Den påstådda kemgasattacken i Douma – I väntan på en ursäkt

Denna artikeln av den geopolitiske analytikern och juristen James O’Neill har som så många gånger tidigare översatts av tandläkare DMD Martin Gelin, Australien. Artikeln publicerades 13 mars i Off-Guardian.

Douma “Chemical Attack”: Still Waiting for an Apology.

Den kompletterar i viktiga avseenden de många artiklar om kemgasattacker i Douma och på andra håll i Syrien. De två senaste artikeln här om kemgasattack i Douma kom nyligen. BBC – reportern: Uppgifter om syrisk gasattack var “fake news” och Inte heller OPCW menar att Syriens regering orsakat gasattack.

Staden Douma i Syrien, den 7 april 2018 och den påstådda kemgasattacken.

Den påstådda kemgasattacken i Douma – I väntan på en ursäkt

Dramatiska bilder av ”offren” spreds vitt och brett i västs mainstream media. Särskilt framträdande var bilder av barn med skum runt munnen som blev avsköljda med vattenslangar. Filmningarna av dessa, till synes dramatiska händelser, var nästan alla gjorda av en grupp med namnet “White Helmets – Vita hjälmarna”. De framställs alltid i MSM som en slags Civilförsvarsorganisation. Sedermera har de avslöjats som en gren av Storbritanniens spion- och säkerhetsorganisation MI6, utbildade av britterna och finansierad av Storbritannien och USA.

Den påstådda ”kemgasattacken” användes av amerikanska, brittiska och franska regeringarna som en ursäkt/grönt ljus till att attackera syriska mål med missiler. Cirka 100 missiler avfyrades. Förstörda byggnader och civila offer blev följden. Många av missiler misslyckades dock med att nå sina mål, antingen tvingade ur kurs eller blev nedskjutna av syriskt luftförsvar.

Under en presskonferens på söndagen efter attackerna gjorde den dåvarande australiske premiärministern Malcolm Turnbull en serie okvalificerade påståenden. Han talade inför den australiska regeringen om nödvändigheten av militär insats och uppmanade Ryssland att utöva sin auktoritet till att förstöra Syriens kemgasvapnen. Vidare uppmanade han Ryssland att använda sitt inflytande för att få ”det senaste kemiska gasangreppet grundligt undersökt”.

Turnbull skyllde på Assad-regeringen för händelsen och beskrev den militära insatsen utförd av USA, Storbritannien och Frankrike som ”riktad, proportionerlig och ansvarsfylld”. På eget bevåg försökte han att koppla ihop Douma-incidenten med Skripal-evenemangen i Salisbury i England och använde båda händelserna som ett slagträ mot ryssarna.

Både tidpunkterna och kopplingen till de två händelserna var ingen slump. Båda användes tydligt i en delkampanj för att blamera Ryssland, vars ingripande i det syriska kriget visade sig utgöra en avgörande vändpunkt, till stort förtret för “regimbytarna” i Washington och London.

Som nu visade sig vara fallet, finns det en tydlig skillnad mellan den politiska retoriken och den faktiska situationen, både när det gäller internationell rätt och praktiskt utspel. Detta syns tydligt i Skripal-fallet, som dokumenterats på annat håll, till exempel i www.theblogmire.com 3 Mars. Rob Slane på The Blogmire.

Om man kortfattat beskriver den rättsliga situationen av bombningarna/missilangreppen i Syrien, ser man klart att där inte finns något som kan beskrivas som ”riktad, proportionell eller ansvarsfull” bombning av en suverän stat, om inte två förutsättningar föreligger. För det första måste självförsvar föreligga, d.v.s., i fallet där länder som utför attacken själva har blivit attackerade. I detta fallet hade de uppenbarligen inte blivit attackerade.

För det andra och som alternativ, måste åtgärden ha godkänts av FN:s säkerhetsråd. Det var heller inte fallet. Liksom i så många av Australiens militära äventyr runt om i världen, framstår det att rättslig grund för engagemangen i Syrien helt klart saknas, även om rollen i Syrienfallet var begränsad till att vara hejarklack på läktarna.

Australiens deltagande i den så kallade “koalitionen av krigsstyrkor” som kämpade i Syrien och i allians med Förenta staterna, en notorisk förbrytare mot internationell rätt, saknar totalt rättslig grund. Den australiska regeringen hade juridisk rådgivning i frågan och uppgavs att ha fått rådgivning alltsedan 2014. Om man nu blev övertygad om korrekt rättslig position, varför fortsätter man med att hemlighålla rådgivningens innehåll?

