Där det finns rök – av Mr Fish
Chris Hedges: Israel och den judiska fascismens uppkomst
https://scheerpost.com/2022/12/12/chris-hedges-israel-and-the-rise-of-jewish-fascism/
I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad. Observera att den skrevs för ett år sedan!
Chris Hedges är en Pulitzerprisvinnande journalist som var utrikeskorrespondent i femton år för New York Times, där han var chef för Mellanösterns och Balkans byrå för tidningen. Han har tidigare arbetat utomlands för The Dallas Morning News, The Christian Science Monitor och NPR. Han är värd för programmet The Chris Hedges Report.
______________________________________________________________
Masken håller på att lyftas av ansiktet på Israels apartheidstat och avslöjar ett flinande dödsskallehuvud som förebådar utplåning av de få begränsningarna mot att döda palestinier.
Benjamin Netanyahus föreslagna koalitionsregering av judiska extremister, fanatiska sionister och religiösa bigotter, representerar en seismisk förändring i Israel, en förändring som kommer att förvärra Israels pariastatus, urholka det externa stödet till Israel, ge bränsle till ett tredje palestinskt uppror, eller intifada, och skapa oförsonliga politiska klyftor inom den judiska staten.
Alon Pinkas, som skriver i den israeliska tidningen Haaretz, kallar koalitionsregeringen, som planeras ta makten om en eller två veckor, för ”en extraordinär kakistokrati (se här, ö.a.): en regering av den värsta och minst lämpliga samlingen av ultranationalister, judiska supremacister, antidemokrater, rasister, bigotter, homofober, kvinnohatare, korrumperade och påstått korrumperade politiker”. En styrande koalition med 64 lagstiftare, varav 32 är antingen ultraortodoxa eller religiösa sionister. Säkerligen inte en koalition som Zeev Jabotinsky, den revisionistiska sionismens fader, eller Menachem Begin, grundaren av Likud, någonsin hade kunnat föreställa sig.”
Itamar Ben-Gvir, från det ultranationalistiska partiet Otzma Yehudit, ”Judisk makt”, kommer att bli ny minister för inre säkerhet. Otzma Yehudit befolkas av medlemmar från rabbi Meir Kahanes Kach-parti, som 1988 förbjöds att kandidera till Knesset för att det hade anslutit sig till en ”nazistliknande ideologi” som bland annat förespråkade etnisk rensning av alla palestinska medborgare i Israel samt alla palestinier som levde under israelisk militär ockupation. Hans utnämning, tillsammans med utnämningen av andra högerextrema ideologer, däribland Bezalel Smotrich, till ansvarig för de ockuperade palestinska territorierna (OPT), innebär att de gamla argument som liberala sionister använde för att försvara Israel – att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern, att landet strävar efter en fredlig uppgörelse med palestinierna i en tvåstatslösning, att extremism och rasism inte hör hemma i det israeliska samhället och att Israel måste införa drakoniska former av kontroll över palestinierna för att förhindra terrorism – i praktiken överges.
Ben-Gvir och Smotrich representerar det israeliska samhällets avskum, ett samhälle som främjar ”judisk identitet” och ”judisk nationalism” i en sionistisk version av fascismens krav på blod och jord. De är Israels motsvarighet till Lauren Boebert och Marjorie Taylor Greene. Deras religiösa sionistiska block är nu det tredje största i Knesset.
Ben-Gvir, som avvisades från armén på grund av sin extremism, stal ett kylarmärke (alltså ett sådant som förr satt på bilens kylare, som t.ex. mercedesstjärnan, ö.a.) från Yitzak Rabins bil några veckor innan den dåvarande premiärministern mördades 1995 av den judiske extremisten Yigal Amir. Amir, liksom många högerextrema israeler, inklusive Netanyahu själv, betraktade Rabins stöd för Osloavtalen som en förräderihandling. ”Vi fick tag i hans bil, och vi kommer att få tag i honom också”, sade Ben-Gvir då. Han uppmanar till deportation av palestinier som konfronterar israeliska soldater, anhängare av den antisionistiska ultra-ortodoxa Netueri Karta-rörelsen, liksom den israelisk-arabiska Knessetmedlemmen Ayman Odeh och den antisionistiska marxistiska Knessetmedlemmen Ofer Cassif, som är jude.
