Tvåpart-samförståndet inom Beltway att USA är den ”oumbärliga” världsmakten tillskrivs vanligtvis de neokonservativa som har drivit USA:s utrikes- och säkerhetspolitik i successiva administrationer sedan 1970-talet. (The Beltway är ringvägen runt Washington, en term som syftar på makteliten i staden, etc.)
En kommentar i Washington Post lördagen den 7 januari 2023 med titeln Time is not on Ukraines sida , undertecknad av tidigare utrikesminister Condoleezza Rice under George W. Bushs presidentskap och tidigare försvarsminister Robert Gates (som tjänstgjorde under båda Bush och Barack Obama), belyser detta paradigm. (Se bland annat en sammanfattning av artikeln här.)
Rice and Gates är robusta kalla krigare som är entusiastiska över Natos krig mot Ryssland. Men deras önskan är att president Biden ska öka insatserna ”dramatiskt” i Ukraina.
Krönikan återvänder till de två världskrigen som markerade uppkomsten av USA som världsmakt och varnar för att den USA-ledda ”regelbaserade ordningen” sedan 1990 – kodord för USA:s globala hegemoni – är i riskzonen om Biden misslyckas i Ukraina .
Rice och Gates erkänner indirekt att Ryssland är på vinnarspåret, i motsats till den västerländska berättelsen om triumf så här långt. Uppenbarligen är de nervösa inför den förväntade kommande ryska offensiven.
Likaså är texten typisk för amerikansk politik. Den utdragna striden om att välja talman för representanthuset och dess dramatiska resolution i ett dödläge bland republikanerna visar på en dysfunktionell kongress mellan nu och valet 2024.
Kevin McCarthy, som hade stöd av förre presidenten Donald Trump, vann till slut, men först efter att ha gjort en rad eftergifter till den populistiska flygeln i GOP, vilket har försvagat hans auktoritet. AP rapporterade :
”Anklagelser slungades, skarpa ord utbyttes och våldet avvärjdes tydligen bara med nöd och näppe… Det var slutet på en bitter tvist som hade visat både styrkan och bräckligheten i den amerikanska demokratin.”
En hög politiker från Kreml har redan kommenterat det. McCarthy gjorde själv ett uttalande efter valet till ny talman i representanthuset, där han listade sina prioriteringar för en stark ekonomi, motverka illegal invandring över den mexikanska gränsen och konkurrens med Kina, men utelämnade all hänvisning till situationen i Ukraina eller höjningen medel för Kiev.
McCarthy hade faktiskt redan i november sagt att republikanerna i kammaren skulle motsätta sig obegränsat och omotiverat ekonomiskt stöd till Ukraina.
Nu vägrar Rice och Gates att marschera unisont med Trump. Men även om hans roll minskar är Trump fortfarande en aktiv spelare, har en massiv närvaro, och han utövar avsevärd kontroll och är den överlägset starkaste rösten i det republikanska partiet. Det som definierar republikanerna idag är utan tvekan Trump. Därför kommer hans stöd till McCarthy att få sina konsekvenser.
Biden förstår det. Det är inte otänkbart att Rice-Gates op-ed blev ogillades av Vita huset och det amerikanska säkerhetsetablissemanget och utan tvekan skrevs det av neocons. Kolumnen dök upp dagen efter det gemensamma uttalandet den 5 januari av Biden och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz som betonade deras ”orubbliga solidaritet” med Ukraina.
Under enorma påtryckningar från Biden gav Tyskland och Frankrike upp förra veckan och gick med på att förse Ukraina med infanteristridsfordon. Scholz gick också med på att Tyskland skulle leverera ett extra Patriot luftvärnsbatteri till Ukraina. (En topp SPD-politiker i Berlin har sedan dess uttryckt reservationer.)
Samma dag som meddelandet dök upp höll Pentagon, ovanligt för en lördag, en pressträff av Laura Cooper, biträdande biträdande försvarsminister för internationell säkerhet för Ryssland, Ukraina och Eurasien. Cooper uttalade uttryckligen att kriget i Ukraina hotar USA:s globala position:
– Ur ett övergripande strategiskt perspektiv är det svårt att tillräckligt tydligt betona de förödande konsekvenser som skulle uppstå om Putin skulle lyckas nå sitt mål att ta över Ukraina. Detta skulle skriva om internationella gränser på ett sätt som inte setts sedan andra världskriget. Och vår förmåga att vända dessa vinster och att stödja och stå vid en nations suveränitet är något som ger genklang inte bara i Europa utan runt om i världen.”
