BREAKING: ICC utfärdar arresteringsorder för Netanyahu och Gallant

Artikel av Thomas Fazi https://www.thomasfazi.com/p/breaking-the-icc-issues-arrest-warrants?utm_source=post-email-title&publication_id=560592&post_id=151973331&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email, uppfiskad och översatt av Rolf Nilssón.

Website: thomasfazi.net

ICC bekräftar att Israel i Gaza har begått i stort sett alla krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten  som står i boken

Efter tretton månader av blodbad har Internationella brottmålsdomstolen (ICC) slutligen utfärdat arresteringsorder för Benjamin Netanyahu och Israels tidigare försvarsminister Yoav Gallant för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Gaza.

Detta innebär att om de reser till något av de 124 länder som har anslutit sig till ICC – vilket inte inkluderar Israel eller USA – måste de teoretiskt sett omedelbart gripas.

Det ska bli intressant att se hur de undertecknande länder som hittills har gett Israel politiskt och materiellt stöd – särskilt Storbritannien och de flesta EU-länder – kommer att reagera på domen och om de kommer att besluta sig för att acceptera och verkställa den, särskilt som de genom att göra detta indirekt skulle anklaga sig själva för att vara delaktiga i brotten.

Det är värt att läsa texten som förklarar beslutet, eftersom den bekräftar vad som har varit uppenbart för de flesta människor runt om i världen sedan början: att Israel i Gaza har begått praktiskt taget alla krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som står i boken, inklusive krigsförbrytelsen svält som en metod för krigföring och brotten mot mänskligheten mord, förföljelse och andra omänskliga handlingar, och att ”de påstådda brotten mot mänskligheten var en del av en utbredd och systematisk attack mot civilbefolkningen i Gaza”. (Författarens markering).

Även om ICC inte öppet anklagar Israel för folkmord eller utrotning står det att Israel ”skapade livsvillkor som beräknades leda till att en del av civilbefolkningen i Gaza förintades” och att ”befolkningen var måltavla av politiska och/eller nationella skäl” – vilket naturligtvis är själva definitionen av folkmord. (Författarens markering).

Domen är särskilt relevant eftersom ICC verkligen inte kan anklagas för att ha en antiisraelisk partiskhet. Domstolen har snarare fått mycket kritik genom åren just för att den uteslutande riktar in sig på icke-västerländska ledare, främst från Afrika, samtidigt som den vägrar att utreda krigsförbrytelser som begåtts av västländer eller deras allierade i länder som Irak, Libyen, Afghanistan och på andra håll.

Detta är förmodligen inte förvånande med tanke på att lagen är tandlös i avsaknad av en myndighet som kan genomdriva den, vilket är anledningen till att internationell rätt i slutändan alltid har varit underordnad den geopolitiska maktbalansen.

Många av ICC:s finansieringskällor kommer från västländer, vilket ytterligare väcker farhågor om dess opartiskhet. Dessutom är det känt att västländer har använt sitt inflytande för att forma domstolens agenda. USA har t.ex. utövat påtryckningar för att skydda sina medborgare och allierade från åtal från ICC.

För bara några månader sedan uttryckte ICC:s åklagare oro över de påtryckningar som domstolen utsattes för från USA när det gällde dess utredningar av Israels attacker mot Gaza. Så detta utslag är exceptionellt också för att det har skett trots domstolens tydliga provästliga partiskhet.

Det vittnar således om att Israels krigsförbrytelser helt enkelt var för stora för att domstolen skulle kunna ignorera dem, för att inte förlora all trovärdighet – och förmodligen också om att den geopolitiska maktbalansen håller på att förändras, vilket minskar västvärldens förmåga att kontrollera dessa institutioner

Här är den relevanta delen av beslutet:

Domstolen fann rimliga skäl att anta att internationell humanitär rätt avseende internationell väpnad konflikt mellan Israel och Palestina var tillämplig under den relevanta tiden. Detta eftersom de är två höga fördragsslutande parter till 1949 års Genèvekonventioner och eftersom Israel ockuperar åtminstone delar av Palestina.

Domstolen fann också att lagen om icke-internationella väpnade konflikter var tillämplig på striderna mellan Israel och Hamas.

Domstolen konstaterade att Netanyahus och Gallants påstådda agerande avsåg israeliska regeringsorgans och väpnade styrkors verksamhet mot civilbefolkningen i Palestina, närmare bestämt civila i Gaza. Det rörde därför förhållandet mellan två parter i en internationell väpnad konflikt, liksom förhållandet mellan en ockupationsmakt och befolkningen på ockuperat territorium. Av dessa skäl fann Domstolen det lämpligt att, när det gällde krigsförbrytelser, utfärda arresteringsorderna med stöd av lagen om internationella väpnade konflikter.

