Den nya undersökningen om kemgasvapen i Syrien förkastas av insiders på OPCW

Denna rapport av The Grayzone har översatts av en medarbetare i väst-Sverige.

Den nya undersökningen om kemgasvapen i Syrien förkastas av insiders på OPCW.

Både nuvarande och tidigare anställda vid OPCW (Organisationen för förbud mot kemiska vapen som samarbetar med FN) har dömt ut organisationens IIT rapport som påstår att den syriska regeringen har använt sarin i Ltamenah. De kritiserar rapportens beroende av rykten, hörsägen, ”vetenskapligt bristfälliga” påståenden och påverkan av okvalificerade, hemliga ”experter” som är lierade med den väststödda oppositionen.

Information av insiders på OPCW
Kommentarer av redaktörerena Max Blumenthal och Aaron Maté på the Grayzone:

Den 8 april släppte The organization for prohibition of Chemical Weapons (OPCW) en rapport från sitt nybildade Investigation and Identification Team (Utrednings- och identifieringsteam), en enhet som uppenbarligen har etablerats för att identifiera påstådda attacker med kemiska vapen i Syrien.

IIT-utredningen undersökte tre påstådda incidenter i mars 2017 i den syriska staden Ltamenah. Den drog slutsatsen ”att det finns rimliga skäl att tro” att den syriska armén utfört saringasattacker i två av incidenterna, och en kloringasattack i den tredje. USA:s utrikesminister Mike Pompeo lovordade IIT-undersökningen och kallade den ”det senaste i en stor och växande mängd bevis för att Assadregimen använder kemgasattacker i Syrien som en del av en medveten våldskampanj mot det syriska folket. Förenta staterna delar OPCW:s slutsatser.”

Men det som saknas i Pompeos kommentarer och i den efterföljande amerikanska mediebevakningen om syriska kemgasattacker är den trovärdighetskris som vidlåder OPCW och dess högsta ledning. IIT rapportens svaga slutsats ”att det finns rimliga skäl att tro” på den officiella versionen av händelserna, är slående lik slutsatsen av en tidigare OPCW-rapport som nu är föremål för stora kontroverser och förlöjliganden.

En rad läckor visar att OPCW-ledare förteg inspektörers resultat när de undersökte en annan påstådd syrisk kemgasattack, som uppmärksammades mycket mer, i staden Douma i april 2018, som utlöste amerikanska flyganfall.

De bevis som samlades in i Douma undergrävde anklagelserna om den syriska regeringens skuld och hävdade starkt att attacken var en händelse som den väpnade oppositionen hade iscensatt. Interna mejl och dokument, som läckts från OPCW visar att Douma-utredarna protesterade mot censureringen av deras resultat, genom att kvitta med en avslöjande mörkläggningsskandal som har ifrågasatt OPCW:s opartiskhet.

The Grayzone har publicerat en rad läckor från OPCW: s Douma-skandal, och planerar att avslöja nytt material som ytterligare undergräver den officiella historien. Artikeln nedan visar hur oenigheten inom OPCW-leden sträcker sig långt utöver Douma-undersökningen.
Här erbjuder OPCW-insiders en tillintetgörande kritik av IIT rapporten, de förintar den som en annan hyper-politiserad bluff. The Grayzone kan gå i god för att författarna representerar åtminstone, en liten grupp av nuvarande och tidigare OPCW-tjänstemäns uppfattning, de utarbetade och granskade rapporten.

Vi har läst den första rapporten från Organization for the Prohibition of Chemical Weapon och Investigation and Identification Team (IIT) från april 2020 om påstådda kemgasattacker i Ltamenah. Vi konstaterar att IIT, som väntat, har varit lojalt mot sitt raison d´etre. Detta har pågått alltför länge nu. Vad som gör det än värre är IIT- narrativet har presenterats för världen som om det vore en produkt av många människors arbete.

