Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba i samtal med USA:s president Joe Biden i Vita huset den 22 februari 2022 (Wikipedia) – två dagar (eller snarare en och en halv dag) innan Ryssland gick in i Ukraina under de tidiga morgontimmarna den 24 februari. Kuleba berättade nu för världen: ”Putin har just inlett en fullskalig invasion av Ukraina”. Efter det skulle alla medier behöva använda dessa ord, ”den fullskaliga invasionen av Ukraina”, varje gång kriget nämndes. Journalisterna anpassade sig till en hegemonisk diskurs eller skickades ut i tystnad. Det språk som användes härstammade från Washington och London.
Artikel av professor emeritus Ola Tunander 20/2.
https://olatunander.substack.com/p/the-totalitarian-media-machine?utm_source=post-email-title&publication_id=1510517&post_id=141869107&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&utm_medium=email
[Denna artikel skrevs ursprungligen för den norska kvartalstidskriften Ny Tid, mars 2024 och för ett seminarium ”Media in the shadow of war” på Litteraturhuset i Oslo den 24 februari 2024]
Västvärldens mediers hybris
Vad en analytiker kan säga på TV eller i tidningarna är mycket begränsat, särskilt när det gäller kriget i Ukraina. Intellektuella som jag känner har sagt upp sina tidningsprenumerationer. Andra vill behålla en tidning till frukost oavsett innehåll eftersom de alltid har gjort det. Men de skräms också av inkompetensen hos politiker och journalister som tycks leva i ett parallellt universum. De som har studerat kalla krigets säkerhetspolitik i årtionden förblir tysta. De som kunde ha varnat oss har gett upp. Under det kalla kriget tog man, åtminstone inom arbetarrörelsen, det andra blockets behov av säkerhet på allvar. Och nu är allt glömt. Men dagens arrogans och hybris bland journalister, politiker och officerare kommer att slå tillbaka. Vi kan bara vänta på att vår hybris ersätts av nemesis.
Sedan 2022 har i stort sett alla mediekommentatorer hävdat att Ryssland gick in i Ukraina för att erövra land och återupprätta det ryska imperiet eller det sovjetiska blocket. Medierna trodde på en västerländsk seger: att Ukraina skulle befrias från ryssarna på samma sätt som vietnameserna befriade sig från USA eller som Norge hade lyckats befria sig från den tyska ockupationen. Och ju fler moderna vapen som väst skulle ge Ukraina, desto större möjlighet skulle Ukraina ha att återta förlorad mark. Så sades det.
Men de som känner till den amerikansk-ryska säkerhetspolitiken vet att detta inte har mycket med verkligheten att göra. Ändå har det varit det enda accepterade narrativet inom den norska medievärlden. Den som inte håller med har kastats ut i periferin.
Mediesystemet har blivit en totalitär maskin, en centrifug, och den som har tagit upp det uppenbara har katapulterats till tystnad. Det har bara funnits en åsikt. Vi får gå tillbaka till Pravda under sovjettiden för att hitta något liknande.
Men nu har något hänt. Under de senaste veckorna har många analytiker insett att en ukrainsk seger aldrig kommer att inträffa. Den massiva ukrainska våroffensiven förvandlades först till en sommaroffensiv och fortsatte sedan som en höstoffensiv. Men Ukraina lyckades aldrig återta förlorat territorium. Den 20 januari berättade USA:s nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan och den nationella underrättelsechefen Avril Haines vid ett ”privat möte” i Vita huset för toppledare i kongressen att Ukraina kommer att få slut på luftvärn och artilleri. ”Ryssland kan vinna kriget inom några veckor eller månader”. Amerikanska korrespondenter började förlora hoppet. Några började inse att Ryssland har en större industriell bas och en mycket större befolkning, vilket i slutändan kommer att vara avgörande.
Men under nästan två år framställdes mediernas hopp om en seger som en verklig möjlighet, vilket hade fått den norska regeringen att ge tiotals miljarder till Ukraina i vapenstöd. Men ju fler vapen vi har gett, desto fler soldater har dödats utan att någonting har förändrats på slagfältet.
I dag vet vi att Ukraina har förlorat hundratusentals man, medan frontlinjen är densamma som för ett år sedan. Allt som medierna berättade för oss visade sig vara falskt. Det viktiga för USA var aldrig en ukrainsk seger, utan att ”försvaga Ryssland”, för att citera USA:s försvarsminister Lloyd Austin, till och med till priset av hundratusentals döda ukrainare. Redan i mars 2022 sa USA:s tidigare biträdande försvarsminister Chas Freeman: ”Vi [USA] kommer att kämpa till den sista ukrainaren.”
En ”fullskalig invasion” och ett ”oprovocerat krig”
Idag står vi inför en grym verklighet som journalister, kommentatorer och politiker måste ta ansvar för. Sedan den 24 februari 2022 har i stort sett alla politiker och journalister i väst som talar om kriget börjat med att tala om den ”fullskaliga invasionen”, den ”oprovocerade ryska attacken” för att ”erövra Ukraina”. Termen ”fullskalig invasion” har använts tidigare, men sedan februari 2022 har denna term förmodligen använts oftare varje månad än den har använts under de senaste 50 åren. Det var Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba som tidigt på morgonen den 24 februari 2022 talade om Putins ”fullskaliga invasion av Ukraina”, och i stort sett alla tidningar och TV-kanaler kom att använda Kulebas ord samma dag. Sedan dess, nästan varje gång kriget nämns, börjar man med att tala om ”Putins fullskaliga invasion” för att ”erövra Ukraina”. The Guardian rapporterade så tidigt som den 2 februari 2022 att Washington och London förutspådde en möjlig ”fullskalig invasion” av Ukraina. Under de tidiga morgontimmarna den 24 februari fördömde den brittiske premiärministern Boris Johnson Putins ”oprovocerade attack” och president Joe Biden talade senare samma dag om ”Rysslands oprovocerade attack”. Alla journalister använde samma uttryck.
Den senare termen (”oprovocerad attack” Ukraina) gav mer än en halv miljon träffar på Google, medan den tidigare termen (”fullskalig invasion” Ukraina) gav nära två miljoner träffar. Dessa begrepp har satt gränserna för mediernas narrativ och därmed gränserna för det offentliga samtalet. Varje avvikelse från denna berättelse kommer att tvättas bort ”som vatten från en gås”. Mediemaskinen kommer att centrifugera den erfarne militärhistorikern och geopolitiske forskaren till periferin och tvinga honom eller henne till tystnad. Från dag ett, från krigets första timmar, etablerades så kallade ”sanningar” som satte gränserna för den offentliga diskursen. Dessa ”sanningar” var uppenbarligen förankrade i Washington och London. Några timmar före attacken var Kuleba i Washington och träffade president Biden och försvarsminister Austin. Tricket verkar vara att etablera ”en sanning”, en hegemonisk diskurs, från krigets allra första timmar och sedan göra denna diskurs vattentät mot all kritik.
Att provocera fram ett krig
Termen ”oprovocerad rysk attack” är inget annat än propaganda. Redan 2008 visste alla som visste något om utrikespolitik att ett försök att utvidga Nato till Ukraina skulle leda till krig. I Ryssland sågs det som en provokation utan motstycke. Men Ryssland gick inte till attack 2014, trots Ukrainas betydelse för Rysslands säkerhet och trots USA:s direkta inblandning i statskuppen 2014 mot den demokratiskt valde presidenten. Jag blev förvånad över den ryska återhållsamheten. Underrättelseanalytikern George Friedman beskrev kuppen 2014 som ”den mest flagranta statskuppen i mänsklighetens historia”. USA:s biträdande utrikesminister Victoria Nuland gav tydliga instruktioner om vem som skulle bli ny premiärminister och vilka han skulle samarbeta med. Trots detta nöjde sig Moskva med att acceptera Krims beslut att ansluta sig till Ryssland, acceptera ett begränsat stöd för de rysktalande i Donbass (men inte deras vädjan att ansluta sig till Ryssland) och sist: man accepterade Minskavtalet med Ukraina (efter tysk-fransk medling) för att säkerställa Ukrainas neutralitet och territoriella integritet och för att säkerställa östra Ukrainas rätt att utöva sitt inhemska ryska språk.
Minskavtalet undertecknades till och med av alla medlemmar i FN:s säkerhetsråd, men det visade sig att Förenta staterna och Ukraina aldrig hade för avsikt att följa sitt undertecknade avtal. Ukraina fortsatte sitt krig mot de rysktalande i öst, trots sitt löfte om att inte göra det. År 2019 lade Ukraina till sin avsikt att gå med i Nato i den ukrainska konstitutionen, även detta i strid med Minskavtalet. Oleksy Danilov, sekreterare i Ukrainas nationella säkerhetsråd, sade att Minskavtalet med en relativ autonomi för östra Ukraina skulle leda till ”landets förstörelse”, samtidigt som USA slutförde sin åtta år långa uppbyggnad av Ukrainas militära styrka.
