CNN: Hur Ukraina använder krigföring som utvecklats av USA mot Ryssland

Detta är en lätt nedkortad artikel i CNN, som inte oväntad ytterligare belägger USA:s stora påverkan på Ukrainas militära verksamhet från ett tongivande medium. Innehållet i det ”nya” konceptet förefaller dock knappast vara nytt.

CNN: Hur Ukraina använder krigföring som utvecklats av USA mot Ryssland

När kriget i Ukraina har passerat sex månadersgränsen säger amerikanska och europeiska tjänstemän att Ukraina framgångsrikt har använt en metod för motståndskrigföring som utvecklats av amerikanska specialstyrkor för att slå tillbaka mot Ryssland och för att sätta stopp för Rysslands överlägsna militär.

Resistance Operating Concept utvecklades 2013 efter Rysslands krig mot Georgien några år tidigare, men dess värde insågs först efter Rysslands invasion av Ukrainas Krimhalvö 2014. Det ger en plan för hur mindre nationer effektivt kan göra motstånd och konfrontera en större granne som har invaderat.

Redaktören: Kriget i Georgien startades av Georgien enligt bland andra EU. För fjorton år sedan angrep Georgien enligt EU. Vad sa utrikesministern?

Rysslands nästan oblodiga övertagande och annektering av det ockuperade territoriet gjorde Ukraina och västvärlden förbluffade och intensifierade studiet av hur man skulle kunna bygga upp en plan för totalförsvar som inte bara omfattade militären utan även civilbefolkningen. Men Putins bredare krig mot Ukraina som inleddes i februari har varit dess testområde.

Doktrinen, även känd som ROC, ger ett innovativt och okonventionellt förhållningssätt till krigföring och totalförsvar som har styrt inte bara Ukrainas militär, utan även involverat landets civilbefolkning som en del av ett samlat motstånd mot Rysslands armé.
”Det är alla händer på däck när det gäller det övergripande försvaret för Ukrainas regering”, säger den pensionerade generallöjtnanten Mark Schwartz, som var befälhavare för Special Operations Command Europe under utvecklingen av doktrinen. ”De använder alla resurser och de använder också några mycket okonventionella medel för att störa den ryska federationens militär.”

Planering av ett nationellt motstånd

Ukraina är underlägset i antal, vapen och manskap, men har ändå kämpat tillbaka mot en rysk militär som trodde att den skulle röra sig genom den stora majoriteten av landet inom några veckor, om inte dagar.

Redaktören: Ukraina är klart överlägset i manskap enligt olika uppgifter.

”Det här är ett sätt att vända på steken mot en första världsmakt”, sade Schwartz. ”Det är helt enkelt otroligt att se vad viljan att göra motstånd och beslutsamheten att göra motstånd kan åstadkomma, trots den otroliga förlusten av liv och offer.”
I en serie attacker och explosioner mot ryska positioner på Krim som nyligen ägt rum ser Kevin D. Stringer, en pensionerad arméöverste som ledde utvecklingsgruppen för motståndskonceptet, tecken på att konceptet kan användas.
”Eftersom man inte kan göra det konventionellt skulle man använda specialstyrkor, och dessa [styrkor] skulle behöva stöd från motståndsrörelsen – underrättelser, resurser, logistik – för att få tillträde till dessa regioner.”

En ukrainsk regeringsrapport som CNN tagit del av erkände att Ukraina låg bakom attackerna mot ryska baser och en ammunitionsdepå. Attackerna, som skedde långt bakom fiendens linjer, låg utanför räckvidden för de vapen som USA och andra offentligt har skickat till Ukraina, och videor av explosionerna tycktes inte visa någon inkommande missil eller drönare. Ryssland skyllde explosionerna på sabotage eller detonerande ammunition.

I början av april berättade general Richard Clarke, befälhavare för US Special Operations Command, vid en utfrågning i senatens utskott för väpnade tjänster att USA hade hjälpt till att utbilda motståndsgrupper i Ukraina som var inbäddade i specialstyrkor under de senaste 18 månaderna.

Motståndsrörelsen i Ukraina

Tidigt i konflikten skapade den ukrainska regeringen en webbplats som förklarar olika sätt att göra motstånd. På webbplatsen beskrivs sätt att använda icke-våldsaktioner, inklusive bojkott av offentliga evenemang, arbetarstrejker och till och med hur man använder humor och satir. Målet är att störa de proryska myndigheternas förmåga att styra och samtidigt påminna befolkningen om Ukrainas rättmätiga suveränitet. Motståndsdoktrinen föreslår även våldsamma handlingar, bland annat att man använder molotovcocktails, avsiktligt startar bränder och lägger kemikalier i gastankar för att sabotera fiendens fordon.

