BRICS efter Kazan: Ett framtidslaboratorium

Pepe Escobar på https://thecradle.co/articles/brics-post-kazan-a-laboratory-of-the-future

Det mycket efterlängtade mötet mellan BRICS-statscheferna i Rysslands Kazan gjorde ingen besviken. Den multilaterala institutionen har äntligen gett bett och substans åt många av de globala finansiella och politiska gåtor som länge har utmanat en verklig omformning av den globala ordningen.

Det ryska presidentskapet för BRICS 2024 kunde inte ha valt en mer mångkulturell och multinodal plats för ett toppmöte fyllt med enorma förväntningar från den globala majoriteten. Den sydvästryska staden Kazan, vid floderna Volga och Kazanka, är huvudstaden i den halvautonoma republiken Tatarstan, känd för sin livliga blandning av tatariska och ryska kulturer.

Även om BRICS-toppmötet ägde rum i Kazan Expo – en sorts station i flera plan, ansluten till flygplatsen och aero-express-länken till staden – var det Kazan Kreml, ett flera hundra år gammalt befäst citadell och världsarv, som framtvingade sig själv som den globala bilden av BRICS 2024.

Det beskrev, grafiskt, en kontinuitet från 900-talet och framåt genom den bulgariska kulturen, den gyllene horden och 1400–1500-talets khanat hela vägen till det moderna Tatarstan.

Kazan Kreml är den sista tatariska fästningen i Ryssland med rester av dess ursprungliga stadsplanering. Den globala muslimska Ummah misslyckades inte med att observera att detta är den nordvästra gränsen för islams spridning i Ryssland. Minareterna i Kul Sharif-moskén i Kreml fick faktiskt en ikonisk dimension – som symboliserar en kollektiv, transkulturell, civilisationsstatlig ansträngning för att bygga en mer rättvis och rättvis värld.

Det har varit en extraordinär upplevelse att under året följa hur rysk diplomati lyckades samla delegationer från 36 nationer – 22 av dem representerade av statschefer – plus sex internationella organisationer, inklusive FN, till toppmötet i Kazan.

Dessa delegationer kom från nationer som representerar nästan hälften av den globala BNP. Innebörden är att en tsunami med tusentals sanktioner som införts sedan 2022, plus obevekliga rop om Rysslands ”isolering”, helt enkelt försvann i virveln av irrelevans. Det bidrog till den enorma irritation som det kollektiva väst visade över denna anmärkningsvärda sammankomst. Viktig undertext: det fanns inte en enda officiell närvaro av Five Eyes-gruppen (den anglosaxiska gruppen USA, Kanada, UK, Australien, New Zealand, ö.a.) i Kazan.

Djävulen finns naturligtvis kvar i de olika detaljerna: hur BRICS – och BRICS Outreach-mekanismen, som innehåller 13 nya partners – kommer att flytta från den extremt artiga och ganska detaljerade Kazan-deklarationen – med mer än 130 operativa paragrafer – och flera andra rapporter, för att implementera en global majoritetsorienterad plattform som sträcker sig från kollektiv säkerhet till utbredd anslutning, handelsuppgörelser som inte används som vapen och geopolitiskt företräde. Det kommer att bli en lång, slingrig och törnbeströdd väg.

Vägen framåt, från Asien till den muslimska världen

BRICS Outreach-sessionen var en av de häpnadsväckande höjdpunkterna i Kazan: ett stort runt bord som återupprättade det postkoloniala landmärket Bandung 1955 (se här, ö.a.) på steroider, där Rysslands president Vladimir Putin öppnade dessionen och sedan lämnade ordet till representanter för de andra 35 nationerna, inklusive Palestina.