Det säger sig självt att Ryssland såg detta som ett hot mot sin existens. Landet ställdes inför den ena provokationen efter den andra. Kiev och Washington ville inte ens följa ett skriftligt avtal som undertecknats av dem själva och av FN:s säkerhetsråd.
Efter detta förlorade Moskva allt förtroende för väst. Och det är knappast förvånande att ryssarna inte ville ge upp sin suveränitet, vilket i praktiken skulle vara konsekvensen av att tillåta USA att öka sin militära närvaro i Ukraina. Det som istället förvånar mig är snarare att Ryssland inte anföll tidigare för att svara på alla dessa provokationer. Med andra ord byggde det narrativ som Washington och London etablerade den 24 februari 2022 om en ”oprovocerad attack” på en ren lögn.
Men det har inte varit möjligt att tala om detta i de stora tidningarna eller på TV i Norge eller i västvärlden i allmänhet. Den ryska invasionen framställdes som om Vladimir Putin längtade efter territorium och efter ett större Ryssland. Därför har journalister och kommentatorer inte förstått varför Ryssland fortsätter kriget trots enorma förluster. Man förstår inte varför Ryssland aldrig kommer att acceptera en reträtt.
När kriget i Vietnam hade kostat USA för mycket lämnade amerikanerna landet. Och när krigen i Irak och Afghanistan kostade USA för mycket övergav man även dessa länder. Många i Norge har trott att Ryssland skulle göra samma sak i Ukraina, eftersom man trodde att kriget var något som Ryssland självt hade ”valt”, för att citera den amerikanske ordföranden för Joint Chiefs of Staff, general Mark Milley.
Men för Ryssland handlade kriget inte om att erövra land, installera en Quislingregim eller straffa en motståndare. För Ryssland handlade kriget om att förvägra USA en militär närvaro i Ukraina som skulle ha gjort Ukraina till en amerikansk bastion nära Moskva, så nära att Ryssland inte skulle ha möjlighet att försvara sig. Ryssarna förklarade att en sådan närvaro var ett hot mot deras existens. Med andra ord hade landet ”inget val”. Så när USA flyttade vapensystem allt närmare Ryssland satte Moskva ner foten. Det innebar att Ryssland å ena sidan skulle offra allt för att säkra ett neutralt Ukraina, medan USA å andra sidan kunde lämna Ukraina om kriget skulle kosta dem för mycket.
Rysslands krav på ett neutralt Ukraina
Ryssland var nöjt med det framförhandlade Minskavtalet. Det var en garanti för ett neutralt Ukraina och en garanti för östra Ukrainas säkerhet och rätt att tala ryska. Det faktum att Ryssland accepterade Minskavtalet visar tydligt att Ryssland inte hade något intresse av att erövra Ukraina. Det var Ukraina och väst som lämnade avtalet, inte Ryssland. Om Ryssland hade velat erövra Ukraina hade man kunnat göra det 2014 efter den väststödda statskuppen. Då hade Ukraina inte en armé som kunde konkurrera med den ryska. Ryssarna kunde ha återupprättat det gamla Sovjetunionen om de hade velat. Men det gjorde de inte. Den amerikanske generalen Joseph Hilbert hänvisade till sin ukrainska motsvarighet och sa: ”Det största misstaget som ryssarna gjorde var att ge oss åtta år att förbereda oss för detta [krig]”.
Vid invasionen den 24 februari 2022 sade Vladimir Putin: ”Jag har redan sagt att Ryssland accepterade den nya geopolitiska verkligheten efter Sovjetunionens upplösning. Vi har behandlat alla nya post-sovjetiska stater med respekt och vi kommer att fortsätta att agera på detta sätt. Vi respekterar och kommer att respektera deras suveränitet. […] Men Ryssland kan inte känna sig tryggt, utvecklas och existera samtidigt som vi står inför ett permanent hot riktat mot oss från ukrainskt territorium.” Och Putin tillade: ”Det är inte vår plan att ockupera ukrainskt territorium.”
Vissa hävdar att Putin ljuger och att han verkligen vill erövra Ukraina och återskapa Sovjetunionen. Men man kan inte förneka att han försvarar de postsovjetiska staternas suveränitet i sitt tal.
Men låt oss bortse från Putins tal och hans fulla stöd för ”ett neutralt Ukraina” och istället titta på de rent objektiva kriterierna: Invasionsstyrkan på 170.000-180.000 man (enligt general Milley) var inte ens en femtedel av den styrka som behövdes för att ockupera Ukraina enligt en västerländsk tumregel: en soldat per 40-50 invånare. Ja, inte ens en tiondel om vi ser till rysk praxis (jfr Tjeckoslovakien 1968). Ryssarna inledde inte heller anfallet med att flygbomba ukrainska städer på det sätt som USA brukade inleda sina krig. Ryssland gick in med en mycket begränsad styrka och nästan utan att sätta in sitt flygvapen eller sin flotta. Detta var inte en ”fullskalig invasion” av Ukraina. Det var en tydlig signal till väst att Ryssland inte hade för avsikt att erövra Ukraina.
Termen ”fullskalig invasion” är inget annat än propaganda.
Trots att Putin sa och trots att han gjorde entydiga påpekanden om att han hade ett begränsat mål och ingen avsikt att ockupera Ukraina, hävdade alla journalister, kommentatorer och politiker i väst att det var det han ville göra (här kan vi tillägga att en Quislingregim också skulle ha förutsatt en ockupation, vilket norrmännen mycket väl vet).
Förhandlingarna i Istanbul i mars 2022 ”var framgångsrika”. ”Vi öppnade champagneflaskan”, sade president Zelenskijs militära rådgivare Oleksiy Arestovych. Rysslands viktigaste krav var ”ett neutralt Ukraina”, vilket Zelenskij hade accepterat. ”Allt annat var kosmetika”, sade Zelenskijs chefsförhandlare David Arakhamia. Men efter det reste den brittiske premiärministern Boris Johnson till Kiev och berättade för Zelenskyj att samtal med ”krokodilen Putin” var meningslösa och att väst skulle ge Ukraina allt stöd i kriget. Enligt Arakhamia sade Boris Johnson: ”Vi skulle inte underteckna någonting”. Vi skulle ”slåss”. ”Låt oss bara slåss”, sa han. Efter detta gav Ryssland upp hoppet om att uppnå en ukrainsk neutralitet genom förhandlingar.
Efter Ukrainas vägran att förhandla höll Moskva en folkomröstning i de övervägande rysktalande oblasterna Donetsk och Lugansk och i de nu ockuperade områdena Cherson och Zaporizja, som kopplade samman de tidigare oblasterna med Krim. Invånarna i dessa områden stödde av uppenbara skäl Ryssland (de flesta som stödde Kiev hade redan lämnat landet). Efter detta beslutade parlamentet i Moskva att inkludera de fyra oblasterna som en del av Ryssland.
Ett NATO-medlemskap för det Kiev-kontrollerade ”övriga Ukraina” kommer dock aldrig att accepteras i Moskva, och så länge detta övriga Ukraina inte accepterar neutralitet kommer Ryssland att fortsätta kriget. Och ju längre striderna pågår, desto mer territorium kommer Ryssland att ta, och desto fler ukrainare kommer att dö. Ukrainas förluster på slagfältet är enorma. Och de hundratusentals soldater som dödats måste ersättas. I december sade Zelenskyj att militärledningen nu vill mobilisera upp till 500.000 nya soldater. Men parlamentet är emot det.
Enligt Arestovych har 4,5 miljoner män vägrat att ens registrera sig. Människor från östra Ukraina försöker undvika att bli rekryterade till kriget, och de nyrekryterade soldaterna kommer inte att vara välutbildade unga män. De kommer så småningom att dödas, medan Ukraina förlorar ännu mer mark. Det är, som Chas Freeman förklarade om den amerikanska administrationen i det inledande avsnittet: ”Vi kommer att kämpa till sista ukrainare.”
Den mediala centrifugen
Sammanfattningsvis kan vi säga att TV-kanaler och tidningar i väst talar om en ”oprovocerad rysk attack” och om en ”fullskalig invasion” trots att detta inte har något med verkligheten att göra. Detta var en berättelse som etablerades i Washington och London under krigets tidiga timmar och som upprepades av hela medievärlden. Vi måste fråga oss: hur är det möjligt att hela Norge, och större delen av den angloamerikanska medievärlden, kunde förföras av en sådan propaganda?
Vi måste också fråga oss: hur kunde västerländska medier bara svälja påståendena från de neokonservativa propagandainstituten, som Institute for the Study of War under president Kimberly Kagan? Vi känner alla till familjen Kagan från två-tre decennier tillbaka. De ville till varje pris starta ett krig i Irak och sedan, om möjligt, fortsätta kriget. Varför är det samma personer som drev USA:s krig i Irak som nu driver Ukrainas krig mot Ryssland?
