Av M.K. Bhadrakumar, pensionerad indisk diplomat
https://www.indianpunchline.com/biden-reaches-out-to-xi-jinping-with-eye-on-financial-stability/
Joe Bidens telefonsamtal med Kinas president Xi Jinping visar att USA har problem på många områden, medan Kina framstår som stabilt och självsäkert.
Vad som kan noteras från telefonsamtalet mellan USA:s president Joe Biden och Kinas president Xi Jinping på tisdagen är deras överenskommelse om att under perioden efter deras toppmöte i Woodside, Kalifornien, i november 2023, ”börjar relationerna mellan USA och Kina stabiliseras .”
Båda sidor var överens om att deras diskussion var ”uppriktig och konstruktiv ”. De kinesiska analytikerna tror att det finns en gemensam vilja i Peking och Washington ”att förhindra negativa faktorer från att påverka den övergripande stabiliteten i de bilaterala banden”.
Xi föreslog tre ”övergripande principer” för att navigera 2024 – ”fred måste värderas”, ”stabilitet måste prioriteras” och åtaganden bör följas upp med handling.
Generellt sett kan telefonsamtalet betraktas som positivt. Både Xi och Biden uttryckte sin önskan att stabilisera de bilaterala relationerna, hantera skillnader, utöka samarbetet och enades om att en stabil och förutsägbar relation mellan Kina och USA ligger i deras intresse.
Washington meddelade efter telefonsamtalet att finansminister Janet Yellen kommer att resa till Kina på ett utökat besök fram till 3-9. april. Det amerikanska finansdepartementet uppgav att hon ”kommer att bygga vidare på den intensiva diplomati hon har engagerat sig i för att ansvarsfullt hantera den bilaterala ekonomiska relationen och främja amerikanska intressen”.
Tidigare, under en presskonferens i Vita huset , betonade en hög administrationstjänsteman att Biden-administrationen inte har ändrat sin inställning till Kina, ”som förblir fokuserad på ramverket för att investera, anpassa och konkurrera.” Intensiv konkurrens kräver intensiv diplomati för att hantera spänningar, hantera missuppfattningar och förhindra oavsiktliga konflikter. Och det här samtalet är ett sätt att göra det”.
Som sagt, hon listade också områden för samarbete inom nyckelområden ”där våra intressen är förenade” – antinarkotika, AI, militär-till-militär kommunikationskanaler och klimatfrågor. Hon förväntade sig att ”beroende på vad som händer under det kommande året, det skulle finnas – vi hoppas att det kommer att finnas en chans för ett annat personligt (toppmöte) möte, men kan inte spekulera om när det kan bli. Men under tiden finns det säkert ett värde i de personliga samtalen.”
Yellens sex dagar långa besök kommer att följas av en resa till Peking av utrikesminister Antony Blinken ”under de kommande veckorna”. Ett samtal mellan försvarsministrarna väntas också ”snart”. Faktum är att en stadig uppbyggnad pågår.
Biden började konversationen. Det är tänkbart att Washington, som står inför flera problem hemma och utomlands, behöver Kina mer än tvärtom. Fast i konflikterna i Gaza och Ukraina har Washington dåligt råd med en konfrontation i Taiwansundet. Återigen behöver USA Kinas samarbete inom viktiga områden som fentanylkontroll, klimatförändringar, artificiell intelligens, övergång till grön energi, etc. — och viktigast av allt, finansiell stabilitet.
Finansiell stabilitet är en kärnfråga. Yellens resplan är förankrad i hennes utökade möten med vice premiärminister He Lifeng under två dagar. He Lifeng utsågs i november förra året till chef för kontoret för den centrala finanskommissionen och har blivit chef för det kinesiska kommunistpartiets centrala finansiella och ekonomiska stab.
Yellen kommer att träffa finansminister Lan Fo’an, premiärminister Li Qiang, Pekings borgmästare Yin Yong, centralbankschef Pan Gongsheng och ledande kinesiska ekonomer. Det är tydligt att Yellens uppmärksamhet särskilt kommer att fokuseras på finansiell stabilitet, en avgörande mall för relationerna mellan USA och Kina.
USA:s penningpolitik befinner sig vid en vändpunkt. Den finansiella risken har ökat och osäkerheten ökar på den globala marknaden. Investerarnas oro märks tydligt i guldets växande dragningskraft som en fristad.
