Russian President Vladimir Putin at the BRICS summit in Kazan, Russia, in October 2024; Foreign Minister Sergei Lavrov on left. (Grigoriy Sysoyev / ru Host Photo Agency/ Kremlin)
Denna artikel av förre ambassadören Craig Murray har publicerats på hans blogg https://thetransnational.substack.com/p/craig-murray-putin-is-no-hitler?utm_source=post-email-title&publication_id=1655621&post_id=159190161&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email
men även på TFF TRANSNATIONELL STIFTELSE
och på ”Consortium News” den 14 mars 2025.
Craig Murray
– är författare, programledare och människorättsaktivist. Han var brittisk ambassadör i Uzbekistan från augusti 2002 till oktober 2004 och rektor för University of Dundee från 2007 till 2010.
_________________
Västeuropas ekonomier håller på att ställas om till krigsfot, under ledning av den fullständigt omvandlade Europeiska unionen, vars ledare nu kanaliserar ett primitivt, ärftligt hat mot Ryssland.
Det finns ett logiskt felslut som dominerar det europeiska nyliberala ”tänkandet” för närvarande. Det går så här:
”Hitler hade obegränsade territoriella ambitioner och fortsatte med att försöka erövra hela Europa efter att ha annekterat Sudetenland. Därför har Putin obegränsade territoriella ambitioner och kommer att fortsätta att försöka erövra hela Europa efter att ha annekterat östra Ukraina.”
Detta felaktiga argument ger inga bevis för president Vladimir Putins ytterligare territoriella ambitioner. Som bevis för Putins hot mot Storbritannien hänvisar premiärminister Keir Starmer på ett löjeväckande sätt till ”novichok”-affären i Salisbury, kanske historiens mest patetiska propagandakonfekt.
Men även om man skulle vara så självbelåten att man accepterar den officiella versionen av händelserna i Salisbury, tyder ett mordförsök på en dubbelagent på ett trovärdigt sätt på att Putin vill starta tredje världskriget eller invadera Storbritannien?
Hitlers territoriella ambitioner var inte dolda. Hans önskan om lebensraum och, vilket var avgörande, hans uppfattning att tyskarna var en överlägsen ras som borde härska över de underlägsna raserna, framgick tydligt i tryck och tal.
Det finns helt enkelt inga sådana bevis för en omfattande territoriell ambition från Putins sida. Han eftersträvar inte en galen nazistisk ideologi som driver till erövring – eller för den delen en marxistisk ideologi som försöker störta den etablerade ordningen runt om i världen.
BRICS ekonomiska anpassningsprojekt är inte utformat för att främja ett helt annat ekonomiskt system, bara för att ombalansera makt och flöden inom systemet, eller på sin höjd för att skapa ett parallellt system som inte är snedvridet till USA:s fördel.
Varken slutet på kapitalismen eller territoriell expansion är en del av BRICS-projektet.
Det finns helt enkelt inga bevis för att Putin har territoriella mål utöver Ukraina och de små enklaverna Sydossetien och Abchazien. Det är helt rättvist att beskriva Putins territoriella expansion under två decennier som begränsad till återinförlivandet av hotade rysktalande minoritetsdistrikt i före detta sovjetstater.
[Se: Rysk imperialism?].
Att det är värt ett världskrig och obegränsat med döda över vem som ska vara borgmästare i den etniskt ryska och rysktalande staden Lugansk är inte helt klart för mig.
Separatister barrikaderar sig i Luhansk i juni 2014. (Qypchak / Wikimedia Commons / CC BY-SA 3.0)
Att Putin skulle vara på väg att anfalla Polen eller Finland är rent nonsens. Tanken att den ryska armén, som har kämpat för att underkuva det lilla och korrupta, om än väststödda, Ukraina, skulle ha förmågan att angripa själva Västeuropa är helt enkelt orealistisk.
Putins Ryssland är dåligt när det gäller mänskliga rättigheter, men i nuläget är det marginellt bättre än president Volodymyr Zelenskijs Ukraina. Till exempel tillåts oppositionspartierna i Ryssland åtminstone att ställa upp i val, om än på en mycket ojämn spelplan, medan de är totalförbjudna i Ukraina.
Ännu mindre övertygande är argumenten om att Rysslands utrikespolitiska verksamhet i tredje land kräver en massiv ökning av västvärldens rustningar för att förbereda ett krig mot Ryssland.
Västvärldens inblandning och förstörelse
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen talade den 22 januari i Europaparlamentet om Ukraina, relationerna mellan EU och USA och EU:s globala roll. (Europaparlamentet, Flickr, CC-BY-4.0)
Den enkla sanningen är att västmakterna lägger sig i andra länder mycket mer än vad Ryssland gör, genom massiv sponsring av icke-statliga organisationer, journalister och politiker, varav en stor del är öppet och en del är dolt.