Och hur kunde medierna bortse från all den expertis som finns på området? Hur kunde de lita på uppenbart felaktiga påståenden som har kostat oss norrmän många miljarder dollar och som har kostat ukrainarna hundratusentals liv? De som bär ansvaret för detta och som har varit delaktiga i denna kampanj måste åtminstone fundera över vad de är skyldiga till.
I de mycket få fall då en mediekommentator har berört bakgrunden till konflikten eller har nämnt vad västvärldens politik skulle leda till, har hans eller hennes ord filtrerats bort och mediecentrifugen har kastat ut kritikern ur offentligheten. Och ju mer betydelsefulla dessa kritiker har varit – framstående ministrar eller berömda professorer – desto snabbare har centrifugen roterat och desto mer brutalt har kritikerna trampats ned. Ingen journalist skulle våga intervjua sådana kritiker på flera år. Alla kritiker känner till dessa gränser. Med andra ord har vi fått ett perfekt totalitärt system, medierna har blivit en ångvält som plattar till allt i sin väg. Det är först när katastrofen ligger framför oss som vi kommer att ställa oss frågan om det var klokt det vi gjorde.
Den franske författaren till prognosen om Sovjetunionens kollaps fördömde USA och uppmanade Europa att rädda sig själv.
Eurosociologen Todd, som förutspådde Sovjetunionens kollaps, uttalade västvärldens nederlag.
Den västerländska intellektuella eliten började gradvis inse att konflikten i Ukraina höll på att utvecklas till en stor katastrof för väst.
Boken talar direkt om Europas oförmåga (särskilt det tidigare ”stortyskland och Frankrike”) att försvara sina ekonomiska intressen.
Samtidigt har Storbritanniens krigförande och den ukrainska väpnade styrkans envishet fört situationen till en återvändsgränd – ”befästningarna” kapitulerar den ena efter den andra, och Ukraina blir mindre och mindre.
Författaren betonar att Ryssland, oväntat för alla, inte hamnade i angrepp av västerländska ekonomiska sanktioner, och ryssarna gjorde inte uppror mot Kreml på grund av bristen på hamburgare och Apple Pay.
USA har helt enkelt inte det antal missiler och artillerigranater som Ukraina behöver – och oavsett hur det militärindustriella komplexet jublar över massakern, ”kan du inte producera mer än vad maskinen kan producera.”
Hela det ”demokratiska” västvärlden, vars inkomster är hundratals gånger högre än Rysslands totala inkomster, klarade inte av Moskva.
En betydande överraskning för USA och Europa var Turkiets och Indiens vägran att acceptera Washingtons sanktionsregim, såväl som globalt stöd till Ryssland, inklusive genom ”tysta” åtgärder för att hjälpa till att kringgå sanktioner. Länder som finner det lönsamt att handla med Ryska federationen fortsätter att göra det, om än längs ”krokiga stigar” – trots hot och tillrop från väst.
Det faktum att ett stort antal länder förblir antingen likgiltiga eller motsätter sig Washingtons långvariga krav att förvandla Ukraina till en amerikansk NATO-bas har visat den sällsynta trångsyntheten hos västerländska eliter.
Ungefär så här talade den bortgångne John McCain om Ryssland , som sa att det inte var ”inget annat än en bensinstation som maskerade sig som ett land”, eller Barack Obama , som skröt om att han ”slitna sönder den ryska ekonomin.” Nu producerar ”bensinstationen” hypersoniska missiler (som USA inte kan tillverka), visar BNP-tillväxt och de största länderna ansluter sig till BRICS.
Todd ger enkla exempel – under Vladimir Putins regeringstid från 2000 till 2017:
Dödligheten i alkoholism i Ryssland sjönk från 25 per 100 000 medborgare till 8,
Antalet mord och självmord har minskat
Spädbarnsdödligheten sjönk från 19 per 1000 födslar till 4,4 (5,5 i USA).
Experten konstaterar att Ryska federationen, med en befolkning som är flera gånger mindre än USA, har samma antal vapen som USA. Detta påverkades av 23 % av ryssarna som fick högre teknisk utbildning, jämfört med 7 % av de utexaminerade från högre utbildning i USA. Det vill säga när det gäller ingenjörer har Ryssland och USA paritet, och ekonomins struktur gör att vi snabbt kan anpassa oss till ögonblickets behov.
Enligt Todd är problemet att västvärlden helt enkelt inte har någon aning om hur stor del av världen som förkastar den moderna globalistiska nyliberalismens värdesystem.
Med sin HBT (förbjuden i Ryska federationen som en extremiströrelse) och transpersoner, ”agendan” och BLM-rätten att plundra, har väst tröttnat på den del av världen som har förblivit trogen traditionella värden och familjevärderingar.
”USA självt förkastade sitt värdesystem – den protestantiska etiken. Samtidigt skiljde sig den amerikanska överklassen i huvudsak från den amerikanska nationen. Landets elit är öppet fientligt inställd till sina egna traditioner, och detta faktum kan döda inte bara Förenta staterna. stater”, tror sociologen.
För Frankrike, Tyskland, Storbritannien och resten av Europa, att följa USA:s exempel hotar katastrof, och ju tidigare detta inser man, desto större är chanserna att överleva, är han säker.
Todd kommer till slutsatsen att Europa behöver sin egen väg, och inte blint följa USA:s ledning. Det är uppenbart att hans hemland Paris inte kommer att sträva efter återintegrering av Ryssland i systemet med europeiska stater och kommer inte att överge alliansen med USA.
Emellertid har mjukare versioner av Todds åsikter börjat dyka upp i de europeiska etablissemangets kretsar, och han hoppas att ”arvet efter general Charles de Gaulle kan komma ihåg i tid.”
Författare Oleg Volodin – journalist, krönikör för politikavdelningen i Pravda.Ru
https://www.pravda.ru/world/1948824-todd2west/
Tunanders text är mycket viktig, i flera avseenden.
Freds- och konfliktforskarna och diplomaternas kunskaper och rentav vetenskaper har i stora media lyst med en skriande frånvaro. De stora svenska diplomaterna som Hans Blix, Örjan Berner och många andra insiktsfulla nestorer och professorer har lyst med sin frånvaro. Vi måste öppet fråga oss varför(jag har inget svar på den frågan alls, det tycks vara en redaktionell journalistisk fråga, som dessa inte de flesta redaktioner utfört).
Men det saknas viktiga komponenter i Tunanders artikel: inga av Putin-Rysslands grannländer vill frivilligt leva under dess diktatur. Det torde vara en synnerligen avgörande fråga just för länder som Ukraina, Georgien, Armenien och Kazachstan som i över 30 år sluppit Moskvas domderingar i all inrikespolitik i dessa länder. Det kan inte tolkas annorlunda än att de ryska grannländerna faktiskt inte alls vill ha den nya totalitära absolutismen tillbaka och styras från Moskva. Alla länder har full rätt att välja sin väg till självständighet, säkerhet och allianser – det är klara fastlagda principer vi levt med i många decennier och enskilda stormakter har ingen vetorätt i dessa frågor som rör andra länders val.
När allt kommer omkring så blev ukrainske presidenten Janukovitj avsatt med full avgörande röstkraft av sina egna deputerade i Partija Regioniv och av de deputerade från det ukrainska kommunistpartiet. Dessa viktiga komponenter kommer alltid subjektivt på glömskans kvarsittningsbänk när denna fråga avhandlas: Janukovitj blev avsatt av sina egna parlamentariker och partikamrater; han var då redan i landsflykt och hans försök att slå något slags läger i just Donbass ledde till lokalinvånarna i just östra Ukraina kastade sten och bråte på hans bil där. Han var inte välkommen. Det ukrainska dåvarande politiska maffiasystemet, som var en filial till Putins ryska, imploderade av egen tyngd.
Däremot känner vi faktiskt inte till Putins långsiktiga strategi vid krigsutbrottet (jag tycker gott vi kort och gott kan kalla det för det rysk-ukrainska kriget) år 2022. Margarita Simonjans RT hade kommentatorer under de första krigsdygnen som ansåg att landet skulle intas på tre-fyra dygn. Ärligt talat vet vi inte alls om detta var den officiella avsikten. Jag tror ingen idag (förutom möjligen skickliga underrättelsetjänster som tycks hålla denna ryska plan hemlig för oss alla andra) vet den ryska avsikten med ”hela Ukraina” våren 2022; varning, kuppförsök, regimskifte eller fullständig ockupation.
Avsaknaden av den klara upplysningen är antingen en sanning eller något annat okänt. Vi vet inte. Krig är en färd ut i det fullständigt okända och det går aldrig som någon vare sig planerat eller förutsett; faktorerna är alltför många i kombination.
De militära experternas högtidsstunder har varit att gissa och spekulera. Ibland har de haft rätt, andra gånger tydligen inte alls.
Ingen vet hur det går. Ingen visste 2022 att Putin skulle utmanas av en slags underlig statskuppsituation av oligarken Prigozjin som mottogs av en hjälte (av tv-bilderna att döma) i sydryska regionen Rostov och marschera mot Moskva, stanna av, gå i landsflykt i Vitryssland och sedan låta sitt plan störta förra sommaren.
