Dagens Propaganda: Introduktion och Gazas Marshallplan enligt terroristromantikern Magnus Ranstorp

Redaktörens Presentation: Andi Olluri har medverkat på Globulpolicy.se redan under gymnasietiden, som vår yngste skribent. Länkar till artiklar finns nedan. Nu studerar han till dietist i Göteborg. Han har hållit föredrag vid Folk och Freds konferenser i Sälen, debatterat med Kajsa Ekis Ekman i Dissidentklubben, hållit föredrag åt ”Stödkommittén för Julian Assange”. Andi har samtalat med och intervjuat favoriten Noam Chomsky. Han har på eget förlag utgivit boken ”Bortom Ukraina” och håller på med en ny bok. Man kan i bästa fall hitta artiklar av honom på andra siter, samt ibland insändare i papperstidningar. Tanken är att han återkommer dagligen i en ny kolumn här. Markeringar i texten och bilder kommer från mig, åtminstone idag.

__________________

Kära DagProp,

I sin monumentala studie om propaganda i fria demokratier – en industri som växte sig enorm under tidigt 1900-tal och som sedan kom att bli den globala PR-industrin – förklarade sociologen Alex Carey: “Det är möjligt att framgångarna av elitpropaganda i att övertyga oss, så pass länge, att vi är fria från propaganda är propagandans mest imponerande prestation”.¹

I sitt standardverk om politiskt styrelseskick i demokratier, förklarade PR-industrins grundare Harold Lasswell, 1927, att demokratierna behövde “en kår av män som gör ingenting annat än att studera metoderna för att forma och manipulera människors sinnen till sin önskan” med hjälp av “propaganda”. Bevara demokratiska formalia, utan att de används för att äventyra elitens intressen: “bedra och lura i namnet av den allmänna nyttan. Bevara majoritetens konvention men diktera åt majoriteten! … mer kan åstadkommas med illusion än med våld”.²

I fria demokratier kan man inte nyckfullt våldföra sig på och fängsla medborgaren till lydnad, som i totalitära polisstater, men behovet att befolkningen inte stör eliten i deras planering, och inskränker deras dominans, råder alltjämt. Vad som kvarstår är därmed att man istället kontrollerar invånarna genom att kontrollera deras sinne med massiv propaganda, något som i Väst därför förfinats till oöverträffad perfektion.

Visst, propagandan – oftast mycket klumpigare och lättare att genomskåda än i Väst – är rådande i tyranner såsom i Ryssland också. Men, att “behovet av public relations minskar i allmänhet … i länder som saknar djupa och långvariga liberala, demokratiska och parlamentariska institutioner” förstod västerländska propagandistexperter redan under 1900-talets tidigare hälft.³

Spola fram till idag, och i Sverige och andra amerikanska satellitstater har man nått “idealet av en propagandastyrd demokrati”, för att återigen citera Carey.⁴

Propagandan i svenska media är inget mindre än total. Systematisk, frank och polemisk propagandaanalys, som upplyser medborgarna om just vilken indoktrinering (och skalan av den) som de utsätts för, är i stort sett obefintlig. Detta är precis vad man skulle förvänta sig i en djupt indoktrinerad kultur, under det fulla våldet av en magnifikt effektiv propagandaapparat i enlighet med de tidiga västerländska propagandaspecialisternas ordinationer.

Att Väst genomför ett hänsynslöst proxykrig med sin ukrainska “murbräcka” i full vetskap om att de inte kan vinna detta, utan endast dra ut på det för att försvaga ryssen (och lägga under sig några hundratusentals ukrainska liv i processen, ifall någon råkade bry sig). Att Väst med detta ändamål i sikte blockerat ukrainarna från varje diplomatiskt fredsinitiativ. Att Hamas har full rätt till självförsvar mot en genocidal angriparstat som avsiktligen och uttalat genomför dagliga terrordåd mot civila i syfte att etniskt rensa sitt byte.

Att Houthi – angripna av Väst i över ett decennium i ett ohöljt aggressionskrig som tagit livet på åtminstone en halv miljon jemeniter – och Hamas har minst lika mycket moraliskt fog att få västerländska vapen som de övriga klienterna av Väst.

Alla dessa, och många fler, propositioner är trivialt uppenbara för vem som helst som har ens minimal bekantskap med de elementära fakta, men inte desto mindre förblir de bokstavligen outtalade i det tryckta svenska språket. Vad jag skrivit ovan kan bemötas endast som en förskräckelse, som exotiskt och obegripligt språk som kan skapa endast psykologisk kortslutning hos välutbildade västerlänningar, i stil med att höra “1 + 1 = 5”, eller “en fyrkantig cirkel”. Att västerländska dokument, politiska uttalanden från högsta hönsen själva, och studie efter studie tillstår dessa propositioner spelar ingen roll, förstås.

Därför kommer en daglig kolumn publiceras här på Global Politics, “Dagens Propaganda”, där jag granskar propagandan i en aktuell artikel i svenska mainstreamedia. För att vara lättillgänglig för alla, kommer denna i regel inte vara längre än en A4-sida, och eventuellt kan en extrakolumn om dagen förekomma.

Frågor som är allra mest brännande  i propagandasystemet – från utrikespolitik, till neoliberalismens triumfer på hemmaplan, och anfallskrigens apologetik – kommer beröras. Min förhoppning är att det kommer att väcka fler liknande initiativ, och sporra läsaren till att själv ställa de uppenbara frågor som indoktrineringsystemet jobbar i högvarv för att skymma.

