De rika i ”den gröna klimatpolitiken” – vad vill de?

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Vi har nyligen publicerat ett par artiklar om klimatfrågan och klassförhållanden.

Den här artikeln av William F. Engdahl har vänligen översatts av Björn Nilsson, Södermalm. Climate and the Money Trail

Björn driver den intressanta bloggen ”Björnbrum”.Björnbrums blogg

Artikeln visar hur en del av Storkapitalet försöker få inflytande på politiken för ett bättre klimat, kanske främst inom området ”Grön energi”. Och då försöka fånga in Greta Thunberg, som av allt att döma rakryggat håller sin linje. Deras ansträngningar kastar ingen skugga över Greta Thunberg och inte heller över IPCC:s rapporter. Och står inte i motsägelser att andra delar av Kapitalet, som fossilindustrin och president Trump och republikanerna förnekar klimatproblemet.

Och visar inte denna artikel att ”Grön tillväxt” är omöjlig? Grön ekonomisk tillväxt är omöjlig.

Översättarens anmärkning:

Engdahl må ha rätt om hur olika grupper reagerar och agerar för att utnyttja en situation till sin egen fördel. Problemet är att blanda in enskilda personer i en stor historisk rörelse utan att verkligen klargöra hur de hamnade där.

För att ta ett exempel som är några år gammalt: den ”arabiska våren” brukar räknas från att en gatuförsäljare i Tunisien begick självmord på grund av myndighetstrakasserier. Detta orsakade massprotester som skakade eller fällde ett antal regeringar. Men om detta samtidigt ingick i en plan från diverse utanförstående makter för att ändra politiken i regionen kan man ju undra hur de visste att den här försäljaren skulle tända eld på sig själv och därmed orsaka folkliga uppror?

Jag menar: kopplingen mellan den stora rörelsen och individen är svår att uppfatta. Hade en långvariga tid av strejker och protester i Egypten angetts som roten hade det hela varit lite begripligare, men de som skriver ’berättelser’ av den här typen gillar kanske inte strejkande arbetare och långvarig organisering i det tysta?

Och samma typ av fråga kan ställas angående Greta Thunberg och Alexandria Ocacia-Cortez. För den senare läggs fram en förklaring som för en oinsatt läsare dock knappast förklarar något.

’Vår Greta’ ramlar i stort sett bara in i handlingen. Varför skulle storkapitalet satsa just på henne, förutom att hon pratar bra engelska och därmed kan kommunicera på många håll? I så fall kunde man väl ha skickat fram en 20-årig Hollywoodskådis som gör sig bra på bild och kan instrueras att säga rätta saker vid ofarliga intervjuer och ’tala till ungdomen’.

Men Greta Thunberg kanske har mycket mer i skallen?

De rika i den gröna kapitalismen – vad vill de?

Klimat.
Vem kunde ha anat? Just de megaföretag och megamiljardärer bakom globaliseringen av världsekonomin under de senaste decennierna, vars strävan efter aktieägarvärde och kostnadsminskning har orsakat så mycket skada på vår miljö både i industriländerna och underutvecklade ekonomier Afrika, Asien, Latinamerika, är de ledande stödjarna av ”gräsrotsrörelsen” för att minska koldioxidutsläpp från Sverige till Tyskland till USA och bortom. Är det ett skyldigt samvetes kval, eller kan det vara en djupare agenda för finansieringen av just den luft vi andas in med mera?

Oavsett vad man kan tro om farorna med koldioxid och riskerna för att den globala uppvärmningen skapar en global katastrof på 1,5 till 2 graders medeltemperaturökning under de kommande ungefär 12 åren, är det värt att notera vilka som främjar den nuvarande floden av propaganda och klimataktivism.

Grön finans

Flera år innan Al Gore och andra beslutade att använda en ung svensk skolflicka för att vara affischbarnet för brådskande klimatåtgärder, eller i USA Alexandria Ocasio-Cortez’ uppmaning till en fullständig omorganisation av ekonomin kring en Green New Deal, började finansjättar skapa planer för att styra hundratals miljarder framtida medel till investeringar i ofta värdelösa ”klimatföretag”.