Kända fakta stöder inte Turnbulls position. Turnbull kritiserade Ryssland för att använda sitt veto i säkerhetsrådet för att blockera motioner om undersökning av brott mot användningen av kemvapen. I själva verket bad både Ryssland och Syrien att (OPCW) skulle undersöka Douma-händelsen. Off-Guardian: Skripal-fallet efter ett år.

OPCWs uppdrag startade undersökningen den 21 april 2018, två veckor efter den påstådda attacken. Jihadistiska grupper blockerade den inledande utredningen och OPCW kunde bara komma in på relevanta områden under skydd av den syriska armén och rysk militärpolis.

En delrapport offentliggjordes den 6 juli 2018, där man konstaterade att ”inga organiska fosfat- nervmedel (Sarin) eller deras nedbrytningsprodukter hade upptäckts vare sig i miljöproverna eller plasmaproverna som tagits på de påstått skadade, samt i omgivningen.”

Användningen av Sarin utgjorde en av de huvudsakliga anklagelserna mot den syriska regeringen. Slutsatsen från interimsundersökningarna fick minimal MSM-uppmärksamhet.

Slutrapporten från OPCW från undersökningen släpptes 1 mars 2019. Vi får nog vänta länge för att få se en korrekt redogörelse av denna rapport i västs MSM. Anledningen till MSMs tystnad är inte svår att förstå. OPCW-rapporten tillintetgör på ett effektivt sätt, argumenten av USAs president Trump, Storbritanniens premiärminister May och Mr Turnbull.

OPCW’s undersökning hindrades i viktiga avseenden. De ”Vita Hjälmarna” och deras jihadistiska vänner hade antingen kremerat eller begravt avlidna ”offren” från den påstådda kemiska attacken. Begravningsplatserna avslöjades inte för utredarna. Inga obduktioner blev därför möjliga.

Beviset existerar genom att den medicinska personalen vid sjukhusen i Douma-sjukhusen som började ta emot ”offer” innan tidpunkten för den påstådda kemiska attacken. Inget av ”offren” visade symptom på kemisk- eller nervgiftsattack. OPCWs utredningsgrupp genomförde ett antal analyser i områden som påstods att ha påverkats av kemiska vapen. Återigen hittades inga spår av några förbjudna kemiska ämnen.

De förevisades två gula cylindrar som påstods ha varit ansvariga för attacken. Till och med detta ”bevis” komprometterades då de två cylindrarna hade blivit flyttade av jihadisterna och befann sig på två olika ställen och på ett sådant sätt att de inte skulle kunna användas som bevis. OPCW-teamet kunde inte säga hur cylindrarna skulle kunna ha använts för att släppa ifrån sig gift. Med tanke på att inga spår av gift kunde hittas någonstans, uppstår sannolikheten att de två cylindrarna helt enkelt var bluffobjekt.

Slutsatsen förstärks av det faktum att OPCW-teamet hittade ytterligare en gul behållare som liknande de två ovan nämnda. Denna behållare hittades dock i en jihadistverkstad som innehöll en mängd olika kemikalier och utrustning som kunde sättas i samband med bombtillverkning. I den mån detta konstaterande fick någon MSM-spridning kunde man bli ledd till att dra slutsatsen att den syriska regeringen hade planterat materialet. OPCW rapporten gav inget sådant förslag.

Vad OPCW-teamet däremot hittade, var spår av klor. Klor är emellertid ett vanligt hushållsämne och är därför inte med på listan över förbjudna kemiska vapen. Klor borde under liknande omständigheter inte ha lett till något dödsfall, än mindre kunna sättas i samband det stora antalet dödsoffer som uppgavs ha skett vid tillfället.
Vad de medicinska experterna, som intervjuades av OPCW-teamet, däremot kunde bevisa, var att de skadade som de behandlat på sjukhuset led av effekterna av damm- och rökinhalation. Ingen hade livshotande skador och ingen dog på sjukhus.

Följaktligen saknas faktabaserad anledning till missilattacken från USA, Storbritannien och Frankrike (helt bortsett från dess olaglighet) och därför saknas motiveringen till Turnbulls otvetydiga påståenden om syrisk skuld och rysk medverkan i den påstådda kemvapenattacken mot Syriens civilbefolkningen.

Trots OPCWs tillintetgörande av USAs och andras givna attackskäl, inklusive Turnbulls otvivelaktiga stöd, hänvisar USA och MSM fortfarande till Assads användning av påstådda kemiska vapen som skäl och motivering för deras fortsatta militära interventioner inom Syrien.