Faktum är att ett antal opartiska och principfasta yrkesutövare inte längre vill förknippas med de rapporter som har politiska syften som utfärdas av OPCW FFM (Fact Finding Mission)och nu IIT. Många anser att detta arbete och dessa rapporter är bristfälliga både när det gäller förfarandet och vetenskaplighet. Vissa av oss anser att de inte alls bör ses som att det företräder OPCW-inspektörers arbete.
Redaktör Romelsjö: In response to persistent allegations of chemical weapon attacks in Syria, the OPCW Fact Finding Mission (FFM) was set up in 2014 “to establish facts surrounding allegations of the use of toxic chemicals, reportedly chlorine, for hostile purposes in the Syrian Arab Republic”. OPCW.

Den nyligen offentliggjorda IIT-rapporten om påstådda kemiska attacker i Ltamenah den 24, 25 och 30 mars 2017 har återigen visat att inflytelserika medlemsstater missbrukar OPCW för att främja sina politiska och främmande makters syften. Det var mycket tydligt för oss under inrättandet och installationen av IIT att avsikten inte var att undersöka påstådda incidenter av kemgasattacker i Syrien. Istället skapades teamet bara för att anklaga den syriska regeringen för attackerna. Trovärdigheten äventyrades därför redan från början, och den som fortfarande tror annat är antingen oinformerad eller naiv. Denna första rapport från IIT har tydligt förstärkt detta faktum.

För det första verkar det som om IIT-undersökningen bekvämt har uteslutit de uppenbara tekniska svagheterna i FFM-rapporterna. Kanske är det bästa exemplet på detta, i en av Ltamenah FFM:s rapporter, hävdar påstådda vittnen att den förmodade bombkratern innehöll en ”svart bubblande vätska” som orsakade en brännande känsla på huden, och att den fanns kvar i kratern i flera dagar. Många av de rapporterade medicinska symptomen hade inte heller någonting att göra med möjlig närvaro av ett påstått nervmedel. Lika felaktig, och obestridd av IIT, är den totala bristen på förståelse för fysik och egenskaper hos material när man accepterar en klorgascylinders påstådda ”beteende”.

Men eftersom IIT-undersökningen i huvudsak var en utvidgning av FFM-rapporterna tar vi på oss ansvaret att påminna er om den tekniska svagheten och det ytliga resonemang som äventyrar slutsatserna i IIT:s betänkande. Vad som följer är en sammanfattning av de mest uppenbara och skadliga brister i rapporten:

Frågan om motivet

Innan vi går vidare, låt oss erkänna att vi inte vet vad som försigår i den syriska ledningens medvetande. Låt oss anta att de var villiga att riskera allt, inklusive kanske sin egen överlevnad, genom att gå tillbaks till den ”röda linjen” av påstådd användning av kemgasvapen; att avsiktligt ge västvärlden anledning att ingripa och motivera ett regimskifte.

Låt oss då säga att de tog denna vilda risk genom att använda sarin, ett ”riktigt” kemiskt vapen som hade deklarerats i deras lager, för första gången sedan deras anslutning till konventionen om kemiska vapen. De gjorde detta genom att förmodligen släppa ett par sarinbomber ute på jordbruksmark mitt ute i ingenstans.

Verkligen?

Kanske, av någon anledning som vi inte kan förstå, struntade de glatt i västmakterna. De använde inte sarin under de desperata tider då de var inträngda i ett hörn, och var nära att bli invaderade av oppositionsgrupper; men av någon anledning valde de en tid då de hade fått tillbaks kontrollen. Och sedan september 2015 har de fått livsviktigt militärt stöd av den Ryska federationen.

Så de släppte kemiska bomber trots att de befann sig i en situation i vilken, som en rysk officer enligt uppgift förklarade för inspektörer, hans militära kommando arbetade direkt med syrierna. Hans kommentar var: ”Tror ni att vi skulle vara så dumma att vi delade och samordnade luftrummet med syrierna samtidigt som de använde kemiska vapen i sina flygplan, i strid med ett internationellt fördrag som är mycket viktigt för oss?”