De gamla klichéer som Israel använde för att rättfärdiga sig själv var alltid mer fiktion än verklighet. Israel blev för länge sedan en apartheidstat. Israel kontrollerar direkt genom sina olagliga bosättningar, som endast består av judar, militära restriktionszoner och arméförläggningar, över 60 procent av Västbanken och har de facto kontroll över resten. Det finns 65 lagar som direkt eller indirekt diskriminerar palestinska medborgare i Israel och de som bor i de ockuperade palestinska territorierna.
De gamla klichéerna ersätts av långa tirader med hätska utfall, som utmålar palestinier och araber (muslimska och kristna) som föroreningar och ett existentiellt hot mot Israel. Denna hatpropaganda åtföljs av en ondskefull intern kampanj för att tysta judiska ”förrädare”, särskilt de som är liberala eller vänsterorienterade och sekulära. En autokrati som styrs av Otzma Yehudit kommer att stänga av den demokratiska debatten, urholka det civila samhällets skydd och ytterligare kodifiera det som länge har varit verklighet – judisk överhöghet och den pågående etniska rensningen av palestinier från deras eget land, vilken går tillbaka till Israels grundande på 1940-talet.
Det som en gång var otänkbart är nu tänkbart, till exempel att formellt annektera stora delar av Västbanken, inklusive ”område C” där upp till 300 000 palestinier bor. Dödandet av omkring 140 palestinier i år, däribland den amerikanska journalisten Shireen Abu Akleh, är den värsta dödssiffran sedan 2006 (utan att räkna med större upptrappningar av våldet, t.ex. israeliska bombningar av Gaza). Detta har åtföljts av palestinska attacker som har lett till att 30 israeler har dödats.
Den nya regeringen kommer att påskynda detta mördande, tillsammans med rivningar av hus och skolor, utvisningar av palestinier från östra Jerusalem, förstörelsen av palestinska olivträdgårdar, massfängslanden och etnisk rensning av palestinier. Alla dessa brott utgör det internationella brottet folkmord, förklarade det New York-baserade Center for Constitutional Rights 2016.
Gaza, världens största utomhusfängelse, kommer att fortsätta att allt oftare bombas och beskjutas. Dess infrastruktur, inklusive dess vatten-, el- och avloppssystem, samt bränsleförråd, kommer att vara målinriktad för utplåning. Gazaborna och deras palestinska medmänniskor på Västbanken kommer att utsättas för allt hårdare blockader, vilket kommer att minska dem till en existensnivå som ligger ett steg över svält. I stället för att försöka dölja de judiska bosättarnas och den israeliska arméns mord på palestinier kommer den nya regeringen att öppet fira grymheterna.
Efter avrättningen nyligen av en obeväpnad palestinier som sköts tre gånger på nära håll och sedan igen när han låg på marken av en israelisk gränspolis under ett bråk som fångades på video, kallade Ben-Gvir polisen för en ”hjälte”.
Netanyahu, som anklagas för bedrägeri, brott mot förtroende och för att ha tagit emot mutor i tre korruptionsfall, är fast besluten att politisera rättsväsendet. Han och hans koalitionspartner kommer att ytterligare inskränka rättigheterna för palestinska medborgare i Israel, vilka redan är andra klassens medborgare. De kommer att fortsätta att aggressivt driva på för ett krig med Iran. De kommer att stödja ansträngningarna att ta Al-Aqsa-moskén i Jerusalem, som judiska israeler kallar tempelberget, den förmodade platsen för det andra templet, som förstördes av romarna år 70 e.Kr. Judiska extremister har länge krävt att Al-Aqsa-moskén, som är muslimernas tredje heligaste helgedom, ska rivas och ersättas av ett ”tredje” judiskt tempel, vilket skulle sätta den muslimska världen i brand. Ben-Gvir, som betraktar Baruch Goldstein, den judiske bosättare som 1994 massakrerade 29 muslimska troende i Hebron, som ”en hjälte”, har meddelat att han snart kommer att besöka moskén tillsammans med andra judiska extremister. När Ariel Sharon, som då var Israels oppositionsledare, besökte moskén i september 2000 utlöstes den andra intifadan.