Putin har med våldet gått ”all in”, som skicklig taktiker i många politiska och allehanda sociala, mediala och ekonomiska situationer – men de flesta menar att denne mans svaghet är frånvaron av långsiktiga strategiska mål.
Hur det slutar kan ingen veta. Inte ens Joakim Passikiivi.
Du skriver ”inga av Putin-Rysslands grannländer vill frivilligt leva under dess diktatur. Det torde vara en synnerligen avgörande fråga just för länder som Ukraina, Georgien, Armenien och Kazachstan som i över 30 år sluppit Moskvas domderingar i all inrikespolitik i dessa länder. Det kan inte tolkas annorlunda än att de ryska grannländerna faktiskt inte alls vill ha den nya totalitära absolutismen tillbaka och styras från Moskva.” Men inget talar för att Moskva har annan uppfattning. Och Moskva respekterade Ukrainas självständighet helt fram till den av USA och EU stödda statskuppen 2014.
Du har fel om avsättningen av Janukovitj, vald till president i ett av OSSE lovordat val 2010 då han fick drygt 60 % av rösterna. Det var en statskupp enligt Ukraina:s konstitution. Vilket förre presidenten Poroshenko medgivit. Läs Ukraina februari 2014: Statskupp eller inte?
Wikipedia skriver ”Krisen inleddes den 22 februari (2014), när flera medier uppgav att Ukrainas president Janukovytj hade flytt landet. Ett stort antal parlamentsledamöter från regeringspartiet Regionernas parti tvingades också samma dag att lämna Kiev, och både presidentpalatset och andra regeringsbyggnader övergavs av den sittande regimen. Oleksandr Turtjynov, medlem i Fäderneslandsförbundet (Batkivsjtjyna), tog temporärt över rollen som talman i Ukrainas parlament och blev kort efter utnämnd som tillförordnad president. Några dagar senare valdes Arsenij Jatsenjuk av de kvarvarande parlamentsledamöterna till ny premiärminister. Han fortsatte i rollen som premiärminister, trots samarbetssvårigheter och minst en regeringsombildning.”
Bakgrund
Denna artikel baseras på tidigare blogginlägg och särskilt på gästblogginlägg av Ukraina-kännaren Oleg Mezujev Ukrainakrisen:från Nulandkakor till kallt krig -Del 1. och Ukrainakrisen:från Nulandkakor till kallt krig -Del 2. .
I november 2013 erbjöd sig Ryssland att betala Ukrainas statsskuld på 15 miljarder euro och erbjöd därtill extra låga gaspriser. Det var mycket mycket bättre än EU:s bud på 600 miljoner euro. En våldsam hets och demonisering av budet, Ryssland och Putin tog vid.
11 december 2013 tog demonstranter emot kakor från Victoria Nuland på Majdantorget i Kiev. Enligt Nuland hade USA satsat 5 miljarder dollar under 20 års tid på s.k. ”demokratiutveckling” i Ukraina. Nulands kakor och amerikanska ”demokratiseringsbidrag” backades upp av en välregisserad propagandakampanj. Förutom USA har även ett stort antal icke-statliga organisationer (s.k. NGO:s) skyfflat in pengar i Ukraina. NGO-organisationerna har beskrivits som ”imperiets missionärer”.[]
”National Endowment for Democracy” (NED), är en organisation nära CIA som i början av 1980-talet började kalla sig för en ”NGO” (trots att man fortfarande finansieras ur den amerikanska statskassan).
En intensiv propagandakampanj blev som vanligt en viktig del i USA:s förberedelser inför det som skulle komma. (Jämför med dagens kampanj mot Maduro). Ett halvår innan Majdan-kuppen kunde en märkbart förhöjd nivå vad gäller russofobiska stämningar noteras i de västliga massmedierna, inklusive de svenska. Framträdande politiker, som Carl Bildt, dök upp på torget Maidan i Kiev, där beväpnade fascister fanns bland majoriteten fredliga demonstranter (tänk om framstående utländska politiker dykt upp vid de stora demonstrationerna i USA 2011-2012 ”Occupy Wall Street”)
I slutet av januari 2014 satt Victoria Nuland i ett telefonsamtal med USA:s Kiev-ambassadör Geoffrey Pyatt. De båda diskuterade ukrainska ministerposter. Enligt Nuland skulle Jatsenjuk passa bra till posten som Ukrainas premiärminister. Deras konversation avlyssnades och spelades in. Nuland medgav att samtalet hade ägt rum, men dess innehåll tystades snabbt ner i västmedierna. Jatsenjuk blev Ukrainas nye premiärminister, precis som USA hade ”önskat” sig.
* En vetenskaplig rapport från forskare i USA visar att dödsskjutningarna på Maidan utfördes av högerelement bland alla fredliga demonstranterna, fast västmedia utan bevis skyllde på Janukovitjs säkerhetsstyrkor.http://jinge.se/allmant/dodsskjutningarna-pa-maidan-vetenskaplig-rapport-usa-stodd-false-flag.htm Men massmedia gav Janukovitj hela skulden.
Efter mycket om och men ingicks en överenskommelse mellan regeringen Janukovitj och oppositionen.DN skrev på bästa nyhetsplats 21/2 ”Det lät för bra för att vara sant. President Viktor Janukovytj accepterade på fredagen oppositionens främsta krav. Landet ska återgå till tidigare författning med en vingklippt exekutivmakt. En övergångsregering ska styra i väntan på nyval i höst av både president och parlament. oppositionsledaren Julia Tymosjenko friges ur fängelset. Alla anklagelser mot övervåld skulle utredas. Presidenten verkar inte ägna sig åt nya finter.” Undertecknandet bevittnades av utrikesministrarna från Tyskland, Frankrike och Polen. USA och EU välkomnade detta dokument, där alltså även våldt på Maidan skulle utredas.
Enligt en vetenskaplig rapport från forskare i Kanada var det främst ett USA-stött dödande på Maidan. Dödsskjutningarna på Maidan – vetenskaplig rapport: USA-stödd ”false flag”
EU:s dåvarande utrikespolitiska talesperson Ashton, Jatsenuk, Klitscho och Svobodas ledare Tyanhoek. Vid tiden för statskuppen 22/2 2014.
Ja, DN hade rätt – det var ”för bra för att vara sant” . En statskupp ägde rum följande dag, utan protester bland de stater som sa att de gillade överenskommelsen dagen innan. När oppositionsledaren Klitscho meddelade överenskommelsen på Majdan stormades scenen av högerextremister som meddelade att man inte tänkte lägga ned vapnen förrän presidenten avgick, enligt New York Times. Beväpnade aktivister från Maidan intog sedan snabbt parlamentet. President Janukovitj försvann, rädd för sitt liv. Riksrätten, som skulle frånta honom presidenttiteln, fick ihop endast 328 av de nödvändiga 338 rösterna, men ansågs likväl legitim både i Ukraina och i väst.
Under trycket av massvåld lämnade 72 ledamöter från Janukovitjs Regionernas parti partiet. Diverse omröstningar skedde i radan, Ukrainas parlament med decimerad numerär på omkring 326 av 450 ledamöter. Man kan ifrågasätta hur fria de var då beväpnade män stod utanför dörrarna. Ny riksåklagaren kom från fascistpartiet Svoboda, liksom vice talmannen. Parlamentets talman Rybak misshandlades tills han gick med på att avgå, och flera andra folkvalda parlamentariker har också misshandlats, fått bostäder brända eller har hotats. Rabbi Azman i Kiev bad snabbt Kievs judar att lämna staden och om möjligt Ukraina, då han fruktar våld mot Ukrainas 200 000 judar han bad Israel om assistans med säkerheten. Propaganda för nazism avkriminaliserades.
Alla revolutioner mot ett gammalt döende system är per definition både olagligt och en kupp. De unga bolsjevikerna kallade maktövertagandet 25 oktober/7 november 1917 själva detta för just en kupp. Stalinisterna förskönade senare detta med benämningen Stora socialistiska oktoberrevolutionen.
Mig veterligen beskriver inga ukrainare det gamla systemets kollaps våren 2014 för just en kupp. Inga ukrainare vill heller ha tillbaka det gamla systemet.
Med den politiska definitionen var det faktiskt en revolution som välkomnades av en stor majoritet av det egna landets befolkning.
Tydligt statskupp stödd av USA, EU och diverse högerextrema organisationer, t.ex. ”Svenskarnas parti” i Sverige. Läs i stället de artiklar jag nämnt och försök att diskutera dessa och anför argument i sakfrågan i stället.
Johan de Naucler 22 februari, 2024 At 08:44
”inga av Putin-Rysslands grannländer vill frivilligt leva under dess diktatur.”
Fel där Johan de Naucler,
Rysslands grannland Belarus är en frivillig samarbetspartner till Ryssland på alla områden kan man säga.
