Bild i artikeln i steigan.no
Detta är del 3 av en serie om 5 artiklar om socialism, skrivet av Tollef Hovig. https://steigan.no/2022/11/tanker-om-sosialisme-alternativt-filosofisk-grunnlag/. Del 1 handlar om socialismens filosofiska grund, del 2 handlar om ett alternativt filosofiskt förhållningssätt, del 3 handlar om kapitalismens grundidé, del 4 handlar om kapitalismens nuvarande utveckling och del 5 handlar om grundläggande idéer för ett framtida samhälle och politik för att nå dit. Del 1 har publicerats Del 1. Tankar om socialism – filosofisk grund. och del 2 nyligen Del 2. Tankar om socialism – alternativ filosofisk grund. Notera kommentarerna också.
Del1och 
Tollef Hovig
Uppstigning – konstgjord andning – nedstigning
Kapitalism är en organisation byggd på en snabb förbättringstakt av produktionen. Antalet konsumtionssvaror eller kapitalvaror vid ett givet historiskt ögonblick spelar liten roll för kapitalismen, det är själva rörelsen – förbättringar i produktionen som spelar roll. Förbättringstakten kan teoretiskt mätas genom antalet genomsnittliga mantimmar (stelnade och levande) som används för produktion av en genomsnittlig vara/tjänst. Rörelsen består av en konstant minskning av mantimmar, som används för att producera samma mängd varor, eller något som är lika, samma antal mantimmar för att producera en ständigt ökad mängd varor. När förbättringstakten avtar och så småningom försvinner, kommer den kapitalistiska organisationen att vända sig till sin motsats.
Den kapitalistiska organisationen
Som vi har sett var poängen för kapitalisterna att tjäna pengar utan att arbeta för dem. Det privata ägandet av kapital fungerade som en omfördelningsmaskin. Arbetarna fick betalt vad de behövde för att reproducera sig själva, överskottet däröver gick till kapitalägarna. Kapitalägarna kunde använda sin andel antingen till lyxkonsumtion, eller för att öka sitt kapital och utöka produktionen. Det mesta av kapitalet gick till att expandera kapital och produktion, eftersom förbättringstakten i produktionen gjorde att det alltid fanns mer vinst att göra på det sättet.
Varför fungerade det så? Det finns en rad människor från Aristoteles fram till vår tid, som har sett att en vara faktiskt har två värden i sig. En form av värde skapas i produktionen och består av hur mycket arbete som lagts ner på en produkt, eller som vi skulle säga idag, hur mycket kostnad som är involverad i produktionen av en produkt (eller tjänst). Låt oss kalla detta värde för föremålets bytesvärde. Det andra värdet bildas på köparens hand, och består av hur starkt köparen behöver föremålet. Låt oss kalla detta värde för objektets bruksvärde (användningsvärde). Värdet av en produkt eller tjänst kommer att bildas av en kombination av dessa två värden. Bytesvärdet har bara en form, men bruksvärdet kan ha många former.
Det som är viktigt för oss här är att ny vinst bara uppstår genom bytesvärdet. Bruksvärdet avser inköp av en produkt, som redan har producerats, eller kommit överens om att produceras. Här måste alltså den enes vinst vara den andres förlust, det är bara fråga om en omfördelning av redan producerade värden. Den kapitalistiska organisationen är, i termer av bytesvärde, skapad kring en vara som har ett medelvärde i ett marknadsområde. Det betyder att de med en kostnadsnivå under genomsnittet tjänar bra med pengar, medan de med en kostnadsnivå över genomsnittet tjänar lite pengar, eller till och med går med förlust. Dessa måste förbättras, om de inte ska pressas ur och gå i konkurs, om prisnivån ligger runt snittet. Det är köparnas press på producenterna/säljarna som avgör hur långt efter genomsnittet priserna ligger. Köparnas påtryckningsmedel är konkurrensen på marknaden mellan de olika tillverkarna/säljarna. I en situation med hög förbättringstakt kommer priserna alltid att släpa en hel del efter genomsnittet och det kommer att finnas mycket pengar att tjäna för producenterna. Om förbättringstakten avtar eller stagnerar kan priserna snabbt pressas under genomsnittet, så att endast de producenter som har de lägsta kostnaderna klarar sig.