Det globala finansiella systemet kännetecknas av flera faktorer, såsom ohållbara skuldnivåer, geopolitisk konfrontation och en ny era av låg tillväxt, låga globala investeringar och avglobalisering. Men en viktig faktor som påverkar motståndskraften i det globala finansiella systemet är de nuvarande spekulationerna om en räntesänkning i USA, vilket kommer att få effekt på världsekonomin.
Historiskt sett har den amerikanska penningpolitiska lättnaden varit förebudet för globala finanskriser. Som världens största och näst största ekonomier kommer USA och Kina att vara i cockpiten för att navigera i alla globala finanskriser, där den höga efterfrågan på guld som en fristad för investerare är en tidig varningssignal.
Uppgången i guldpriserna speglar lika mycket panik över riskerna kring det globala finansiella systemet som bristande förtroende för tillgångar prissatta i amerikanska dollar. Poängen är att USA:s oansvariga penningpolitik i hög grad har påverkat den internationella efterfrågan på dollar och tillgångar i dollar.
Den enorma krisen i USA:s ekonomi kan inte sopas under mattan mycket längre. USA:s statsskuld idag, som uppskattas till 34 biljoner dollar, är nästan lika med det sammanlagda värdet av ekonomierna i Kina, Tyskland, Japan, Indien och Storbritannien.
Kinas balanserade penningpolitik, å andra sidan, har skapat politiskt utrymme och verktyg i reserv för Peking att tackla eventuella nya utmaningar för det globala finansiella systemet, samtidigt som valutamarknaden har blivit mer motståndskraftig.
Medan en räntesänkning från den amerikanska centralbankens centralbank ger upphov till rädsla för fortsatt kapitalutflöde från USA (eftersom lägre räntor innebär lägre avkastning på investeringar i tillgångar i US-dollar), är det högst troligt att Kina blir den föredragna destinationen för internationellt kapital. inflöden.
I motsats till västerländsk mediahype om att Kina tappar attraktionskraft för utländska investerare, började de främsta amerikanska företagen strömma till Kina förra månaden, satsa på den kinesiska marknaden, tillkännage nya investeringsavtal och starta nya butiker eller fabriker.
Kina kan bli en fristad för internationellt kapital. Ekonomin är på en uppåtgående trend och med de verktyg som står till dess förfogande för att säkerställa finansiell stabilitet förväntas Kinas valutamarknad bibehålla relativ stabilitet i en tid av ökande osäkerhet på den globala finansmarknaden.
Varför är detta en stor sak? Summan av kardemumman är att när det globala priset på guld stiger, en räntesänkningscykel börjar och de finansiella riskerna fördjupas, får Kina fler möjligheter att hantera sina tillgångsportföljer, och detta kan påverka Pekings innehav av amerikanska statsobligationer.
Pekings massiva stimulansprogram hjälpte västvärlden att återhämta sig från finanskrisen 2008. Medan resten av världen går på randen av recession, är det sista västerländska beslutsfattare vill att försvaga Kina, den största drivkraften för global ekonomisk tillväxt. Deras förväntningar är att Kina ska hjälpa till att kompensera för en förväntad nedgång i andra delar av världen.
Men geopolitiska frågor spelar in. Taiwanfrågan och Pekings vänskapliga band med Moskva toppar listan över tvistefrågor. Biden tog upp med Xi oro över Kinas ”stöd till Rysslands försvarsindustriella bas och dess inverkan på europeisk och transatlantisk säkerhet.”
Det kinesiska utrikesministeriets talesman Wang Wenbin kontrade snabbt med att ”Andra länder bör inte förtala och angripa normala relationer mellan Kina och Ryssland, inte undergräva Kinas och kinesiska företags legitima rättigheter och inte lägga skulden på Kina och provocera fram konfrontation”.
Peking har inte glömt att Obama-administrationen visade sin ”tacksamhet” inom ett par år efter finanskrisen 2008 genom att avslöja strategin ”pivot to Asia” för att klippa Kinas vingar och begränsa dess uppgång – ett tänkesätt som fortfarande definierar Biden-administrationens kurs. .
Xi var tydlig i sitt språk och varnade Biden för att ”Kina inte kommer att sitta på händerna” inför extern uppmuntran och stöd för Taiwans självständighet. Inte heller, sa han, kommer Kina att ”luta sig tillbaka och titta på” om USA förblir ”fixerat på att begränsa Kinas högteknologiska utveckling och beröva Kina dess legitima rätt till utveckling.”
Bidens svar var att ”Det ligger i världens intresse att Kina lyckas”.