Jag har alltid haft som ledstjärna att göra “det som är minst populärt”. Ärlighet, kritiskt tänkande och ifrågasättande av makt är helt enkelt inte gynnsamt för karriär och status. Men makten och dess tjänare i media vilar på en bräcklig fasad av bedrägeri; vi gör oss själva ingen tjänst att hålla oss till den.

Gazas Marshallplan enligt terroristromantikern Magnus Ranstorp

 SvD:s ledande “terrorexpert” Magnus Ranstorp förklarade nyligen att förstörelsen i Gaza är ett resultat av “Hamas massakrer den 7 oktober och Israels intensiva krig mot Hamas”. “Israels intensiva krig mot Hamas” är i själva verket inget annat än ett intensivt krig mot civilbefolkningen, vilket erkänts av det högsta israeliska ledarskiktet, men de är väl medvetna om att sina självpåtagna språkrör, såsom Ranstorp, aldrig kommer rapportera det.⁵

“Emfasen ligger på förstörelse” av civilbefolkningen, “inte på träffsäkerhet”, som IDF:s talesperson Daniel Hagari sammanfattade Israels officiella strategi.⁶ “Israel har inget annat val än att förvandla Gaza till en plats som är temporärt eller permanent omöjlig att leva i. Att skapa en enorm humanitär kris i Gaza är ett nödvändigt medel för att åstadkomma detta … Gaza kommer förvandlas till en plats ingen mänsklig varelse kan existera i”, som Gila Gamliel, Israels underrättelseminister, förklarade.⁷ Strategin förklarades vidare av militära chefer från Mossad för en israelisk tidning: “Ingenting händer av en slump. När en 3-årig flicka dödas i sitt hem i Gaza, beror det på att armén inte bryr sig om hon dör … Vi är inte Hamas. Dessa är inte kontrollösa raketer. Allt är avsiktligt. Vi vet exakt hur mycket collateral damage som sker i varje hem … skada mot civila är det riktiga syftet med dessa attacker”. Den israeliska armén administrerar “en fabrik av storskaliga lönnmord” som fokuserar på “kvanitet, inte kvalité”.⁸

Ranstorp kan förstås inte heller citera fynden av de otaliga, brutala människorättsrapporterna om slaktorgierna som avsiktligen riktas mot civila i Gaza, att “israeliska myndigheter är ansvariga för krigsbrott, brott mot mänskligheten” i form av “utrotning, avsiktliga attacker mot civila och civil infrastruktur, mord och avsiktlig avrättning genom att använda svält som krigsmetod” (FN-rapport presenterad vid FN:s Säkerhetsråd).⁹ Det är sällan terroristromantiker och apologeter för statligt utförda folkmord och massakrer mot bebisar och kvinnor kan göra det.

Ranstorp avslutade med att förespråka israelisk ockupation av Gaza – dolt i skrattretande eufemismer, som alltid – och noterade att “det kommer behövas en omfattande Marshall-plan” för att återuppbygga Gaza, vilket Arabstaterna skall betala för, och att befolkningen “måste avradikaliseras och avväpnas”.

Det är alltså inte Väst och Israel som skall betala “fullskaliga och adekvata skadestånd bör utdelas till palestinska individer, företag och entiteter för att ha skadats i generationer av Israels annektering av mark och egendom, förstörelse av hem, plundring av naturresurser … och andra brott mot mänskligheten orkestrerade i enlighet med koloniala och ockuperande avsikter hos en illegal ockupant”, som FN:s officiella juridiska rapport om israeliska skadestånd till palestinierna krävde.¹⁰

För terroristromantiker som Ranstorp, är internationell lag och juridik blott ett irritament, som måste undvikas till varje pris.

Man kan lätt föreställa sig en propagandist i nordkoreansk press som kräver att Väst betalar för återuppbyggnaden av Kiev, och att ukrainarna “måste avradikaliseras och avväpnas” under rysk ockupation. Skillnaden, dock, mellan en kontemporär nordkoreansk propagandist och dennes klon Ranstorp är att den ena åtminstone kan skylla för sin lydighet till propagandasystemet på att han eller hon följer statliga order under fängelsehot, inte den andra.

Referenser:

1. Alex Carey, Taking the risk out of democracy: Corporate propaganda versus freedom and liberty, University of Illinois Press, Chicago, Illinois (1997), s. 21
2. Ibid, s. 13

3.Ibid, s. 12

4. Ibid, s. 19
5. SvD. Magnus Ranstorp, 2 nov. 2024.
6. Common Dreams, Jake Johnson, 10 okt. 2023.
7. The Guardian, Patrick Wintour, 8 dec. 2023.
8. +972, Yuval Abraham, 30 nov. 2023.
9. Antiwar, Kyle Anzalone, 19 jun. 2024.
10. U.N CEIRPP, “The legality of the Israeli occupation of the occupied Palestinian territory, including East Jerusalem”, sep. 2023

Andra texter av Andi Olluri.
Nya unika boken ”Bortom Ukraina Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget”
Svensk propaganda i konkreta siffror. Var går gränsen för vad som får sägas om Ukrainakriget? Utdrag ur Andi Olluris kommande bok
”Fritt land, despotisk kultur” – Andi Olluri i samtal med Noam Chomsky (och i kväll med Kajsa Ekis Ekman).