Frågan om motiv ryms helt inom brottutredningens gränser. Även om detta inte är den vanliga arbetslinjen för OPCW:s inspektörer, måste väl detta ifrågasättande av motiv ha varit en av de grundläggande utgångspunkterna för IIT-undersökningen?

För det andra, dessa i mars 2017 påstådda kemiska attacker (och, som det skulle senare visa sig, en annan sarinincident i Khan Sheikhoun den 4 april ), hände strax efter de första uppmärksammade OPCW- inspektionerna vid hemliga militära forskningsanläggningar, Scientific Studies and Research Centre-(SSRC)- anläggningarna i Barzeh och Jamrayah.

Samtidigt, som SSRC-inspektionerna pågick och arbetet med att lösa frågor som av OPCW Declarations of Asseseement team beskrivs som ”inkonsekvenser” i uttalanden som syrierna lämnat in, var delegationerna medvetna om att syrierna gjorde stora ansträngningar för att klara upp problemet med vad de kallade ”den kemiska dossiern.”

Engagerade de sig så mycket i detta hårda arbete, för att de sedan skulle kunna släppa ett par saringasbomber, och garanterat få världen att hetsa upp sig mot dem? Det är svårt att tro det.
Oppositionens mellanhänder och felhanteringen av bevis
Dessa frågor har debatterats till vägs ände, men budskapet verkar ha talat för döva öron. Visst måste det väl nu förstås av alla läsare, att grunden för hela fallet är obotligt skör när ingen så kallad ”faktasökare eller utredare” ens har varit på den påstådda incidentplatsen. Det stämmer, inte en enda medlem av IIT gjorde en fältutredning. Bokstavligen allt i fallet har tillhandahållits av den syriska regeringens svurna fiender.

”Oppositionsstyrkorna” har lagt fram för FFM och IIT, alla så kallade ”bevis” för dessa anklagelser om kemiska attacker, ofta som svar på förfrågningar och vägledning från FFM, bit för bit under en period av månader och år. Denna överlämning har i allmänhet skett på en säker plats i Turkiet.

Mellanhänderna, som företräder några så kallade NGO:s som har varit kända för att samordna och coacha oppositionsgrupperna och OPCW:s inspektörer under hela uppföljningen av dessa händelser, har enligt uppgift varit ett par välkända brittiska militära galjonsfigurer. Berättelserna, vittnesmålen, jordproverna, metallfragmenten, fotografierna och videorna; varje föremål av så kallade ”bevis” hade tillhandahållits av dem som hade allt att vinna på att blanda in sina fiender i en kemisk attack.

Så, att i FFM-rapporter deklarera att hanteringskedjan av material och prover sköttes strikt efter “konstens alla regler” är helt enkelt skrattretande, och kanske skulle det vara bättre att denna meningslösa ursäkt förblev osagd i framtiden. Det kommer att betyda mycket för OPCW:s vetenskapliga rykte. Man kan hävda att detta inte är FFM:s eller IIT:s fel, men det försätter dem ändå i en mycket svag position, då de måste börja föreslå ”fakta” på grundval av indicier och försöka att bekräfta berättelser och föremål som lagts fram av oppositionsstyrkorna.

Om ribban för slutsatserna från IIT inte hade satts så iögonfallande lågt, genom redogörelsen att ”det finns rimliga skäl att tro” att det hade varit en kemisk attack, skulle inte hela fallet ha avfärdats från början?

Var kommer IIT:s experter ifrån?

OPCW har alltid tillämpat principerna om ”rättvis geografisk fördelning”. Detta gäller dock uppenbarligen inte för uppdrag där resultaten är viktigare för de inflytelserika delegationerna från väst. Vi ser att IIT:s sammansättning verkar återspegla denna partiskhet, eftersom de flesta utredarna och analytikerna har bakgrund i väst och NATO.
Men detta är inte den viktigaste punkten här. Det verkar finnas ett dolt, mer bedrägligt och olycksbådande modus operandi som står på spel. Varken FFM undersökningsuppdrag), IIM (gemensamma utredningsuppdrag) eller IIT har varit oberoende när det gäller militär, vetenskaplig och/eller teknisk expertis.