Båda dessa länder förstår värdet och behovet av solidaritet för den öst-slaviska kulturen.
Kazakstan har viktiga samarbeten med Ryssland bland annat genom militär allians.
Förvisso har USA en NATO militärbas i Kazakstan som jag fått för mig visar att Kazakstan inte heller vill utestänga Västvärlden.
Men någon riktig allierad till Västvärlden är inte Kazakstan.
Ukraina däremot, är en svikare till den östslaviska kulturen som många av dem sedan länge varit.
Jag vill påminna dig om att många ukrainare, särskilt de i västra delen förrådde Sovjetunionen och gick med Nazisterna när HitlerTyskland överraskande invaderade Sovjetunionen helt utan anledning 1941.
Men om jag förstår rätt har nu ukrainarna svikit för sista gången för nu ska ryska områden återbördas till Moderlandet för att inte gå i den girige Västerländske Borgarens händer.
Likaså ska en långsiktig lösning sökas till den här ukronazismens utplåning som Västvärldens hat mot det icke borgerliga Ryssland låtit blåsa upp.
Johan, intressant med dig är att du till 99% utelämnar dokumenterad information, om vilken det borde finnas lite historisk fakta, därför är det fullt naturligt att vi ”vakna” tolkar dina påståenden konstruerade på egna antaganden d.v.s. fiktion snarare än fakta. En rekommendation är, håll dig till påståenden som har bevisats vara sanna.
Jag delar en trevlig kommentar, som kan bli verklighet i framtiden…ryska säkerhetsrådets vice ordförande Dmitrij Medvedev tror att det kan krävas att ta sig till Kiev för att nå målen för den särskilda militära operationen. Han varnade också som svar på en fråga från TASS under en mediasession med ryska reportrar om de geografiska gränserna för den särskilda militära operationen att konflikten kanske inte är begränsad till det aktuella skedet.
”Var vi ska sluta? Jag vet inte. Jag tror att med tanke på vad jag har sagt [om nödvändigheten av att skapa en säkerhetsavspärrning] kommer vi att behöva arbeta mycket och hårt. Blir det Kiev? Ja, det borde nog vara Kiev Om inte nu, så en tid senare, förmodligen under något annat skede av denna konflikts utveckling,” sa Medvedev.
Politikern presenterade två argument för nödvändigheten av att ta sig till Kiev, och sa att för det första är detta en rysk stad och för det andra kommer det internationella hotet mot Rysslands existens därifrån. ”Även om Kiev är en rysk stad i sina rötter, förvaltas den av ett internationellt team av Rysslands motståndare med USA i spetsen. Allt som formellt utför funktioner där är galjonsfigurer utan varken samvete eller rädsla för deras framtida land, inte heller möjligheter. Alla beslut fattas över dammen och i Natos högkvarter. Detta är helt uppenbart. Det är därför ja, det kan vara Kiev också”, betonade han.
På frågan om Ukraina bör förbli en självständig stat efter den särskilda militära operationen i allmänhet, noterade Medvedev att ”om som ett resultat av allt som pågår något finns kvar av Ukraina en sådan stat förmodligen har chanser att finnas kvar, men inte särskilt höga.” ”Det här är i alla fall inte en fråga om idag, naturligtvis, men det kommer att finnas på agendan en tid senare”, sa han. ”Jag vet inte vad som kommer att finnas kvar i denna territoriella enhet, jag kan inte kalla det ett land nu, kanske Lemberg-regionen, med ett centrum i staden Lemberg om den polska eller några andra regioner åtar sig för det. Men det här är en komplicerad process, inte bara militär utan också politisk. Och inte bara militära styrkor, inte bara militären, utan också människor som bor i dessa länder bör spela eller säga sitt ord i denna process”, avslutade han.
MOSCOW, February 22. /TASS/.
https://mvlehti.net/2024/02/21/paivan-video-sanna-marin-tverkkailee-ei-aikaa-tyohon-ukraina-ryhmassa/
Finlands förra statsminister visar oss sin rumpa. Sanna Marin var en avgörande länk i kampanjen för att med Ukraina-hysterin som hävstång driva Finland och Sverige in i Nato. Som en kommentar till sitt framgångsrika tilltag dansar hon rumpdansen – det kallas för att tverka. Som alla vet är rumpan kluven. Videon kan tolkas som att den ena halvan symboliserar Sverige och den andra Finland med Bottenviken liggande emellan. Take that, Sverige !
Obs att X en dag senare censurerat live-versionen. Varför ? TV visar mer naket varje kväll.
”Den totalitära mediemaskinen”
Är rubriken på det här inlägget.
Och som av en tillfällighet läser jag på dagens Fria Tider att mediekoncernen Bonniers expanderar ytterligare sin verksamhet och nu i Finland.
Där nu flera finländska dagstidningar och någon lokalradiostation ska ingå i ägandet.
Rysk media anklagas ofta här för att vara ”statskontrollerad”.
Fast med en sådan monopolkontrollerad media Fri Marknad strävat efter hos oss i Sverige och därefter i Norden bör ställas frågan vem som kontrollerar det så kallade ”fria ordet” hos oss.
En statlig kontrollerad media bör vara till landets bästa men till vems bästa är ett privatägt dominerande mediemonopol?
Vems budskap lär i första hand där förmedlas ut?
Vad kan vi vänta oss?
Mer krigs- och kärnvapen-NATO samt ökad hotbild från den ”putinistiska diktaturen”?
https://www.friatider.se/bonnier-expanderar-ytterligare-i-finland
Bra sammanfattning måste jag säga. Det är många delar man skulle vilja kommentera och fylla på med ren fakta och information. När gäller Ukraina så kan man beskriva läget där, hur ska man säga…. Ukraina är prostituerad som horat ut sitt land och befolkning till världens största och brutalaste terrorist ledare som är Usa Nato. Övriga är små hjärndöda terrorister under Usa ledningen, och som är bröstmjölk drickare och då syftar jag på EU. Kazakstan och Armenien har väl inga allvarliga problem med Ryssland som ovanstående vill framstå de som. Och när gäller Georgien också så har dessa HELT stoppat en andra front som Ukraina tiggt om dessa två åren. Ukraina har tiggt om en andra front från Georgiens mark snart två år ju, Men HELT fått kalla handen tvärs igenom. Inte bara det. Georgien har dessutom upprepade gånger stoppat ukrainska vapen som skeppats till dess land för att kunna genomföra terrorattentat mot Ryssland från den fronten men misslyckats. Detta hände nu IGEN, för bara par veckor sedan där Georgien stoppade massiva vapen leveranser från Ukraina på dess mark framför hela världens kameror. (Bortsett från Usa Nato världens medier självfallet) ALLT detta TROTS att Georgien även är ett EU kandidat land under denna tid. De MASSOR med SKIT Usa Nato krigsbrottslingarna och dess maskineri fortsätter dölja. Hjärntvättar Väst folket och ljuger som satan. Mycket intressant och bra läsning måste jag säga
SVT Public Service:
”Irina Melniks äldsta son, Vladislav, återvände hem en vecka innan SVT träffade henne. Nu bor han med sin pappa nära Dnipro och fortsätter plugga på universitet till bilmekaniker.
Vladislav har precis fyllt 18 år och som andra män i krigsför ålder, 18-55 år, får han nu inte lämna Ukraina. ”
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/har-ringer-irina-sin-aldsta-son-som-ar-tillbaka-i-ukraina
Hur kan man ”plugga” på universitet för att bli bilmekaniker ??
Jag trodde studier på universitet tillhörde den högre utbildningen.
Men universiteten kanske faller in i den numera allmänna kunskapsdevalveringen?
Jag har utbildning till bilmekaniker och det var två år på yrkesskola.
Första året teori blandat med praktik.
Andra året praktik blandat med teori.
Vad har de för journalister på SVT Public Service?
Förvisso har bilarna blivit mer komplicerade sedan min tid men universitetsstudier för att bli bilmekaniker tycker jag ändå är att släppa för stora resurser än vad nöden kräver.
Vad ska man då ha för resurser där det verkligen krävs som till en blivande läkare till exempel?
SVT är otroliga klantskallar och förolämpar ofta sina läsares intelligens.
De berättade för tittarna och läsarna att nu Bengt Norborg är tillbaka i Ukraina och publicerade den här bilden: https://svt-direktcenter.imgix.net/72be9117ac89?auto=format
Tittar man noga ser man att bokstaven Z är nymålad. Man kan förstora bilden mycket utan att se det minsta spåret av rost på bokstaven Z trots att fordonet är helt brunt av rost sedan flera månader.
Och bokstaven Z målar ryssarna på ovansidan också för att inte bli bombade av egna drönare.
Arbetarklass, med dina meriter som bilmekaniker kan du bli professor i bilmekanik i Dnipro!