Katten är äntligen ute ur påsen – USA kämpar i Ukraina för att bevara sin globala hegemoni. Slump eller inte, i en sensationell intervju i Kiev avslöjade även den ukrainske försvarsministern Oleksii Reznikov i helgen att Kiev medvetet låtit sig användas av Nato i blockets större konflikt med Moskva!
För att citera honom:
”På NATO-toppmötet i Madrid (i juni 2022) slogs det tydligt fast att det största hotet mot alliansen under det kommande decenniet skulle vara Ryska federationen. Idag eliminerar Ukraina detta hot. Vi utför Natos uppdrag idag. De offrar inte sitt blod. Vi gör. Det är därför de måste förse oss med vapen.”
Reznikov, en före detta sovjetisk arméofficer, hävdade att han personligen fick gratulationskort och sms från västerländska försvarsministrar om detta. Insatserna kunde inte vara högre, och Reznikov hävdade också att Ukrainas medlemskap i Nato är en avgjord fråga.
Och redan på lördagen tillkännagav Pentagon på uppdrag av Biden-administrationen sitt största enskilda hjälppaket för Ukraina hittills sedan presidentvalet. Uppenbarligen drar Biden-administrationen alla pluggar. Ytterligare ett möte i FN:s säkerhetsråd är planerat till den 13 januari.
Men Putin har gjort klart att ”Ryssland är öppet för en seriös dialog – under förutsättning att myndigheterna i Kiev möter de tydliga krav som har ställts upprepade gånger, och erkänner de nya territoriella realiteterna.”
När det gäller kriget är beskedet från Donbass ytterst oroande. Soledar är i ryska händer , och Wagner-gruppen drar åt snaran kring Bakhmut, ett strategiskt kommunikationsnav och stödpunkt för ukrainska styrkor i Donbass.
Å andra sidan, och tvärtemot förväntningarna, är Moskva oberörd av enstaka teatraliska ukrainska drönarangrepp inne i Ryssland. Den ryska opinionen stöder Putin fullt ut.
Chefen för de ryska styrkorna, general Sergej Surovikin, har prioriterat att stärka den så kallade ”kontaktlinjen”, som har visat sig effektiv mot ukrainska motangrepp.
Pentagon är osäker på Surovikins framtida strategi. De känner till hans fantastiska framgång med att inringa Nato-officerare från Aleppo i Syrien 2016, är belägringar och utmattningskrig Surovikins styrka. Men man vet aldrig. En stadig rysk uppbyggnad i Vitryssland pågår. S-400 och Iskander missilsystem är utplacerade där. En NATO (polsk) attack mot Vitryssland är inte längre realistisk.
Den 4 januari hälsade Putin det nya året på den formidabla fregatten Admiral Gorshkov , som bar det ”banbrytande Zircon hypersoniska missilsystemet, som inte har någon motsvarighet internationellt”, och inledde ”ett långväga marin uppdrag över Atlanten och Indiska oceanen, som såväl som Medelhavet.”
En vecka tidigare anslöt sig den sjätte missilbärande strategiska kärnkraftsdrivna ubåten av klassen Borei-A, Generalissimus Suvorov, till den ryska flottan. Sådana ubåtar är kapabla att bära 16 interkontinentala ballistiska missiler av Bulava-typ.
Krigsdimman samlas kring Rysslands avsikter. Rice and Gates har varnat för att tiden arbetar till Rysslands fördel:
”Ukrainas militära kapacitet och ekonomi är nu nästan uteslutande beroende av livlinor från väst – i första hand USA. I avsaknad av ytterligare ett stort ukrainskt genombrott och framgång mot ryska styrkor kommer västvärldens påtryckningar på Ukraina att förhandla fram en vapenvila att växa allt eftersom månader av militärt stillastående passerar. Under rådande omständigheter skulle varje förhandlad vapenvila sätta ryska styrkor i en stark position.”
