kambodja och Laos och övervakade regeringsbyte som placerade brutala diktatorer vid makten i Argentina och Chile, liksom som stöd för statligt sanktionerat förtryck i Indonesien. En beryktad rapport som han lade fram för Ford-administrationen krävde dramatiska minskningar av befolkningsökningen i utvecklingsländerna. Man kan tänka, med tanke på hans rekord, att han skulle vara på virusets sida.
Nobels fredsprismottagare presenterar sig här som en erfaren statsman som djupt bryr sig om mänsklighetens framtid och uppmanar USA att ”dra lärdomar från utvecklingen av Marshallplanen och Manhattan-projektet”.
Visst, det är meningsfullt att se över Marshallplanen – det finns ingen tvekan om insikter från revisionen av återuppbyggnaden av Europas krossade efterkrigstiders ekonomier, särskilt eftersom några av de länder som drabbats hårdast av epidemin är i Europa.
Att lyssna på Kissinger är vad som fick USA till sin nuvarande situation – att tro sig själv exceptionellt. Kissinger hade en övergripande närvaro i George W. Bush-administrationen och rådde landet att kasta sig in i det ständigt expanderande kriget mot terrorism, genom att leda en redaktion under dagarna efter 9/11 som krävde att ta på sig ” alla regeringar som skyddar grupper som kan den här typen av attack.
”Efter en sådan vägledning har konkursat USA och förvandlat dem till en bananrepublik, tryckt pengar, frustrerande medan dess vägar och broar förstörda, sina medborgare kämpar för att hålla ett tak över huvudet, och det internationella samfundet ser på, när deras regering fortsätter att föreläsa dem om mänskliga rättigheter. Men Manhattan-projektet? Hur har ett topphemligt, internationellt domedagsprojekt som producerade vapen med oöverträffad dödspotential någon betydelse för corona krisen?
Kissinger avslutar sin jeremiad med en varning om att ”misslyckande att skydda principerna för den liberala världsordningen skulle kunna sätta världen i brand”.
Om, som han själv skriver, ”syftet med den legitima staten är att tillhandahålla de grundläggande behoven hos folket: säkerhet, ordning, ekonomiskt välbefinnande och rättvisa”, kollapsade dessa principer för länge sedan.
USA:s första steg, post-pandemi, borde vara att släcka eldarna som Kissinger och de som försöker kapa imperium i retoriken om den liberala demokratin.
Nerkortad artikel om NWO, globalism och USA ”ledarskap”.
https://www.unz.com/tsaker/nwo-globalism-and-us-leadership-rip/
Det har varit ganska uppenbart i många år redan att det AngloZionistiska imperiet inte var livskraftigt, att det måste förr eller senare. Det fanns två huvudscenarier som vanligtvis beaktades för denna kollaps: en extern kris (vanligtvis ett stort militärt nederlag) eller en intern (ekonomisk kollaps). Personligen föredrog jag alltid det första scenariot (specifikt, som beskrivs här ). Jag hade till och med en ”favorit” plats för ett så katastrofalt militärt nederlag (för USA): Iran och Mellanöstern. Oavsett vilket scenario man föredrog var detta uppenbart:
Imperiet är inte livskraftigt. Inte heller reformerbart. Detsamma gäller för USA:s politiska system. Det är ett stort problem. Kvaliteten och den stora storleken på den AngloZionist-propagandamaskinen har varit framgångsrikt med att hålla de flesta människor i väst i total okunnighet om dessa verkligheter.
Ju snabbare imperiet kollapsade, ju mer peppade Obama eller Trump sina patriotiska flagg-viftande ceremonier med hänvisningar till en ”oumbärlig nation” som gav ”vitalt ledarskap” tack vare dess ”den bästa ekonomin i historien”, historiens ”bästa militär” och till och med ”otroliga verkställande direktörer”, ”otroliga politiker” och till och med ”otroliga samtal”. Meddelandet var enkelt: vi är de bästa, bättre än alla andra och vi är oövervinnliga.
Då hände COVID19.. Den första reaktionen i USA på pandemin var att antingen avvisa detta helt eller skylla på kineserna. En annan exceptionellt dum teori var att viruset bara drabbade asiater. Andra myter, och till och med riktiga lögner, visade sig vara mycket motståndskraftiga, åtminstone ett tag. Då hände ”Italien”. Snart följt av Spanien och Frankrike. Då hände ”New York” och hela helvetet lossnade för den ”oumbärliga nationen” och den ”imperialistiska parasiten” som denna nation var värd. Till och med Trump bytte från att ”det kommer att vara över vid påsk” till att prata om att rädda ”miljoner””amerikaner”, (USA bryr sig inte om icke-amerikaner).
Den imperialistiska propagandamaskinen kan helt enkelt inte dölja katastrofens omfattning, även i länder som USA eller Storbritannien. Inledningsvis avskedades läkare och till och med USN-fartygschefer för att ha talat sanning. Sanningen är att hela planeten redan insåg att detta är en enorm kris och att länder som Ryssland eller Kina svarade nästan oändligt bättre än USA. Planeten vet också att USA:s ”hälsa intecare-systemet är trasigt, korrupt och mestadels dysfunktionellt och att Trumps initiala optimism baserades på ingenting. Trump är helt utan kontakt med verkligheten. I Internet-tidsåldern är detta en verklighet som till och med den amerikanska propagandamaskinen inte kan dölja från den amerikanska allmänheten för evigt.