Jag önskar att detta var en gissning. Det är det inte. Det är vad dessa fanatiker förespråkar.
Avigdor Maoz från det extremistiska Noam-partiet, som motsätter sig HBTQ-rättigheter och vill förbjuda kvinnor att tjänstgöra i militären, har utsetts att övervaka den israeliska skolans läroplan, rysk invandring och nationell judisk identitet.
”Var och en som försöker skada den verkliga judendomen utgör mörkret”, sade han i veckan. ”Den som försöker skapa en ny så kallad liberal religion är mörkret. Alla som – med avsiktligt döljande och fördunkling – försöker hjärntvätta Israels barn med sina agendor, utan föräldrarnas vetskap, är mörkret.”
Jeremy Ben-Ami, ordförande för den liberala sionistiska påverkansorganisationen J Street, sade i ett offentligt uttalande, att Israels nästa regering ”verkar sannolikt vidta fler åtgärder som strider mot de värderingar som amerikanska judar lär våra barn är kärnan i den judiska identiteten”, inklusive stöd till medborgerliga rättigheter, arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och HBTQ-friheter.
”Hur kan vi förklara för våra barn och barnbarn, för att inte tala om för oss själva, att dessa värderingar är kärnan i den judiska identiteten, men att det judiska folkets stat förnekar ett annat folk dess rättigheter och jämlikhet och underminerar den internationella rättsstaten?” frågade han. ”Detta är en grundläggande kris som hotar vår gemenskap under de kommande åren. De inom etablissemanget i vår gemenskap som insisterar på att det judiska Amerika måste stå enat och obetingat lojalt mot Israel, oavsett vad som händer, gör en djup, djup, otjänst för det judiska samfundets hälsa.”
Efter kriget 1967, då Israel invaderade och annekterade Egyptens Sianihalvö, Syriens Golanhöjder och Palestinas Gaza och Västbanken, besökte israeler palestinska territorier för att handla, äta på restauranger, tillbringa helgen i ökenoasen Jericho eller få sina bilar lagade av palestinska mekaniker.
Palestinierna var en pool av billig arbetskraft, och i mitten av 1980-talet var omkring 40 procent av den palestinska arbetskraften anställd i Israel. Men det ökande förtrycket från de israeliska myndigheterna på Västbanken och i Gaza, beslagtagandet av allt större delar av palestinsk mark för att bygga ut judiska bosättningar och den pyrande fattigdomen, ledde till att palestinierna, varav de flesta var för unga för att minnas ockupationen 1967, reste sig i december 1987 och inledde sex års gatuprotester, kända som den första intifadan. Upproret ledde slutligen till Osloavtalen från 1993 mellan Israel och Palestinska befrielseorganisationen (PLO), ledd av Yassir Arafat. Arafat, som hade tillbringat större delen av sitt liv i exil, återvände i triumf till Gaza tillsammans med PLO:s ledning.
Osloavtalen tycktes förebåda en ny era. Jag var i Gaza när de undertecknades. Palestinska affärsmän som hade gjort sina förmögenheter utomlands återvände för att hjälpa till att bygga upp den nya palestinska staten. De radikala islamisterna drog sig undan. Palestinska kvinnor tog av sig sina huvuddukar. Skönhetssalongerna blev allt fler. Det fanns ett kort och lysande ögonblick då ett normalt liv, fritt från ockupation och våld, verkade möjligt. Men det blev snabbt sämre.
Att palestinska arbetare inte fick komma in i Israel, i kombination med ökat israeliskt våld och stöld av mark, ledde till ett nytt uppror år 2000, vilket avslutades 2005. Det här upproret, som jag bevakade för New York Times, var mycket mer våldsamt. Judiska bosättare flyttades från Gaza och Gaza spärrades av. Israel byggde också en säkerhetsbarriär – till en kostnad av cirka 1 miljon dollar per mil och som av den interna domstolen förklarades olaglig – för att skilja Israel från Västbanken och annektera mer palestinsk mark. Muren byggdes i kölvattnet av en våg av självmordsbombningar som riktades mot israeler, även om idén väcktes av premiärminister Rabin på 1990-talet med motiveringen att ”separation som filosofi” kräver en ”tydlig gräns”. Arafat, som jag träffade många gånger, tillbringade de sista dagarna av sitt liv i israelisk husarrest. Oslo-avtalets kollaps avslutade skenet av en fredsprocess eller en förhandlingslösning.
