Redaktörens Presentation: Andi Olluri har medverkat på Globulpolicy.se redan under gymnasietiden, som vår yngste skribent. Länkar till artiklar finns nedan. Nu studerar han till dietist i Göteborg. Han har hållit föredrag vid Folk och Freds konferenser i Sälen, debatterat med Kajsa Ekis Ekman i Dissidentklubben, hållit föredrag åt ”Stödkommittén för Julian Assange”.
Andi har samtalat med och intervjuat favoriten Noam Chomsky. Han har på eget förlag utgivit boken ”Bortom Ukraina” och håller på med en ny bok. Man kan i bästa fall hitta artiklar av honom på andra siter, samt ibland insändare i papperstidningar. Tanken är att han återkommer dagligen i en ny kolumn här. Markeringar i texten och bilder kommer från mig. Detta är Andi Olluris sjätte kolumn.
_______________________
Kära DagProp,
Dag in och dag ut kan läsaren av media läsa kataklysmiska berättelser om Västs kamp för demokrati och frihet mot “Ondskans Axelmakter”. Med oändliga utläggningar i media och bestsellers såsom Anne Applebaums “Autokrati AB”, David Sangers “New Cold Wars”, finner vi samma inbilska sagor om Napoleon, Nazisterna och alla andra imperiella rörelser försökte intala sig själva om, och faktiskt trodde på: Vi är goda, De är onda, oavsett vad fakta än må vara.
Skillnaden idag från våra föregångare, däremot, är bara bristen på originalitet.1
Därför kunde vi av Carl Bildt läsa om Västs försök att skapa en “uppsättning av regler och institutioner” för en fri värld. “I vår idealistiska värld skulle FN:s säkerhetsråd se till att den globala freden bevarades och stärktes”, “en allt starkare internationell rättsordning”. “Vi har lappat och lagat och försökt att hålla det fungerade så gott det går”, fortsatte Bildt. “Vi är den ideala världsordningens främsta företrädare”.
Nu finns ett problem, däremot: “Den fundamentala utmaning som en ny Trump-administration utgör är att denna mer eller mindre reglerade världsordning nu riskerar att utmanas än mer”, i och med Trumps “förakt för FN” och antydan “att USA borde lämna Nato”.2
Notera att Trump nu, precis som under sin första administration, utgör den perfekta propagandaroll det västerländska propagandasystemet alltid uppskattat. På var och en av imperiell och neoliberal policy är han identisk till sin demokratiska “motståndare”, men han måste kritiseras som ett hot mot (den obefintliga) demokratin, för att därigenom skapa en inbillad nobel intern kamp, för att distrahera populasen från hans faktiska förödande policyer – som råkar vara identiska till hans föregångare och “motståndare”.
Om Trump kritiseras, är det nästan uteslutande för att han påstås inte vara tillräckligt imperialist (han vill avveckla Nato, dra ur Syrien, inte föra proxykrig mot Ryssland etc. etc.). Briljant, helt enkelt, och om diktatorer var smarta nog hade de försökt anamma Västs indoktrineringssystem.
Notera att “I vår idealistiska värld” utgör anfallskrig och genocidala utrotningsförsök såsom i Gaza och Jemen, fullständigt finansierade av Väst, inte den “fundamentala utmaningen”. Snarare utgör dessa anfallskrig – så många i antal att jag inte kan nämna dem här – ett försök “till att den globala freden bevarades och stärktes”, och att skapa “en allt starkare internationell rättsordning”. Istället är Trumps totalt påhittade och skrattretande “förakt” för Nato problemet. Alltså: att avveckla en imperiell aggressionspakt, som har inget annat än anfallskrig under sitt bälte, är ett hot mot “den ideala världsordningens främsta företrädare” av enstaka ruttna ägg.
Eller att Väst avfärdar resolutionerna från FN:s Säkerhetsråd och ICJ:s domslut som beordrar oss att inte stödja Israels anfallskrig, och regerar med att intensifiera vapenleveranser och pengar till Israel i deras massakrer mot civila (nästan $30 miljarder i form av vapen från USA ensamt)3 – allt detta, och mycket till, utgjorde fram tills Trump inte ett “förakt för FN”. Åtminstone finns inte minsta tecken på annat.
Magstarkt, sannerligen.
Den rådande ideologin av terror och imperiell arrogans, som är den västerländska kulturens själva kännetecken, kunde inte illustreras tydligare.