2013, efter år av noggranna förberedelser utfärdade ett svenskt fastighetsbolag, Vasakronan, den första ”gröna” företagsobligationen. De följdes av andra, inklusive Apple, SNCF och den stora franska banken Credit Agricole. I november 2013 utfärdade Elon Musks problemplågade Tesla Energy det första värdepappret som avser solenergi. I dag, enligt något som kallas Climate Bonds Initiative, är mer än 500 miljarder dollar utestående i sådana gröna obligationer. Skaparna av obligationsidén uppger att deras mål är att vinna över en stor andel av de 45 tusen miljarder dollar av tillgångar som förvaltas över hela världen och som har gjort ett nominellt åtagande att investera i ”klimatvänliga” projekt. ”Gröna obligationer.”

Bonnie Prince Charles, framtida brittisk monark, tillsammans med Bank of England och City of London-finansen har främjat ”gröna finansiella instrument”, ledda av gröna obligationer, för att omdirigera pensionsfonder och andelsfonder till gröna projekt. En nyckelaktör i kopplingen av världens finansiella institutioner till den gröna agendan är avgående chefen för Bank of England, Mark Carney. I december 2015 skapade Bank for International Settlements (BIS) ’Board of Financial Stability (FSB), vars ordförande då var Carney, Task Force on Climate-related Financial Disclosure (TCFD) för att ge råd till ”investerare, långivare och försäkringsbolag om klimatrelaterade risker.” Det var verkligen ett bisarrt fokus för centralbanker i världen.

År 2016 initierade TCFD tillsammans med City of London Corporation och den brittiska regeringen Green Finance Initiative i syfte att kanalisera tusentals miljoner dollar till ”gröna” investeringar. FSB:s centralbanker nominerade 31 personer för att bilda TCFD. Under ordförandeskap av miljardären Michael Bloomberg för den finansiella tråden, innehåller den nyckelpersoner från JP MorganChase; från BlackRock – en av världens största kapitalförvaltare med nästan 7 biljoner dollar; Barclays Bank; HSBC, London-Hong Kong-banken som bötfällts upprepade gånger för tvätt av droger och andra svarta fonder; Swiss Re, världens näst största återförsäkringsbolag; Kinas ICBC-bank; Tata Steel, ENI-olja, Dow Chemical, gruvjätten BHP Billington och David Blood från Al Gore’s Generation Investment LLC. I själva verket verkar det som att rävarna skriver reglerna för det nya gröna hönshuset.

Bank of Englands Carney var också en nyckelaktör i ansträngningarna att göra City of London till finanscentret för global grön finans. Den avgående brittiske finansministern Philip Hammond släppte i juli 2019 en vitbok, ”Green Finance Strategy: Transforming Finance for a Greener Future.” I dokumentet sägs: ”Ett av de mest inflytelserika initiativen som kommit är Financial Stability Board’s Task Force för privata sektorn om klimatrelaterade finansiella upplysningar (TCFD), med stöd av Mark Carney och ledd av Michael Bloomberg. Detta har godkänts av institutioner som representerar 118 biljoner dollar i tillgångar globalt. ”Det verkar finnas en plan här. Planen är finansialiseringen av hela världsekonomin med hjälp av rädsla för ett slut-på-världsscenariot för att uppnå godtyckliga mål som ”netto-nollutsläpp av växthusgaser.”

Goldman Sachs nyckelspelare

Den allestädes närvarande Wall Street-banken Goldman Sachs som bland annat skapade ECB:s avgående ordförande Mario Draghi och Bank of England-chefen Carney, har precis avslöjat det första globala indexet för de högst rankade miljöaktierna, gjort tillsammans med London-baserade CDP, tidigare Carbon Disclosure Project. CDP finansieras särskilt av investerare som HSBC, JPMorgan Chase, Bank of America, Merrill Lynch, Goldman Sachs, American International Group och State Street Corp.

