Bidens återval hänger på framgången för Kievs motoffensiv

Källa: https://korybko.substack.com/p/bidens-re-election-hinges-on-the 

 Av Andrew Korybko

Hur man än vrider och vänder på det finns det nästan ingen chans att Kievs motoffensiv kommer att uppfylla den västerländska allmänhetens förväntningar utan någon svart svan-händelse (’black swan’, något som tidigare tedde sig omöjligt, ö.a.), vilket innebär att Biden kommer att ställa upp för omval med två förluster i Afghanistan och Ukraina i bagaget. Det är svårt att föreställa sig att amerikanerna kommer att ge honom och hans team ytterligare fyra år på posten efter att de förödmjukat USA så illa, men tiotusentals fler kan fortfarande dö innan dessa krigshökar har avlägsnats från makten. 

Red: ”Teorin om svarta svanar är en metafor som beskriver en händelse som kommer som en överraskning, får stora konsekvenser och ofta rationaliseras på ett olämpligt sätt i efterhand när man har facit i hand. Termen är baserad på ett gammalt talesätt som antog att svarta svanar inte existerade – ett talesätt som omtolkades för att lära ut en annan läxa efter att de upptäcktes i Australien. ” https://en.wikipedia.org/wiki/Black_swan_theory

 Den ukrainske presidentrådgivaren Mikhail Podolyak sade till italienska medier att hans lands mycket upphaussade motoffensiv redan inleddes för några dagar sedan, vilket är märkligt eftersom den tidsramen sammanfaller med dess proxyinvasion av Rysslands Belgorodregion som bara var en manöver för att avleda från Artyomovskförlusten. Denna mediedrivna stunt misslyckades dock totalt med att uppnå några påtagliga vinster, vilket väcker ännu fler frågor än någonsin tidigare om huruvida motoffensiven kommer att lyckas överhuvudtaget. 

 Washington Post uppmärksammade i mars hur dåligt det gick för Kievs trupper i det Nato-ryska proxy–kriget, vilket följdes av att Politico en månad senare citerade anonyma tjänstemän från Bidenadministrationen som oroade sig för konsekvenserna av att det inte skulle uppfylla allmänhetens förväntningar. Den tidigare ryske schackmästaren Garry Kasparov kokade sedan ihop en konspirationsteori där han spekulerade vilt i att Kremlagenter infiltrerat Vita huset och saboterat motoffensiven innan den ens börjat. 

Denna populära pro-Kiev figur (Kasparov) verkade ha blivit skrämd av ordföranden för representanthusets utrikesutskott Michael McCaul som sa till Bloomberg att ”Jag tror att mycket kommer att stå på spel med denna motoffensiv. Om Ukraina är framgångsrikt i det amerikanska folkets och världens ögon, tror jag att det kommer att förändra förutsättningarna för fortsatt stöd. Om de inte gör det kommer det också att ha en inverkan, dock på ett negativt sätt.” Med andra ord skulle ett misslyckande kunna leda till att USA kraftigt minskar sitt stöd till Kiev.

Däri ligger den verkliga anledningen till att motoffensiven fortfarande fortsätter trots de överväldigande oddsen mot att den ska lyckas som Washington Post och Politico har beskrivit i detalj under de senaste månaderna. Bidens omval hänger på framgången med denna kampanj efter att Nato redan skickat över 165 miljarder dollar i skattebetalarstöd till Kiev, varav den stora majoriteten kom från USA. Han behöver allt som hans opinionsbildare kan framställa som en seger för att rättfärdiga detta inför nästa års val. 

 Det är inte heller bara för att blidka skattebetalarna i denna alltmer partipolitiska konflikt, där ett ökande antal republikaner efterlyser mer pragmatism och återhållsamhet i motsats till sina demokratiska rivaler, vilka fortfarande vill gå in allt mer så länge som det krävs. Biden ledde USA:s mest förödmjukande militära förlust i historien efter den kaotiska evakueringen från Afghanistan i augusti 2021, som resulterade i att ett stort antal amerikaner och allierade lokalinvånare lämnades kvar i ett okänt öde. 

 Han och hans team bryr sig inte om hur många tiotusentals ukrainare som måste offras i denna konflikt, så länge de kan uppnå något som demokraterna kan förvränga som att de har skapat den mest geostrategiskt betydelsefulla konflikten sedan andra världskriget, värd att provocera fram. En misslyckad räd in i Ryssland och ett misslyckat mordförsök på president Putin anses av de flesta amerikaner inte vara värt risken för ett tredje världskrig på grund av felberäkningar. 