Jag misstänker att vi står på tröskeln till en tredje och mycket dödligare intifada. Ett uppror kommer att användas av Israel för att rättfärdiga grymma repressalier som kommer att överträffa den bestraffande ekonomiska blockaden och den masslakt som utfördes i Gaza under Israels attacker 2008, 2012 och 2014, vilka ledde till att cirka 3 825 palestinier dödades, 17 757 skadades och att över 25 000 bostäder delvis eller helt förstördes av Israel, inklusive flervåningshus och hela stadsdelar. Tiotusentals människor blev hemlösa och stora delar av Gaza reducerades till ruiner. Under protesterna under 2018 års stora återvändandemarsch, där ungdomar i den belägrade enklaven demonstrerade framför den israeliska barriären, sköts 195 palestinier ihjäl av israeliska krypskyttar, däribland 41 barn, samt sjukvårdare som Razan al-Najjar.
I takt med att våldet och förtrycket mot palestinier från säkerhetsstyrkorna, som snart kommer att ledas av judiska fanatiker, ökar, kommer ett allt större antal palestinier, inklusive barn, att dö i flyganfall, beskjutning, krypskytteeld, mord och andra israeliska attacker, inklusive de som utförs av judiska skurkstyrkor, som också attackerar arabiska medborgare i Israel. Hunger och elände kommer att vara utbrett.
Det brutala underkuvandet av palestinierna, som rättfärdigas av en giftig ideologi om judisk överlägsenhet och rasism, kommer endast att stoppas genom den typ av sanktionskampanj som framgångsrikt genomfördes mot apartheidregimen i Sydafrika. I annat fall kommer Israel att vara en despotisk teokrati.
TILL SCHEERPOST LÄSARE FRÅN CHRIS HEDGES: Det finns nu inget sätt för mig att fortsätta att skriva en veckokrönika för ScheerPost och producera mitt veckovisa tv-program utan er hjälp. Utrymmet snävas in med häpnadsväckande snabbhet mot den oberoende journalistiken, och eliterna, inklusive eliterna i det demokratiska partiet, kräver allt mer censur. Bob Scheer, som driver ScheerPost med en liten budget, och jag kommer inte att vackla i vårt engagemang för oberoende och ärlig journalistik, och vi kommer aldrig att placera ScheerPost bakom en betalvägg, ta ut en prenumeration, sälja dina uppgifter eller acceptera reklam. Om du kan, vänligen registrera dig på http://chrishedges.substack.com/, så att jag kan fortsätta att publicera min numera veckovisa måndagskrönika på ScheerPost och producera mitt veckovisa tv-program, The Chris Hedges Report.
Sionism är och har varit en form av fascism redan från början. Säger man sig vara ”utvald” så är man redan i fascismen kärna. Det sionistiska/finans kapitalet och staten är och har varit två sidor av samma mynt – vilket är själva definitionen på fascismen. Detta gäller även i väst inte bara i apartheid israel. Alltså, att sionism=fascism är inget att förvånas över. Palestinierna är levande offer för ekvationen sionism=fascism
Det är utmärkt att detta ventileras, förhoppningsvis även i framtiden nyktert sakligt. Det ligger även en stor fara i detta, att historien från förra seklet upprepas. Alltså att folkopinionen vänder sig urskillningslöst mot alla medlemmar av det judiska folket och drar alla över en kam på grund av ett fåtal extremister. Dagens utveckling har nära paralleller i början på förra seklet i Tyskland. Judiska extremgrupper drev en liknande ultranationalistisk politik i Tyskland mot den övriga tyska befolkningen. Den judiska folkgruppen i Tyskland då utgjorde omkring 1.5% av innevånarna, men kontrollerade omkring 40% av samhället. Siffrorna varierar men balansen stämmer. Det var en av de faktorer som låg till grund för uppkomsten av nazismen, som i förlängningen utmynnade i bland annat förintelsen.