Det vi måste notera är att kapitalets värde i grunden är ett bruksvärde. Det vill säga att kapitalets värde är i grunden beroende av storleken på den vinst det skapar. Med hög förbättringstakt och goda vinster kommer kapitalet att bli allt större och mer värdefullt. Både för att man samlar på sig mer kapital genom vinsten, och för att det håller sitt värde bra genom att det fortfarande tjänar bra. Vi behöver inte leta längre än till industriruinerna i Detroit eller Östeuropa för att se hur kapital värderas med förlust – ruin.
Förbättringstakten och kapitalvärdet utgör hjärtat i den kapitalistiska organisationen.
För att få detta hjärta att slå byggs en nödvändig organisation upp kring det. Marknadsområden, initialt nationella, senare globala. Transport, kommunikation och allt som behövs för att få marknadsområden att fungera. Pengar- och kreditorganisation kring en centralbank, en stat som ska styra centralbanken och reglera marknaderna etc., men denna organisation runtomkring är inte föremål för denna artikel.
Processerna i samhället
Som nämnts i föregående artikel måste samhället ses som ett komplex av processer. Organisationen kan också ses som processer. Utvecklingen av de olika processerna påverkar varandras utveckling ömsesidigt. Ett sätt att sammanfatta processens utveckling är att titta på utvecklingen av sysselsättning och BNP i USA och Storbritannien. Vi kommer att se att en total råvaruekonomi, med allt från utvinning av råvaror, produktion, transport och försäljning har sjunkit från cirka 60 % av BNP 1970 till cirka 35 % 2019. Betydligt mindre än andelen sysselsättning som går till kapitalförvaltning. Det är runt 40-45%. Privata tjänster och offentlig förvaltning, som utgör resten, har stigit något i USA och fallit något i Storbritannien, och ligger något över eller under 20%. Det intressanta med denna utveckling är att det är i varuekonomin som de stora produktionsförbättringarna har kommit under kapitalismen. Om vi föreställer oss att förbättringstakten inom denna sektor varit konstant, skulle förbättringstaktens betydelse för samhället som helhet falla i takt med dess minskade andel, nästan halveras.
| USA | 1950 | 1970 | 2000 | 2019 | 1950 | 1970 | 2000 | 2019 |
| Vareøkonomi | 65% | 56% | 41% | 35% | 67% | 55% | 39% | 34% |
| Hvorav jordbruk | 5% | 2% | 1% | 1% | 7% | 3% | 1% | 1% |
| Hvorav industri | 29% | 24% | 17% | 12% | 28% | 24% | 15% | 11% |
| Kapitalforvaltning | 6% | 9% | 22% | 22% | 16% | 23% | 35% | 39% |
| Personlige tjenester | 12% | 14% | 24% | 30% | 6% | 8% | 13% | 15% |
| Offentlig administrasjon | 17% | 21% | 13% | 13% | 10% | 14% | 13% | 12% |
| UK | 1950 | 1970 | 2000 | 2019 | 1970 | 2000 | 2019 | |
| Vareøkonomi | 93% | 72% | 45% | 35% | 63% | 38% | 36% | |
| Hvorav jordbruk | 18% | 3% | 1% | 1% | 3% | 1% | 1% | |
| Hvorav industri | 35% | 35% | 15% | 9% | 33% | 11% | 8% | |
| Kapitalforvaltning | 7% | 5% | 16% | 18% | 11% | 47% | 46% | |
| Personlige tjenester | 23% | 33% | 39% | 20% | 11% | 14% | ||
| Offentlig administrasjon | 6% | 6% | 6% | 4% | 4% |
Kilde: Labor Force Survey/National Bureau of Economic Research
| EU | 2000 | 2019 | 2000 | 2019 |
| Vareøkonomi | 55% | 48% | 47% | 42% |
| Hvorav jordbruk | 8% | 5% | 2% | 2% |
| Hvorav industri | 18% | 14% | 19% | 16% |
| Kapitalforvaltning | 13% | 17% | 25% | 28% |
| Personlige tjenester | 25% | 29% | 22% | 24% |
| Offentlig administrasjon | 7% | 6% | 6% | 6% |
Kilde: Eurostat