Detta är i sig en kränkning av internationell rätt. ”Debatten” i Washington om huruvida Trumps ursprungligt angivna önskan att lämna Syrien borde tillfredsställas eller inte, får en surrealistisk ton. USA verkar inte förstå att de varken är välkomna i Syrien eller har någon rätt att överhuvudtaget befinna sig där.

Låt det sista ordet gå till den ledande BBC TV-producenten, Riam Dilati. Den 13 februari 2019 tweetade han: ”Efter nästan 6 månaders undersökningar kan jag utan tvekan bevisa att Douma-sjukhusincidenten var iscensatt.”

Om våra egna MSM och politiker kunde visa en liknande grad av ärlighet och integritet, skulle de skyldiga staterna för länge sedan ha bett Syrien och Ryssland om ursäkter, vilket de har all rätt att få.

Förmodligen blir det en lång väntan.

Ett urval andra artiklar om gasattacker i Syrien.

OPCW rapport kvaddar uppgifterna från Vita hjälmarna, USA & Co om nervgasattack i Duoma, Syrien.
Falsk rapport om gasolyckan i Khan Sheikhoun av läkare från UOSSM som utbildar White Helmets
Tidigare och kommande (?) gasattacker (av terrorister) i Syrien
Svensk expert slår hål på Frankrikes rapport om gasolyckan
Framstående USA-expert:Skedde verkligen en gasattack i Syrien som beskrivits?
Håller USA:s bevis för att Syrien stod bakom giftgasangrepp i Khan Shaykhoun?
Medietystnad när Trumps bevis för gasattacken i Syrien sågas
Rebellerna utförde gasattacken i Ghouta – indikation från FN:s inspektörer
Väst hindrar FN att undersöka gasincidenten i Syrien
Varning till president Trump från säkerhetsexperter i USA
Vem orsakade gasattacken i Syrien?
Storbritanniens ambassadör – Syrien orsakade inte gasattacken
Har Pentagon tränat terrorister i användning av kemiska vapen?
IS och al-Qaida firar USA:s attack och går till angrepp i Syrien
Rapporten om gasattack kom innan Syrien bombade terroristers gaslager
Kemgasattacken i Syrien och journalistikens kollaps
Syrien bombade terroristfabrik för kemiska vapen i Idlib, har tidigare informerat FN om terroristers kemiska vapen
Gasattack? De vanliga lögnerna mot Syrien före fredsmöte?
Seymour Hersh: Obama stoppade Syrien-anfall pga. bevis om att rebellerna utförde gasattacken i Ghouta, Damaskus
Hur Turkiet planerade gasattacken i Syrien med USA:s hjälp
Syriens rebeller planerar ny gasattack
Hersh: Obama stoppade Syrienanfall pga bevis om att rebellerna utförde gasattacken i Ghouta
FN-rapporten om gasattack i Syrien håller inte.

Douma “Chemical Attack”: Still Waiting for an Apology

On 7th of April 2018 an alleged chemical attack took place in the city of Douma in the Syrian Arab Republic. Dramatic footage of the “victims” was widely broadcast throughout the western mainstream media. Particularly prominent were images of children foaming at the mouth and being hosed down.

The footage for these dramatic depictions was almost entirely sourced from a group known as the White Helmets. They are invariably depicted in the western media as a form of civil defence organisation. They are in fact an arm of Britain’s MI6, trained by the British and financed by the UK and the United States.

The alleged “chemical attack” was used by the US, UK and French governments to make a missile attack upon Syrian targets. The approximately 100 missiles fired destroyed buildings and caused civilian casualties. Many of the missiles failed to reach their target, being either deflected or shot down by Syrian air defences.

Speaking to a press conference on the Sunday following the attacks, the then Australian Prime Minister Malcolm Turnbull made a series of unqualified assertions. He gave his government’s “strong support” for the military action, and urged Russia to exercise its authority to ensure that the chemical weapons were destroyed.

He further called on Russia to use its influence to ensure the “most recent chemical weapons attack is thoroughly investigated.” He blamed the Assad government for the incident and described the military action by the US, UK and France, “targeted, proportionate and responsible.”

He even attempted to link the Douma incident with the Skripal events in Salisbury, England, using both as a stick with which to beat the Russians over the head. Both the timing of and the linking of the two incidents were not a coincidence. They were clearly part of a campaign to discredit Russia, whose intervention in the Syrian war proved a decisive turning point, to the chagrin of the “regime changers” in Washington and London.

As is now almost invariably the case there is a marked distinction between the political rhetoric and the actual situation, both in terms of the relevant international law, and the facts on the ground. That has become glaringly obvious in the Skripal case, as has been well documented elsewhere, by for example, www.theblogmire.com 3 March 2019.