Situationen idag förskräcker i det historiska ljuset, jag talar om makt, kontroll och dominans. Samtliga, utom en person, i dagens USA regering kommer från den judiska folkgruppen. Medlemmar av den judiska folkgruppen dominerar akademia, investeringskomplext, det medicinindustriella komplexet, massmedia komplexet, och militärindustriella komplexet.
I svenska media ser vi en mycket tydlig propaganda dominans som riktar sig mot Ryssland och Kina. Rapporteringen är allt annat än saklig och oberoende. Ofta rent ut fabricerade lögner och selektivt mörkad information. Uppenbart mycket farliga substanser, kallat vaccin, från USAs medicinindustriella komplex har tvingats på svenskar och européer, och det är tydligt att USAs militärindustriella komplex driver kriget i Ukraina, ivrigt sponsrat av massmedia komplexet. USAs välkända angrepp där man desperat försöker isolera och skada Kinas utveckling är tydligt kopplat till både USAs investeringskomplex och eftersläpande teknologi, alltså USAs akademia.
Även om vi inte kan göra mycket åt detta är det viktigt att åtminstone förstå hur det fungerar. En sak Sverige kunde göra är att bryta upp media monopolet och USAs mediadominans i Sverige, med det är inte troligt att det kommer att hända. Tvärt om, vad vi ser är en stadig ökande censur och urholkning av yttrandefriheten, uppenbart drivet av USA.
Journalisten Phil Geraldi sätter fingret på sionism/fascism problemet
”The posing by Israel and its supporting cast of characters as perpetual victims is somewhat ironic, as Jews are the wealthiest, best educated and most politically powerful demographic in the United States. Joe Biden’s special envoy to monitor antisemitism worldwide Deborah Lipstadt oddly disagrees, saying that “For too long, Jew-hatred has been belittled or discounted because Jews have erroneously been considered white and privileged. This is a very real threat to Jews…” but who is she trying to kid? Jews dominate and control the entertainment and news reporting sectors of the economy and are way over represented in many high profile, highly paid and high prestige professions, including medicine, law, financial services, government and academia. Beyond that, more than 90% of the discretionary spending by the Department of Homeland Security goes to Jewish groups and organizations to provide them with “security.”
https://www.unz.com/pgiraldi/more-on-anti-antisemitism/
”En delegation från den ökända högerextrema paramilitära ukrainska styrkan Azovbataljonen har nyligen besökt Israel. Det uppges att man träffat myndighetspersonal och företrädare för den israeliska armén och då diskuterade kriget i Ukraina och bilden av det ökända regementet.
Delegationen leddes av Ilya Samoilenko – en av Azovs högst rankade officerare som deltog i försvaret av Azovstal och som under belägringen också fungerade som bataljonens talesman. Samoilenko togs till fånga av Ryssland när stålverket föll – men släpptes under en fångutväxling i september.
Syftet med besöket var dels att uppmärksamma att medlemmar av bataljonen fortfarande hålls som fångar av Ryssland – men också att ”bemöta ryska rapporter och uttalanden om regementet”. Med på Israelbesöket fanns också företrädare för Föreningen av familjer till Azovstals försvarare.
Azovsoldaterna besökte under sin Israelvistelse också fästningen Masada – där knappt 1000 judar år 73 ska ha stått emot en romersk belägring i flera år. När romarna väl intog staden hade alla försvarare bortsett från ett par kvinnor och barn tagit livet av sig.
– När vi idag besöker Israel och pratar om försvaret av Mariupol så säger israelerna, med full förståelse för det de militära skillnaderna mellan krig som utkämpades för 2 000 år sedan och krig som utkämpas idag, upprepade gånger: ’Mariupol är ert Masada!’. Och vi kommer definitivt att återvända hit, säger en representant för Azov-delegationen till Jerusalem Post.
Anna Zharova som grundat ”Israeliska vänner till Ukraina” kallar Azovbesöket för ”det viktigaste projektet sedan krigets början” och medlemmarna fick också träffa representanter för Israels armé (IDF).