En sak är att förbättringshastigheten försvagas eftersom råvaruekonomins andel i samhället minskar, men det finns flera processer som drar åt samma håll. Efter hand utvecklas allt fler branscher fullt ut, i den meningen att de förbättringar som skapas blir allt mindre betydande. För de som är mer intresserade av detta ämne rekommenderas Robert J Gordon, The Rise and Fall of American Growth. Köparnas främsta sätt att pressa priserna är kommunikation. Datoråldern har gjort kommunikationstekniken allt bättre. Sammanfattningsvis är de faktorer som drar ner förbättringstakten mycket starka, en utveckling som bara kommer att fortsätta. Dessutom är det så att ju mer man förbättrar råvaruekonomin, desto mindre andel kommer råvaruekonomin att utgöra. Festen är över.
Ett liv efter döden
Redan på 1970-talet hade förbättringstakten blivit så låg att vinsterna sjönk så lågt att de hotade kapitalvärdena. Kapitalismen, som av egen kraft kunde ge det arbetande folket mer varor för samma antal timmar, upphörde vid denna tid. Det som då gjordes var att förändra penning- och kreditsystemet. Innan bytet tjänade du pengar så att du hade en säkerhet att erbjuda banken att låna pengar. Efter bytet kunde du låna pengar om du hade ett projekt som du trodde skulle ge tidens genomsnittliga vinst.
Detta innebar att finanskapitalet blev allt mindre värt (fallande räntor), men kunde ökas i kvantitet. I höginkomstländerna bildades ett formidabelt berg av skulder. Denna ökande mängd finansiellt kapital investerades i produktivt kapital (fabriker, kontor, lager) och fastighetskapital (bostäder). Detta flöde av pengar till dessa kapitalformer ledde till en större efterfrågan på dem och därmed till att de steg i värde. När denna värdestegring kombinerades med rörelsevinsten blev resultatet trots allt inte så dåligt. När räntan sjönk mot noll (2019) slutade denna modell att fungera. Man kunde inte längre utöka kapitalvolymen utan att öka kapitalkostnaderna. Det som då återstod är en stor volym finansiellt kapital till ett lågt värde (låg ränta), ett produktionskapital med ett uppblåst värde långt över vad vinsten gav underlag för, och på motsvarande sätt med ett fastighetskapital med ett värde långt över. vad vinsten skulle tyda på. Ett behov skapades av att skriva ned kapital, så att det återigen ligger i linje med rörelsevinsten, som nu är långt lägre än 1970.
Istället för en sådan nedskrivning inleddes en fas som jag har kallat ”kapitalismens ålderdom”, där centralbankerna trycker pengar i kombination med en ökande omfördelning från folket till kapitalets ägare. En sådan modell måste genomföras politiskt, det är inte upp till kapitalägarna ensamma.
I väntan på att det ”gröna skiftet” skulle mogna sådana politiska beslut, hade vi några år av Covid, vilket skapade en solid politisk grund för att trycka centralbankspengar. I efterhand har penningtryckningen gett en efterlängtad möjlighet för produktionskapitalet att höja priserna, inflationen har skjutit i höjden. Finanskapitalet får då sin del av dessa nytryckta pengar och det görs genom att centralbankerna höjer styrräntan. Detta leder till en kollaps i omsättningen. Det är upp till kapitalägarna att denna kollaps kommer innan det arbetande folket hinner få löneökningar. En sådan kollaps kommer att leda till ökad arbetslöshet och följaktligen blir det svårare att kräva löneökningar. En sådan kollaps leder till konkurser, och leder till behovet av ny penningtryckning, med en ny efterföljande cykel. Jag kommer att skriva mer om kapitalismens ålderdom i nästa artikel.