IIT består i grunden av utredare utan bakgrund eller så saknar de expertkompetens inom kemi, kemiska vapen-processer eller teknik, vapensystem eller ballistiska missiler. De är därför helt beroende av sin ”godkända” förteckning av experter, som uppmanas att tillhandahålla alla de tekniska analyser som krävs enligt IIT. En oskyldigt fråga; varifrån kommer dessa experter ?

Det är mycket uppenbart, att de representerar samma underrättelsetjänster från väst och Nato, deras enheter, institut, laboratorier och individer som redan har blivit så starkt investerade i att ”bevisa” den syriska regeringen delaktighet. Deras professionella rykte står inte på spel om de ger tvivelaktiga råd, eftersom de förblir namnlösa, ansiktslösa ”experter”. Därför är deras resultat aldrig föremål för någon inbördes granskning. Man skulle kunna hävda att deras rykte (inom FFM, JIM och IIT flocken) främst har förbättrats genom att dom fortsätter att leverera det OPCW har begärt.

Denna ensidiga samling experter är i sig kanske tillräckligt för att ogiltigförklara IIT:s arbete och slutsatser.

“Experterna” bakom kulisserna och de iscensatta argumenten

Vi har noterat att IIT har gett viss tilltro till frågan om ”iscensättning” i sin första rapport. Eller så verkar de ha gjort det, genom att låta övertygande om hur och varför de anser att det är osannolikt att de påstådda kemgasattackerna hade iscensatts.

Vid närmare granskning står det dock klart att IIT-betänkandet tar upp frågan om iscensättning med det uttryckliga syftet att avfärda det, och återigen förlita sig på sitt batteri av “experter” bakom kulisserna . Detta är ytterligare ett av de mer bristfälliga vetenskapliga argumenten i IIT-betänkandet.

Inte mycket kan sägas om beaktandet av iscensättning i vittnesskildringar och rapporter om medicinsk behandling på sjukhus, eftersom dessa i huvudsak är sånt som har berättats och som inte kan bekräftas ordentligt ändå, eftersom det inte fanns några medicinska journaler.

Huvudinriktningen i iscensättningsdiskussionen, särskilt när det gäller påstådd användning av sarin, härrör således till de punkter som oppositionsstyrkorna har tagit med för att överlämna till FFM i Turkiet. Dessa prover består av jord och grus och metallfragment, med yttranden från IIT: s utvalda ”experter”, för att bekräfta att det syriska arabiska flygvapnet hade fällt M4000 flygbomber som innehåller sarin.
Överlämnandet av FFM -”bevis” från oppositionens styrkor kan man inte ta på allvar, vissa objekt levererades nästan ett år efter den påstådda händelsen – det är dubiöst. Låt oss överväga möjligheterna av iscensättningar.

Redaktören: Jag har förkortat och sökt förenkla beskrivningen i The Grayzone av procedurer nedan.

För det första, vid utvärderingen av analysresultaten av jordprover och metallfragment, rapporterade IIT att ”sarinen i fråga stämmer överens med Syriens sarinlager och framställningsprocesser”. IIT drog särskilt slutsatsen att den kemiska profilen (dvs. en samling kemikalier) i sarinet som användes i Ltamenah den 24 och 30 mars 2017 starkt korrelerar med den kemiska profil som förväntas för sarin som har producerats genom en binär reaktion där den viktigaste binära komponenten (DF) tillverkas genom att använda prekursorer och råvaror, som har använts av Syrien i dess sarinprogram.”

Det här, om avsikten är att stödja påståendet att syriskt sarin var inblandat var osannolik, är på gränsen till skrattretande. Vilken möjlig anledning kan det finnas för iscensättningsorganisatörer, -supportrar (eller -rådgivare) att bevisa något än att tillhandahålla kemiska prover som är noggrant beredda med hjälp av samma prekursorer och kunskaper om sarinsyntes som den välkända syriska metoden hade? Denna kemiska kunskap är allmänt känd och (bortsett från användningen av hexamin) ett av de ”vanliga” sätten att framställa sarin. Det är ganska häpnadsväckande att detta argument har tagits på allvar av alla kvalificerade eller kompetenta forskare.