Jerusalem Post gör också en stor poäng av att Azovbataljonen idag insisterar på att man har tagit avstånd och distanserat sig från sin historia av ”nynazism” och ”högerextremism”- och att de ”högerextrema” medlemmarna i bataljonen antingen har lämnat frivilligt eller kastats ut.
Man citerar också Israels översterabbin Yaakov Bleich som tidigare deklarerat att Azovbataljonen inte alls är ”nynazistisk”.
– Om det inte vore för rysk propaganda hade jag aldrig ens känt till att nynazister i Azovgruppen existerar, så liten minoritet av en minoritet utgör de. Vi måste förstås hålla våra ögon öppna, självklart, men med det sagt: När ultranationalistiska högerpartier ställer upp i parlamentsval i Ukraina så kan de inte ens vinna en enda plats.
Nya Dagbladet har vid flera tillfällen uppmärksammat Azovbataljonen och bland annat uppmärksammat hur deras kombattanter deltagit i tortyrmord på ryska medborgare.”
https://nyadagbladet.se/utrikes/azovbataljonen-pa-israelbesok/
Bekräftad. mördarregimen apartheid israel bjuder in ukrozionazi och ger de röda mattan behandling
”Representatives of Ukraine’s neo-Nazi Azov Battalion have been touring Israel to drum up support for the unit’s imprisoned fighters. They have been meeting with Israeli politicians and soldiers.
Azov intelligence officer Illia Samoilenko was released in a prisoner exchange with Russia in September. He had been one of the hundreds of Azov fighters who surrendered in May at the end of the long Russian siege of the eastern city of Mariupol.
“Israel values freedom, values strength, Israel values honor. It’s the same things that we also value,” he told Israeli newspaper Haaretz this week.
Samoilenko also told The Times of Israel that “he sees Israel and Ukraine on the same side, the civilized battling the uncivilized in a struggle for the future of humanity,” the outlet summarized.
“We have prosperity, beautiful, prosperous, beautiful civilization, and they have medieval cavemen,” he said. It seems the “they” in this case are the Palestinians and the Russians, who Samoilenko regards as “uncivilized.”
Along for the Israeli tour with Samoilenko is Yulia Fedosiuk, the wife of an imprisoned Azov fighter and a far-right activist in her own right.”
https://electronicintifada.net/content/israel-helps-ukraine-whitewash-its-nazis/36911
Mike Wallace en sann rost som inte dansar till sionismens pipa
https://twitter.com/wallacemick/status/1606921382071255042?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1606921382071255042%7Ctwgr%5Ee7a1c93415497bb870ce65fcbd4c9299330fbe5d%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fwww.presstv.ir%2FDetail%2F2022%2F12%2F25%2F695135%2FIrish-MEP-Mick-Wallace-two-state-solution-smokescreen-apartheid-Israeli-regime-genocide-
Den 18 december (förra veckan) höll David North en föreläsning på Humboldtuniversitetet i Berlin med titeln ’Den israeliska statens fascistiska ideologi och folkmordet i Gaza https://www.wsws.org/en/articles/2023/12/19/pers-d19.html
Där behandlar han de i artikeln ovan omnämnda ’Itamar Ben-Gvir’ och hans guru ’Meir Kahane’.
I en annan artikel den 20 december sammanfattas delar av föreläsningen så här:
Föreläsningarna raserar det som North i sina Humboldt-kommentarer refererade till som ”cynism, hyckleri, demagogi och ohämmad lögn som driver kampanjen för att misskreditera motståndet mot Israels angrepp mot Gaza som ’antisemitiskt'”. Han noterar att ”användningen av detta skällsord har blivit ett viktigt vapen i Israels och dess imperialistiska medbrottslingars ansträngningar att skrämma och isolera alla dem som protesterar mot folkmordet på palestinierna”.
https://www.wsws.org/en/articles/2023/12/20/jkha-d20.html
Här följer översättning från 24 minuter in i föreläsningen:
https://youtu.be/ruGrVp15N2w
OM MEIR KAHANE
” En central gestalt i utvecklingen av ”hämndteologin” var den framlidne Meir Kahane. Han föddes i Brooklyn 1932 och hans far, rabbinen Charles Kahane, var vän och medarbetare till Ze’ev Jabotinsky, ledaren för en uttalat fascistisk gren av den sionistiska rörelsen. Meir Kahane blev till en början känd i USA som grundare av det nyfascistiska Jewish Defense League. JDL riktade in sig på svarta organisationer i New York, som Kahane fördömde som ett hot mot judar.