Jag brukade själv göra detta som brittisk diplomat. Avslöjanden från USAID eller läckor från Integrity Initiative ger allmänheten en inblick i denna värld.
Ja, Ryssland gör det också, men i mycket mindre skala. Att denna typ av rysk aktivitet skulle tyda på en önskan om erövring eller vara en orsak till krig är ett så ytligt argument att det är svårt att tro på den goda viljan hos dem som för fram det.
Jag har också sett det ryska militära ingripandet i Syrien framföras som ett bevis för att Putin har planer på att erövra världen.
Rysslands ingripande i Syrien förhindrade för en tid att landet förstördes av väst på samma sätt som Irak och Libyen förstördes av väst. Ryssland hindrade galna islamistiska terrorister från att komma till makten och därmed massakern på Syriens minoritetsgrupper. Dessa fasor utspelar sig nu, delvis på grund av att Ryssland har försvagats genom kriget i Ukraina.
Att de nationer som förstörde Irak, Afghanistan och Libyen hävdar att Rysslands ingripande i Syrien visar att Putin är ond är oärlighet av högsta grad. Förenta staterna har haft en fjärdedel av Syrien under militär ockupation i över ett decennium och har stulit nästan all Syriens olja.
Att peka ut Ryssland här saknar all logik.
Märkligt nog tillämpas inte samma ”logik” på Benjamin Netanyahu. Nyliberaler [neocons] hävdar inte att hans annekteringar av Gaza, Västbanken och södra Libanon innebär att han måste ha ytterligare territoriella ambitioner. Faktum är att de inte ens noterar Netanyahus aggressioner överhuvudtaget, eller framställer dem som ”defensiva” – samma argument som Putin framförde på ett mycket mer trovärdigt sätt i Ukraina, men som nyliberaler [neocons] där helt och hållet avvisar.
[Relaterat: Israels hotande kolonialism]
Ett omvandlat EU
Västeuropas ekonomier håller på att ställas om till krigsfot, under ledning av den fullständigt omvandlade Europeiska unionen. De entusiastiska förespråkarna för folkmordet i Gaza, som leder EU, kanaliserar nu ett primitivt, ärftligt hat mot Ryssland.
EU:s utrikespolitik drivs av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen (Tyskland) och vice ordförande Kaja Kallas (Estland). Den fanatiska ryssfientlighet som dessa två sprider och deras oförblommerade önskan att trappa upp kriget i Ukraina kan inte undgå att påminna ryssarna om att dessa två kommer från nationer som var fanatiskt nazistiska.
För ryssarna känns detta mycket som 1941. Med Europa i ett grepp av fullskalig antirysk propaganda är bakgrunden till Trumps försök att medla fram ett fredsavtal orolig och Ryssland är förståeligt nog försiktigt.
Storbritannien fortsätter att spela den mest ohjälpsamma av roller. De har skickat Jonathan Powell från Morgan Stanley för att ge Zelensky råd om fredssamtal. Som förre premiärministern Tony Blairs stabschef spelade Powell en avgörande roll i den olagliga invasionen av Irak.
Varhelst det finns krig och pengar att tjäna på krig, hittar man samma ghouler (onda varelser, se här, ö.a.) samlade. De som var med om att inleda invasionen av Irak borde uteslutas från det offentliga livet. I stället är Powell nu Storbritanniens nationella säkerhetsrådgivare.
Jag är inte en anhängare av Putin. Den mängd våld som användes för att krossa Tjetjeniens legitima önskan om självbestämmande var till exempel oproportionerlig. Det är naivt att tro att man blir överstelöjtnant i KGB genom att vara en snäll person.
Men Putin är inte Hitler. Det är bara genom patriotismens skygglappar som Putin framstår som en värre person än de västliga ledare som ligger bakom massiv invasion och död över hela världen, och som nu försöker utvidga kriget mot Ryssland.
Här i Storbritannien (Förenade kungariket) försöker Starmerregeringen aktivt förlänga kriget och vill ha en enorm ökning av utgifterna för vapen, vilket alltid ger kickbacks och framtida styrelseuppdrag i företag och konsultuppdrag för politiker.
För att finansiera denna krigshets skär New Labour ned på utgifterna för Förenade kungarikets sjuka, handikappade och pensionärer och minskar stödet till de svältande i utlandet.
Labour Friends of Israel har publicerat en bild av Starmer i möte med Israels president Herzog, sex månader efter det att Internationella domstolen i sitt interimistiska beslut citerade ett uttalande av Herzog som bevis för folkmordsavsikter.