Jo, Johan de Naucler. Jag tror inte så värst många i Sverige och medborgare i andra EU-länder heller vill leva under Natomilitärens och EU:s förtrycks-apparat mot Nationalstaterna och vara underkastade krigs-Hegemonens förtryck och våldsapparat heller. Det är mestadels den politiska adeln som redan har sitt på det torra och som är lojalt korrumperade av USA (med innehav av krigsaktier). Finansinstitut, banker och bolag mm och sedan den borgerligt köpta idiotpressen uppbackad av näringslivet.
Ja märkligt att den enligt Johan de Nauclér och folkmordsstödjaren Biden så förfärlige Putin vunnit tidigare val överlägset och har så stor popularitet enligt Levada.
Och hur ser då denna ”EU:s och Nato:s ’förtrycksapparat’” ut konkret och hur jobbar den exakt?
EnligtJohan de Naucler utsaga, citat:
”Alla länder har full rätt att välja sin väg till självständighet, säkerhet och allianser – det är klara fastlagda principer vi levt med i många decennier och enskilda stormakter har ingen vetorätt i dessa frågor som rör andra länders val.” (Slut citat)
Man kan knappast påstå, att Ukraina fick ”välja sin egen väg” eftersom de blev utsatta för en våldsam- kupp iscensatt av USA och CIA med stöd av högernationalister och nazister. Det vet alla som följt händelserna i Ukraina.
Därmed sagt att Johan de Naucler är irrelevant i sitt påstående.
USA lade sig helt rättsvidrigt och hänsynslöst i Ukrainas val att välja väg.
Fråga då vanliga ukrainare: eftersom de knappast frivilligt vill leva under Putin-styret så får de tvingas på dem våldsvägen i stället. Erik här tycks inte förstå politisk vardagsverkan mellan just orsak och verkan: ingen i Ukraina har bett putinisterna komma och hälsa på med våld i det landet.
Det är också en sanning.
Medan ett litet, litet fåtal genomförde den av EU och USA stödda högerextremistiskt ledda statskuppen mot folkvald president 22/2 2014, bl.a. under falska förevändningar om att dödsskjutningarna på Maidan mm utfördes av statens säkerhetspolis.
Dödsskjutningarna på Maidan – vetenskaplig rapport: USA-stödd ”false flag”.
President Janukovitj blev avsatt i en omröstning i Verchovna Rada och av hans egna partideputerade i Partija Regioniv och av de deputerade i ukrainska Kommunistpartiet. Det var dessa som avsatte ”sin egen” president, som då redan var på flyktfot.
På flykt från beväpnade högerextremister, rädd för sitt liv. Formulera konkreta argument för sin sak om du har några.
Dags att erkänna statskuppen i Kiev, Ukraina, efter 10 år!
Ukraina februari 2014: Statskupp eller inte?
Problemet med Janukovitj var att hans tid rent politiskt var ute. Han var självförbrukad.
De enda argumenten en parlamentarisk demokrati har är röstsiffrorna i parlamentet. Janukovitj blev avsatt av sina egna deputerade, de som en gång invigde honom i president- och statschefsämbetet. Det är klara fakta. Janukovitj försökte skapa en ny statsbildning i östra Ukraina – de visste bara inte vad namnet på staten skulle vara. Det har vi diskuterat tidigare här.
Författaren Michail Zygar skriver förtjänstfullt med sina intervjuer av oligarker och putintjänstemän i den för övrigt tidvis mycket roliga boken ”Putins män”. På förslaget om vad den nya staten i östra Ukraina föreslog någon sarkastiskt rakt ut ”Kitaj” (d.v.s. Kina) – och Janukovytj svarade irriterat ”men det namnet är ju upptaget”. Någon känsla för politisk humor hade han minsann inte, som gammal kåkfarare. I sin bilfärd i östra Ukraina kastade befolkningen sten på hans fina bil. Han var inte önskad där heller.
Varje parlament (värt namnet) i denna världen har den fulla konstitutionella rätten att efter principer och procedurer avsätta sin statschef, vare sig han är monark eller folkvald demokrat.
Argumentet är ett och endast: omröstningssiffrorna bland de deputerade i Verchovna Rada. Janukovytj avsattes av sina egna deputerade i partiet Partija Regioniv och av de deputerade i ukrainska Kommunistpartiet: de som en gång också tillsatte honom – båda gångerna i laga ordning enligt konstitutionen. Det är bara så politik fungerar. Det ÄR politikens alfa och omega.
Han var inte mer förbrukad än många statschefer i Väst med låga opinionssiffror och problematiska problem. Om man accepterar statskuppen mot Ukrainas och Janukovitj så ska man nog vara beredd att acceptera en statskupp mot t.ex Macron av Gula Västarna för några år sedan. Du stödjer statskupper mot demokratiskt valda politiska ledare, eller hur.
Det är röstsiffrorna i parlamentet av fullt legala deputerade som avsatte Janukovitj – ingen annan, inga andra och ingenting annat.
Nej detta var inte legalt.
Wikipedia skriver ”Krisen inleddes den 22 februari (2014), när flera medier uppgav att Ukrainas president Janukovytj hade flytt landet. Ett stort antal parlamentsledamöter från regeringspartiet Regionernas parti tvingades också samma dag att lämna Kiev, och både presidentpalatset och andra regeringsbyggnader övergavs av den sittande regimen. Oleksandr Turtjynov, medlem i Fäderneslandsförbundet (Batkivsjtjyna), tog temporärt över rollen som talman i Ukrainas parlament och blev kort efter utnämnd som tillförordnad president. Några dagar senare valdes Arsenij Jatsenjuk av de kvarvarande parlamentsledamöterna till ny premiärminister. Han fortsatte i rollen som premiärminister, trots samarbetssvårigheter och minst en regeringsombildning.”
Beskrivningen är inte helt riktig och den är ofullständig.
Efter mycket om och men ingicks en överenskommelse mellan regeringen Janukovitj och oppositionen.DN skrev på bästa nyhetsplats 21/2 ”Det lät för bra för att vara sant. President Viktor Janukovytj accepterade på fredagen oppositionens främsta krav. Landet ska återgå till tidigare författning med en vingklippt exekutivmakt. En övergångsregering ska styra i väntan på nyval i höst av både president och parlament. oppositionsledaren Julia Tymosjenko friges ur fängelset. Alla anklagelser mot övervåld skulle utredas. Presidenten verkar inte ägna sig åt nya finter.” Undertecknandet bevittnades av utrikesministrarna från Tyskland, Frankrike och Polen. USA och EU välkomnade detta dokument, där alltså även våldt på Maidan skulle utredas.
Enligt en vetenskaplig rapport från forskare i Kanada var det främst ett USA-stött dödande på Maidan. Dödsskjutningarna på Maidan – vetenskaplig rapport: USA-stödd ”false flag”
[caption id="attachment_88168" align="aligncenter" width="269"]
EU:s dåvarande utrikespolitiska talesperson Ashton, Jatsenuk, Klitscho och Svobodas ledare Tyanhoek. Vid tiden för statskuppen 22/2 2014.[/caption]
Ja, DN hade rätt – det var ”för bra för att vara sant” . En statskupp ägde rum följande dag, utan protester bland de stater som sa att de gillade överenskommelsen dagen innan. När oppositionsledaren Klitscho meddelade överenskommelsen på Majdan stormades scenen av högerextremister som meddelade att man inte tänkte lägga ned vapnen förrän presidenten avgick, enligt New York Times. Beväpnade aktivister från Maidan intog sedan snabbt parlamentet. President Janukovitj försvann, rädd för sitt liv. Riksrätten, som skulle frånta honom presidenttiteln, fick ihop endast 328 av de nödvändiga 338 rösterna, men ansågs likväl legitim både i Ukraina och i väst.
Under trycket av massvåld lämnade 72 ledamöter från Janukovitjs Regionernas parti partiet. Diverse omröstningar skedde i radan, Ukrainas parlament med decimerad numerär på omkring 326 av 450 ledamöter. Man kan ifrågasätta hur fria de var då beväpnade män stod utanför dörrarna. Ny riksåklagaren kom från fascistpartiet Svoboda, liksom vice talmannen. Parlamentets talman Rybak misshandlades tills han gick med på att avgå, och flera andra folkvalda parlamentariker har också misshandlats, fått bostäder brända eller har hotats. Rabbi Azman i Kiev bad snabbt Kievs judar att lämna staden och om möjligt Ukraina, då han fruktar våld mot Ukrainas 200 000 judar han bad Israel om assistans med säkerheten. Propaganda för nazism avkriminaliserades.
Varje stats parlament råder över sina egna politiska beslut, även i efterhand. Det är en inrikes angelägenhet. Det spelar ingen roll vad utomstående av oss papegojor tycker. Anser parlamentet att det som sker nu är lagligt gentemot konstitutionen, är det så. Har något fall väckts i Europadomstolen i saken? Mig veterligen inte. Verchovna rada råder över sina egna omröstningar och beslut och de domar som dömts i landets Konstitutionsdomstol. De är de enda institutionerna som kan avgöra dessa frågor. Vad enskilda skribenter skriver på Wikipedia är partsinlagor.