Referenser.
- För mycket omfattande dokumentation, se min kommande Organ för Självdisciplin.
- DI, Carl Bildt, 9 nov. 2024.
- Antiwar, Dave DeCamp, “Israel Signs $5.2 Billion Contract With Boeing To Purchase F-15s With US Aid”, 7 nov.
Andra texter av Andi Olluri.
Dagens propaganda 9/11: Göteborgspostens Adam Cwejman och antisemitism
Dagens propaganda 8/11: Anders Lindberg och förhandlingar om Ukraina.
Dagens propaganda 7/11: “Europa gör bäst i att förbereda sig”.
Dagens propaganda 6/11: Valet i USA och koloniseringen av svensk kultur (1)
Dagens Propaganda 5/11: Erik Thyselius och det ekonomiska kriget mot Ryssland. Andra kolumnen.
Dagens Propaganda 4/11: Introduktion och Gazas Marshallplan enligt terroristromantikern Magnus Ranstorp. Första kolumnen
Nya unika boken ”Bortom Ukraina Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget”
Svensk propaganda i konkreta siffror. Var går gränsen för vad som får sägas om Ukrainakriget? Utdrag ur Andi Olluris kommande bok
”Fritt land, despotisk kultur” – Andi Olluri i samtal med Noam Chomsky (och i kväll med Kajsa Ekis Ekman).
Andi Olluri: Västerländskt “stöd” till Ukraina? Århundradets propagandakupp.
Andi Olluri: Fred i Jemen?: De monumentala framgångarna för PROPAGANDASYSTEMET
Andi Olluri: Ett ensidigt klasskrig: De svenska bolagens segertåg. Del 3
Andi Olluri. Utdrag ur boken BORTOM UKRAINA: Faran av fri debatt i ett demokratiskt samhälle: Ukraina vid jubileumsmånaden
Svensk Intelligentia och Utrikespolitik
Challe Bilds ”nedstämdhet” med anledning av att Trump vann kommer simsalabim att försvinna dagen Trump attackerar Iran. Då kommer Trump framställas inte som den som föraktar FN, utan tvärtom som försvararen av ”rättsordning” och kämpen för den ”idealistiska värld” som före detta CIA-agent 009 Challe Bilds vurmar för.
På 90-talet beskrev Amerikanerna herr Challe som ”en som bär på en kostym två storlekar större” – den beskrivningen håller än idag – möjligen kan man lägga en storlek till. Challes insändare bekräftar just det – han tror sig vara något/n – en ganska vanlig hallucination bland lilla Sveriges politiker kår (förna – Challe, Hökmark och nutida – Uffe, Magda).
Ute i världen är Challe känd som Sveriges version av den äcklige Dick Cheney för sin hejarklack roll i invasionen av Irak. Då var inte det aktuellt med ”våra ideal” och ”rättsordning” plus liknande rappakalja. Då var favorit ramsan ”Saddam, Saddam”, ”Irak, Irak””hot, hot”.
Förresten hur går det Challe med dina miljoner från oljebolaget? Money is still flowing strong to your account? Bli miljoner på folkmord? https://www.flamman.se/kan-man-bli-miljonar-pa-folkmord-carl-bildt/
Det är minsann ett praktexempel på höga ideal och moral, rättsordning 🤭
Och Libyen, Syrien, icke att förglömma Uuu-ukraina … Just shut up Bildt!?!
I ett fritt land med fungerande rättsväsen hade Kalle suttit bakom lås och bom för länge sedan för sina brott problemet är att Sverige är så långt under USA:s stövel att man inte ens vågade utreda ett statsministermord där ledtrådarna började peka mot CIA ordentligt? Det senaste är att man hemligstämplat utredningen om vad marinens undersökning kom fram till angående sprängningen av Northstream helt enkelt av rädsla för repressalier från USA som ju låg bakom attentatet. Som vasallstat är man livegen och läget blev ännu värre med DCA-”avtalet” som tvingades på svenska folket helt enkelt för att USA vil ha bättre koll på sin vasall man inte riktigt litar på.
Kan det vara dags för avglobalisering där globalister som Carl Bildt får befinna sig utanför den egentliga landet Sveriges verklighet.