1971 flyttade Kahane till Israel och grundade det våldsamt antiarabiska Kach-partiet. Hans anhängare i USA förblev aktiva. Workers League, föregångaren till Socialist Equality Party i USA, blev en måltavla för JDL 1978 när de genom ett bombattentat försökte störa en visning i Los Angeles av dokumentären The Palestinian, som hade sponsrats av den internationella kommittén.
Kahanes roll och inflytande i Israel analyseras i en essä med titeln ”Meir Kahane and Contemporary Jewish Theology of Revenge”. Den publicerades 2015 och dess författare är två israeliska forskare, Adam och Gedaliah Afterman. De förklarar att Kahanes teologi
”centrerade kring påståendet att staten Israel upprättades av Gud som en hämndaktion mot hedningarna för deras förföljelse av judar, särskilt det systematiska dödandet av judar under Förintelsen.”
Kahanes parti Kach krävde annektering av allt territorium som Israel erövrade i kriget 1967 och en våldsam fördrivning av den palestinska befolkningen. Kahane valdes in i det israeliska parlamentet, Knesset, 1984. Kach-partiet förbjöds att ställa upp i valet 1988, men dess inflytande fortsatte trots att Kahane mördades under en resa till New York 1990.
Aftermans essä sammanfattar de tre grundpelarna i Kahanes teori om hämnd.
Första:
”Israels folk är en kollektiv mytisk varelse som är ontologiskt rotad i gudomligheten, som tillsammans med Gud stod inför en mytisk fiende från sina tidiga dagar. Denna mytiska fiende, ”Amalek”, är förkroppsligad i olika verkliga fiender genom den judiska historien, och de olika förföljelser och prövningar som judarna har fått utstå genom historien är manifestationer av samma mytiska kamp. Dessutom finns det en ontologisk skillnad mellan den mytiska nationen Israel och hedningarna, särskilt Israels fiender. Den ontologiska skillnaden mellan den judiska och den icke-judiska själen åsidosätter den judiska principen att hela mänskligheten är skapad till Guds avbild. Tron att icke-judar är underlägsna och förkroppsligar historiens demoniska krafter rättfärdigar handlingar av dödligt våld och hämnd.”
Andra:
”… Således, fortsätter argumentet, är Israels folk religiöst förpliktigat att använda alla till buds stående medel för att hämnas på sina gemensamma fiender och återupprätta sin ömsesidiga stolthet och status. Vare sig de inser det eller inte, är palestinierna och andra krafter som bekämpar Israel en del av en mytisk, religiös kamp som syftar till att utplåna Israels folk och dess Gud. Dessa faktorer gör det möjligt att använda alla åtgärder för att besegra fienderna.”
Tredje:
”Upprättandet av staten Israel 1948, kort efter Förintelsen, måste tjäna ett syfte: att underlätta återlösande hämnd mot hedningarna. Etablerandet av den moderna judiska staten i det historiska landet Israel är ett instrument för att aktivera frälsningsprocessen, snarare än ett resultat eller ett tecken på en sådan process.”
Aftermans sammanfattar de tre pelarna och förklarar att
”… Kahane argumenterar för att hämnd mot den metafysiska fienden ”Amalek” (fientliga hedningar) är grundläggande för att rädda Gud och hans folk, som båda nästan upphörde att existera som ett resultat av Förintelsen. Upprättandet av den judiska staten, med dess institutionaliserade makt och militära makt, bör, enligt Kahane, ställas i den försoningsbundna hämndens tjänst. Kahane går så långt som att rättfärdiga hämndaktioner även mot oskyldiga människor genom att hävda att de tillhör den mytiska fienden som måste utrotas som ett villkor för Israels och dess Guds återlösning. Enligt hans åsikt är förlusten av oskyldiga liv, om så krävs, en berättigad uppoffring.”
