MK Bhadrakumar publicerade detta 8 november. https://www.indianpunchline.com/historic-significance-of-xis-saudi-visit/
Den historiska betydelsen av Xis Saudibesök
Kinas president Xi Jinping planerar enligt uppgift att besöka Saudiarabien under andra veckan i december 2020.
Rapporten om att Kinas president Xi Jinping planerar sin första utlandsresa efter partikongressen och att det kan bli till Saudiarabien, dryper av enorm symbolik. Enligt Wall Street Journal kommer besöket sannolikt att äga rum i början av december och hektiska förberedelser pågår.
Tidningen citerade personer med insyn i förberedelserna, att den kinesiske ledarens ”välkomnande mer sannolikt kommer att likna” Donald Trumps besök 2017, i sin pompa och ståt.
Det är förutsägbart att fokus kommer att ligga på den framtida utvecklingen av den kinesisk-saudiska olje-”alliansen” – snarare på skapandet av en oljeallians som kan jämföras med den rysk-saudiska ramen för OPEC Plus. Med detta sagt finns det mycket mer att hämta i det kommande besöket av Xi i geopolitiken, med tanke på de dramatiskt skiftande inriktningarna i den västasiatiska regionen, och att dess inverkan på världsordningen kan bli långtgående.
Poängen är att både Kina och Saudiarabien är regionala stormakter och att varje matris som involverar dem bilateralt kommer att få stora konsekvenser för den internationella politiken. Wall Street Journal sade att ”Peking och Riyad försöker fördjupa sina förbindelser och främja en vision om en multipolär värld, där USA inte längre dominerar världsordningen”.
Utan tvekan utgör kriget i Ukraina en omedelbar bakgrund. Det kommer att bli extremt svårt för USA att på kort sikt ta sig ur kriget utan att drabbas av en enorm prestigeförlust som skadar dess trovärdighet som supermakt, undergräver dess transatlantiska ledarskap och till och med riskerar framtiden för det västerländska allianssystemet som sådant.
Både Kina och Saudiarabien kommer att ha dragit slutsatsen att ”samförståndet mellan de två partierna (demokraterna och republikanerna, ö.a.)” om kriget i Ukraina kanske inte kommer att överleva det hårda stamkriget bland den amerikanska politiska eliten, som med säkerhet kommer att bryta ut mycket snart när mellanårsvalet i dag är över. Om republikanerna får kontroll över representanthuset kommer de att inleda ett förfarande för åtal mot president Biden.
En undersökning av expertisen i Guardian i söndags hade titeln These are conditions ripe for political violence: how close is the US to civil war? I grund och botten ser därför både Kina och Saudiarabien att USA:s tillbakadragande tar fart i den västasiatiska regionen.
En viktig diskussionsfråga under Xis besök i Saudiarabien kommer att vara Saudiarabiens utrikespolitiska strategi ”Look East”, som förutsåg USA:s tillbakadragande, åtminstone i mitten av förra decenniet. Xis besök i Saudiarabien 2016 var en milstolpe.
Utan tvekan har Peking noga följt de försämrade förbindelserna mellan USA och Saudiarabien sedan dess. Och det kan inte ha undgått Peking att saudierna på senare tid har planerat energisamarbete med Kina, i samband med kronprins Mohammed bin Salmans spända förhållande till Biden.
Den mesta säkra signalen var det virtuella mötet den 21 oktober mellan prins Abdulaziz bin Salman bin Abdulaziz, Saudiarabiens energiminister, och Zhang Jianhua, Kinas nationella energiadministratör, en högt uppsatt politiker (som var medlem av det kinesiska kommunistpartiets 19:e centrala disciplinkommission). Mötet ägde rum mitt i en djup kris i förbindelserna mellan USA och Saudiarabien, där den amerikanska eliten hotar att införa sanktioner mot Riyad.
Föga förvånande var en av de viktigaste frågorna som diskuterades mellan de kinesiska och saudiska ministrarna oljemarknaden. Enligt det saudiska uttalandet ”bekräftade ministrarna sin vilja att arbeta tillsammans för att stödja stabiliteten på den internationella oljemarknaden” och betonade behovet av ”långsiktig och tillförlitlig oljeförsörjning för att stabilisera den globala marknaden, som genomgår olika osäkerheter på grund av komplexa och föränderliga internationella situationer”. Är inte detta mer eller mindre vad OPEC Plus (den rysk-saudiska oljealliansen) fortsätter att säga?