I doktrinen efterlyses också en bred budskapskampanj för att kontrollera berättelsen om konflikten, förhindra att en ockupants budskap får fäste och hålla befolkningen enad.

Det är en kampanj för att kontrollera berättelsen om konflikten, förhindra att ockupantens budskap får fotfäste och hålla befolkningen enad. Videor av ukrainska attacker mot ryska stridsvagnar, ofta till ett soundtrack av popmusik eller heavy metal, har blivit virala, liksom klipp av ukrainska soldater som räddar herrelösa djur. Oavsett om det är avsiktligt eller inte blir det en del av motståndet, vilket gör det möjligt för Ukraina att sätta rubrikerna i västerländska medier i sin favör och ofta humanisera ukrainska soldater på ett sätt som den ryska militären helt har misslyckats med att göra.

I spetsen för motståndet står Ukrainas president Volodomyr Zelensky, som inte har låtit konflikten försvinna ur sikte med nattliga tal och frekventa internationella framträdanden. Hans besök nära frontlinjerna skapar nyheter runt om i världen, medan Rysslands president Vladimir Putin sällan ses utanför Kreml eller semesterorten Sotji.
Mediarapporterna har gett upphov till en våg av utländskt stöd och framgångsrikt ökat på västvärldens regeringar att leverera mer vapen och ammunition till Ukraina.

Motståndskraft och motstånd

Sammantaget ger motståndskonceptet en ram för att öka ett lands motståndskraft, dvs. dess förmåga att motstå yttre påtryckningar, och för att planera för motstånd, definierat som en landsomfattande insats för att återupprätta suveränitet i ockuperade områden.
”Motståndskraft är samhällets styrka i fredstid som blir motstånd i krigstid mot angriparen”, förklarade Dalia Bankauskaite, forskare vid Center for European Policy Analysis som har studerat motståndsplanering i Litauen.
I stället för att ge varje land samma uppsättning planer är doktrinen utformad för att anpassas till varje lands befolkning, förmåga och terräng. Den är inte avsedd att skapa eller stödja ett uppror, utan dess mål är att upprätta en regeringssanktionerad styrka som ska genomföra aktiviteter mot en utländsk ockupant med målet att återställa suveräniteten.

Till en början var det bara Estland, Litauen och Polen som uttryckte verklig entusiasm över den nya doktrinen. Men efter att Rysslands nästan oblodiga övertagande och annektering av Krim bedövade Ukraina och västvärlden 2014 växte intresset för motståndsmetoden snabbt.

Sedan starten har minst 15 länder deltagit i någon form av utbildning i denna motståndsdoktrin, enligt Nicole Kirschmann, talesperson för Special Operations Command Europe, där den utvecklades.
I mitten av november, när Biden-administrationen lät de första offentliga varningarna om risken för en rysk invasion av Ukraina ljuda, stod Ungern värd för en konferens om det operativa motståndskonceptet. Befälhavaren för Ukrainas specialoperationsstyrkor deltog i konferensen, berättade Kirschmann för CNN, liksom nästan ett dussin andra länder.

Rysslands invasion av Ukraina har bara ökat intresset för konceptet.
”Särskilt de baltiska staterna pratar aktivt i sina parlament om genomförandet av ROC på nationell nivå”, enligt en amerikansk tjänsteman.

Motstånd i Baltikum
I maj, nästan tre månader efter Rysslands invasion av Ukraina, antog Litauens parlament en ny strategi för civilt motstånd som är mycket bredare än strikt motstånd mot ockupation.

Existensen av motståndsdoktrinen och delar av planeringen kring motståndet är avsiktligt offentlig, förklarade Stringer, avsedd att fungera som en avskräckning mot en potentiell attack
För Estland, ett land med cirka 1,3 miljoner invånare som gränsar till nordvästra Ryssland, har civilt motstånd alltid varit en del av försvarsplanen.
”Det finns inget annat alternativ för varje estländare”, säger Rene Toomse, talesman för det frivilliga Estniska försvarsförbundet. ”Antingen kämpar man för självständighet om någon attackerar en – om Ryssland attackerar en – eller så dör man bara.”

Ukraina har utmärkt sig i att vinna informationskampanjen, påpekar Toomse, med hjälp av medieinlägg på flera olika plattformar, en president som har blivit en tongivande internationell person och en ständig ström av information om hur väl Ukrainas styrkor kämpar, ”även om de inte betonar sina egna förluster”.
Men Toomse insisterar på att Estland, om det stod inför en invasion, skulle vara mer aktivt i varje ockuperat område och använda små, välbeväpnade och vältränade enheter.