Sveriges Radio rapporterar om våldsamma demonstrationer i Hongkong, där polisen använder tårgas. Medan man sedan tiger om det större våldet mot demonstranterna mot Gula Västarna i Frankrike, som skadat många.
Man rapporterar att fyra tunnelbanestationer stängts av. Det är precis det vi märkte då vi vid besök i Paris månadsskiftet november-december 2018. Vi tänkte stiga av vid Gula Västarnas samlingsplats Place de Gaulle, men fick under färden information om att tre tunnelbanestationer före och tre stationer efter. Och gatorna var avstängda av kravallutrustad polis. Man kunde inte ta sig till Gula Västarnas manifestation till fots heller! Ute bland gula västar i Paris i lördags. 2/12 2018.
DN rapporterade då ”DN skriver på förmiddagen “Under lördagen skadades minst 130 personer och över 400 greps i samband med demonstrationerna i Frankrikes huvudstad Paris, rapporterar AP.”Frankrike överväger undantagstillstånd för att stoppa upplopp. Frankrike överväger att införa undantagstillstånd för att hindra fler våldsamma upplopp, rapporterar Reuters. Samtidigt vädjar regeringens talesperson till de fredliga demonstranterna om att möta de styrande vid förhandlingsbordet”. DN: Frankrike överväger att införa undantagstillstånd.
Jag återger en något avkortad kort artikel i den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua. Xinhua: Taxis rally in Hong Kong calls for peace, restoring order.
Demonstrationer för den kinesiska regeringen i Hongkong.
Wong Yat-fung, generaldirektör för föreningen för taxichaufförer och operatörer i Hong Kong, sa att Hong Kong nyligen har upplevt allvarlig trafikstockning på grund av olagliga demonstrationer.
Den försämrade situationen har påverkat taxiförarnas försörjning och minskat inkomsterna för många med mer än 50 procent, tillade Wong.Kennedy Wong Ying-ho, i Safeguard Hong Kong, sa att vissa våldsamma demonstranter blockerade trafiken och trakasserade passagerare på flygplatsen och skadade Hongkongs image. D
et här är bara ett fåtal människors handlingar, och den överväldigande majoriteten av Hongkongs invånare är civiliserade, laglydiga och gästvänliga, betonade Wong och tillade att rallyt syftade till att visa Hongkongs charm för allmänheten och turister för att locka fler turister till Hong Kong och återuppliva den hårt drabbade turistnäringen.
Har de fria val i Kina? Kan man välja mellan flera partier?
I grova allmänna drag. Det finns inga allmänna val i Kina och även om det finns flera partier röstar man inte på partier. Man röstar på personer, vilka sedan hålls personligt ansvariga för sina handlingar, och röstas bort om dom inte sköter sig. Dom skall följa folkviljan, inte någon egen övertygelse eller ideologi, olika Sverige. Man röstar på varje fråga man väljer att rösta på, precis som i Schweiz. Man röstar lokalt, det sker vid olika tidpunkter vid behov och som regel inte med några mandatperioder. Det finns undantag, som Wukan, där man likt Sverige har partier, allmänna val, och mandatperioder. Som regel fungerar Kina mer som ett företag, det finns en ”styrelse”, kanske som ett by-råd, en ledare röstas fram vars uppgift är liksom i ett företags VD att vid varje tillfälle följa vad aktieägarnas, här innevånarna, vilja är. Han får sitta kvar så länge han sköter jobbet, gör han inte det röstar man in en ny person. Detta sker som oftast i lokala folkkongresser, och de som röstats fram blir sedan nästa nivå folkkongress, till man har valt den nationella folkkongressen i ett elektor-system, liknande hur USAs president väljs, nationella folkkongressen väljer alla högre befattningshavare som presidenten, Politbyrån som liknar en företagsstyrelse, och Det Ständiga Utskottet som liknar en ledningsgrupp i ett företag. På alla nivåer och i alla frågor majoritetsröstar man. I en del frågor gäller kvalificerad majoritet, alltså 2/3, annars majoritet. Det lokala politisk system varierar med folkgrupp. Presidenten, XiJinping, har väldigt lite svängrum för personliga beslut baserade på egna åsikter. Alltså, China har ett slags elektor-system, man röstar på personer, inte partier, man röstar vid behov eller vid maxtider, inte mandattider, man röstar på frågor, inte ideologi, det ställs krav på kvalifikation på kandidaterna, och olämpliga makthavare kan avlägsnas. Det vi kallar ”kommunistpartiet” fungerar som ett departement som ser till att alla regler efterföljs.