Den första omgången av BRICS-expansion förra året fokuserade kraftigt på Västasien och nordöstra Afrika (Iran, Förenade Arabemiraten, Egypten och Etiopien, där Saudiarabien fortfarande har att bestämma sin slutliga status). Nu inkluderar den nya ”partner”-kategorin – 13 medlemmar – bland annat fyra sydostasiatiska kraftfulla nationer, inklusive Malaysia och Indonesien, de två främsta makterna i Hjärtlandet, Kazakstan och Uzbekistan, och NATO-medlemmen Turkiet.

Nationer med muslimsk majoritet finns med överallt som en del av BRICS-satsningen; Parallellt håller Asien som helhet snabbt på att bli det främsta BRICS-territoriet.

En djupgående debatt om hur man utvecklar ett nytt globalt finans- och betalningssystem praktiskt taget från grunden – en nyckelplan för att minska beroendet av Väst – har varit obeveklig över BRICS-matrisen sedan februari. I början av oktober tillkännagav det ryska finansdepartementet lanseringen av BRICS Bridge – inspirerad av Project mBridge: en digital betalningsplattform för gränsöverskridande handel med nationella valutor.

Västerländska hegemoner är redan skrämda. Den Schweiz-baserade Bank of International Settlements (BIS) funderar nu på att stänga ner mBridge – med stöd av bland annat affärsbanker från BRICS-medlemmarna Kina och Förenade Arabemiraten, BRICS-partnern Thailand, kvasi-BRICS-medlemmen Saudiarabien och Hong Kong Monetary Myndighet.

Ursäkten är ”geopolitiska risker” – en eufemism för mBridge som gör det svårare att genomdriva ensidiga, illegala sanktioner från USA och EU. Det hänger till exempel ihop med att den globala bankjätten HSBC officiellt går med i Kinas interbanksystem för gränsöverskridande betalningar (CHIPS), som liknar det ryska SPFS. Från CHIPS/SPFS till BRICS Bridge är bara ett kort steg.

Nyckelfrågan – ett allvarligt bekymmer för den globala majoriteten – är hur man ska lösa frågan om handelsöverskott och handelsunderskott. När det gäller iinitiativ som BRICS Bridge och BRICS Pay – testkörningen av BRICS Pay-kortet ägde rum en vecka före Kazan – det är inget tekniskt problem.

Det viktiga är inte så mycket hur man skickar en valuta utan vad man ska göra med den valutan i andra änden. Det är en mycket viktig politisk angelägenhet, men det finns vägar runt det, eftersom det dominerande, västerländska SWIFT-systemet är mycket primitivt.

BRICS-arbetsgrupperna ägnade också stor uppmärksamhet åt att underlätta investeringar; dessa är öppna system, bra för BRICS-medlemmar och partners. När företag från vilken breddgrad som helst börjar ansluta sig, kommer den kritiska massan för tillväxt/investeringar att vara bara ett stenkast bort.

Allt ovanstående förkroppsligar andan av BRICS som börjar fungera 2024 – driven av det ryska presidentskapet – som ett globalt laboratorium, som testar alla möjliga modeller, gamla som nya, för att tillämpas på ett multinodalt sätt. Diplomatiskt slog Kazan-deklarationen fast att nya strategier borde presenteras för FN och G20; ändå, realistiskt sett, finns det inga bevis för att det kollektiva västblocket kommer att ta emot dem med öppna armar.

De-dollariseringens grunder

Förutom att etablera de 13 nya partnerna – som utgör en stor, transkontinental, de facto BRICS-zon – lade man i Kazan fram två nyckelplattformar: BRICS Clear och BRICS (Re)Insurance Company.

BRICS Clear är ett multilateralt avveckling/clearingsystem för både BRICS-handel och handel mellan BRICS och deras partners (som det ser ut, gäller 22 länder). Huvudsyftet är återigen att kringgå SWIFT.

BRICS Clear kommer att använda nationella valutor för internationell handel. Allt kommer att handlas via ett ’stablecoin’ – en beräkningsenhet – som hanteras av NDB, den Shanghai-baserade BRICS-banken.

