Brexitavtalet är slutet
På själva julafton efter månader av besvärliga förhandlingar kunde Storbritanniens premiärminister Boris Johnson i en presskonferens meddela att ”Brexitavtalet är slutet”.
Johnson tillkännagav att ”Jag har nöjet att säga att vi har slutfört det hittills största frihandelsavtalet , värt 660 miljarder pund per år, ett allomfattande Kanadaliknade frihandelsavtal mellan UK och EU”.
Johnson sade att avtalet kommer att försvara jobb genom att tillåta brittiska varor och tjänster att säljas till EU utan tullar och importkvoter.
Så vad Storbritannien har uppnått fyra år efter folkomröstningen 2016, då över 17 miljoner britter röstade för Brexit, är att landet från 1 januari lämnar EUs inre marknad och EUs regelverk, men kan handla med EU som en likvärdig partner, och därmed punkterat EUs krav på till synes omedgörliga ”lika spelregler”. Det betyder bland annat att EU konkurrens- och statsstödsregler inte kommer att gälla för UK utan landet avgör själv sitt stöd och subventioner till företag, allmänna ekonomiska enheter mm
Det absolut viktigaste med avtalet är som Johnson betonade att UK ”nu har tagit kontroll över sina lagar och sitt öde” och att EU-domstolens rättsverkan upphör, vilket var kanske Brexitanhängarnas viktigaste krav.
Det är som Johson säger att ”för första gången sedan 1973 kommer vi att vara en självständig kuststat”. I den omtalade fiskefrågan slöts en kompromiss att under en övergångsperiod på 4 ½ år reglera den ömtåliga fiskefrågan runt Storbritanniens kustvatten.
Det är ingen tvekan om att EU har dragit det kortaste strået. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen försökte i sin presskonferens i sin besvikelse dribbla bort frågan om nationell självständighet genom att fråga sig ”vad självständighet faktiskt betyder under det 21:a århundradet. För mig handlar det om att ihärdigt arbeta , resa, göra affärer i de 27 medlemsländerna. Det handlar om att slå ihop våra styrkor, och tala tillsammans i en värld full av stormakter”.
Johnson däremot får överlag positiva reaktioner i brittisk press. Det tidigare Brexitparties Nigel Farage berömmer avtalet även om det inte är helt perfekt, och den tidigare labourpolitikern George Galloway skriver att avtalet är grunden för att Storbritannien ska kunna forma sin egen politik.
Storbritannien kommer att samarbeta med EU i klimat- och säkerhetsfrågor, sade Johson. Det ”allomfattande” avtalet som är på över 2000 sidor innehåller också bestämmelser om energi, sociala skyddsnät, flygtrafik, vägtransporter mm. Det kan bli problem med tolkning och tvister i detaljerna, men från 1 januari är Storbritannien en fri och självständig nation. Det brittiska parlamentet kommer att godkänna avtalet den 30 december då labourpartiet har deklarerat att det inte motsätter sig det.
Jag har noterat det officiella Sverige, regering m.m. verkar vara mycket nöjda med Brexit-avtalet till EU.
Avtalet, förutom frihandel, lär innehålla säkerhetssamarbete som Sverige av tradition haft med England sedan långt tidigare.
Kanske inte gillas just här på Global Politics men en möjlighet att bibehålla Sveriges säkerhetspolitik utan större förändringar.
Kanske en lättnad för vår rödgröna regering?
För något halvår sådan köpte jag motorsågsdelar från Kina.
En viss detalj men i tjugo exemplar som hade varit betydligt dyrare att köpa styckvis i Sverige.
Det var en annons på handelssajten ebay dit vem som helst kan vända sig.
Betalning i förskott men det kinesiska företaget verkade mycket seriöst och jag fick till och med en rolig självhäftande dekal som bonus i paketen.
Villkoren var mycket bra men det tillkom en tullavgift till svenska staten på cirka halva köpsumman.
Totalt var ändå affären okej men utan tull betydligt bättre.
Brexit-avtalet borde då betyda för mig personligen att jag fortfarande skulle kunna köpa en reservdel från England utan att betala tull till svenska staten.
Så Brexit-avtalet kanske inte så illa ändå?
Det är främst frihandeln som är problemet med EU och globalismen, eftersom den ökar transporter och utsläpp, samt skapar ett ”race to the bottom”, s.k. underbudspolitik, som undergräver nationell självständighet och jämlikhet.
Tull är till för att öka ditt incitament att köpa svenska produkter från svenska företag. Tullen är till för att skydda svenska företag och svenska arbetare från slav-avlönade och lågskatteländer.
Om ”arbetarklassen” inte fattar detta snart så är det kört för deras barn och barnbarn, tror jag.