Under tiden diskuterade de två ministrarna också samarbete och gemensamma investeringar i länder som Kina ser som en del av sin strategiska Bälte- och vägvision och förklarade sin avsikt att fortsätta att genomföra ett avtal om fredlig användning av kärnenergi (vilket Washington har motsatt sig).
Utan tvekan var ministermötet en tydlig tillrättavisning riktad mot Washington, avsedd att påminna Biden-administrationen om att Saudiarabien har andra viktiga energirelationer och att den saudiska oljepolitiken inte kommer från Washington. Viktigast är att kalkylen här är att Riyad söker en balans mellan Peking och Washington. Bidens tomma tal om en ”kamp mellan autokrati och demokrati” skulle möjligen kunna störa Saudiarabien, men Kina har ingen ideologisk agenda.
Framför allt kom de saudiska och kinesiska ministrarna överens om att fördjupa samarbetet i energiförsörjningskedjan genom att inrätta ett ”regionalt nav” för kinesiska tillverkare i kungadömet, för att dra nytta av Saudiarabiens tillgång till tre kontinenter.
Summan av kardemumman är att den saudiska politiska och ekonomiska eliten uppfattar Kina alltmer som en supermakt och förväntar sig ett globalt engagemang som är transaktionellt, i likhet med hur både Kina och Ryssland i allmänhet engagerar sig i världen. Saudierna är övertygade om att deras ”omfattande strategiska partnerskap” (2016) med Kina skulle stärka kungadömets växande geopolitiska betydelse mitt i Rysslands krig i Ukraina, och att det understryker att Riyad har fler valmöjligheter nu och kommer att ytterligare söka balans.
Saudiarabien har också allt närmare band med Ryssland. Med ett ben i SCO-lägret (efter att ha fått observatörsstatus) söker landet nu medlemskap i BRICS. Dessa åtgärder kompletterar varandra, men BRICS arbetar också på ett alternativt valutasystem, vilket lockar Riyadh.
Slumpmässigt eller inte, Algeriet och Iran, två andra ledande oljeproducerande länder som har nära förbindelser med Ryssland, har också sökt medlemskap i BRICS av samma skäl. Bara det faktum att Saudiarabien ansluter sig till dem och är villigt att kringgå västliga institutioner och minska risken för interaktion med dem, och i stället utforskar parallella sätt att bedriva finansiella, ekonomiska och handelsmässiga förbindelser, utan att förlita sig på USA:s eller EU:s kontrollerade instrument, är ett viktigt budskap till det internationella systemet.
Det paradoxala är att Saudiarabiens strävan att stärka den strategiska autonomin kommer att förbli bräcklig så länge petrodollarn binder landet till det västerländska banksystemet. Saudiarabien har därför ett stort beslut att fatta när det gäller den fortsatta relevansen av dess åtagande från 1971, som innebar att den amerikanska dollarn blev ”världsvaluta” (och ersatte guldet) och dess beslutsamhet att endast använda dollarn för handel med olja – allt detta har gjort det möjligt för de på varandra följande amerikanska administrationerna under det senaste halvseklet att trycka pappersvaluta efter eget gottfinnande, leva på det genom att tvätta pengarna – och slutligen använda dollarn som det mest kraftfulla instrumentet för att införa amerikansk hegemoni globalt.
När Wall Street Journal rapporterade om Xis kommande besök i Saudiarabien tillade den att ”den strategiska omkalibreringen av den saudiska utrikespolitiken är större än den senaste tidens uppgörelse med Biden-administrationen om oljeproduktion … På senare tid har deras (Kina-Saudiarabiens) uppvaktning intensifierats med diskussioner om att sälja en andel i Saudi Aramco, inkludera yuan-denominerade terminskontrakt i Aramcos prismodell och eventuellt prissätta en del av den saudiska oljeexporten till Kina i yuan”.
Traditionellt sett brukade de saker och ting röra sig i snigelfart som indikerar saudiska policyförändringar. Men kronprins Salman har bråttom att ställa om den saudiska kompassen och kan fatta svåra beslut, vilket skapandet av OPEC Plus i allians med Ryssland vittnar om. Därför är sannolikheten för att Saudiarabien ändrar kurs och gör en del av sin prissättning av oljeförsäljningen i yuan-valuta starkare än någonsin i dag.
Om saker och ting verkligen rör sig i en sådan riktning kan det förvisso ske en tektonisk förskjutning – en stor geostrategisk omkalibrering – och Xis besök i Saudiarabien lyfts upp som en händelse av historisk betydelse.