 Efter 15 månaders strider har Kiev bara lyckats återerövra en del av det territorium som man hävdar är ens eget, vilket inte är imponerande med tanke på att man har fullt stöd av det som USA framställer som världens mäktigaste militärallians genom historien. NATO-chefens självutnämnda ”logistikkapplöpning”/”utnötningskrig” med Ryssland, som han utlyste i februari, visade oavsiktligt att Rysslands militärindustriella komplex kan konkurrera med hela västvärldens. 

Detta var ett oavsiktligt självförvållat slag mot detta de facto nya kalla krigsblocks rykte om att vara en militär supermakt och misskrediterade därmed också deras informationskrigföring om att den ryska ekonomin håller på att kollapsa. I slutet av januari medgav New York Times att västs sanktioner misslyckats, och sedan medgav de i slutet av februari efter NATO-chefens dramatiska uttalande att de också misslyckats med att isolera Ryssland. 

 Redan ovanstående fakta får Biden att framstå som en tafatt dumskalle som provocerade fram denna konflikt, som bara bevisade hur begränsat USA:s inflytande och makt har blivit under de senaste åren, men han framstår som ännu värre om man ser till den större bilden. Tysklands förbundskansler Olaf Scholz, Fiona Hill, tidigare medlem i USA:s nationella säkerhetsråd, och Jared Cohen, Goldman Sachs President of Global Affairs, erkände alla tidigare i maj att multipolaritet nu är en geopolitisk realitet till följd av denna konflikt. 

Det är bara Bidenadministrationen och allierade propagandister utomlands som fortfarande förnekar detta, vilket sätter ännu större press på deras ombud i Kiev att uppnå något konkret under motoffensiven, som de sedan kan hävda har gjort det värt att provocera fram denna konflikt. Klockan tickar också, eftersom det finns en växande enighet i världen om att detta är deras sidas ”sista hurra” innan de sannolikt inleder vapenvila och fredssamtal i slutet av året eller senast i början av 2024. 

 Västvärldens militärindustriella kris kommer oundvikligen att begränsa takten, skalan och omfattningen av det väpnade biståndet till Kiev, för att inte tala om den amerikanska valperioden som kommer att innebära att konflikten politiseras på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Istället för att nyktert erkänna sin sidas brister och proaktivt försöka nå någon form av fredsavtal som sedan skulle kunna utnyttjas som förevändning för honom att vinna Nobels fredspris och därmed öka sina utsikter att bli omvald, spelar Biden, med dåliga odds, på att motoffensiven kommer att lyckas. 

 Även Mark Milley, ordförande för Joint Chiefs of Staff, förutsåg i slutet av januari att det sannolikt kommer att vara omöjligt för Kiev att i år få bort Ryssland från allt territorium som de hävdar är deras eget, vilket innebär att Biden och hans team försöker visa att USA:s ÖB har fel. Detta bekräftar i sin tur att de prioriterar politik framför militär rådgivning, vilket ger ytterligare trovärdighet åt påståendet att denna motoffensiv bara handlar om Bidens omval och inte om att pressa tillbaka Ryssland till dess gränser från före 2014. 

 Om man misslyckas med att uppnå detta maximala mål, enligt Milleys och de tidigare citerade amerikanska mediernas förväntningar, kommer republikanerna med rätta att kasta sig över Biden och anklaga honom för att ha kokat ihop den värsta konflikten sedan andra världskriget i ett desperat försök att vinna omval genom att avleda uppmärksamheten från sin förödmjukande förlust i Afghanistan. Med ryggen mot väggen kan man inte utesluta att hans team kommer att råda honom att eskalera till otänkbara nivåer, även om Rysslands hypersoniska missiler sannolikt kommer att hindra honom från att korsa den ultimata röda linjen. 

 Hur man än vrider och vänder på det finns det nästan ingen chans att Kievs motoffensiv kommer att uppfylla den västerländska allmänhetens förväntningar om det inte inträffar något extraordinärt, vilket innebär att Biden kommer att ställa upp för omval med två förluster i bagaget, i Afghanistan och Ukraina. Det är svårt att föreställa sig att amerikanerna kommer att ge honom och hans team ytterligare fyra år på posten efter att USA förnedrats så illa, men tiotusentals fler kan fortfarande dö innan dessa krigshökar avlägsnas från makten.