Detta är en brutalt ärlig bedömning. Bidens samtal med Scholz i fredags visar också på den ångest som plågar honom. Med fragmenteringen av den politiska klassen i Amerika har Biden också dåligt utrymme för sprickor i alliansens enhet. Märkligt nog var detta också huvudinnehållet i en artikel för fjorton dagar sedan av en rysk expert Andrey Kortunov som skrev i det kinesiska kommunistpartiets dagstidning Global Times under rubriken America’s domestic problems could push Ukraina to sidelines of American public diskurs .
Kortunov skrev:
”Om man lägger känslorna åt sidan måste man acceptera att konflikten redan har blivit existentiell inte bara för Ukraina och Ryssland, utan också för USA: Biden-administrationen kan inte acceptera ett nederlag i Ukraina utan att möta stora negativa konsekvenser för USA:s ställning hela tiden. värld.”
Kortunov skrev detta nästan två veckor innan Rice och Gates började få samma metafysiska uppenbarelse. Men neocons är ännu inte beredda att acceptera valet som faktiskt stirrar på dem – Biden simmar med Putin mot en multipolär världsordning, eller sjunker i det oroliga vattnet.
Ett flygblad från 1999: Förödelsen i Jugoslavien den 74:e dagen av Nato:s bombningar:
————————————————————
(Som inte var sanktionerat av FNs säkerhetsråd.) Lilla sketna Danmark och Norge deltog som vanligt, alla Natos flygvapen, från 5.000 meters höjd, men man vågade inte sätta in trupper, väst är ju fega med sånt, men nu har de mött i Ukraina ett fullskaligt manöverkrig på bred front , som Nato kommer att förlora.
Nato och USA brukar ju spöa upp småstater utan en militär kapacitet, därför är det viktigt att Nato förlorar, och får blodig näsa i Ukraina/Donbass. Nu har Nato mött sin överman. Alla väntar på det, de är desperata nu.
Nato bombade i 78 dagar, bara så skamligt, till slut måste Ryssland, som var svagt då ingripa, och rädda Nato, men fick sig en läxa, som vi ser idag. Kriget förde fram Vladimir Putin till makten, den som Nato hatar idag, tacka Nato.De bombade Belgrad den 6 april 1999 som var en årsdag av NaziLuftwaffebombningen 6 april 1941, med 17.000 offer. Därför tyskarnarna så gärna ville krossa Jugoslavien, som de inte lyckades slå ut i kriget, 1941-1945, jugoslaviska folkarmén kunde bli ett hot mot tyskarna.
Men Ryssland fick inte vara med i europeisk säkerhetspolitik, det var bara för Nato/EU /USA, som dominerat och styrt i Europa sedan 1945, och sina kolonialvälden, och sprängningen av Nordstream som de hatade, är en hemsk konsekvens av det, men Tyskland är på dekis, uträknat. Sverige döljer något kring detta.
Därför är det vitalt att Nato/EU/USA/Sverige förlorar kriget och förlorar stort. Det är ett episkt krig med Ukraina som proxy,så korkade är de, som kommer att avgöra världspolitiken för lång tid framåt, men nödvändig kraftmätning, som drabbar så många, och Natokriget mot Jugoslavien, har orsakat Ukrainakriget, och Tyskland får betalt för sina onda gärningar, mot Jugoslavien.
————————————————————
Minst 2.000 civila har mist livet. Ca 6.000 civila har skadats. Industrin och infrastrukturen har slungats tillbaka flera årtionden. Minst 2 miljoner har drabbats av fattigdom. Ca 600.000 har förlorat arbetet. 50 fabriker är nu oanvändbara, varav 2 av landets 3 raffinaderier, för olja.
Minst 5.250.000 (av 10 miljoner invånare) drabbas dagligen av elavbrott och brist på dricks-vatten.
Nato bombar sjukhus ! Antalet skadade sjukhus och vårdcentraler = ca 100.
Förstörda kraftverk och eltransmissionsanläggningar = ett 10tal.
Skolorna har blivit ett mål ! Förstörda och skadade skolor – ca 200.
Tusentals bostadshus har skadats eller jämnats me marken. Kulturminnesmärken har blivit militära mål ! 24 medeltida kloster, kyrkor och museer har skadats.
Transportmöjligheterna av basvaror har försvårats avsevärt, i redan hårt sanktionerade Jugoslavien. 23 broar och viadukter har bombats, 10 järnvägar, 10tal huvudvägar och 8 flygplatser har gjorts obrukbara, samt 11 jvg-broar, och 34 riksvägsbroar, bombade.