Det nya indexet, som kallas CDP Environment EW och CDP Eurozone EW, syftar till att locka investeringsfonder, statliga pensionssystem som CalPERS (Kaliforniens offentliganställdas pensionssystem) och CalSTRS (Kaliforniens statsanställda lärares pensionssystem) med kombinerade $ 600+ miljarder i tillgångar för att investera i deras noggrant utvalda mål. De högst rankade företagen i indexet inkluderar Alphabet som äger Google, Microsoft, ING Group, Diageo, Philips, Danone och passande nog Goldman Sachs.

In kommer Greta, AOC och Co.

Nu får händelserna en cynisk vändning när vi konfronteras med mycket populära, starkt främjade klimataktivister som Sveriges Greta Thunberg eller New Yorks 29-åriga Alexandria Ocasio-Cortez och Green New Deal. Hur uppriktiga dessa aktivister än kan vara finns det en väloljad finansiell maskin i bakgrunden för att marknadsföra dem för vinst.

Greta Thunberg är en del av ett väl sammanbundet nätverk knutet till Al Gores organisation som marknadsförs och används cyniskt och professionellt av sådana organ som FN, EU-kommissionen och de ekonomiska intressen som ligger bakom den nuvarande klimatagendan. Som den kanadensiska forskaren och klimataktivisten, Cory Morningstar, dokumenterar i en utmärkt serie inlägg, arbetar unga Greta med ett väl knutet nätverk som är bundet till USA:s klimatinvesterare och enormt rike klimatprofitör, Al Gore, ordförande för Generation Investment-gruppen. Gores partner, ex-Goldman Sachstjänstemannen David Blood, som tidigare nämnts, är medlem i BIS-skapade TCFD.

Greta Thunberg tillsammans med sin 17-åriga amerikanska klimatvän Jamie Margolin noterades båda som ”särskild ungdomsrådgivare och förvaltare” av den svenska We Don’t Have Time NGO, grundad av VD Ingmar Rentzhog. Rentzhog är medlem i Al Gores Climate Reality Organization Leaders och en del av den europeiska arbetsgruppen för klimatpolitik. Han tränades i mars 2017 av Al Gore i Denver, och igen i juni 2018, i Berlin. Al Gores klimatprojekt är en partner till We Don’t Have Time.

Kongresskvinnan Alexandria Ocasio-Cortez (AOC), som gjorde ett enormt nedslag under sina första dagar i den amerikanska kongressen genom att avtäcka en ”Green New Deal” för att helt omorganisera den amerikanska ekonomin till en kostnad av kanske 100 tusen miljarder dollar, är inte heller utan skicklig vägledning . AOC har öppet medgett att hon kandiderade till kongressen med en grupp som heter Justice Democrats.

Hon sa till en intervjuare: ”Jag skulle inte kandidera om det inte var för stöd från Justice Democrats och Brand New Congress. Umm, i själva verket var det dessa organisationer, det var JD och det var Brand New Congress också, som båda, som bad mig kandidera i första hand. Det är de som ringde mig för ett och ett halvt år sedan … ”Nu, som kongresskvinna, inkluderar AOC:s rådgivare Justice Democrats grundare, Zack Exley. Exley var ett ledamot av Open Society och fick pengar från bland annat Open Society Foundations och Ford Foundation för att skapa en föregångare till Justice Democrats för att rekrytera utvalda kandidater till ämbete.

Den verkliga agendan är ekonomisk

Länkarna mellan världens största finansiella grupper, centralbanker och globala företag till den nuvarande drivkraften för en radikal klimatstrategi för att överge fossil bränsleekonomi till förmån för en vag, oförklarlig grön ekonomi verkar handla mindre om äkta omsorg för att göra vår planet till en ren och hälsosam miljö att leva på. Det är snarare en agenda, intimt kopplad till FN: s agenda 2030 för ”hållbar” ekonomi och att utveckla bokstavligen biljoner dollar i ny rikedom för de globala bankerna och finansjättarna som utgör de verkliga makterna som finns.