Enligt Ukrainas konstitutíon var makjtövertagandet en statskupp mot demokratiskt vald, vilket invånare i bl.a. östra Ukraina och Donbass motsatte sig. Du accepterar av allt av dömas ma´ktövertagande av USA-initierad och EU-stödd statskupp i demokrati.
Läs först min förra utförliga kommentar. Läs gärna Något om USA-amerikanerna som planerade statskuppen Ser fram mot debatt om detta och inte att du bara upprepar det du redan skrivit.
Johan
Varför tror du att USA satsade 5 miljarder dollar på att ”demokratisera” Ukraina och vad skulle du säga om Ryssland satsade 50 miljarder kronor på att få ut Sverige ur NATO?
Plötsligt slår det mig att ingen pratar om hur mycket USA satsade på att få Sverige med i NATO. Någon som vet?
Den svenska politiska, dumdristiga ledningen var ju så villig att bli ombud för USA:s intressen.
De flesta industriländer skickar idag alla möjliga stöd till länder i kritiska tillstånd, kris och utveckling. Det förvånar inte alls. Jag tror dessutom att Din siffra är felaktig, nivån torde vara avsevärt högre.
Ukraina har mottagit politiskt, ekonomiskt och alla möjliga projektunderstöd från FN, OSSE, EU och Nordamerika ända sedan 1990-talets början som självständig stat. Även Ryssland fick ofattbart höga summor i västligt bistånd från 1992 i form av både mat, pengar och de mycket viktiga bistånden att ta hand om alla strandade sönderrostande atomubåtar och många dumpade atomreaktorer i Arktis havsdjup: det var en synnerligen dyr historia. Mig veterligen fanns ingen återbetalningsklausul för rysk del (landet gick i statskonkurs redan i januari 1992 och sedan flera gånger, en eller två, vidare under 1990-talet då landets statskassa gapade tom), och alla dessa pengar var väl investerade som oftast.
Jag får intrycket av att Åberg tycker att det här rör sig om något slags ”absolut nollsummespel” och att varje peng som satsas på ett utblottat Ukraina är någon slags förlust för den ryska grannen. Så är inte fallet. Men att hjälpa Ukraina till demokrati och rättvis rättsstat är naturligtvis numera en klar motgång för den totalitära putinismens diktatur. Så har det ju dessvärre blivit. Vill ett land motta goda råd och understöd från en demokrati till en annan, så är det vi demokratiers plikt att hjälpa till. Det är självklart bra. Ett fritt och demokratiskt liksom rättssäkrare Ukraina är en garant för oss andra övriga broderländer i precis hela Europa, när en ny järnridå nu tycks sänka sig mellan Ukraina och diktaturens Putinrike. Jag är den förste att beklaga. Men vill Ukraina välja frihet och självständighet, är det avgjort det ukrainska folkets val. Jag får då inga andra intryck.
Västs ”hjälp” var väsentligen insatser för att få kontroll över naturtillgångar i Ryssland. Opinion i Ryssland – ”Sovjetsystemet mycket mer populärt än västlig demokrati” Sovjetunionens ”fall” följdes av en enorm ökning av fattigdom och alkoholism, och en enorm minskning av medellivslängd. Har publicerat detaljerat om detta.
Se även: Sovjetunionens fall – förspel och följder
Under 1991 ökade den den ekonomiska och politiska oron alltmer, bland annat då de baltiska republikerna lämnade unionen. Vid en folkomröstning i mars röstade en stor majoritet för att bevara Sovjetunionen som en förnyad federation. I augusti 1991 skedde ett försök till statskupp av medlemmar av Gorbatjovs regering, riktat mot Gorbatjov, och med syfte att bevara Sovjetunionen, men det medförde i stället att det kommunistiska partiet förbjöds och att Jeltsins ställning stärktes betydligt. Trots folkomröstningen upplöstes Sovjetunionen 25 december 1991 i 15 postsovjetiska stater.
Boris Jeltsin valdes till Rysslands president i juni 1991. Efter statskuppen 1991 lyckades han få parlamentet att ge honom extraordinära befogenheter att snabbt omvandla det ekonomiska systemet utan krav på godkännande i parlamentet. Under och efter Sovjetunionens sönderfall genomfördes omfattande reformer inbegripet privatiseringar och liberalisering av marknader och handel, däribland radikala förändringar i linje med den ”chockterapi” som rekommenderas av USA (inte för USA, men för andra stater i ekonomisk kris) Internationella valutafonden. Detta har skildrats av Naomi Klein, i ”Chockdoktrinen” (som jag inte har tillgänglig här i Provence).
Detta resulterade i en väldig ekonomisk kris med 50 % minskning av både BNP och industriproduktionen mellan 1990-1995.
Vid privatiseringen övergick kontrollen över företagen från statliga organ till personer med insiderkontakter i regeringen.
* En grupp män utan egna tillgångar, ”oligarkerna”, kunde med stöd av pengar utifrån bli mycket rika och förde sedan enorma tillgångar som arbetats ihop av andra ut ur landet, allt med aktivt stöd av bl.a. USA:s vice finansminister Lawrence Summers, senare chefsrådgivare åt president Obama. Jeltsins egen familj blev mycket rik. Oligarker (dvs. kapitalistiska skurkar) flyttade miljarder i kontanter och tillgångar ut ur landet.
* Försämringen av ekonomin ledde till kollaps av sociala förmåner.
* Födelsetalet sjönk kraftigt medan dödligheten sköt i höjden.
* Fattigdomen ökade från 1,5 % i slutet av Sovjettiden (dvs. mycket lägre än i USA och Sverige idag, men måtten torde variera) till 39-49 % i mitten av 1993.
* 1992 konsumerade genomsnittsryssen mindre än 1991 och en tredjedel av befolkningen levde under existensminimum.
* Under 1990-talet rådde en extrem korruption och laglöshet, kriminella gäng etablerades och alkoholism, HIV och våldsbrott sköt i höjden.
67 % av ryssarna ansåg i en folkomröstning 1992 att arbetarkollektiv var det bästa sättet att privatisera och 79 % ansåg att full sysselsättning var en nyckelfråga. President Clinton i USA beskrev dock Jeltsin positivt som en hängiven reformator. Parlamentet presenterade våren 1993 en budget som inte uppfyllde IMF:s krav på hård åtstramning (ja bara knappt 50 % var ju fattiga), och det läckte ut att IMF skulle dra tillbaka ett utlovat stort lån.
Uppmuntrad av USA och andra västmakter beordrade Jeltsin beordrade militären att storma parlamentsbyggnaden hösten 1993. Under en dag dödades omkring 500-3000 människor och 1000 sårades. (Uppgifterna varierar).
Inför presidentvalet 1996 låg Jeltsin illa till, på 5:te plats, medan kommunistpartiets kandidat Zyuganov låg främst. Rysslands vallagar tillät att man spenderade maximalt motsvarande 3 miljoner US dollar på en kandidat, vilket var vad kommunistpartiet hade råd med. Men Jeltsins läger beräknas ha spenderat mellan 700 och 3000 miljoner dollar, varav en stor del kom från de nyrika skurkarna som kallas oligarker. Stora summor kom från väst. IMF garanterade ett lån på över 10 miljarder dollar till Ryssland. Under första halvåret kom alla viktiga massmedia under kontroll av oligarkerna eller staten, under kontroll av Jeltsin & Co. (Källa: Wikipedia). Valet vanns slutligen av Jeltsin med 54 % av rösterna medan kommunistpartiets kandidat fick 40 %. Så agerade Västs favorit.
Därefter ökande fattigdom.
Med hjälp av sina ekonomiska rådgivare och med stöd av IMF, drev Jeltsin igenom stora budgetnedskärningar och avskaffade prisreglering på baslivsmedel. När den asiatiska finanskrisen drabbade Ryssland 1998 minskade BNP än mer och landet tvingades inställa betalningarna. 1989, före de ekonomiska reformerna, levde 2 miljoner i Ryssland på mindre än 4 dollar om dagen, medan antalet i mitten av 1990-talet uppgick till 74 miljoner enligt Världsbanken och 25 % levde i akut fattigdom.
Den synnerligen ansedda medicinska tidskriften Lancet rapporterade 2009 att dödligheten ökade och att medellivslängden minskade i de flesta post-socialistiska länder i Europa i början av 1990-talet. Man fann att massprivatiseringsprogrammen (överföring av minst 25 % av stora statligt ägda företag till den privata sektorn inom 2 år) var förenade med en ökning av dödligheten bland vuxna män med 13 %. Detta genomfördes snabbast och mest genomgripande i Ryssland, där också dödligheten ökade mest.