Dealing briefly with the legal situation in the Syrian bombing, there is no such thing as a “targeted, proportionate and responsible” bombing of a sovereign state unless two pre-conditions are met. It must either be in self-defence, if the countries taking the action have themselves been attacked, and that was manifestly not the case; and secondly, in the alternative, it must be an action authorised by the United Nations Security Council. That didn’t happen either.

As in so many of Australia’s military forays around the world, the legal basis for the Syria involvement is notably absent, although in this particular case their role was limited to being cheerleaders on the sidelines. Australia’s participation in the so-called coalition of forces fighting in Syria and allied to the United States, a serial offender against international law, has no legal foundation whatsoever. The Australian government has had legal advice on the matter, and has had such advice since 2014. If it was confident of its legal position, why then does it continue to refuse to release that advice?

The facts on the ground do not support the Turnbull position either. Turnbull criticized Russia for using its Security Council veto to block motions to investigate chemical weapons crimes. In fact, both Russia and Syria asked the Organisation for the Prevention of Criminal Weapons (OPCW) to investigate the Douma incident.

The OPCW fact-finding mission began their investigation on 21 April 2018, two weeks after the alleged attack. Jihadist groups blocked their initial investigation and they were only able to enter the relevant areas with protection provided by the Syrian army and the Russian military police.

An interim report was published on 6 July 2018 in which it concluded, “no organophosphate (sarin) nerve agents or their degradation products were detected in the environmental samples or the plasma samples taken from the alleged casualties.” The use of sarin had been one of the principal accusations against the Syrian government. This interim conclusion received minimal media attention.

The OPCW Final Report of the investigation was released on 1st of March 2019 although one will hunt in vain for an accurate account of that report in the western mainstream media. The reason for the media silence is not difficult to discern. The 0PCW Report effectively destroys the arguments advanced by US President Trump, UK Prime Minister May and Turnbull.

The OPCW’s investigation was hampered in significant ways. The White Helmets and their jihadist allies had either cremated or buried all the deceased “victims” of the alleged chemical attack. Those burial locations were not disclosed to the investigators. No autopsy material was therefore available.

The evidence of the medical staff in attendance at the Douma hospitals at the time began receiving “victims” prior to the timing of the alleged chemical attack. None had symptoms of chemical or nerve agent attack.

The OPCW investigation team carried out a number of analyses from areas said to have been affected by the chemical attack. Again, they found no traces of any banned chemical substances.

They were shown two yellow cylinders claimed to have been responsible for the casualties. Even that “evidence” was compromised as the two cylinders had been moved by the jihadists and were located in two places and in such a manner that they had no probative value.

The OPCW team was unable to say how the cylinders might have been used to release any toxins. Given that no toxic traces could be found anywhere, the likely inference is that the two cylinders were simply stage props.

This inference is reinforced by the fact that the OPCW team did find a further yellow canister similar to the two mentioned above. That canister however, was found in a jihadist workshop that also contained a variety of chemicals and equipment associated with bomb production. Insofar as this finding received any media coverage, it was to suggest that the Syrian government had planted the material. The OPCW made no such suggestion.

What the OPCW team did find were traces of chlorine. Chlorine however, is a common household substance and for that reason it is not on the list of banned chemical weapons. Chlorine would not in any case be likely to cause death, much less the significant casualty figures claimed.

The evidence of the medical professionals interviewed by the OPCW team was that the victims they treated at the hospital were suffering from the effects of dust and smoke inhalation. None had life threatening injuries and none died in hospital.

There was accordingly no basis in fact for the missile attack by the US, UK and France (quite apart from its illegality) and therefore no justification for Turnbull’s unequivocal assertions of Syrian culpability and Russian complicity in a chemical weapons attack upon the civilian population.

Notwithstanding the OPCW’s demolition of the claims made by the US and others, including Turnbull’s ill-advised unequivocal support, the US and mainstream media still refer to Assad’s alleged use of chemical weapons as a reason to justify their continued occupation of Syrian territory.

That occupation itself is a violation of international law. The “debate” within US ruling circles about whether Trump’s original professed desire to leave Syria (since resiled from) should be carried out or not has a surreal tone to it. It never seems to occur to them that they are neither welcome nor legally entitled to be there at all.

Perhaps the final word should go to a senior BBC TV producer, Riam Dilati. On 13 February 2019 he tweeted: “after almost 6 months of investigations I can prove without a doubt that the Douma hospital scene was staged.”

If our own media and politicians could show a similar degree of honesty and integrity, they would be offering Syria and Russia the long overdue apologies to which they are entitled.

That may however, be a long wait.