Denna artikel av Knut Lindelöf har först publicerats på hans blogg.
Knut Lindelöfs blogg: Danska Iranlarmet sannolikt en “false flag operation”. Den återpubliceras med hans tillstånd.
Danska Iranlarmet sannolikt en “false flag operation”
”Danmark anklagar Irans säkerhetstjänster för att ha planerat att mörda en exiliranier på dansk mark. Komplotten ska ha riktat sig mot en separatist från den arabisktalande sydöstra delen av Iran. För att stoppa det mord som befarades stängdes Öresundsbron den 28 september, och en man som setts fotografera vid separatistledarens hem i Danmark har gripits i Sverige. Danmark har kallat hem sin ambassadör från Teheran och vill att EU inför sanktioner mot Iran.”
Så skriver man på Utrikespolitiska institutets hemsida, torrt och sakligt.
I alla stora medier gick larmet:
”Den danska regeringen misstänker att iransk säkerhetstjänst planerat ett attentat mot exiliranier i landet”.
I ovanstående mening finns ett ord alla borde stanna upp och tänka efter inför. Vilket ord tänker jag på? Jo ”misstänker”.
För det ordet innebär att man faktiskt tvekar – eller vill gardera sig mot att senare kunna beläggas med lögn – om det man önskar påstå. Trots den uppenbart bristande sanningshalten går fem nordiska ministrar ut med följande uttalande:
”Vi, Nordens utrikesministrar – Sverige, Norge, Finland, Island och Danmark – möttes idag i Oslo.
Vi har med stor oro noterat informationen från våra danska kollegor om det nyligen omtalade avrättningskomplotten av iranska underrättelsetjänsten i Danmark. För tillfället, uttalar vi vår fullständiga solidaritet med våra danska vänner och partners. Vi tar denna sak på fullaste allvar. Sådana aktiviteter är fullständigt oacceptabla.
Vi fördömer varje hot mot nordisk säkerhet. Det är viktigt att de nordiska länderna står skuldra vid skuldra när hot riktas mot våra samhällen.”
Alltså, trots att man inte vet slår man larm inför hela världen som om något mycket allvarligt inträffat. Fem nordiska ministrar ställer sig skuldra vid skuldra som om Norden stod iför ett allvarligt terrorhot.
Så beter sig inte ansvariga politiker utan anledning. De är ju inte idioter.
Så, oavsett om det skulle finnas en reell möjlighet att iransk underrättelsetjänst planerat ett mord på en exiliranier i Danmark strider det mot allt förnuft att trumpeta ut saken innan man har torrt på fötterna. Man har absolut inget att förlora på att vänta – såvida målsättningen är att förhindra terrorbrott alltså. Det måste alltså finnas ett annat motiv till ministrarnas agerande.
Närmast till hands ligger att utspelet är ett led i utmålandet av Iran som en fundamentalistisk skurkstat, vilket ligger i USA:s (och Israels) intresse just nu. EU försöker visserligen fortfarande hålla fast vid Iranavtalet, men det är ändå HMV som bestämmer.
Vad kan då tänkas ligga bakom?
Den reflektion som för mig ligger nära till hands – eftersom detta Iranlarm är så uppenbart ihåligt – är att USA/Israel/EU har allvarliga problem i sin interna kommunikation. Danmarks Lars Løkke Rasmussen måste ha haft något speciellt att vinna på att gå ut med detta när alla de nordiska ministrarna fanns på plats i Köpenhamn. Mig förefaller det som att Stefan Löfven var tagen på sängen och svarade ovanligt återhållsamt på frågor. Han var inte riktigt bekväm med situationen. Det var Rasmussens grej.
En trolig förklaring, som jag enkelt vaskat fram på nätet, är följande. Några bevis kan jag förstås inte presentera, men i alla fall en rimligt trovärdig historia.
I september dödades 30 personer – soldater och civila – av terrorister under en militärparad i staden Ahvaz i sydvästra Iran. Två grupper; IS och en separatiströrelse, tog på sig ansvaret. Efter undersökningar fann iranska myndigheter att IS var de skyldiga och enligt uppgift har de skyldiga straffats.
Sex veckor efter Ahvazmassakern påstår Danmark – utan att presentera bevis – att Iran planerar att avrätta ledaren för en iransk separatiströrelse som ansvarig för dådet i Ahvazmassakern. Iran förnekar förstås, men Mossad har länge hävdat att Iranska underrättelsetjänster planerar avrättningsoperationer av exiliranier i Europa.
Det är emellertid högst osannolikt att Iran skulle ta risken och slå till i Europa, åtminstone i dagsläget. De är för närvarande synnerligen beroende av Europa för att om möjligt kompensera förlusterna från USA:s sanktioner. Dessutom säger man sig faktiskt redan ha gått till rätta med dem man anser låg bakom septemberattentatet.
Danskarnas anklagelser bygger med stor sannolikhet på uppgifter man försetts med av Mossad (CIA). Misstankarna att att den påstådda mordkomplotten är en ”false flag operation” ungefär som en liknande som nyligen inträffade i Belgien, är mycket starka. Alltså det mest troliga är att det hela är en Mossad/CIA-produkt.
Danmark är ett politiskt dekadant NATO- land. En liten vovve i USA-koppel. Vem bryr sig?
Foliehatten på i dag ser jag:)
På dig eller?
Frågan om det danska Iranlarmets innebörd och betydelse är högst befogad. Iran är i ett mycket trängt läge till följd av USA:s hårda krig med olagliga sanktioner. Moon of Alabama ger i en detaljrik artikel ungefär samma bedömning som Knut Lindelöf. Moon of Alabama: Bedrägliga false flag-operationer pressar Europa att stödja sanktioner mot Iran
En basal fråga är ”Qui bono” – Vem/vilka tjänar på det?
Frågan är inte svår att besvara. Iran förlorar mycket på de fortfarande obestyrkta uppgifterna, och USA:s ledning samt anhängare av folkrättsvidrig krigföring med sanktioner mot Iran vinner på det. Man kan notera att SvT och Utrikespolitiska institutet okritiskt sväljer Danmarks version av det hela. Oprofessionellt. SvT.