Dostawca: PAP/EPA.
Starmer-regeringen röstades fram av 31 procent av dem som brydde sig om att rösta, eller 17 procent av den vuxna befolkningen. Den ägnar sig åt omfattande juridisk förföljelse av ledande brittiska anhängare av Palestina och är aktivt delaktig i folkmordet i Gaza.
Jag ser ingen moralisk överlägsenhet här.
***
Putin litar inte på att Trump ska häva sanktionerna… Rapportering från Moskva, Ryssland Tidigare var Putin på ett evenemang där han talade till en kongress för ryska företagare. Han sade att det är viktigt att förstå att sanktionerna aldrig kommer att försvinna och att Ryssland måste förlita sig på sig självt och ryska företag framöver. Även om sanktionerna tas bort kommer de att fortsätta att användas för att sätta politisk press på landet. Så han förberedde verkligen gruppen av industrimän i den ryska huvudstaden för vad som komma skulle. [Ryssland] är nu världens mest sanktionerade land. Presidenten är fokuserad på att se till att landets ekonomi fortsätter att vara stabil och fungera. Det kommer att bli en hel del diskussioner om uppgörelsen i Ukraina under det här telefonsamtalet [med Trump] och Putin förlitar sig helt klart inte på att USA:s president kommer att häva några sanktioner inom en snar fram..Klicka här för att dela på sociala medier. Av Dorsa Jabbari.
Med tanke på att tjetjenien-kriget inte uppstod av sig självt utan med stimulans från väst är det tveksamt om man kan hävda att Ryssland använde oproportionerligt våld. Överskatta inte Craig Murray’s grad av insyn. Det var mycket närmare i tiden till hans karriär i etablissemanget
Han kan ha sagt för mycket om det tidigare och vill nu hålla samma linje
https://larouchepub.com/other/2004/3136neocons_caucasus.html
Neo-Cons Knee Deep in Caucasus Provocations
17 Sept 2004 — The two foci of the destabilization scheme, which involved unleashing Islamist fundamentalist insurgencies, were Afghanistan and Chechnya.
Russian Foreign Minister Sergei Lavrov on Sept. 8 delivered the most unambiguous attack on Western countries in recent memory, when he declared that they ”bear direct responsibility for the tragedy of the Chechen people when they give political asylum to terrorists. When our Western partners say we should re-examine our policy, what you call tactics, I would advise them not to interfere in our Russian internal affairs.”
The immediate focus of Lavrov’s attacks on Russia’s ”Western partners” was the actions of the United States and Great Britain, which have given political asylum to two Chechen separatist leaders, Ilyas Akhmadov and Akhmed Zakayev, who are now living, respectively, in Washington and London. Both men have been linked to Aslan Maskhadov and Shamil Basayev, who head two of the leading Chechen factions peddling independence from Russia.
But the fact that British and American authorities have chosen to give safe haven to people linked to the recent spate of terrorist attacks against Russia, is just the tip of a much uglier iceberg. EIR is in the process of assembling a dossier on the heavy involvement of U.S. and British neo-con ”liberal imperialist” circles in the drive to oust Russia from the entire oil-rich Caucasus region.
Anglo-American schemes to drive the Russians out of the Caucasus have been building in intensity since 1999. But regional specialists point out that the overall targetting of the region was an integral part of the late-1970s ”Bernard Lewis Plan,” which aimed to create an ”arc of crisis” along the southern tier of the Soviet Union. The two foci of the destabilization scheme, which involved unleashing Islamist fundamentalist insurgencies, were Afghanistan and Chechnya.
Brzezinski, Haig, and Solarz
It should come as no surprise to regular readers of EIR, that one of the architects of the current Caucasus provocations is Jimmy Carter’s National Security Advisor Zbigniew Brzezinski, the man who first embraced British Arab Bureau spook Lewis’s geopolitical schemes to use Islamic radicalism against Soviet communism.
Jag länkade till Larouchepub från 2004 som lägger fram vad Ryssland stod inför i Kaukasus
https://larouchepub.com/other/2004/3136neocons_caucasus.html
Lavrov var skarp i sitt avståndstagande från US/UK
och texten utvecklar Brzezinsky’s roll och Bernard Lewis-planen som hade precis samma aggressiva avsikter då som nu i Ukraina
Som vanligt beskyddades terroristledarna av US/UK
Craig Murray var ambassadör i Uzbekistan till 2004 året för artikeln
Som ambassadör åt anglosaxerna är man nog försiktig med att uttrycka förståelse för Ryssland
Murray var hederlig och det gjorde att han fick sluta som ambassadör så jag skall inte vara orättvis men det är komplicerat att visa förståelse för anglosaxernas hatobjekt.