Kahane tolkade doktrinen om det ”utvalda folket” som ett omfattande avståndstagande från allt samröre med traditionella västerländska värderingar. Han skrev i sin bok Or Ha’Raayon:
”Detta är en judisk stat. Den bugar sig inför judendomen och motsäger den inte. Den agerar i enlighet med judiska värderingar och judiska bud även om dessa strider mot internationell rätt och diplomati, även om de står i kontrast till den normala västerländska och demokratiska livsstilen. Detta gäller även om detta sätter dess intressen på spel och hotar att isolera dem från de civiliserade icke-judarna. … Judendomens plikt är att vara separat, unik, annorlunda och utvald. Detta är det judiska folkets roll och dess instrument, staten … Vi har ingen del i nationernas standardvärderingar. Assimilering börjar inte med blandäktenskap, utan med att man kopierar och anammar främmande värderingar, främmande och icke-judiska begrepp och idéer.”
Kahanes teori om hämnd identifierades på hebreiska som begreppet för vad han kallade Kiddush Hashem. Han skrev:
”En judisk knytnäve i ansiktet på en förvånad icke-judisk värld som inte hade sett den på två årtusenden, detta är Kiddush Hashem. Judiskt herravälde över de kristna heliga platserna medan Kyrkan som sugit vårt blod spyr ut sin ilska och frustration, detta är Kiddush Hashem.”
Faktum är att Kahanes Kiddush Hashem, trots sin halvt sinnesrubbade åkallan av en förment unik judisk filosofi, kan beskrivas som en hebreiskspråkig variant av filosofin i Adolf Hitlers Mein Kampf, med den största skillnaden att Kahanes hatfyllda och rasistiska utfall var skrivet på hebreiska från höger till vänster snarare än från vänster till höger.
Kahanes inflytande kvarstod efter mordet på honom i den alltmer högerorienterade politiska miljön i Israel. Den 25 februari 1994 mördade en av Kahanes studenter, Baruch Goldstein, 29 palestinier och skadade ytterligare 150 i en attack mot en moské i Hebron. Detta brott hyllades av Kahanes anhängare, inklusive den extremt inflytelserike rabbinen Yitzchak Ginsburgh, som förkunnade att massmordet som utfördes av Goldstein var en handling av Kiddush Hashem.
OM ITAMAR BEN-GVIR
Vad har detta med idag att göra? Itamar Ben-Gvir, ledare för det främlingsfientliga partiet Otzmah Yehudet, är nu minister för nationell säkerhet i Netanyahus koalitionsregering. Han var medlem i Kach-partiet innan det förbjöds. Han är fortfarande en frispråkig försvarare av Meir Kahanes fascistiska teologi och politik. I april förra året höll Ben-Gvir, flankerad av en säkerhetsdetalj från premiärministerns kansli, ett tal där han hyllade både Kahane och Baruch Goldstein.
OM NETANYAHU (m.fl) OCH KAHANE
Israeliska ledares åberopande av Kahanes doktrin om hämnd har blivit allt vanligare sedan kriget började. Förra månaden förklarade Netanyahu i ett offentligt tal: ”Du måste komma ihåg vad Amalek har gjort mot dig, säger vår Bibel. Och vi minns.” Innebörden av Netanyahus hänvisning till Amalek klargjordes i ett uttalande av Israels försvarsminister Yoav Gallant: ”Vi kämpar mot mänskliga djur, och vi agerar därefter. Vi kommer att eliminera allt – de kommer att ångra det.” Många uttalanden av samma karaktär har gjorts av israeliska ledare sedan krigets början, och dessa uttalanden har aktualiserats i den israeliska regeringens och militärens folkmordshandlingar.
Mitt i de brott som begås av den israeliska regimen finns det ingen större och mer försåtlig lögn än påståendet att motståndet mot sionismen är, och måste vara, antisemitiskt. Detta är en lögn som vederläggs av den långa historien av motstånd mot sionismen före 1948 bland oräkneliga tusentals judiska arbetare och intellektuella, som sträcker sig över flera generationer, och som förkastade den mytbaserade uppmaningen att återvända till Palestina.