Biden och Latin-Amerika: Hammare eller skalpell?

Denna artikel Midt i fleisenhar skrivits av Mario Ramos, direktör för Andean Center for Strategic Studies. Artikeln har ursprungligen publicerats i Creative Commons / Alainet

Den har vänligen översatts av Rolf Nilsson.

Biden och Latin-Amerika: Hammare eller skalpell?

Det team som Biden nu sätter samman för att hantera nationell säkerhet skiljer sig inte mycket från det under Obama-åren när det gäller tillvägagångssätt, anslutningar och åsikter.

Ända sedan USA, i frånvaro av en kommunistisk fiende, uppfann det ändlösa kriget mot terror, använde de modellen att ”för att bekämpa terrorism använder man terrorism som ett verktyg” tills de själva blev den viktigaste terroraktören.

Således förvandlades de amerikanska underrättelsetjänsterna till en omfattande militärapparat för att utkämpa denna nya typ av krig. Detta är ett krig som har global räckvidd och kan utkämpas på flera fronter samtidigt och med mycket låga politiska, militära och ekonomiska kostnader (modell plundring av de attackerade nationernas resurser och kopplingar till organiserad brottslighet).

Inom denna ram förfinade Obama / Biden-administrationen doktrinen om smart våldsanvändning och okonventionellt totalt krig. Således skapas små ställföreträdande arméer (proxies) för att utkämpa imperialismens / sionismens krig, vilket är fallet med Islamiska staten och andra grupper.

Privata säkerhetsföretag, eller ”entreprenörer”, intar gradvis en central roll och får allt flera uppgifter, från riktade mord till att lasta attackdrönare med raketer. Alltid under samordning av statliga specialtjänster har ’entreprenörerna’ sedan tagit över ansvaret för att utkämpa hemliga krig i olika delar av världen.

Om vi ​​ska beskriva hur de dolda krigshandlingarna från Biden-regeringen kommer att se ut, är det den föredragna användningen av skalpell i stället för hammare, vilket är i full överensstämmelse med den strategiska doktrin som skapats i Obama-administrationen. Formeln är: hemliga verktyg av alla slag, ”entreprenörer” och ”suppleanter”, där statliga specialtjänster ”leder inifrån skuggorna”.

Bidens skalpell kommer att exakt och intelligent använda en strategi, som andra strateger upptäckt för länge sedan, och försöka vinna befolkningens stöd. Här kommer sannolikt sanktionerna och blockaden mot Venezuela och Kuba att lindras, eftersom de så småningom kommer att påverka hela folket, oavsett deras politiskt-ideologiska tillhörighet.

Detta var Obamas avsikt med att mildra blockaden mot Kuba, men Trump skärpte den igen, delvis på grund av tryck från exillobbyn i Florida och hans valberäkningar, vilket det senaste valet visade. Efter den amerikanska katastrofen i krigen i Irak och Afghanistan vill USA hitta metoder och medel för att uppnå sitt mål att avsluta den bolivariska revolutionen i Venezuela och andra nationella folkliga processer i Latinamerika. De vet att de måste prioritera holistiska metoder och undvika användning av militär makt, så långt det är praktiskt möjligt, särskilt konventionella styrkor. Även om mycket specifika militära precisionsoperationer kan genomföras.

För att motverka denna strategi krävs en hög grad av uppfinningsrikedom och effektivitet i politiskt och kommunikationsmässigt ledarskap från nationella / folkliga regeringar och processer. När jag säger processer menar jag att politiskt ledarskap inte bara kommer an på de nationellt-folkliga regeringarna i Latinamerika, utan på alla handlingar från alla sociala och politiska aktörer i Latinamerika och Karibien. Var och en spelar en roll inom sitt specifika område. Politiska system, som exempelvis venezuelanernas, kräver en ständig utveckling av folkmakten och folkets sociala och politiska medvetande. Eftersom det politiska systemet ger möjlighet till destabiliserande handlingar, som den senaste historien har visat.

Men sedan USA påbörjade sitt ändlösa krig mot terrorism har många saker hänt och det geostrategiska spelbrädet har utvecklats. Det är inte längre en värld med bara en supermakt, där USA är den enda dominerande makten.