Detta är inte bara en stödaktion för Kinas regering, det är lika mycket en demonstration mot det systematiska våld som denna lilla gruppering som i Svensk press kallas ”demokratidemonstranterna” utövar mot Hong Kong’s befolkning. Dessa maskerade, svartklädda, våldsbejakande ligister utgör bara omkring 3% av befolkningen och består nästan till 100% av indoktrinerade barn och ungdomar. Detta var en liten aktion av omkring 600 taxichaufförer. Det har dessutom varit minst tre stora sådana stöd demonstrationer om 90,000, 100,000, och 470,000 deltagare mot våldet och ligisterna, även lärarna har demonstrerat mot våldet. Däremot har svenska media, statliga media, Bonniers och Schibsted, grov förfalskat nyheterna och framställt det som stöd för våldsverkarna. Jag skulle viljas se en ny lagstiftning där man inför begreppet ”mened” för de individuella journalister, chefredaktörer och medieägare så dom kan dras inför rätta under allmänt åtal för att ha ljugit och misslett allmänheten i sin nyhetsrapportering. ”Mened” i en domstol kan leda till 4 års fängelse. Dessutom vill jag se att försök till att förhindra eller försvåra yttrandefrihet börjar beivras, och att lagar om uppvigling, högförräderi och omstörtande verksamhet börjar tillämpas på samma grupp. Vi behöver börja ställa krav och utkräva ansvar, även av journalister och media.
Plötsligt misslyckas Väst med att störta ”regimer”.
https://journal-neo.org/2019/08/22/suddenly-west-is-failing-to-overthrow-regimes/
Det brukade göras regelbundet och det fungerade: Väst identifierade ett land som sin fiende, släppte loss sin professionella propaganda mot den och administrerade sedan en serie sanktioner, svält och mördade barn, äldre och andra utsatta grupper. Om landet inte kollapsade inom några månader eller bara några år skulle bombningen börja. Och nationen, helt skakad, i smärta och i oordning, skulle kollapsa som ett korthus, när de första Nato-stövlarna träffade sin mark.
Sådana scenarier antogs om och om igen från Jugoslavien till Irak.
Men plötsligt har något viktigt hänt. Denna förskräckliga laglöshet, detta kaos slutade; var avskräckt.
Västern fortsätter att använda samma taktik, det försöker terrorisera oberoende sinnade länder, skrämma människor till underkastelse, att störta vad det definierar som ”regimer”, men dess makt, dess monstruöst destruktiva kraft har plötsligt blivit ineffektiv.
Det vi upplever är ett stort ögonblick i mänsklig historia. Imperialismen har ännu inte besegrats, men den tappar sitt globala grepp om makten.
Nu måste vi tydligt förstå ”Varför?”, Så att vi kan fortsätta vår kamp, med ännu större beslutsamhet, med ännu större effektivitet.
Först av allt, nu vet vi att väst inte kan slåss. Det kan spendera biljoner på ”försvar”, det kan bygga kärnbomber, ”smarta missiler” och strategiska krigsplan. Men det är för fega, för bortskämda för att riskera sina soldaters liv. Det dödar antingen på distans eller genom att använda regionala legosoldater. När det blir tydligt att närvaron av sina trupper skulle krävas, backar det upp.
För det andra är det, väst, helt förskräckt av det faktum att det nu finns två supermakts länder – Kina och Ryssland – som inte vill överge sina allierade. Washington och London gör allt de kan för att smeta Ryssland och för att skrämma Kina. Ryssland provoceras kontinuerligt: av propaganda, av militära baser, sanktioner och av nya och nyare bisarra massmediasagor som visar dem som skurken under alla tänkbara omständigheter. Kina har provocerats praktiskt och vansinnigt, ”på alla fronter” – från Taiwan, Hong Kong, Tibet och den så kallade ”Uyghur-frågan” till handel.