När det gäller anskaffningen av metallfragment, kan det mycket väl ha inneburit en del arbete med att få tag på rätt bitar för att skapa en övertygande scen. Det finns upphackade M4000-bombkyrkogårdar på som ett resultat av landets förstörelse av kemiska vapen enligt överenskommelsen i slutet av 2013. (Syrierna hade förklarat att vissa tomma M4000-bomber, som normalt var avsedda för kemisk användning, före anslutningen hade tagits bort från den kemiska arsenalen, och fyllts med högexplosiva medel för användning som konventionell ammunition).

Man skulle kunna hävda att IIT: s hela iscensättningslogik är något självdestruktiv, särskilt resonemanget om den ansträngning som krävts och bristen på propaganda och ”publicitet” för oppositionen (återigen, ett argument som tagits upp av IIT i sin rapport). Om iscensättningen gjordes av eller på uppdrag av oppositionspartierna, som stöddes (enligt uppgift) av västs agenter, för att motivera och kanske föranleda ett ingripande från väst, skulle man förvänta sig att det resultat som har uppnåtts med IIT-rapporten därför har varit framgångsrik för båda parter. För att inse detta behöver man bara överväga några av de förnyade uppmaningarna i medierna i kölvattnet av IIT-rapporten, om ett militärt ingripande i Syrien .

Och om, väst:s NGO:er och underrättelseverksamhet fanns i Syrien som det påstås – skulle de väl tillhandahållit lämplig nivå av teknisk expertis för att garantera att iscensättningen blev framgångsrik?

De uppenbara svagheterna i FFM: s och IIT: s metoder är tydliga; den politiska partiskheten, komprometterande ”bevis”, brist på öppenhet, enögd tilltro till endast en sida (de grupper som motsätter sig den syriska regeringen), och de bristfälliga argumenten om varför iscensättning skulle vara ”för svårt” för oppositionsstyrkorna; leder oss till allvarliga tvivel om slutsatserna i IIT:s rapport.

Kanske, mer exakt, tyder det på att IIT tänkte ”det är inte bortom rimligheternas gräns” att saker och ting inträffade som det påstås i rapporten, snarare än möjligheten att händelsen hade iscensatts. Men om iscensättningen ansågs osannolik, placeras inte osannolikeheten åt sidan på grund av bristande motiv, att syrierna utmanar världen (och retar upp sina ryska anhängare) genom att släppa sarinbomber på jordbruksmarker? När allt kommer omkring måste vi vara tydliga med att detta inte är mycket mer än ett uttryck för den ena sidans åikter.

Tyvärr har mindre välinformerade delar som omfattar praktiskt taget alla traditionella medier tolkat slutsatsen – yttrandet – som fakta. Professionella yrkesutövare föredrar att hålla sig till fakta. Det är mycket olyckligt att regeringarna i väst, NGO:ernas, kommentatorernas och de traditionella mediernas delaktighet har sett till att detta bristfälliga betänkande inte har möts av något som helst vetenskapligt ifrågasättande. Sådan är drivkraften i det rådande narrativet om Syrien att de flesta av dessa ovan nämnda enheter, är tillräckligt nöjda, de har nog inte brytt sig om att läsa den.

Vi vet att det finns många kompetenta experter inom kriminalteknik, kemi och ballistik som skulle finna att slutsatserna i IIT-rapporten tvivelaktiga. Metodiken och vetenskapen i Ltamenah IIT-undersökningen borde snarare ha litat på en panel av neutrala, opartiska, internationellt erkända forskare, utredare och vapenspecialister, som skulle publicera sin granskning av de påstådda kemiska attackerna på ett öppet sätt. Och för första gången kunde organisationen haft stöd för sina resultat genom att offentliggöra experternas namn och yrkeskompetens.