Idag har en multipolär värld konsoliderats. Förenta staterna upplever en intern kris som kan utvecklas till ett inbördeskrig eller åtminstone till en intensifiering av den nuvarande socio-politiska konflikten.

Colombia, som enligt planerna var brohuvudet i en potentiell invasion, kan inte längre spela den rollen. Den colombianska oligarkin är själv ansvarig för att fredsprocessen misslyckats, och idag är Colombia praktiskt taget en misslyckad stat med ett ”nytt” inbördeskrig på gång. I vårt Amerika återställer progressiva eller vänsterregeringar gradvis ett handlingsutrymme. Mot bakgrund av ovanstående betyder detta att det inte finns några politiska förutsättningar för användning av hammaren, men det finns utrymme för användning av skalpellen; på så vis kommer Biden att söka upprätthålla de olika fronterna mot detta upproriska Latinamerika.

Mordet på den iranska kärnkraftsforskaren Mohsen Fakhrizadeh med hjälp av ett satellitstyrt maskingevär och en avancerad AI-kamera, och mordet på general Qasem Soleimani med en drönare, indikerar att USA / Israel fortsätter och kommer att fortsätta sin politik med selektiva mord, och detta ”programmet” kan komma att förstärkas i det venezuelanska fallet under Biden. Ovanstående kräver att den venezuelanska regeringen bland annat snabbt utvecklar teknik för att försvara sig mot sådana attacker och att man vidareutvecklar nivån på underrättelsetjänsterna. Denna faktor måste också beaktas av de andra suveräna regeringarna i vårt Amerika.

Det nationella säkerhetsteam som Biden nu sätter samman skiljer sig inte mycket från vad som fanns under Obama, och detta är en tydlig indikation på hur Biden-regeringen kommer att bli. Således föreslås general Lloyd Austin som försvarsminister (Pentagon), som efter att ha lämnat de väpnade styrkorna blev medlem i styrelsen för Raytheon Technologies, en av de viktigaste försvarsentreprenörerna, bland andra organisationer och vapenföretag han innehar positioner i.

Antony Blinken, som nomineras till utrikesfrågor, är känd för sitt stöd för ”humanitära interventioner.” Tydligen kommer chefen för National Intelligence att vara Avril Haines, just en av initiativtagarna till användningen av drönare i selektiva attentat. Kort sagt, många av de nominerade är på något sätt kopplade till det militärindustriella komplexet och har ingått i tankesmedjor.

Varje imperium har genom historien kontrollerat sina arméer eller militära handlingar på olika sätt. Han-Kina på 1000-talet e.Kr. fulländade politiken att använda barbarer för att bekämpa barbarer. Så vad USA gör, genom att försöka skapa kaos och inbördeskrig och ställa latinamerikaner mot varandra, är inget nytt. Det kommer inte heller att vara nytt, i fallet med Venezuela, om imperialismen lyckas skapa minimivillkoren för att implantera en påstådd ”fri armé” i Venezuela. Ett tydligt tidigare exempel var etableringen av ’Contras’ i Nicaragua, för att undergräva den sandinistiska förändringsprocessen.

Den historiska nackdelen med legosoldater är, att deras motiv är pengar. Jag känner inte till legosoldater som någonsin har vunnit ett patriotiskt krig, även om de har varit inblandade i många krig, med olika resultat beroende på andra sammanhang och andra variabler.

I sina studier bevisade Engels något som har varit en historisk konstant – arméer är beroende av ekonomiska förhållanden – och USA befinner sig inte precis i en ekonomisk situation som gör att de kan utkämpa ett krig i vårt Amerika. De vet hur man startar det, men inte hur man avslutar det; gringos känner mycket väl Latinamerikanernas uthållighet i krig; det kommer att bli en långvarig konflikt, som kan sluta med en utplåning av det som finns kvar av världshegemonin och följaktligen gynna konkurrenterna. Tvärtom vet varje strateg att försvar alltid är starkare än attack, och därför har svaga nationer under angrepp kunnat besegra imperier. Därför kommer Biden-regeringen att försöka skärpa skalpellen för att uppnå sitt mål utan sådan risk och genom att använda indirekta och dolda metoder.