Förstörda/skadade bränsledepåer – flera 10tal.
Förstörda skadade förvaltningsbyggnader = ca 30.
Yttrandefrihet ? 38 % av Jugoslaviens radioanläggningar har förstörts, och TV-byggnaderna i
Belgrad och Novi Sad har förstörts.TV-tornetr och Kinas ambassad.
Anfall per natt – 350, mot 35 vid början av kriget.
Kriget har behandlats bl.a. Hur 7-faldige Wimbledonmästaren Novak Djokovic nästan dödades av Natos terrorbombningar av Belgrad.
Vad som är på väg att hända är vad vi länge förväntat oss. USA hegemonin och diktaturen faller sönder och en ny världsordning växer i steg fram. De dysfunktionella ”demokratierna” fungerar som en broms, men förmår inte stanna tåget.
Precis som ni förutspådde så håller ukrozionazi enheten på att vinna under det att den förlorar 10,000 tals soldater i Soledar och Bakhmut. 🤣🤣🤣
”As of January 14 2023, the Russian Ministry of Defence (MoD) claims to have destroyed more than 7,500 armoured fighting vehicles of all types, 372 planes and 200 helicopters, 400 SAM systems, 982 MLRS, more than 3,800 self-propelled and towed artillery and 8,000 soft-skinned military vehicles, which include civilian-model trucks and cars.
More specifically, Russia says it has hit at least 31 of the 38 M142 HIMARS MLRS launchers pledged by the US, plus six of the 13 M270 tracked MLRS, of the same nine-inch calibre, donated by the UK, Norway, Germany and France. Also on the clobber list are 122 of the 152 US-made M777 howitzers supplied — 80 per cent of them.”
Bäst före datum för ukrozionazi enhetens kryper allt närmare. Samling ryssofob kan fira segern i Kiev runt maj kanske? Boka era biljetter redan nu!!!
Lös mer om den ukrozionazi ”segern” som aldrig blir av här:
http://thesaker.is/tanks-for-nothing-nato-keeps-on-demilitarising-itself-in-ukraine/
Den cabal som består av sionist/neokonservativa anhang som driver på proxykriget mot Ryssland via ukrozionazi enheten
1. trodde aldrig att sanktioner skulle slå tillbaka
2. trodde aldrig att det skulle bli slut på ammunition till ukrozionazi enheten
3. trodde aldrig att Rysslands oljeinkomster skulle bli skyhöga
4. trodde aldrig att majoriteten av världens länder skulle bibehålla normala band med Ryssland
5. trodde aldrig att de skulle behöva en tydlig/koherent militär strategi för att kriga i östra europa.
Finns det något som denna cabal gjort? Nejdå det är svårt att hitta en enda sak de gjort rätt🤭
Om om de hybris stinna sionist/neokonservativ cabal som styr väst kan man läsa mer här https://www.unz.com/mwhitney/ukraine-is-the-hammer-about-to-fall/
DN 8/2- 2004: ”Naiv tro på USA-myt om folkmord ” Artikel av :överste Bo Pellnäs, fredsförhandlaren + OSSE representant på Balkan, på 1990talet.
” Trots krigsförbrytelser, har inte Milosevic gjort sig skyldig till mer än Saddam Hussein. Upp-takten till kriget sker sannolikt i Sbrerenica, Bosnien flera tusen muslimer dödas, som skylls på bosnienserberna. Då beslöt sig USA att göra sig av med Milosevic, men först måste han utnyttjas, för Daytonavtalet om fred i Bosnien. Jakten startar, när USA tvingar Milosevic att godta OSSE styrka, som i sig rymmer en CIA-cell om 50-70 man.
Redan 1998, samverkade USA med Kosovoalbanska gerillan UCK, svårt då med fred, när man stödjer ett krigförande part.
”I nästa steg tvingas serberna i februari till förhandla i Paris, där Kosovoalbanerna vägrar att godta avtalsförslag om Kosovo, en ställs inför alternativ att acceptera eller dras in i krig med Nato. Clinton driver målmedvetet, fram ett avgörande, som ungefär Bush mot Irak. När Paris förhandlingarna bryter samman tvingas OSSE bort, måste utrymma, och är en påtryckning mot serberna. Nato och USA gör klart skepp för drabbning.Den 21 mars har man lämnat Kosovo, Natos bombkrig börjar den 24 mars, utan mandat från FN, och förs under 78 dagar, 38.000 raider.