Domstolen fann också att de påstådda brotten mot mänskligheten var en del av en omfattande och systematisk attack mot civilbefolkningen i Gaza.

Domstolen ansåg att det finns rimliga skäl att anta att båda personerna avsiktligt och medvetet berövade civilbefolkningen i Gaza föremål som var nödvändiga för deras överlevnad, däribland mat, vatten, medicin och sjukvårdsmaterial, samt bränsle och elektricitet, åtminstone från den 8 oktober 2023 till den 20 maj 2024. Denna slutsats grundar sig på Netanyahus och Gallants roll i att hindra humanitärt bistånd i strid med internationell humanitär rätt och deras underlåtenhet att underlätta hjälpen med alla till buds stående medel.

Domstolen fann att deras agerande ledde till att humanitära organisationers förmåga att tillhandahålla mat och andra viktiga varor till den behövande befolkningen i Gaza stördes. De ovan nämnda restriktionerna tillsammans med avstängning av elektricitet och minskad bränsleförsörjning hade också en allvarlig inverkan på tillgången till vatten i Gaza och sjukhusens förmåga att tillhandahålla medicinsk vård.

Domstolen noterade också att besluten att tillåta eller öka det humanitära biståndet till Gaza ofta var villkorade. De fattades inte för att uppfylla Israels skyldigheter enligt internationell humanitär rätt eller för att säkerställa att civilbefolkningen i Gaza skulle få tillräcklig tillgång till varor i nöd. I själva verket var de ett svar på påtryckningar från det internationella samfundet eller förfrågningar från Förenta staterna. Under alla omständigheter var ökningen av det humanitära biståndet inte tillräcklig för att förbättra befolkningens tillgång till nödvändiga varor.

Vidare fann Domstolen rimliga skäl att anta att det inte fanns något klart militärt behov eller annat berättigande enligt internationell humanitär rätt för de begränsningar som lagts på tillträdet för humanitära hjälpinsatser. Trots varningar och vädjanden från bl. a. FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, stater och statliga organisationer och organisationer i det civila samhället om den humanitära situationen i Gaza har endast ett minimalt humanitärt bistånd tillåtits. I detta avseende beaktade kammaren den utdragna perioden av berövande och Netanyahus uttalande som kopplade samman stoppet för viktiga varor och humanitärt bistånd med krigets mål.

Domstolen fann därför skälig anledning att anta att Netanyahu och Gallant bär straffrättsligt ansvar för krigsförbrytelsen svält som metod för krigföring.

Domstolen fann att det finns skälig anledning att anta att bristen på mat, vatten, elektricitet och bränsle samt särskilda medicinska förnödenheter skapade livsvillkor som var beräknade att leda till att en del av civilbefolkningen i Gaza förstördes, vilket ledde till att civila, däribland barn, dog på grund av undernäring och uttorkning.

På grundval av det material som åklagaren lagt fram avseende perioden fram till den 20 maj 2024 kunde Domstolen inte fastställa att alla rekvisit för brottet mot mänskligheten, utrotning, var uppfyllda. Domstolen fann dock att det fanns skälig anledning att anta att brottet mot mänskligheten mord begåtts i förhållande till dessa offer.

Genom att avsiktligt begränsa eller förhindra att medicinska förnödenheter och läkemedel kommer in i Gaza, i synnerhet narkosmedel och narkosapparater, är de två personerna dessutom ansvariga för att genom omänskliga handlingar ha orsakat stort lidande för personer som behövde behandling. Läkare tvingades operera skadade personer och utföra amputationer, inklusive på barn, utan bedövningsmedel och/eller tvingades använda otillräckliga och osäkra medel för att söva patienter, vilket orsakade dessa personer extrem smärta och lidande. Detta utgör brott mot mänskligheten eller andra omänskliga handlingar.

Domstolen fann också att det fanns rimliga skäl att anta att det ovan nämnda beteendet berövat en betydande del av civilbefolkningen i Gaza deras grundläggande rättigheter, inklusive rätten till liv och hälsa, och att befolkningen utsatts för angrepp på politiska och/eller nationella grunder. Domstolen fann därför att förföljelse som brott mot mänskligheten hade begåtts.

Slutligen bedömde Domstolen att det finns rimliga skäl att anta att Netanyahu och Gallant bär straffrättsligt ansvar som civila överordnade för krigsförbrytelsen att uppsåtligen ha riktat attacker mot civilbefolkningen i Gaza.

I detta avseende fann Domstolen att det material som åklagaren tillhandahållit endast gjorde det möjligt för den att dra slutsatser om två incidenter som kvalificerade sig som attacker som avsiktligt riktades mot civila. Det finns rimliga skäl att anta att Netanyahu och Gallant, trots att de hade åtgärder till sitt förfogande för att förhindra eller undertrycka att brott begicks eller för att säkerställa att ärendet överlämnades till behöriga myndigheter, underlät att göra detta.