Artikeln var synnerligen intressant som komprimerad sammanfattningsversion av sakernas tillstånd.
Jag själv har kort följt den amerikanska finansministern Yellens nu samtida uttalanden i just Kina dessa dagar och det märks ömsom goda självinsikter och ömsom självuppskattningar av just dålig insikt.
De amerikanska Förenta staterna, uttalade hon, att ”hon och president Biden var överens” (som förstärkningsargument) kan ”inte acceptera” att den kinesiska industrin kort och gott producerar massor av konsumtionsvaror och skickar ut i världen och med det stänger ned industrier och gör massor med amerikaner arbetslösa i Amerika – och så vidare. Den kinesiska kapitalismen är alltså farlig!
Det vill säga: att Kina får liksom ”inte tillämpa” de världsliga kapitalistiska reglerna om tillgång och efterfrågan, liksom dess prissättning fram till konsument, som Amerika självt gör (i hela världen) och liksom alla andra länder också gör.
Man får anledning att tro att i och med globalismens sakta försvagande dessa år, så blir alltfler länder med kraftiga och smärtsamma handelsunderskott (som den amerikanska exportekonomin) också alltmer ”nationalist-kapitalistiska” rent ekonomiskt.
Numera skall då inte frihandel råda då det – plötsligt – är väldigt negativt för den amerikanska sidan. Kapitalismen är alltså bara ”bra” om den går i amerikansk favör.
En hel del undersökningar har gjort genom åren om nationers och folks syn på andra länders produkter och etablering utomlands och förhållanden till det egna landet o.s.v. Internet är fullt av detta (så läs vidare på egen hand). Amerikanska folket var ofta högt positivt ställda till att främmande företag också investerade i andra länder (generellt), och att amerikanska företag investerade och etablerade sig i utlandet. Men när det kommer till att utländska effektiva jätteföretag etablerar sig i Amerika och tar marknadsandelar från amerikanska företag, så sjunker stödet kraftigt till ofta en helt negativ syn på denna just rimliga kapitalistiska princip på den egna amerikanska hemmamarknaden. Det vill säga när de kapitalistiska spelreglerna inte favoriserar den amerikanska ekonomin är ”de inte bra”, helt enkelt. En slags amerikansk ”exceptionalism” (en ”undantagslära”).
Vi kan misstänka att om en ny Trump-president tillträder en andra period i januari år 2025, blir det än hårdare med alltmer isolationistisk ”nationalist-kapitalism”.
Europa liksom Kina gör klokt i att skydda sig för den nya och ganska ekonomiskt intoleranta amerikanska ”nationalist-kapitalismen” – eller vad vi nu vill kalla den. Isolationism?
Amerikansk kapitalism är uppenbarligen bara bra om den är dominerande, men inte hårt konkurrerad.
Det fanns en gång en teori om imperialismens sex stadier. Det sjätte var tydligen när sporten tog över som dominerande händelse i samhället som en distraktion från ointressant politik, ett slags substitut för krig och konflikter.
Detta sjätte stadium hette då dekadens.
Med Trump kommer intolerans, ignorans och dekadens. Trump kan mycket väl bli den amerikanska ekonomiska modellens alldeles egen begravningsentreprenör.
”Trump kan mycket väl bli den amerikanska ekonomiska modellens alldeles egen begravningsentreprenör.”
Om det skulle bli så tycker jag det borde vara fler än jag som kommer bli mycket tacksamma på den här webbtidningssajten.
Därför jag menar det är den demokratiskt liberala modellen som står i vägen till förändring.
Okej för man kan byta till sig politiskt förtroende mot konsumtion men när människor istället känner otrygghet i vardagen då hjälper inga mängder av tillväxt och hotta prylar i Världen.
Ett stort plus för det Auktoritära Samhället är att det har mandat för att skapa ordning.
Demokratin saknar denna fasta hand och formar istället ett samhälle som av många (inklusive mig själv) uppfattas som förslappat och lössläppt.
Liberalism är det största hotet för länderna Kinas och Rysslands existens.
Allt efter deviset:
”Enade vi stå – Söndrade vi falla”
Det är vad Demokratin är, ett söndrat samhälle med olika viljor spretande åt alla tänkbara håll.
Det är klart att människor med sinnen har olika viljor men det måste vara så pass samlade att de kan bilda en nation utan för stora inre spänningar.
Både USA och Sverige har klarat det här med ökad välfärd och stigande tillväxt men när festen tagit slut kanske det inte längre är lika enkelt för alla de olika viljorna att komma överens?