Som den franske toppekonomen Jacques Sapir har påpekat, ”handel kräver försäkringstjänster (både för själva kontraktet och transporter); dessa försäkringstjänster omfattar återförsäkringsverksamhet. Med BRICS (Re)Insurance Company bygger BRICS sitt oberoende från västerländska försäkringsbolag.”

BRICS Clear och BRICS (Re)Insurance kommer på kort till medellång sikt att få enorma konsekvenser för den globala handeln och användningen av amerikanska dollar och euro. Handelsflöden, inom BRICS och mellan BRICS-partner – redan minst 40 procent av den globala totalen – kan öka exponentiellt. Parallellt kommer västerländska försäkrings- och återförsäkringsbolag att förlora affärer.

Det är de-dollarisering i praktiken – utan tvekan BRICS Heliga Graal. Naturligtvis hänvisar Indien och Brasilien aldrig till de-dollarisering på samma sätt som Ryssland, Kina och Iran, men de stöder BRICS Clear.

Sapir förutspår att fram till 2030 kan BRICS Clear-effekten leda till att dollarandelen i centralbankens reserver faller ”från 58 procent till cirka 35-40 procent.” Betecknande nog skulle det innebära ”massiv försäljning av statsobligationer, vilket orsakar en kollaps av den offentliga obligationsmarknaden och betydande svårigheter för det amerikanska finansdepartementet att refinansiera USA:s skulder.” Hegemonen kommer inte att ta lätt på det, minst sagt.

Labb-experiment motverkar arrogans

Dessa BRICS geoekonomiska genombrott – kalla det labbexperiment – ​​speglar diplomatiska kupper som när Indien och Kina, förmedlade av Ryssland, tillkännager på tröskeln till Kazan sin strävan att lösa bilaterala problem i Himalaya för att främja BRICS-agendan för enande, allmänt samarbetande.

Att lösa geopolitiska frågor bland medlemsländer är en viktig BRICS-prioritet. Exemplet Kina–Indien bör översättas till Iran–Saudiarabien när det gäller deras engagemang i Jemen och Egypten–Etiopien när det kommer till det kontroversiella bygget av en stor damm i Nilen. BRICS-tjänstemän erkänner öppet att BRICS behöver en intern institutionell mekanism för att lösa allvarliga problem bland medlemsländer – och så småningom partners.

Och det för oss till den ultimata glödande tragedin: Israels militära offensiver i Gaza, Palestina, Libanon, Jemen, Syrien och Iran.

BRICS-tjänstemän avslöjade att två scenarier diskuterades aktivt under de slutna sessionerna, såväl som de bilaterala mötena. Den första förutser ett hett krig mellan Iran och Israel, där Libanon förvandlats till en stor slagfält, vilket leder till en ”kedjereaktion” som involverar flera arabiska aktörer.

Det andra scenariot förutser en kris i hela Västasien, som inte bara involverar grannländer utan vad som skulle smälta samman till koalitioner – den ena pro-arabisk, den andra pro-israelisk. Man undrar var tvivelaktiga aktörer som Egypten och Jordanien skulle passa in. Det är oklart hur BRICS, som en multilateral organisation, skulle reagera på båda scenarierna.

Den fruktansvärda realpolitiken stannade inte i sina spår för att se BRICS-höghastighetståget lämna Kazan-stationen. Israel genomförde sin lilla attack mot Iran omedelbart efteråt, och det kollektiva väst förklarade valet i Georgien ogiltigt eftersom de inte gillade resultatet – även om OSSE utfärdade en rationell rapport om det.

Det kollektiva västerlandets oförståelse av vad som hände under tre historiska dagar i Kazan framhävde bara deras häpnadsväckande arrogans, dumhet och råhet. Det är just anledningen till att BRICS-matrisen arbetar så hårt för att ta fram linjerna för en ny, rättvis internationell ordning, och som, trots en rad utmaningar, kommer att fortsätta att blomstra.