Det är nu ganska uppenbart, blir det tydligt att den kapitalistiska ideologin om de fria marknaderna, globalismen, konsumentismen, extrem individualism och framför allt girighet är helt oförmögen att klara krisen. Ännu mer offensivt för dem som fortfarande trodde på en ideologi baserad på antagandet att summan av våra girigheter skapar ett optimalt samhälle, gjorde länder med starkare kollektivistiska traditioner för solidaritet (oavsett om ”förstärkt” av marxistiska eller socialistiska idéer eller inte) mycket bättre. Kina till att börja med, men också Kuba och till och med Ryssland (som varken är marxist eller socialist, men som har starka kollektivistiska traditioner) eller Sydkorea eller Singapore (båda icke-marxister med starka kollektivistiska traditioner). Till och med lilla Venezuela lyckades göra det, mycket bättre än USA eller Storbritannien. Inte bara presterade dessa länder mycket bättre än mycket rikare och förmodligen mycket ”friare” länder, de gjorde det medan de var under amerikanska sanktioner. Och slutligen, bara för att föröka förolämpning mot skada, visade sig dessa ”dåliga” länder mycket generösare än de som införlivades i kejsardömet: de skickade massor av livsviktigt utrustning och hundratals specialiserade forskare och till och med militär personal för att hjälpa dessa länder mest i nöd (Italien, Spanien, Serbien etc). Så småningom måste även USA acceptera stöd från Ryssland: innehållet i två enorma militära AN-124 transportörer:
Detta stöd levererades av ett ryskt företag, under USA:s sanktioner. De ”tacksamma” amerikanska medierna förklarade omedelbart att detta var en rysk PR-åtgärd, särskilt eftersom 50% av lasten betalades av USA (resten, inklusive transportkostnader, betalades av Ryssland). Åtminstone i Italien började frågor uppstå varför USA, Nato eller EU gjorde absolut ingenting för att hjälpa dem när de hade så stort behov av hjälp, och varför länder som generöst hjälpte (Ryssland, Kina, Kuba) som alla var under sanktioner, inklusive italienska! Bra frågor verkligen. Det besvarades av den serbiska presidenten Vucic som förklarade att europeisk solidaritet var en myt.
Vi bevittnar också den råa otäckheten i propagandamaskinen i artiklar om hur ”Ryssland skickade värdelös utrustning till Italien”, att ”kinesisk utrustning inte fungerade” eller om hur alla länder som svarade bättre och tidigare ljuga om verkliga siffror, vilket är ytterst nonsens. Kineserna har varit väldigt öppna, liksom ryssarna: sanningen är att det i de tidiga faserna av en pandemi är omöjligt att få riktiga siffror. Det kan dock komma att ske senare.
USA visar nu för världen att det så kallade ”amerikanska ledarskapet” inte är något annat än en grov lögn. Det första (icke-mänskliga) offret för denna pandemi kommer att vara den så kallade ”New World Order” som flera amerikanska presidenter lovat.
För tillfället finns det fortfarande observerbara manifestationer av ”USA:s ledarskap”: USA försöker hårdhänt att råna medicin och medicinsk utrustning från andra länder, USA inför sanktioner mot länder som Iran och Venezuela som desperat behöver mediciner och USA -spelar Noriega-scenariot med Maduro.
Denna utrikespolitik för ”USA: s ledarskap” kan sammanfattas i termer som onda, omoraliska, hycklande, dysfunktionella, narsissistiska. etc. Oavsett vilken etikett man väljer att tillämpa den, är det alltid en moraliskt motbjudande och praktiskt självbedrägerande politik. Och just nu, efter att ha klandrat Kina, pekar Trump fingrarna mot WHO .
UPDATE: Den amerikanska regeringen tänker inte bara på sig själv. Det KAN vara väldigt generöst, men bara i ett speciellt fall. I själva verket verkar det som om USA har skickat en miljon masker till Israel
https://www.presstv.com/Detail/2020/04/08/622584/US-masks-Israel-coronavirus-covid19
I så fall kan EU trösta sig för att den kommer att gå under med USA. Framtida historiker skriver om ”den revolutionära Corona”?
https://www.unz.com/article/the-hunt-for-patient-zero/#footnote_1
I morgon kommer USA att leda Corona döda statistiken
https://coronavirus.jhu.edu/map.html
Som vanligt gör Pepe Escobar en ypperlig analys av den framtid som komma skall. i hans tydning av västs horoskop är framtiden dunkel. Nyliberalismen redan i zombie tillstånd och innan årets slut så blir det sannolikt kaput och definitivt ”six feet under.” Bankirvampyr väldets slut, den framtid som skymtar är lysande …
http://thesaker.is/total-system-failure-will-give-rise-to-new-economy/