Det resonemanget stämmer inte. Vad du framför att istället för en fabrik i, till exempel, Kina som tillverkar produkten X, skall man alltså ha 27 fabriker, i medlemsstaterna, i Europa som tillverka samma produkt. Det betyder lägre effektivitet, mer utsläpp på grund av lägre effektivitet, lägre kvalitet, högre kostnader, och högre priser. Samma felaktiga resonemang framförs ofta om elbilar. Man säger att elbilar ger mer utsläpp än fossilbilar om man inkluderar tillverkningen. Om alla 4,342,782 bilar i Sverige vore fossilbilar betyder det att så många bilar kör omkring och spyr föroreningar, som inte kan effektivt tas om hand i varje bil. Om alla vore elbilar släpper dom inte ut föroreningar alls, och om alla tillverkades i en enda fabrik kan föroreningarna tas om hand där, vilket inte går att genomföra för varenda bil på vägen. Utsläppen från transport uppväger inte det, och speciellt som tågen alltmer är elektriskt drivna med el från rena källor. Inte minst Trump’s handelskrig klart visar att tullar inte fungerar. Det var USA han skadade allvarligt, medan handelsunderskottet, vilket Trump försökte vända, med Kina ökade med 70% och arbetslösheten i USA blev en katastrof. Samtidigt gäller inte samma resonemang i all situationer.
Ditt resonemang gäller bara viss tillverkning. När någonting är tungt spelar transporterna en allt större roll, miljömässigt.
Att frakta granit från Bohuslän till Kina för att göra gatsten är katastrofalt. Det bygger enkom på extremt låga löner, räknat i SEK.
På samma sätt måste man räkna med insattsvarornas ursprung.
Redan när Japan var låglönelandet importerades så gott som allt bränsle och alla metaller. Som en japansk civilingenjör påpekade för mig, är japanerna tvungna att vara duktiga eftersom det överbefolkade landet (som mest står av fjäll och vulkaner, och som ständigt skakas av skalv) inte har några råvaror. Därtill är det dåligt med åkermark, varför man hämtar mer mat (varav val och alger) från havet än de flesta andra folk.
Det svenska stålet görs däremot av svensk malm, och för i tiden var det skogen som levererade bränslet. Det svenska eller det isländska aluminiumet framställs med inhemsk vattenkraft.
Metallvaru-tillverkning i Sverige är därför logisk. Faluns koppargruva var en stor källa till välstånd, och basen för stormaktstiden.
Att anlägga en masugn vid en kolgruva är också logisk, speciellt om det finns en marknad för stålet på plats eller i närheten.
Annars är tillverkning i anslutning till avsättningsmarknaden ofta den vettigaste lösningen, eftersom insatsvarorna sällan finns alla på ett ställe.
Exempel på motsatsen, alltså det logistiska vansinnet, var tillverkningen i England av tyger exporterade till Indien, som var gjorda av indisk bomull.
Att ”färsk” ost producerad i Italien på mjölk från Normandie säljs i Normandie hör till samma vansinne. Osten blir dessutom några dagar gammal i stället för färsk.
Företagsekonomiska kalkyler är inte alls samma sak som miljövett.
Stordriftens fördelar upphör när bl.a. transport-merkostnader (i energi räknat) överskrider energibesparningen.
Allt är inte elektroniska prylar.
Jag håller med om att det inte gäller all tillverkning och det är vad jag försökte berätta. Däremot fraktar man faktiskt granit till Kina. Kinas bergarter består mest av sandsten som går att såga upp med en vanlig träsåg. Man spränger till exempel nästan aldrig för att bygga tunnlar i Kina utan kör med mekaniska hackor. Helt rätt om Japan, där jag bodde i flera år. Befolkningen bor längs kusterna traditionellt, och havet blev den lättaste och naturliga platsen att hämta föda. Vi har samma förhållande på Taiwan och längs Kinas kuster. Tillverkning i anslutning till avsättningsmarknaden som den vettigaste lösningen stämmer inte generellt. Japanska produkter som mest gick till den amerikanska marknaden är väl ett exempel, och norrmännen skickar lax till Asien för att rensas och förpackas och sedan skickas tillbaka till Europa. Stordrift spelar in, och den kompetens i effektiv storskalig tillverkning med kvalitet som Kina har utvecklat saknar nog motsvarighet på andra håll. Sjötransporter är förhållandevis billiga och det är inte vikt som är avgörande utan volym.
Väg in kvaliteten, Kina är idag klart ledande, speciellt jämfört med England. Lägg till att du kan handla, och sälja, digitalt med Kina, nästan precis som om gått in i affären, och du kan betala elektroniskt när du köper, precis om du stod i affären. Sedan har du urvalet, mängden av möjligheter att välja både produkt och säljare på ett helt annat sätt. Det blir mycket svårt att slå, trots 50% svenska handelshinder.