I februari 2019 efter ett tal till EU-kommissionen i Bryssel av Greta Thunberg verkade då EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker, efter att han galant kysst Gretas hand, flyttas till verklig handling. Han berättade för Greta och pressen att EU borde spendera hundratals miljarder euro för att bekämpa klimatförändringar under de kommande tio åren. Juncker föreslog att mellan 2021 och 2027 skulle ”var fjärde euro som spenderas inom EU s budget gå till åtgärder för att mildra klimatförändringarna.”

Vad den sluge Juncker inte sade var att beslutet inte hade något att göra med den unga svenska aktivistens begäran. Det hade gjorts i samarbete med Världsbanken ett helt år innan den 26 september 2018 vid One Planet Summit , tillsammans med Världsbanken, Bloomberg Foundations, World Economic Forum och andra. Juncker hade på ett smart sätt använt medieuppmärksamheten som gav den unga svenskan för att främja sin klimatagenda.

Den 17 oktober 2018, dagar efter EU-avtalet vid toppmötet One Planet, undertecknade Junckers EU ett samförståndsavtal med Breakthrough Energy-Europe där medlemsföretag från Breakthrough Energy-Europe kommer att ha företrädesvis tillgång till all finansiering.

Medlemmarna i Breakthrough Energy inkluderar Virgin Airs Richard Branson, Bill Gates, Alibabas Jack Ma, Facebooks Mark Zuckerberg, HKH Prince Al-waleed bin Talal, Bridgewater Associates Ray Dalio; Julian Robertson från hedgefondjätten, Tiger Management; David Rubenstein, grundare Carlyle Group; George Soros, ordförande Soros Fund Management LLC; Masayoshi Son, grundare av Softbank, Japan.

Gör inga misstag. När de mest inflytelserika multinationella företagen, världens största institutionella investerare inklusive BlackRock och Goldman Sachs, FN, Världsbanken, Bank of England och andra centralbanker i BIS ställer sig bakom finansieringen av en så kallad grön agenda, kalla det Green New Deal eller vad som helst, är det dags att titta bakom ytan på offentliga klimataktivistkampanjer till den aktuella dagordningen. Bilden som framträder är den önskade ekonomiska omorganisationen av världsekonomin med hjälp av klimat, något som solen och dess energi har många gånger mer att göra med än mänskligheten någonsin kan – att försöka övertyga oss vanliga människor att göra oerhörda offer för att ”rädda våra planet.”

Redan 2010 berättade chefen för arbetsgrupp 3 i FN: s regeringskontrollpanel för klimatförändringar, dr. Otmar Edenhofer, för en intervjuare att ”man måste säga tydligt att vi de facto omfördelar världens rikedom genom klimatpolitik. Man måste befria sig från illusionen att internationell klimatpolitik är miljöpolitik. Det har nästan inget att göra med miljöpolitiken längre, med problem som avskogning eller ozonhålet. ”Sedan dess har den ekonomiska politiska strategin blivit mycket mer utvecklad. (Slut på artikeln)

Kommentar.

Finner det rimligt att lyfta fram avslutningen på en artikel av Pål Steigan för eftertanke och annat, fast jag bestämt stöder Greta Thunbergs arbete. Jag antar att hon är väl medveten om olika intressegrupper.

De økologiske krisene og katastrofene er i all hovedsak produkter av kapitalismens rovdrift. Men den rekker ikke å peke på det og kritisere det, uansett hvor sterkt engasjementet er. Hvis ikke opprøret rettes mot roten til problemet, hvis den ikke tar sikte på å styrte kapitalismen, risikerer kritikerne bare å bli pausefyll. Litt bjørkeris i den kapitalistiske saunen før neste plyndringstokt og neste krig. Apropos det: Det er bemerkelsesverdig at Thunberg i hele sin kampanje aldri har nevnt opprustning og krig i forbindelse med miljøkrisene.
Greta Thunbergs tale i FN. Så langt, men ikke lenger?