Alla strategier som kan försvaga dessa två länder tillämpas. Ändå smälter inte Ryssland och Kina. De överger sig inte. Och de överger inte sina vänner. Istället bygger de stora järnvägar i Afrika och Asien, de utbildar människor från nästan alla fattiga och desperata länder och står vid de som terroriseras av både Nordamerika och Europa.
För det tredje är alla länder i världen nu tydligt medvetna om vad som skulle hända med dem om de ger upp och blir ”befriade” av det västra imperiet. Irak, Honduras, Indonesien, Libyen och Afghanistan är de ”bästa” exemplen. Utlämnade till väst kan länder bara förvänta sig elände, absolut kollaps och den hänsynslösa utvinning av sina resurser. Det fattigaste landet i Asien – Afghanistan – har kollapsat totalt under Natos ockupation.
Det afghanska och irakiska folks lidande och smärta är mycket välkänt för medborgarna i Iran och Venezuela. De ger inte upp, för oavsett hur tufft livet är under sanktioner och den väst administrerade terrorismen, är de väl medvetna om att saker och ting skulle bli värre, mycket värre, om deras länder skulle ockuperas och styras av Washington och London-injicerade manier. Och alla vet ödet för folket som bor i Palestina eller Golan Heights, platser som har överskridits av den närmaste allierade i väst i Mellanöstern, Israel.
Naturligtvis finns det skäl till varför väst får allt svårare få sina motståndare på knä.
Ryssland, Kuba, Kina, Nordkorea (DPRK), Iran, Syrien och Venezuela kommer inte att fly från slagfältet. Dessa är de mest bestämda nationerna på jorden. Dessa länder har redan tappat tusentals, till och med tiotals miljoner av deras folk, i kampen mot västerländsk imperialism och kolonialism.
Om man följer västs senaste attacker noggrant är scenariot patetiskt, nästan grotesk: Washington och ofta EU försöker slå hårt, de spenderar miljarder dollar, använder de lokala legosoldater (som de kallar lokal opposition). Hittills har Venezuela överlevt. Syrien överlevde. Iran överlevde. Kina kämpar mot hemskt västerländskt understöd. Också Ryssland står högt upp på önskelistan.
Detta är ett enormt ögonblick i mänsklig historia. För första gången besegras västerländsk imperialism, avslöjas och förnedras. Många skrattar nu öppet.
Men det är inte dags att fira ännu. Vi bör förstå vad och varför detta händer och fortsätta kämpa. Det finns många, många strider framför oss. Men vi är på rätt väg.
Vi har redan bekämpat fascismen, i många av dess former. Vi vet vad frihet är. Deras ”frihet” är inte vår frihet. Deras så kallade ”demokrati” är inte hur vi vill att vårt folk ska regeras och styras. De kan inte störta våra system, för det är just vårt system som människor är redo att kämpa och dö för!
Teknologin, främst internet, och ett kulturbyte och en ny attityd i världen, har skapa ändringen. ”Väst” kan inte längre bildligt talat rikta ett vapen mot ett lands huvud och säga, ”lyd”, för omedelbart kommer tre andra länder att göra samma sak mot dom och säga ”lyd – vad”. Jag har själv tillämpat det. Jag har skrivit till stora och mäktiga dagstidningar och deras journalister efter att dom publicerat osakliga och lögnaktiga artiklar och artigt och mycket sakligt dragit paralleller med deras drev och nazisternas drev och föreslagit en öppen diskussion på media dom inte kontrollerar. Tonen har ändrats övernatt. Vi har ett verktyg som inte fanns för 100 år sedan. Webben. Låt oss utnyttja det. Var blogg har inte samma räckvidd som en stor dagstidning, men 1,000 bloggar ger mer intryck och effekt än en dagstidning. Tricket är att vara saklig, ärlig, artig och rakt på sak i fakta.
Vidare: Vi misslyckades med att stoppa nazismen, vi får inte misslyckas en gång till.
När ledare i länder som kontrollerar 40 procent av världens BNP samlas på en fransk resort för att diskutera ekonomisk ojämlikhet och andra frågor som de anser vara passande, undrar resten av världen om G7 fortfarande har något syfte. Washington gör traditionellt vad de vill utan att fråga, eller bry sig om vad G7, eller resten av världen har att säga.