”Men Serbien massfördrev inte kosovoalbaner, massfördrivningar startar först en hel vecka efter bombningarna, detta pga av att serberna inte skrivit på Parisavtalet. Något folkmord på kosovoalbaner, pågår inte heller, innan kriget bryter ut, ett orimligt påstående, men en mass-aker i Racak i januari 1999, 40 offer döda, vissa under strid. Både Nato och EU har drivit fram kriget, Ryssland skulle ge veto. ”
”Under bombningarna, spricker dock Natosamarbetet. Frankrike har invändningar mot valet av bombmål, kringgår USA genom att orkestrera ”två krig” en stridsledning i Nato, en i USA. Clinton driver som Bush (Irak) fram ett resultat som de anser önskvärt, kapitulation eller krig. Enigheten om att anfalla serberna 1999 är lika påtaglig inom EU, 1999, som 2003 i EU att anfalla Irak.”
Vidare kan Pellnäs anse att svenska medier är förvånansvärt lite ifrågasättande. Kriget mot serberna hade inte att göra med fördrivning av kosovoalbaner.
(Min kommentar: Som kriget idag mot Donbassrepublikerna, som har beskjutits sedan 2014, där kan man tala om krigföring, men Ukraina har utnyttjats som Kosovo, fast den ryska kriget är bättre folkrättsligt motiverat, än Kosovo.Men ingen har vädjat för Donbass, där beskjuts civila mål av ukrainare varje dag.)
”Tiden mellan bombstart och fördrivning var mycket klara, entydiga,bombningen kom först. Men Clinton och Bush framställs i förmånlig dager vad gäller USAs intressen. Dåvarande presidentkandidaten Wesley Clark och Natobefälhavare, har lämnat starka vilseledande uppgifter om krigets förlopp vid Natos pressmöten i Bryssel. Milosevic är skyldig till ett antal krigsförbrytelser, men läget i Kosovo motiverade inte kriget mot Serbien. Men Milosevic kunde ha avsatts tidigare, om inte kriget förstärkt hans position. Kosovos gradvisa förvandling till Europas Colombia förefaller att gå mot sin fullbordan, enligt Bo Pellnäs.”
—–
Så här ser det ut, med prejudicerande handlingar, av USA/Nato/EU, särskilt 1999, och sen byggde USA upp sin monsterbas i Kosovo, Camp Steel. Förmodligen har ryssarna noterat detta i sitt grannskap. Men ”problemet ” var Nato – och ”lösningen” – Jugoslavien 1999,
Nato höll på att ge upp bombräderna, efter 78 dagar, Ryssland såg till att avbryta, men detta var före den stora Natoutvidgningen, och från 16 till 30 stater, och nu står fräcka Ryssland på ”Natos tröskel.” Hur det kan bli…
Den 17 maj skrev Vilhelm Agrell i DN, Om Nato förlorar… och oroade sig för en flyktingvåg av kosovoalbaner, på den tiden Sverige tog på sig att vara städgumma för USA-krigen.
Det börjar sippra ner fin fina nyheter om att ledande ukrozionazist har börjat ”äta på varandra” s a s. Det är nämligen så att helikopter kraschen som dödade två ukrozionazi ministrar igår var inte allas ett teknisk haveri. Vittnesmål gör gällande att helikoptern började brinna redan då den var i luften vilket tyder på sabotage/attack snarare än olycka. Alltså har ukrozionazi eliterna börjat ”äta varandra” så att säga. Dessutom nu när vi närmar oss ukrozionazi enhetens slutgiltiga kollaps så lär vi se mer av den varan framöver.
”the news that someone (or a group of someones) assassinated Ukraine’s top three intelligence officials — the Minister of Internal Affairs of Ukraine Denis Monastyrsky, his first deputy Yevgeny Enin and the State Secretary of the Ministry of Internal Affairs Yuriy Lubkovich. Wait a minute (some will say) we do not know if this was a mechanical failure or pilot error. True, no final conclusions, yet. But an eyewitness interviewed by one of the Kiev media claimed: the helicopter with the leadership of the Ministry of Internal Affairs of Ukraine on board was spinning and burning in the air before the collision.”
Läs mer här: https://sonar21.com/are-the-ukrainian-political-elite-starting-to-eat-each-other/