När den kapitalistiska organisationen vänder sig till sin motsats
Kapitalägare kämpar för att behålla värdet på sitt kapital. Vändpunkten kom på 1970-talet. Vid denna tidpunkt hade förbättringstakten i det produktiva livet blivit så låg att de vinster som skapades inte räckte till för att upprätthålla kapitalägarnas värden. Senare har allt kretsat kring att vrida ett uppskjutande av det oundvikliga ut ur den kapitalistiska organisationen. Med det oundvikliga menar jag att kapitalets värde sjunker. Problemet med dessa uppskjutande åtgärder är att de gör problemet allt värre, kapitalets värde är artificiellt uppblåst, helt oproportionerligt mot den vinst kapitalet kan skapa baserat på förbättringstakten. Det gör att höjden på fallen för huvudstadens värde blir högre och högre.
Låt mig förtydliga; den kapitalistiska organisationen skapas för att driva en hög förbättringstakt framåt. När detta är högt stiger kapitalets värde och människor har det bättre. När förbättringstakten avtar, vänder den kapitalistiska organisationen till sin motsats eftersom kapitalets värde blir allt lägre. Att skjuta upp åtgärder förvärrar problemet och fallhöjden blir större.
Jag förstår inte diagrammen ovan. Går det att förtydliga?
Jag har försökt nu. Skilda kolumner för Sysselsättning och BNP.
@Johannes Ekrelius 6 december, 2022 At 16:19
Jag tycker du påpekar något mycket viktigt och väsentligt där, hur skall vi kommunicera informationen. För mig som gammal välutbildad ingenjör, vi tränas just för att förstå siffror, var det inget problem med att både förstå och det skapar omedelbart bilder i huvudet, men långt ifrån alla är ju ingenjörer.
Jag tycker Anders förslag är mycket bra, att omvandla siffror till diagram och bilder, där man ställer en ena vektorn (raden av siffror) mot en andra. Ett diagram som till exempel visar hur finansverksamhet är motsatsen till produktion. Man flyttar alltså arbetet att producera till att administrera finans, och när det inte finns tillräckligt produktion för finansen att hantera, då kollapsar systemet. Det är just det som händer i USA. Man flyttade produktion till Kina, och nu finns det mest pappersvändare i USA som sysslar med finans kvar i USA. Avsikten var att Kina skulle göra jobbet medan USA skulle styra, kontrollera och ta vinsten, men det har inte fungerat så.
Det blir om en isolerad by där alla försöker leva på att tvätta skjortor för varandra. Det sätter inte mat på bordet. Man måste producera mat för att kunna äta. Nu försöker USA desperat stoppa importen från Kina och desperat få igång en egen produktion igen, men USA har tappat kompetensen att producera något, medan Kina har utvecklat och fulländat den. Det kan sluta i kollaps för USAs systemet, att man isolerar sig så plötsligt från Kina.
Tabellen finns i Tolleks artikel, men kategoriindelningen var oklar.
Augst Strindberg om arbetet
– Vad sa ni till mannen där borta?
– Jag sa, att han skulle arbeta fortare.
– Vilken rätt har ni att befalla över honom?
– Jag betalar honom för det.
– Hur mycket betalar ni honom för det?
– 10 kronor om dagen.
– Varifrån får ni pengarna att betala honom med?
– Jag säljer sten.
– Vem hugger stenen som ni säljer?
– Det gör han.
– Hur mycket hugger han om dagen?
– Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
– Hur mycke’ får ni för det?
– Ungefär 50 kronor.
– Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
– Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
– Hur blev ni ägare av dem då?
– Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
– Vem hade huggit den stenen?
– Tig, dumbom!
Och stenhuggarens motsvarighet i vår tid betalar även med sitt slit för hur många? som gjorts till inlärt hjälplösa med bidragsberoende, kravlöshet och utbildning som aldrig höll måttet.
Men deras hjälplöshet generar välavlönade karriärer för socialister.