CARL lär aldrig kunna bli landets kung och inte heller hans son GUSTAF. Kan det vara passande att som inom parentes internationellt kalla landet ”Palmelandet” vilket lär hålla honom på långt avstånd från landets egentliga angelägenheter; han som inte kom ihåg hur han fick reda på att Sveriges statsminister Olof Palme var mördad. (Källa: Björn Häger – Uppdrag Carl Bildt).
Kan den naturliga förklaringen vara den att mordet var förbeställt och med hans vetskap. Annars borde reaktionen ha varit som hos övriga befolkningen; shock med ögonblickets kunskap fäst på näthinnan, när/var/hur en var när nyheten brast ut.
Alla i ämnet tycks missa en elementär förändring av världens funktion: utrikespolitik i det nya 21:a århundradet kommer att baseras på geografi, som det förevarit under en absolut majoritet i tid räknat av vår världshistoria, och inte på dimmiga och disiga värderingar framtagna ur de alltmer psykiatriska amerikanska tankesmedjorna.
Vi kan se på vad som händer med tre mycket sinsemellan olika länder, som ligger nära varandra, är geopolitiska grannar och över tid omväxlingsvis varit allehanda vasaller till Washingtons makt: det antikt urgamla Persien/Iran, som existerat ända sedan gammalgrekisk tid (redan Alexander den store stötte som bekant på dem) som blev pro-amerikanskt genom en kupp på 1950-talet – och kastades ut av en iransk revolution år 1979, vi har det mycket unga 1900-talslandet Saudiarabien som varit, men inte är, beroende av Washingtons makt – och vi har det nästan lika urgamla historiska land som idag är Turkiet, en gång under många militärdiktaturer på 1900-talet, varav den senaste år 2016 misslyckades, och idag vet att man inte kan sätta full tillit till exempelvis Washingtons makt (eller maktgrepp).
Alla dessa tre länder stiger in i den nya samtid vi har idag – man söker sig till grannsamverkan, som till exempel asiatiska samarbeten, till exempel i bland annat BRICS som alla dessa tre länder i olika stadier tycks vara på väg in i. Senast under gårdagen (söndag den 10 november) inträffade en häpnadsväckande nyhet som inte fått minsta spridning i den västliga medievärlden: Iran och Saudiarabien har tecknat ett gemensamt säkerhetsavtal om militärt samarbete – det kramades varmt mellan delegationerna. Säkert otäckt svårsmält i Washington -får vi anta.
Vad vi ser, men som många då och nu inte begriper sig på: en utrikespolitik som rör sig från ”gemensamma värderingar”, eller det än mer disiga och icke-vetenskapliga begreppet ”regelbaserad världsordning” (eller ”internationell lag” som det korrekta uttrycket heter) till en klassiskt baserad utrikespolitik som grundar sig på geografi – handel, dialog, förståelse för att grannar kan ha och vill ha andra statsformer och samhällssystem än det som Washingtons tankesmedjor tycker är den lämpligaste.
Det är just det som händer: en utrikespolitik som rör sig från ”värderingar” till geografi. Det vill säga i stort och smått som världen såg ut innan år 1918 eller rentav innan 1939 eller 1945. ’
Exemplet syns ovan: i Ankara, Riyad och Teheran åker man numera inte till Washington och Vita huset för att få tillåtelse till allt i sina länders liv. Man gör det enklast själv. Vi kommer även att få se det i Europa: ett Europa som med tiden helt själv kommer att bestämma över sin säkerhets- och utrikespolitik och som dessutom kommer med tiden acceptera samarbetsformer med stora grannar som Ryssland och Kina. Washington kommer inom 10-15 år inte alls vara inblandat i Europas säkerhetspolitiska tänkande och dess utrikespolitiska utförande. President Trump är bara en klar bekräftelse på att epoken från 1945 redan tagit slut inuti själva Amerika. Amerika har själv blivit post-amerikanskt. De geopolitiska fantomsmärtorna sitter ännu kvar hos de gamla föredettingarna och kallakrigarna i Bildts generation. De kan bara inte lära om sig till den nya epoken.
En enkel ramsa att tänka på: från oklara gemensamma värderingar till geografi: det är utrikespolitiken för det nya 21:a århundradet.
Och väldigt många patienter på Washingtons politiska tankesmedjor kommer att på riktigt tvingas uppsöka en äkta psykiater och inte försöka och misslyckas terapeut-behandla sin omvärld från Washington. I Ukraina kommer denna misslyckade amerikanska politik möta sitt Suez.