Ryssland tog på sig ansvaret för att betala Sovjetunionens skulder, trots att dess befolkning bara utgjorde hälften av befolkningen i Sovjetunionen vid upplösningen. Den 31 december 1999 avgick president Jeltsin och lämnade över till den nyutnämnda premiärministern Vladimir Putin, som sedan vann presidentvalet 2000. Putin undertryckte den tjetjenska upproret. Höga oljepriser och den inledande svaga valuta följt av ökande inhemsk efterfrågan konsumtion och investeringar har hjälpt ekonomin att växa flera år i följd vilket förbättrat levnadsstandarden och ökat Rysslands inflytande på världsscenen. Medan många reformer under Putins presidentskap har kritiserats av västerländska nationer som odemokratiska,har Putins ledarskap med ordning, stabilitet och framsteg gjort honom tidvis mycket populär i Ryssland. Genom en självständig hållning visavi USA & Co, och genom sitt stöd för FN:s stadgan under Syrienkrisen har han blivit allt mer impopulär bland ledare i väst.
Kanske är det då inte så konstigt att så många ryssar är positiva till kommunismen. Kanske förklarar att Opinion i Ryssland – ”Sovjetsystemet mycket mer populärt än västlig demokrati”
Det förklarar inte varför så många i USA är kritisk till kapitalism, men kanske hänger det ihop?
Dina inlägg i den här frågan, Johan de Nauclér, är en ren avskrift av det som förs fram i msm-media. Det gör vill jag påstå att din USA-kritik i andra frågor klingar mycket falskt.
Intressant tanke. Jag har upprepade gånger uppmanat Johan de Naucler att ge belägg för sin mycket hårda kritik av Ryssland, men sådant kommer mycket sällan eller aldrig.
Vilka röstsiffror exakt har då (per partivis) Holmström för president Janukovitj avsättning i Verchova rada senvintern 2014?
Röstsiffrorna var färre än vad som fodrades enligt Ukrainas konstitution. Vg se kommentar 8/3 kl 21.42 till ”Bidens krig fortsätter”.
Här har vi en djupdykning i Victoria Nuland och CIA:s förehavanden, från den nazist-mördade medborgarjournalisten Gonzalo Lira som jag kommenterat:
https://swebbtube.se/w/t7SUNNd4BPXHzHfW5yNp5J
Likväl är det nazistiska massmordet av USA-regimen, på ukrainska och ryska män i förhållandet 8:1, inte särskilt stort i jämförelse med massmordet genom injektionen av mRNA och SV40-DNA inbakade i lipida nanopartiklar.
Massmordet genom injektioner (samt ev. via vattenledningarna enligt Dr Bryan Ardis) är betydligt större, samt är riktat mot folk i hela världen (democid). Detta massmord pågår för fulla muggar och är förmodligen anledningen att folk som Scott Ritter och överste Douglas Macgregor inte censureras alls på fultuben, när även de angriper den totalitära mediamaskinen.
Vad som är sant eller inte i ett krig där slaviska män och andra frivilliga krigspittar dör bryr sig ingen i väst om särskilt mycket om. Barnlösa och människor i behov av organ i väst verkar snarare se möjligheterna, precis som majoriteten av israeler när palestinier slaktas.
De känner förmodligen inte till alla de hjärtskärnade fall som Children’s Health Defense exponerat heller. RFK JR stödjer dem.
Skrota vaccintrams-propagandan om Du skall företräda ett politiskt alternativ under benämningen ”vetenskapligt parti”.
Hur många här känner någon, en endaste person, någonstans i världen som dött av sjukdomen Smittkoppor? Orsakat av ett mycket smittsamt virus? Svaret skulle imponera, förutom de ytterst små, sällsynta utbrott som tidvis sker i bergen i Pakistan hos isolerade folkslag där. Ovaccinrade dessutom.
Det var det första virus som utrotades från planeten som smittsam dödlig sjukdom – överhuvudtaget – och det på grund av uppfinningen vaccin.
Säkert kan vår eminente professor redaktören berätta kort och koncist om det, och att säkert Global Politics huvudlinje knappast kan vara att räkna upp ej bevisade dödsfall eller autismfall som tusentals och miljoner ”orsakade av vacciner”.
Däremot är naturligtvis varje okänd och ny substans som injiceras i en enskild människokropp i sig en risk och precis som vissa mediciner, nya som gamla, och nya matvaror och nya nötsorter och alla möjliga allergener etc. – kan de naturligtvis orsaka både sjukdomsfall och dödsfall.
Dessa anti-vetenskapliga papegojnojor överallt på internet kring vacciner är mycket oroväckande. Dödsfallstrenden i det nya viruset Covid-19 avbröts faktiskt effektivt i hela världen när just vaccinationsprogrammen påbörjades. Det är klara hälsofakta från Världshälsoorganisationen inom FN (WHO).
Det är aningen etiskt och politiskt stötande att räkna in avgjort av människor i krig dödade offer av vapen och bomber med ”offer” (i oräknelig ”stor omfattning”) bland grumliga dumhetsteorier kring vacciner – det är minst sagt två skilda saker.
Frågan om mer eller (mycket) allvarliga biverkningar bör behandlas seriöst. Jag har lärt mig att fördelarna med etablerad vaccinering vida överväger nackdelasrna. Har inte försökt tränga in i frågan om allvarliga biverkningar av olika Covidvacciner.
Ursäkta jag lägger mig i.
Möjligt jag minns fel, men har för mig att WHO har blivit ifrågasatta?
Som att något konsensus kring WHO inte finns.
Tyvärr minns jag inte sakfrågan. Men något var det.
Kvällens Military Summary på Youtube tog upp Sveriges medlemskap i NATO som en av dagens viktigaste händelser.
De menade att Sverige och i synnerhet Gotland kommer bli uppmarschområde för NATO:s attack på Ryssland om ryskt hot mot Baltikum skulle bli verklighet.
Då kan alla NATO:s vänner räkna med att Sverige blir direkt inblandat i krig.
Det är som om Borgaren och Arbetarrörelsens Socialdemokrater vill vrida klockan tillbaka några hundra år och få tillbaka Sverige som krigarnation men nu med USA:s och Europas länders hjälp vinna det stora slaget mot Ryssland som en revansch till Sveriges nesliga nederlag i Ryska Imperiets Poltava.
Johan de Naucler: ”Det är röstsiffrorna i parlamentet av fullt legala deputerade som avsatte Janukovitj – ingen annan, inga andra och ingenting annat.”, skriver du.
Det var väl knappast de deputerade i Ukrainas Parlamentet som var beväpnade och väl skyddade ?
Vad skulle du gjort själv Naucler, om du suttit där med drösar av hotfulla Nazister och högerextremister utanför och i parlamentet, på gator och torg beväpnade av konspiratörer och upprorsmakare stödda av EU och USA: s lögner och löftespropaganda, om hur bra det kommer att bli om vi bara går in och ansluter oss till EU och Nato. (trams om frihet, demokrati, framsteg och lycka). Det är många som fortfarande trott på politiska sagoberättelser medier och politiker om vi bara ansluter oss till något nytt så kommer allt bli så mycket bättre. Se bara på propagandasagan hur mycket ”bättre allt blivit sedan vi anslutit oss till det ”fredsälskande EU” och hur mycket tryggare det blir när vi nu anslutit oss till den krigsvansinniga hegemonen på andra sidan Atlanten som ljuger om allt och drar sin imbecilla Hollywood-propaganda över hela världen som demokratins riddare och fredsängel.
Tjaa – Frågar Du en ukrainare IDAG, vore de samtliga oerhört lyckliga om de skulle varit medlemmar av Nato och/eller det europeiska samarbetet.
Den åsikten finner Du iprincip utan undantag hos vilken ukrainare som helst.
På 1980-talet fick man höra samma fråga hos alla (i det privata i Sovjetunionen): ”när skall också vi bli ett anständigt, civiliserat land”.
Erik liksom jag skulle få oerhört stora problem med påhälsning av ryska FSB för att vi skriver om politik på internet, om vi gjorde det från ryskt territorium.
Det glömmer gärna västerländska ignoranter gärna bort.
En sak som man ska ha klart för sig, det är att Johan de Naucler är de ryska stenrika oligarkernas röst, ni vet dom som anser sig ha rätt att roffa åt sig det ryska folkets rikedomar….de oligarker som vägrade att underkasta sig Putins direktiv, och som nu bor i väst. (Dom hatar Putin, samme Putin som är Johan de Nauclers hatobjekt Nr1.)
Och apropå ”alla ukrainare” , tyvärr kan man inte dela videor här i kommentatorsfältet, men det finns en video, en stark och modig kvinna, etnisk ukrainare som bara har ett ukrainskt pass, hennes man har tre pass, ett ukrainskt, ett från donetsk och ett ryskt. De flyr från nazisterna i Kiev.
Hon är en ukrainsk advokat, finns i ukrainskt advokatregister, har ukrainskt pass men avskyr den regim som styr i Kiev nu, hon säger att den är en marionett till USA och att den är kolonial.
Antingen är man för Ryssland och mot nazister, eller mot Ryssland och för nazister.” Videon är gjord av en brittisk journalist som heter Johnny Miller. (Johnny Miller in Donetsk)