Att behålla andra i svaghet är lönsamt för socialister och förklarar varför missförhållanden upprätthålls.
Socialister kunde själva starta företag men det verkar dom aldrig vilja?
Då skulle de ju kunna visa konkret hur deras ideer fungerar praktiskt
Intressanta teorier, talande siffror, hur går det med pragmatiken. I det här sammanhanget är det så oerhört intressant att se hur Kina har mästrat problemet med kapitalismen. Man har utan hänsyn slagit ner på tillkomsten av en nationell storkapitalism, och därmed storkapitalisternas inflytande och kontroll av politiken. Exempel på sådan storkapitalism är till exempel investmentbolaget Blackrock. Försöket att bilda en kopia av USAs kapitalistsystem som kunde styra och kontrollera Kinas regering , där Jack Ma fick bli galjonsfiguren, stoppades effektivt. I Kina skall det finnas endast en vald regering och den skall vara folkstyrd. Kina tolererar inga styrande skuggregimer som i USA eller Sverige.
Vad Kina har gjort är inte att avskaffa kapitalismen som koncept. Det hade man redan provat under Mao Zedong, och det hade misslyckas kapitalt. Kina har delat upp kapitalismen i små enheter, som familjeföretag eller anställda ägda företag, som Huawei. Då behåller man alla motiveringar till att lyckas och förbättra, men envar saknar då tillräckligt med makt för att styra regeringen och politiken. Det systemet verkar fungera bra.
Dessutom vill Kina inte avskaffa vad svenskarna kallar ”klyftor” för då avskaffar man samtidigt all motivation att förändra och förbättra. Samtidigt skall alla minst kunna leva bekvämt med tillfredsställelse. Inte heller vill Kina kopiera den svenska socialistmodellen från det tidiga sovjet kommunismen, att konfiskera tillgångar från de som ”har”, ”de rika”, för att dela ut som bidrag till de som har mindre. Man vill istället att de som har mindre skall ha tillfället att skapa mer för att bli som de som ”har”, ”de rika” i svenskt ordval. De som ”har” skall vara dragloket, utan att själva förlora något, för att åstadkomma det. Till slut är alla ”rika”.
Sverige är ett land som inte bara skyddar storkapitalismen, man utnyttjar den för att styra politiken. Kopplingen till USA är fast och väsentlig.
Sverige kommer inte att kunna kopiera Kinas framgångar. Dels tog det Kina över 100 år av utveckling och misstag att komma dit man är idag, en plattform för framtiden, och Sverige har inte ens börjat än. Dels är den svenska modellen, kapitalism – konfiskation (skatter främst) – bidrag, ingjuten på lägre nivå i samhället och det spelar ingen roll vad som väljs till regering, i grunden kommer inget att förändras. Vad Sverige kan göra är att lära från Kinas framgångar, men för att komma vidare måste Sverige hitta en egen väg att komma från diktatur med partistyre till ett system med folkstyre.
Intressant i sammanhanget är att jag nu mycket frekvent blir blockerad från att nå Globalpolitics. Det händer endast på Globalpolitics sajten som är lagrad på WordPress servers i USA, inte på andra sajter. Jag tolkar detta så att CIA, för blockering sker i USA, dramatiskt nu ökar sina ansträngningar att tysta yttrandefriheten på sajter som Globalpolitics, som måste vara ett rejält horn i sidan på USA propagandan i Sverige. Lyckligtvis behöver jag bara ett klick för att komma förbi blockeringen, men inte alla har den möjligheten.
Berätta gärna litet mer. Har andra liknande erfarenhet? Jag blev själv nyligen avstängd från kommentatorssiten ”Ifrågasätt” i DN. Jag publicerade sakliga kommentarer, som tydligen uppfattades så av en del mot-kommentatorer som kom med sakliga kommentarer med annan bedömning. En ibland seriös debatt, som okänd moderator för ”Ifrågasätt” stryper. Jag återkommer i frågan.
Tack alla för bra och tydliga svar!